Stefans musik


Texter till visor och sånger

ACK, ACK OM DET VORE DAG

1. /:Ack, ack om det vore dag
och alla gossar stodo i en rad:/
/:och jag finge taga
den som mig behaga'
Ack, ack om det vore dag:/

2. Ack, ack om det vore kväll
och alla gossar hängde i ett spjäll
och jag finge tänna
och dom ville bränna
Ack, ack om det vore kväll

3. Ack, ack om det vore natt
och alla gossarna i sängen satt
och jag däri låge
och mig ingen såge
Ack, ack om det vore natt!

/Från Hälsingborg, Skåne/

Tillägg variant 1
4. Ack, ack, om det ville gry!
Och bort från gossarna jag finge fly!
Och jag ville gråta
och mig själv förlåta
Ack, ack, om det ville gry!

5. Ack, ack, om det börja om...
Och alla gossarna tillbaka kom!

Tillägg variant 2
4. Ack, ack, om han låge här,
just den gossen som jag håller kär
och vi njöte samman, kärleks fröjd och gamman,
ack, ack, om han låge här:/

5. Ack, ack, om det morgon var
och gossen som jag hade låge kvar
Och han mig omfamna, sa han ville stanna,
ack, ack om det morgon var,
om det morgon var

Tillägg variant 3
4. Ack, ack, om jag sedan gick,
för prästen och avlade snällt min bikt
Och jag finge gråta, och mig själv förlåta,
ack, ack, om jag gick i bikt

5. Ack, ack, om det börja om,
och alla gossarna tillbaka kom
Det jag skulle tycka, var min högsta lycka,
ack, ack, om det börja om
om det börja om


FEMTONFRIARVISAN

1. Ack, huru ljuvligt om sommaren,
när alla örter står i blomma
och alla vackra flickor stå i ring,
vad bättre nöje kan man önska
Maja lilla är min enda tröst
Och Sara ligger jämt uppå mitt bröst,
men Anna är ändå mitt nöje

2. Lisa, hon är så innerligt fin,
att hennes ögon för mig glindrar
Katrin haver jag utvalt till min,
ja, hon skall först få bli min kvinna
Men Inga tycker jag bättre om
och Anna-Kajsa är min söta vän,
men Brita jag ej övergiver

3. Eva, hon är både fin och täck
Mitt hjärta har jag henne givit
Lena, hon är både fin och nätt
Jag älskar henne mer än livet,
men Maria likaså
Att jag den Petronella kunde få,
den alltför sköna täcka flicka

4. Gustava är min lilla vän,
det har hon lovat hon skall vara
Fredrika har mitt hjärta hos sig än,
det ingen ifrån henne tager
Britt-Greta går och vänta uppå mig
Sofia har jag ock en del uti,
den ingen ifrån mig skall taga

5. Men raska gossar tycker illa om,
att jag ostadig är till sinnes,
men lyckan byter sig så ofta om,
vad över bäst man sig kan finna
Men vackra gossar, gör liksom jag,
Tag er en vacker flicka, en var dag
Låt ingen er för gammal bliva

/Från Öland/


ACK HÖGASTE HIMMEL

1. Ack, högaste himmel och fallande jord,
det kostar på en yngling att leva här på jord
Att leva här på jorden det plågsamt vara må
att älska lilla vännen, den aldrig man kan få

2. Du talar visst väl men du tänker inte så,
för när jag vänder ryggen till, så ler du däråt
Var gång jag till dig kommer, visst roar det dej
att du får tala falskerhet och göra narr av mej

3. Ett sådant falskt hjärta får aldrig se Gud,
så mycket har jag läst i mitt åttonde bud
Du med din' öron höra och med din' ögon se,
att aldrig falskt hjärta jag burit emot dej

4. Om dagen i mitt arbete är du i mitt sinn,
om natten då jag sover är du uti min dröm
Om morgon då jag vaknar, vem saknar jag då
jag saknar lilla vännen, hon är långt härifrå´ (den aldrig jag kan få)

5. Dina rosenröda kinder, din sockersöta mun
har lagt uppå mitt hjärta en börda så tung
Den bördan får jag bära och släpa för dej
så länge som bloden (blodet) är varmer uti mej

6. Du söker efter rikedomar och penningar och gull
men du får inte mera än trenne skovlar mull
och fyra tunna bräder och så en svepeduk
Blott fyra tunna bräder att få vila i till slut

7. Nu får jag avsked taga och bjuda dig adjö
Jag får ej längre vara hos min kära fästemö
Dej så har jag älskat i liv och i död
För dej vill jag våga mitt hjärteblod så röd

8. Med sorger och bekymmer får en skilja sej åt
Gud nåde den människan som skiljer en åt!
Den människan gör värre än någon kan tro
Den människan gör värre än den som håller krog


ACK, HÖR DU LILLE ERIK

1. Ack, hör du, lille Erik, hur illa har du gjort
emedan du är fängslad till hand och så till fot, till hand och så till fot?

2. Jo, jag haver brutit mot kungen och min ed
Jag rymde ifrån gardet till Österdalarne, till Österdalarne

3. Och när jag kom till Nyebro, där träffa jag min bror,
Vi bägge hade ärende, till Edsvalla vi for, till Edsvalla vi for

4. Och när vi kom till Edsvalla, det var allt om en kväll
och många rara möbler behagade oss väl, behagade oss väl

5. Vi bröto sen ett fönster upp och därpå gick vi in
Där fick vi stjäla pengar och lite brännevin och även en gullring

6. Jag stal en häst i Karlstad, till färgen var han röd
men när jag kom till Molkom, så var han nära död, ty han åt inte bröd

7. Och när jag kom till Brattefors, jag åter stal en häst;
och när jag kom på vägen, så red jag som en best, det tyckte jag var bäst

8. Stor-Erik i Ulle, han bjöd mej på en sup
och när jag kom i huset, så slapp jag intet ut, ej heller fick nån sup

9. Jag gick uppå golvet, fundera däruppå,
så spände jag till dörren, så låsen gick ifrå, så låsen gick ifrå

10. Och länsman i Onsjö han ställde till ett skall
Jag började att undra, om han skulle gå vall, om han skulle gå vall

11. Min bror, han bor på Högen, han står sig ganska väl,
han bjuder till att gömma så mycket som jag stjäl, så mycket som jag stjäl

12. Min mor hon bor på Högen, hon har en liten krog
Jag satt i hennes källare och lappa mina skor, medan länsmannen for

13. Ja, varifrån är länsman, som ofta vistas här?
Jo, västan ifrån helvete, där alla länsman är, där alla länsmän är

14. Och alla Ulle drängar, de voro tjugofem,
och piskat har jag alla så när som enda en, så när som enda en

//Efter f.d. sjömannen Adolf Olsson, född 1841 i Vallda församling, Halland, upptecknad 1900. Ur August Bondessons visbok, del 2, nr 290, sid 216-217/


ACK, OM DEN LILLA VÄNNEN KOMME

/:Ack, om den lilla vännen komme
som jag så länge väntat på:/
/:Jag skulle kyssa'n, jag skulle klappa'n,
jag skulle kalla'n för min lilla vän:/

/Vispolska efter Albertina Axelsson, Floda, Södermanland, född Albertina Läck i Julita, upptecknad av sonen Carl Gustaf Axelsson/


DRYCKESVISA

Ack, om jag hade en daler,
ack, om jag hade två och två
Då skulle jag gå på källaren
och dricka flickans skål
Tra-lala-lalala-lalalala, tra-lala-lalala-lalala
Då skulle jag gå på källaren
och dricka flickans skål

/Från Rönneberga härad, Skåne/


ACK OM JAG HADE ETT VINGEPAR

Ack, om jag hade ett vingepar,
så flöge jag vida omkring
Jag sökte det som finast var
på hela jordens ring
Jag sökte vännens ögonpar,
som fullt av trohet lyste,
jag sökte det som finast var
på hela jordens ring

/Efter Viktoria Nyman, Åbolands skärgård/


ACK OM JAG HADE MIG EN GÄSTABUDSFLICKA

/:Ack om jag hade mig en gästabudsflicka
till att dansa med:/
så skull' jag dansa så de skull' skramla
i alla rolighetens stunder,
/:först i kammaren och se'n i salen:/
och sist med bruden på vallen

/Orsa brudpolska efter Ryttar Lars Andersson, Oljons, Orsa. Svenska låtar, Dalarna, nr 118/


ACK, OM JAG HADE MIG VINGAR

Ack, om jag hade mig (egna) vingar
som fågeln i luften han far
Så hasteligen skulle jag mig svinga,
där solen hon lyser så klar
Allt bort i den grönskande dal,
där källan hon flyter så sval
Där skulle jag lilla vännen finna,
som kär i mitt hjärta jag har

/Ur A. A. Afzelius, "Afsked af Swenska folksharpan"/


ACK OM JAG SKULLE MIG GIFTA

Ack, om jag skulle mig gifta
och en gammal gubbe ta,
som har alla kistor fulla
men alls ingenting förmår
Jag i tysthet tänker,
så att ingen mig hör
Får fälle gubbens skänker,
bara gubben dör

/Efter "Kattrinä i Klövhälla", Edit Söderberg, född 1888 i Sköldinge, Södermanland/


ACK SKÖNASTE MORGON

Ack skönaste morgon,
när som solen upprinner
allt över den fagraste äng
Ej skönare stunder man på jorden finner
än när man får tala vid en vän
Mitt liv och ande har begärt.
att kärleken den uppriktig är
Det är den största kärleken,
som jorden oss beskärt

/Efter Pers Britta, Leksand, Dalarna/


EN PIGAS VISA I OKTOBER

1. Ack, snart ur tjänsten jag flytta får
och snart får avsked jag taga
Men därför fäller jag ingen tår
och ingen suck vill jag draga
Snart året farit och nått sin ände,
fast det har varit ett hemskt elände
båd' natt och dag, båd' natt och dag

2. Ty detta herrskap vet inte hut
och det går vecka för vecka,
jag hör ej annat än gnat och tjut,
jag stackars fattiga flicka
Mej dottern pikar, en pojk' är bråkig
och frun predikar och herrn är tråkig
Usch, vilket liv! Usch, vilket liv!

3. Var lördagsnatt ska jag skura golv
och det är skönt, vill jag lova
Jämt får jag vaka till klocka tolv,
ty jag behöver ej sova
Mitt herrskap själva, de måste ligga
till klockan elva för att bli pigga
till gnabb och gräl, till gnabb och gräl

4. Och vill jag gå utmed Nybrovik
en liten stund med min raring,
så skäller frun som en liten tik
och håller bibelförklaring
På lilla Netten hon vill ej käxa,
fast med kadetten hon äter sexa
och dricker punsch, och dricker punsch

5. Nu får jag släpa i slaveri
med kinden röd som cinnober
Nog är jag fånge, men vänta ni
till tjugofjärde oktober
Då lätt jag lunkar från frun den torra
bort till en ungkarl på Klara norra,
där jag mej statt, där jag mej statt

6. Och vill han hava mej till sitt viv,
så ska jag tjänsten försaka,
och vill han älska mitt unga liv,
så ska jag älska tillbaka
Ett hus han äger förutom kassa
Min spegel säger att jag ska passa
till stockholmsfru, till stockholmsfru

/Mel. När månen vandrar. Text av Gustaf Lyckow/


ACK VE, ACK VE, MIN JÄMMER STOR

1. Ack ve, ack ve, min jämmer stor,
min sorg, nöd och elände
Ingen människa på jorden bor
betänkja kan det elände
Lyckan har sig ifrån mig vänt
och är ogunstig vorden
Mig av sitt hjul slår hon omkull
och tvingar mig till jorden

2. All möda, sorg och eländhet
har hon mig underkastat,
och trängtan stor och bitterhet
mitt hjärta har antastat
I samma sinn av ögon min
heta tårar utrinna
När ungdomen min kommer i sinn,
som vax mitt hjärta brinner

3. Min mun för sorg ej tala må,
min hand kan ej mer skriva,
all lust måste jag utur hjärtat slå
och all kortsvill bortdriva
I järn och band, till fot och hand
måste jag fången bliva
För en ädel mö måste jag dö,
mitt unga liv uppgiva

4. Min tankar ära alltid och stund
till döden vilja mig föra
och så mitt unga liv i grund
med sitt svärd defluera
Och i min sömn är det min dröm:
I morgon vill han mig öda
och sedan mig så ynkelig
kasta ibland de döda

5. Dantser och springer med lustigt mod
I, mine fiender hädske
Nu få I en hand full med blod,
I eder lust att trösta
Låter er spel här klinga väl,
låter eder harpor, sjunga
Nu få i Wivallii blod
samt livet med det unga

6. Nu få I se Wivallium
avhuggas och nidfalla
som Lilium Convallium
och andra blomster alla
När blodet rött är vordet dött,
I mig då strax förgäta,
sättja mig nid i mullen svart,
där ormar mig uppäta

7. Tag du, som är Guds eviga ord,
min själ i dina händer
Min kropp, som är av ler och jord,
jag jorden igensänder
Mitt unga blod görs sorgfullt mod
för alla ovänner mina,
som stå och se och däråt le,
att det på jorden rinner

8. Mig tyckes hela Dannemark
stå med uppräckte händer
och glädja sig så hjärtelig,
de få mig i dödsens händer
Min ovänner samdräktelig
sig nu tillsammans giva
och glädja sig så hjärtelig
att de få mig avliva

/Lars Wivallius 1631/


ADJÖ KAMERATER

1. Och adjö kamerater, vi råkas alla nästa gång
med brännevin på bordet och punsch i vår butelj
En bricka full med glas
går i kras
på kalas,
då man länge supit har

2. Och när man går till krogen då tager man så långa steg,
men sällan blir man bjuden att vandra denna väg
Innan man kommer fram,
drumlar man
om varann,
så man aldrig hinner fram

3. Var äro mina handskar, var haver jag min hatt och käpp,
var äro mina penningar, min ficka känns så lätt
Den som super sig full,
går på lull,
trill omkull,
han är aldrig sorgefull

4. Och detta muntra ställe det kan man aldrig gå förbi
och dessa små mamseller kan man ej låta bli
Där får man låna hus
utan krus,
därtill pipa och kardus


AGNETE OG HAVMANDEN

1. Agnete hun ganger paa Højelands Bro,
da kom der en Havmand fra Bunden op,
- haa haa haa -
da kom der en Havmand fra Bunden op

2. "Og hør du, Agnete, hvad jeg vil sige dig:
Og vil du nu være Allerkæresten min?"

3. "O ja saamænd, det vil jeg saa,
naar du ta'r mig med paa Havsens Bund"

4. Han stopped hendes Øren, han stopped hendes Mund,
saa førte han hende til Havsens Bund

5. Der var de tilsammen i otte Aar,
syv Sønner hun da ved den Havmand faar

6. Agnete hun sad ved Vuggen og sang,
da hørte hun de engelandske Klokkers Klang

7. Agnete hun ganger sig for Havmand at staa:
"Og maa jeg mig udi Kirken gaa?"

8. "O ja saamænd, det maa du saa,
naar du kun kommer igen til Børnene smaa

9. Men naar du kommer paa Kirkegaard,
saa maa du ej slaa ud dit favre Guldhaar

10. Og naar du kommer paa Kirkegulv,
saa maa du ej gaa med din kær Moder i Stol

11. Naar Præsten nævner den høje,
da maa du dig ikke nedbøje"

12. Han stopped hendes Øren, han stopped hendes Mund,
saa førte han hende paa den engelandske Grund

13. Da hun kom paa den Kirkegaard,
da slog hun ud sit favre gule Haar

14. Den Tid hun kom paa Kirkegulv,
saa gik hun med sin kær Moder i Stol

14. Der Præsten nævned den høje,
hun monne sig dybt nedbøje

15. "Og hør du, Agnete, hvad jeg vil sige dig:
og hvor har du været i otte Aar fra mig?"

16. "I Havet har jeg været i otte Aar,
syv Sønner har jeg ved den Havmand faa't"

17. "Og hør du, Agnete, kær Datter min,
og hvad gav han dig for Æren din?"

18. "Han gav mig det røde Guldbaand,
der findes ikke bedre om Dronningens Haand

19. Han gav mig et Par guldspændte Sko,
der findes ikke bedre paa Dronningens Fod

20. Og han gav mig en Harpe af Guld,
at jeg skulde spille paa, naar jeg var sorrigfuld"

21. Den Havmand han gjorde en Vej saa bred,
fra Stranden op til Kirkegaardens Sten

22. Den Havmand han ind ad Kirkedøren tren,
og alle de smaa Billeder de vendte sig omkring

23. Hans Haar det var som det pureste Guld,
hans Øjne de vare saa sorrigfuld

24. "Og hør du, Agnete, hvad jeg siger dig,
og dine smaa Børn de længes efter dig"

25. "Lad længes, lad længes, saa saare de vil,
slet aldrig saa kommer jeg mere dertil"

26. "O tænk paa de store og tænk paa de smaa,
ja tænk paa det lille, som i Vuggen laa"

27. "Ret aldrig tænker jeg paa de store eller smaa,
langt mindre paa det lille, som i Vuggen laa,
- haa haa haa -
langt mindre paa det lille, som i Vuggen laa"

/Medeltidsballad från Danmark/


ALDRIG HAR JAG HAFT SÅ ROLIGT FÖRR

1. /:Aldrig har jag haft så roligt förr
som när jag skulle sta och fria:/
/:Och när jag får (fått) den jag vill ha,
så reser jag (vi) till Skara:/

2. /:Och prästen han ska viga oss ihop
och klockaren ska säga amen:/
/:Och kyrkostöten skall ge ett rop,
att vi är komna samman:/

/Vispolska efter Maria Wilhelmina Lundberg, Tensta, Uppland/


ALDRIG NÅNSIN MÅ DU DIG INBILLA

/:Aldrig nånsin må du dig inbilla,
att du får mitt unga hjärta lilla:/
/:Du må hoppa dansa, rätt så mycke' du vill:/
/:Mitt unga hjärta hör en annan till:/

/Svingedans efter Jöns Nilsson, Vismarlöv, Skåne/


ALDRIG VILL JAG GIFTA MEJ

1. /:Aldrig vill jag gifta mej,
ty det är att sälja sej:/ (3ggr)

2. /:Aldrig vill jag gossar se,
ty så falska äro de:/

3. /:Aldrig vill jag kyssar ha,
fast det skulle smaka bra:/

4. /:Men så kommer Kalle kommer där,
ond jag inte längre är:/

5. /:Får jag inte Kalle snabbt,
hoppar jag i Kattegatt:/

/Från Västerbotten/


ALDRIG VILL JAG GOSSAR SE

1. /:Aldrig vill jag gossar se,
ty så falska äro de:/

2. /:Aldrig vill jag kyssar ha,
fast de kan nog smaka bra:/

3. /:Aldrig vill jag gifta mig,
friar Calle får han nej:/

4. /:Ack men Calle kommer där,
ond jag inte längre är:/

5. /:Skälmen jag förlåtit har
och jag korgen återtar:/

/Från Västerbotten/


ALELÖV Å LINDELÖV

/:Alelöv å lindelöv å näven full utav nötter:/
/:Dansa lätt min lilla vän,
jag fryser så om mina fötter:/

/Visa till långdans/


ALERÖTTER, KALVEFÖTTER

De lekande tar i ring runt omkring en gosse, som står inne i ringen. Alla sjunger medan, de dansar i polsktakt:

"Alerötter, kalvefötter, fyra rompelöse stuter,
å all den kärlek ja te dej bär,
den hänger utför våre knuter"

Härvid har gossen vänt sig till en flicka. Han bjuder nu flickan sin hand och alla sjunger vidare:

"Å räck nu hit din snövita hånn å låt falskheta fare,
för ja din hustru å du min man,
så långe leken månd vare"

Han tar henne nu in i ringen och dansar slängpolska med henne. Alla sjunger medan dansen nu går fortare och sången ljuder starkare:

"Så länge blogen ä i mej varm, ska ja dej föde,
du ska inte lie nåre nö,
ej heller nåra möde"

Sedan släpper gossen sin maka och återgår till ringen. Flickan får i sin tur gå inne i ringen och välja sig make.

/Sånglek från Östergötland/


ALFRED OCH ANNA

1. När kvällen kommer och bjuder vila,
den sköna Anna åt lunden ilar
att möta Alfred i dalens lund
Han lovat komma i kvällens stund

2. Hon var så glad och hon sprang så lätter
Sin barm hon full utav blommor sätter
Vid högra sidan hon binder fast
med röda bandet en blomsterkvast

3. I dalen, där de hade stämt sitt möte,
där vilar hon sig uti kvällens sköte
Sen går hon längtande dalen om,
men ingen Alfred till henne kom

4. Hon går i oro och längtanskvalen
Då hörs det ljuda ett skott i dalen,
då hördes ängsligt ett jämmerrop,
som trängde fram mellan trädens hop

5. Hon går att möta Alfred på vägen,
men stannar genast bestört, förlägen
Hon dignar ned, men hon fattar mod,
ty Alfred låg där badande i blod

6. Hon frågade, men hennes röst var bruten:
"Säg, käre Alfred, ack, är du skjuten?"
Hon dignar till hans blodröda famn,
men Alfred viskar blott Annas namn

7. Han vänligt räckte åt henne handen
och sade: "Anna, nu lösas banden
Farväl, min Anna, nu skiljs vi åt"
Hon brister ut i en häftig gråt

8. Nu öppna såret ej mera blöder
Vid Annas bröst ligger Alfred döder
Han ligger kallnad vid hennes barm
och om hans liv hon har lagt sin arm

9. Vid Alfreds lik vakar Anna trogen,
men mördarn ilar fram genom skogen
och ropar själv av förskräckelse:
"Jag haver mördat, o ve, o ve"

10. Det svåra kan han nu aldrig glömma
Han går att Alfred för mänskor gömma
och vandrar uppåt den väg, han flytt,
men laddar först sin pistol på nytt

11. Pistolen han emot bröstet vänder,
men Anna fattade om hans händer
och ropte själv fast med sorgset mod,
hon sade: "Blod har nu flutit nog"

12. Och vådaskottet sig själv avlossar
och blodet börjar ur såret forsa
och Bernhard endast en suck nu hör
Vid Alfreds sida skön Anna dör

13. Det sista skottet hörs någon akta
Där kommer mänskor från alla trakter,
båd' små och stora från närmsta by
förskräckta häpna för denna syn

14. Mång flicka domnar och mister modet,
då månen speglar sig i blodet
Då hördes icke en mänsklig röst
men vemodsklagan från varje bröst

15. Hur sent det blev uti dystra kvällen,
blev Bernhard gripen och förd i cellen
och smidd i bojor; i detta kval
där härskar mörker förutan tal

16. Han bittert gråter båd' dar och nätter
och bleka kinder med tårar väter
Sen går han längtande dagen om,
tills sent omsider hans dödsdom kom

17. En dag fångvaktaren han berättar:
"I morgon, Bernhard, man dig avrättar
Bered dig själv och bekänn ditt mord,
förrän du göms i den kalla jord!"

18. "Ja", Bernhard svarar och stilla gråter,
"nu vill jag dö och se Anna åter,
ty hon däruppe i änglaland
skall ge förlåtelse med sin hand"

19. Och nästa morgon man Bernhard leder
till avrättsplatsen. Han faller neder
En blomsterkvast han i handen höll,
och bilan höjdes - hans huvud föll

/Upptecknad efter fröken Gunhild Lindell,
Högby, Öland. "Wisor tryckta i år", J. Götlind,
Bonniers förlag 1917. sid.29
/


ALL KÄRLEK SOM JAG TILL DIG BÄR

All kärlek som jag till dig bär,
den sitter högst där uppi skorsten,
och bara man på spjället rör,
så dimper den rätt ner i askan


ALLA GOSSAR ÄRO KLARA SOM EN DAG

1. Alla gossar äro klara som en dag,
huru skall man det besinna?
När de bliva gifta blir de skräp ändå,
sällan vill de vara hemma!
För de slita sko, dit som hålles kro! (g)
Uti sus och dus, taga de sig rus!
Supa brännevin, tills de ser ut som svin!
Ja ack vad uselt är,
att ha en sådan kär,
bättre är att ensam vara!

2. Ja nu är det svårt för gossarna att gå,
ty deras sällskap äro dyra.
Nu förstår de inte supa för en plåt,
säkert skall de vara fyra
Den som inte super är i stort förakt,
brännevin förtager både vett och makt
Mången säger så,
bara jag kan få
lika gott vad det ska kosta

3. Här förtjänas pengar både när och fjär,
här förtjänas stora löner
När som gossarna de skola gifta sig,
så har de knappast till begåvning
Orsaken därtill är deras egen skull,
de har illa handlat, ofta varit full
Är det inte sant,
uti spel och dans
mången krona blir förlorad

4. Jag kan aldrig vad de flickor se,
som så gärna vill sig gifta
Här är en och annan, som exempel ger,
som båd' mod och fägring mista
Kläderna de bliva smutsiga och få,
kinderna de bliva både blek och blå
Tröjan den blir trång och mannen den blir vrång
Ja ack, vad uselt är,
att ha en sådan kär,
bättre är att ogift vara!

/Efter Anna Lovisa Johansson, Härrmanstorp, Ljungby församling, Halland. August Bondesons visbok nr 204/


ALLA MINA NÄTTER

Alla mina nätter
går jag här och sätter
palsternacker å morötter
Alla mina dar
går jag här och drar
på en gammal herrgårdskärra

/Efter "Norrgårds Edit", Morgongåva, Uppland/


ALLA MINA GLADA DAGAR

Alla mina glada dagar,
vem har tagit dem ifrån mig
Jo, lilla vännen som jag haver älskat,
hon har flyttat så långt från mig

/Efter Anders Hansson, Vittskövle, Skåne/


ALLA MÄNNER

Alla männen drogo ut i fält
men min man blev hemma!
Alla männen hade nya hattar
men min man hade ingen!
Tog jag mig en gammal katt
och gjorde min man nyer hatt
Gamla katten blev nya hatten
och katt-hatt hade min man!

"hattar/hatt" och "katt" utbytes i följande verser mot:

"hästar/häst" och "väst"

"yxor/yx" och "byx"

"skor/sko" och "ko"


ALLA MÄNNER

1. - Alla männer redo ut, min man red ock efter -
Alla männer hade nye skor - min man var utan -
Då tog jag mig ett par katteklor
å gjorde min man ett par nya skor
- Si så hade min man -

2. Alla männer hade nye strumper - min man var utan -
Då tog jag mig ett par kalverumper
å gjorde min man ett par nya strumper

3. Alla männer hade byxer - min man var utan -
Då tog jag mig ett par gamla ryssjor
och gjorde min man ett par nye byxer

4. Alla männer hade nye västar - min man var utan -
Då tog jag mig en gammel häst
och gjorde min man en ny väst

5. Alla männer hade nye rockar - min man var utan -
Då tog jag mig en gammel bock
och gjorde min man en ny rock

6. - Alla männer redo ut, min man red ock efter -
Alla männer hade nye hattar - min man var utan -
Då tog jag mig en gammel tratt
och gjorde min man en ny hatt
- Si så hade min man -

/Efter Karin Grellsson, Delsbo, Hälsingland/


ALL DEN KÄRLEK JAG HAR TILL DIG

All den kärlek jag har till dej,
så hänger den opp i skorsten
å ifrån skorsten å ner i spjäll
å ifrån spjäll å ner i askan
Å vill du se nå' mera efter den,
så gå i aska' å krafsa!

/Efter fru Djos, Älvdalen, Dalarna/


ALLEHANDA ÄMBETSHUSTRUR

1. Gamla grå vantar, lappade skor
- Hurrom hej! -
Bondens hustru tröskar korn
- För den gumman fröjdar sej! -

2. Tröskar hon korn, bärgar hon in
Båtsmans hustru väntar vind

3. Väntar hon på vind, väntar hon på vä'r
Skomakarns hustru barkar lär

4. Barkar hon lär, smälter hon bek
Spelemans hustru spelar en lek

5. Spelar hon leken, slår hon på trumman
Fältskärns hustru botar skromman

6. Botar hon skromman, botar hon hål
Smedens hustru blåser på kol

7. Blåser hon på kol, smälter hon järn
Klockarens hustru sjonger så väl

8. Sjonger hon väl, sjonger hon nätt
Dansmästarns hustru dansar så lätt

9. Dansar hon lätt, dansar hon galant
Slaktarens hustru slaktar en galt

10. Kokar hon korv, bakar hon palt
- Hurrom hej! -
Herregårdsdränga äta upp allt
- För den gumman fröjdar sej! -

/Från Värmland/


ALLEHANDA ÄMBETSHUSTRUR

1. Gamla tre vantar å nya tre skor
- Hurrom hej! -
Bondens hustru tröskar korn
- Hur den gumman fröjdar sej! -

2. Tröskar hon korn, så bärgar hon in
Skepparns hustru väntar på vind

3. Väntar hon på vind, väntar hon på vär'
Skomakarns hustru barkar lär

4. Barkar hon lär, så kokar hon beck
Spelemans hustru drar på en lek

5. Drar hon på leken, så ropar hon hurra
Krigarens hustru drar på sin värja

6. Drar hon på värjan, sticker hon i 'na
Mörnarens hustru sticker svina

7. Sticker hon svina, så kokar hon palt
Herrgårdspigorna äter opp allt

8. Får de ej palten, rycker de te korven
å får de inte korven, rycker de te Norge

9. Kommer de te Norge, får de int' lån' hus
- Hurrom hej! -
Då får de stå uta å frysa om truta
Stackars flickor, de jämra sej!


ALLRA HÖGST UPPÅ HIMLENS FÄSTE

1. Allra högst uppå himlens fäste
sitter solen med sitt sken
Ibland stjärnor och planeter
tyckes mig du vara en
När jag dig i handen tar,
är icke du mitt rosenblad?
När jag vaknar,
jag dig saknar,
tycker mig en flicka ha

2. Flicka lilla uti döden,
är icke du min trogna vän?
Jag har vist dig så stor heder,
visa mig du trohet igen
Ingen må inbilla sig
till att skilja dig från mig,
förr än döden,
som gör öden,
skiljer alla visserlig

/Från Östergötland/


ALLT UNDER HIMMELENS FÄSTE

1. /:Allt under himmelens fäste
där sitta stjärnor små:/
Den vännen som jag älskat,
den kan jag aldrig få

2. /:Han föll uti mitt tycke,
det rår jag inte för:/
Han lovte bli mig va' trogen
intill min bleka död

3. /:Och sen så for han från mig,
och sen fick jag en ann':/
Jag fick den jag ej ville
och Sorgen heter han


ALLT VAD DU VILL

/:Allt vad du vill så får du:/
/:Hela min kropp och halva min själ,
ja, det skall du få för du dansa för väl:/


AMANDA OCH HERMAN

1. Amanda satt med en krans i håren,
som ängel mild och som ros om våren
När Herman henne sin trohet svor
men falskhet uti hans hjärta bor

2. Amanda gångar sig ner till parken
att plocka blommorna uppå marken,
att ge åt den, som hon tyckte om
men allt förgäves: ej Herman kom

3. Amanda går dit, där Herman bodde,
där fick hon se, vad hon icke trodde,
där fick hon först sina ögon opp:
Fick se sin Herman med en ann´ gå bort

4. "O, Herman, Herman, vänd om tillbaka
till din Amanda, den du försakar!
O, Herman, Herman, vänd om igen
till din Amanda, din trogna vän!"

5. "Nej, dig Amanda, jag mer ej älskar,
ty Elin haver mitt hjärta fängslat,
se Elin är nu min hulda brud
Gråt ej, Amanda, nu är det slut!"

6. Amanda dignar då ned till jorden.
"O, himlars Gud, hör de grymma orden!
Och har du glömt din Amanda bort,
skall Gud belöna dig inom kort

6. O, Herman, Herman, ditt hårda hjärta,
skall en gång lida för all min smärta
Må Gud allena nu straffa dig,
som varit otrogen emot mig"

7. Amanda gångar sig ned till stranden,
hon vinkar avsked med vita handen:
"Adjö, farväl, min otrogna vän,
vi träffas åter i himmelen!

8. O, Herman, Herman, nu jag dig beder
var ej otrogen mot den du äger,
att det ej tager ett sådant slut,
som din Amanda, du ägt förut!"

9. Himlens stjärnor på himlen blänka,
himlens klockor i himlen klämta
Mitt hjärta ropar uti mitt bröst:
"Vem har väl jag, som vill ge mig tröst?"

10. Amanda gångar sig ned till sundet,
där fick hon se, hur en båt låg bunden,
hon löste båten och seglar av,
och uppå havet blev Amandas grav

11. Amanda störtar sig ned i djupet,
se, hon var klädd som det klara ljuset:
Den vita klänning hon på sig bar,
som man i oskulden alltid har


AMANDAS LILLA HÄST

1. Amanda hon tjänte hos skräddarmäster Kropp
och drömde om att svinga sig uti världen opp
Hon önska sig bland annat, som flickor önska mest,
en stor och bussig fästman och så en liten häst

2. En dag när en snusbod hon råka gå förbi,
så köpte hon en lottsedel till ett lotteri
Hon trodde till "Dramatens", men sicken en molest!
Det var ett lotteri, där man vinner sig en häst

3. Vid Djurgårdens cirkus en dag Amanda stod
med ansiktet så rött som doppat det i blod
Och tätt vid hennes sida som skinnet kring en läst
med huvudet på sned stod Amandas lilla häst

4. Nog måste man väl medge, det var ett kitsligt fall,
ty inte har en flicka, som tjänar, något stall
Och fastän hennes fållbänk bland fållbänkar var bäst,
så inte fanns där plats för Amandas lilla häst.

5. Men när som hon trodde, att allting var förbi,
så kommer där en prisse, som hade åkeri
Han fria till Amanda med mången ljuvlig gest
och lova bli en far för Amandas lilla häst

6. Och ordet han höll, så en dag i högtidsskrud
var åkarn hennes brudgum och hon var åkarns brud.
Men säg, vem tror Ni drog dem iväg till kyrkans präst,
det var, så sant ja lever, Amandas lilla häst

7. Och åren ha gått och tre flickor har hon fått,
men plötsligt kom en pojke, och då förstås blev brått,
Man köpte korv och skinka till dopets helga fest
men sursteken den var Amandas lilla häst

/1906/


ANNA KAJSA

1. Anna Kajsa, Anna Kajsa, varför dansar du så?
Ja kan'te hjälpa't, ja kan'te hjälpa't,
ja har så ont i min tå!
/:Varför dansar du så?
Ja har så ont i min tå!:/

2. Kransa Kalle, Kransa Kalle, varför valsar du så?
Ja e då tvungen, ja e då tvungen,
för jag har ont i en tå!
/:Varför valsar du så?
Ja har så ont i en tå!:/

/Från Bohuslän/


ANNAT VÄDER

1. Annat väder, annat, annat väder
/:lär det bli till kvällen, solen i röda moln sig sänker:/

2. När en gosse storligen sig gläder
/:vet han ej att vännen hans på andra gossar tänker:/

3. Man kan fånga, man kan, man kan fånga,
/:man kan fånga luftens fågel om man ivrigt jagar:/

4. Men en flicka, men en fager flicka
/:kan man inte få ty mången gosse hon behagar:/


ANNE KNUTSDOTTER

1. Eg heiter Anne Knutsdotter,
Kari er mi mor,
og Truls han er min bror
Me bur oppå ein plass
der som ingen skulle tru
at nokon kunne bu
Og plassen heiter
Uren, Luren, Himmelturen,
Steinrøys, Steinrøys, Sveltihel

2. Ja, plassen ligg sø høgt,
høgt oppe i ein ur,
alt under berge-mur
og det er ikkje meir
enn at vi på simpelt vis
kan fø to kyr og ein gris
Og kyrne heiter
Dagros, Fagros, gamle Fagros,
grisen heiter Giss, Giss, Giss

3. Og heile dalen ser vi
der oppe fulla godt,
men all ting er så smått,
for folka dei er slett ikkje
større enn som så -
når dei der nede gå
Og plassen heiter
Uren, Luren, Himmelturen,
Steinrøys, Steinrøys, Sveltihel

4. Om sommar'n er det moro
å gå og samle bær
i munn og neverkopp
På stovetaket veks det
to unge hegge-kjerr,
som geita eter opp
Og geita heiter
Snøgga, Stygga, Lurverygga,
høna heiter Tipp, Tipp, Tipp

5. Og vinteren kan jamt ikkje
vera oss for god
med frost og fok og snjo;
då kan det ofte over
dei fjortan dagar gå
som vi inkje folk får sjå
Og plassen heiter
Uren, Luren, Himmelturen,
Steinrøys, Steinrøys, Sveltihel

6. Og far min han er kramkar,
han strevar trottug nok
og fér så vidt omkring
Ho mor, ho steller huset,
eg spinner på min rokk
men han Truls gjer ingenting
Og plassen heiter
Uren, Luren, Himmelturen,
Steinrøys, Steinrøys, Sveltihel

/Från Norge/


ASPELÖV OCH LINDELÖV

Aspelöv och lindelöv
och stekta äppelen med nötter,
och dansa det behagar mig,
med gossar som har raska fötter
Nå, nå, nå, låt dansen virvla på,
snart så gå väl alla två om två,
men si jag är ensam,
/:som fågelen, som fågelen,
som sjunger högt upp i det blå:/

/Sånglek/


GIFTASVISAN

1. Att gifta sig är ingen brådska,
oro har man natt och dag
Dräng och piga skall man kosta,
hund och katt skall hava mat

2. /:Tar man riker blir man girig,
tar man fattig felar mat,
tar man gammal blir man gnarrig,
tar man ung så får man barn:/

3. Jag ska ensam gå på jorden
och jag ska vara som fågeln fri,
inte tro på de falska orden,
men tacka nej till vart frieri

4. En idag och två i morgon,
det är min förnöjelse
Det fördriver alla sorger
Jag ska aldrig gifta mig!

/Efter Inga Ström, Ångermanland/


GIFTASVISAN

1. Att gifta sig är ingen brådska,
oro har man natt och dag
Dräng och piga skall man kosta,
hund och katt skall hava mat
Tar man riker blir man girig,
tar man fattig felar mat
Tar man gammal blir man knarrig,
tar man ung så får man barn

2. Jag skall ensam gå på jorden,
vara så som fågeln fri
Inte tro på de falska orden,
tacka nej till vart frieri
Tar man riker blir man girig,
tar man fattig felar mat
Tar man gammal blir man knarrig,
tar man ung så får man barn

Tillägg:

3. Men så kom där en tidig morgon
en så fager unger man
och han lovte mig sig hjärta
och han räckte mig sin hand
Är han riker det kan jag tåla,
är han fattig går bra ändå
Men är han unger och otrogen,
skall jag själv vara likaså

Variant av 1:a versen

Jag skall aldrig bort mig binda,
ej i äktenskapet gå,
ty det är så svårt att finna
den man helt kan lita på
Är han riker så är han rådig,
är han fattig lider jag nöd,
är han ung är han otrogen,
är han gammal är han snart död


ATT VARA BONDDRÄNG

Att vara bonddräng, det är ett usel sjå
/:När bonden sover får drängen vaka
och han får ensam uti stallet gå:/

/Efter Lina Söder, Bredåker, Bergsjö, Hälsingland/


AV HJÄRTAT JAG DIG ÄLSKAR

1. Av hjärtat jag dig älskar
i all min levnadstid,
men det kan jag väl tänka,
jag får väl aldrig dig

2. Själv du mig haver lovat,
att du skall trogen bli,
men jag är allt för fattig
Det kan ju aldrig ske


AV HJÄRTAT JAG DIG ÄLSKAT

Av hjärtat jag dig älskat
i all min levnads tid
Det kan jag ju själv veta,
jag får visst aldrig dig

Men denna kärlekslåga,
som du själv upptänt har,
kan aldrig mer utslockna,
förrän jag läggs i grav

Vart skall jag taga vägen,
var skall jag finna ro?
När du mig övergiver,
var skall jag finna bo?

Nu slutar jag min visa,
adjö min bästa vän
Jag önskar dig all glädje,
som är i himmelen


ÄPPLEN OCH NÖTTER

1. Avskedsstundens bittra smärta,
älskade vän förglöm ej mej
Du har sårat hela mitt hjärta,
nu går jag hem och lägger mej
- Ingen nöd och ingen sorg,
för kejsarn bor i Petersborg
Ingen sorg och ingen nöd,
för pojkar finns det i överflöd -

2. Nu har jag sålt både äpplen och nötter,
nu har pojkarna narrat mej
Nu är jag både sömnig och trötter,
nu går jag hem ocn lägger mej

3. Här är mulet och här är kulet,
här är rök och här är damm
Här är pojkar och här är flickor
och alla dansar dom med varann

/Från Åland/


BARA FLICKORNA FÅR RÅDA

/:Hi, ho och ha, lustigt å bra,
bara flickorna får råda:/
/:Bare di får råda, göra som de vill,
kok' en halvspann pära, stek en fjärding sill
å gå bort på dans om kvälla:/

/Sånglek eller vispolska från Gamleby, Småland. Ur Carl-Erik Södlings samlingar, upptecknad omkring 1850/


BARNAMORDET [BARNAMÖRDERSKAN]

1. /:Amalia hon gångar sig på kyrkogården in:/
Där föder hon det lilla späda barnet
och genast tar hon livet utav det

2. /:Sen lade hon det i graven där invid:/
Hon lade sina kläder över det,
hon trodde att där ingen mera såg det

3. /:Men hennes yngste broder han stod henne när:/
Det var då han som vållade henne kalken,
att hon då blev lagder i bojor och band

4. /:Men hennes fader köpte en silverkanna ny:/
Den fyllde han med blanka Silfver riksdalrar
Han ville därmed hennes synder betala

5. /:Här hjälper inga böner, ej heller något guld,:/
här hjälper inga blanka silverriksdalrar
Amalia sin blodskuld själv skall betala

6. /:I dag, i dag fyller jag mitt artonde år,/
i morgon skall mitt hjärteblod utrinna
och liksom strida strömmar skall försvinna

7. /:Ack hör I flickor alla som här ogifta går:/
Låt inga falska gossar er bedraga,
så får ni leva sorgfritt alla dagar

/Ur visbok tillhörande jordbruksarbetaren och fjärdingsmannen Otto Schöld, född 1887 i Vomb, och skriven 1908 under värnpliktstjänstgöring vid Skånska Dragonregementet i Ystad. LUF acc.nr. M 2699:9/


BASTUTAKET

1. Gubben skulle bygga bastutak,
det var ett redeligt skrälle,
och gumman hon gladde sig därvid,
att hennes gubbe skulle falla

2. Gubben slog sig ner från bastutak,
och for i femton stycken
Pris ske lov att gubben dog,
det kunde ej skett mig större lycka!

3. Pris ske lov att gubben dog,
nu har jag blivit änka,
nu klär jag mig i rödan kjol,
det lyster mig att blänka

4. Pris ske lov att gubben dog,
nu får jag kronor och kransar,
nu skall jag få mig en speleman,
nu ska jag lära mig att dansa

5. Nej, ingen spelman vill jag ha,
jag orkar nog inte dansa,
bättre få mig en prästeman,
som för mig kan läsa

6. Nej, ingen prästman vill jag ha,
han bjuder så höga gäster,
bättre få en skomakare,
som krusar skorna på lästen

7. Nej, ingen skomakare vill jag ha,
han ofta lädret bortskämmer,
bättre få mig en bondeson,
som kör på åkrar och ängar

8. Nej, ingen bonddräng vill jag ha,
han gräver så krokuga diken,
bättre få mig en snickare,
som hamrar uppå spiken

9. Nej, ingen snickare det vill jag ha,
han har så blånade händer,
bättre få mig en sjökapten,
som reser i främmande länder

10. Nej, ingen sjöman vill jag ha,
han jämt är borta på sin skuta,
bättre få mig en jägare,
som för mig kan skjuta

11. Skjuta duvor uppi trädena
och skjuta pulla om kvällen,
ja, tocken jägare är bra att ha,
som skjuter pullan under fällen

12. Ja tocken jägare är bra att ha,
som skjuter pullan under fällen
Pris ske lov att gubben dog,
nu får jag lusteliga kvällar


BASTUTAKET

1. Gubben skulle bygga bastutak,
det var ett redeligt skrälle,
och gumman hon gladde sig därvid,
att hennes gubbe skulle falla

2. Gubben slog sig ner från bastutak,
och for i femton stycken
Pris ske lov att gubben dog,
det kunde ej skett mig större lycka!

3. Pris ske lov att gubben dog,
nu har jag blivit änka,
nu klär jag mig i rödan kjol,
det lyster mig att blänka

4. Pris ske lov att gubben dog,
nu får jag kronor och kransar,
nu skall jag få mig en speleman,
nu ska jag lära mig att dansa

5. Nej, ingen spelman vill jag ha,
jag orkar nog inte dansa,
bättre få mig en prästeman,
som för mig kan läsa

6. Nej, ingen prästman vill jag ha,
han bjuder så höga gäster,
bättre få en skomakare,
som krusar skorna på lästen

7. Nej, ingen skomakare vill jag ha,
han ofta lädret bortskämmer,
bättre få mig en bondeson,
som kör på åkrar och ängar

8. Nej, ingen bonddräng vill jag ha,
han gräver så krokuga diken,
bättre få mig en snickare,
som hamrar uppå spiken

9. Nej, ingen snickare det vill jag ha,
han har så blånade händer,
bättre få mig en sjökapten,
som reser i främmande länder

10. Nej, ingen sjöman vill jag ha,
han jämt är borta på sin skuta,
bättre få mig en jägare,
som för mig kan skjuta

11. Skjuta duvor uppi trädena
och skjuta pulla om kvällen,
ja, tocken jägare är bra att ha,
som skjuter pullan under fällen

12. Ja tocken jägare är bra att ha,
som skjuter pullan under fällen
Pris ske lov att gubben dog,
nu får jag lusteliga kvällar


GUBBEN SKULLE BYGGA BASTUTAK [BASTUTAKET]

1. Gubben skulle bygga bastutak, och de va redelig talle
Gumman ho va därved så glad,
att hennes gubbe skulle falla

2. Gubben slog ner sej av bastutak
och for i femton stycken
"Gud vare lov min gubbe dog,
de kund' ej ske mej bättre lycka

3. Gud vare lov att gubben dog,
nu får jag kronor och kransar
Nu kan jag få mej en speleman,
nu ska jag lära mej att dansa"


BERGATROLLETS FRIERI eller HERR MANNELIG

1. Bittida en morgon, innan solen upprann,
innan fåglarna började sjunga,
bergatrollet friade till fager ungersven,
hon hade en falskliger tunga
- "Herr Mannelig, herr Mannelig, troloven I mig,
för det jag bjuder så gärna
I kunnen väl svara endast ja eller nej,
om I viljen eller ej -

2. Eder vill jag giva de gångarna tolv,
som gå uti rosende lunden
Aldrig har det varit någon sadel uppå dem,
ej heller betsel uti munnen

3. Eder vill jag giva de kvarnarna tolv,
som stå mellan Tidö och Tärnö
Stenarna, de äro av rödaste gull
och hjulen silverbeslagna

4. Eder vill jag giva ett förgyllande svärd,
som klingar av femton guldringar
Och strida huru I strida vill
stridsplatsen skolen I vinna

5. Eder vill jag giva en skjorta så ny,
den bäste I lysten att slita
Inte är hon sömnad av nål eller tråd,
men virkad av silket det vita"

6. "Sådana gåvor toge jag väl emot,
om du vore en kristelig kvinna
Men nu så är du det värsta bergatroll,
av näckens och djävulens stämma"

7. Bergatrollet ut på dörren sprang,
hon rister och jämrar sig svåra
"Hade jag fått den fager ungersven,
så hade jag mistat min plåga
- Herr Mannelig, herr Mannelig, troloven I mig,
för det jag bjuder så gärna
I kunnen väl svara endast ja eller nej,
om I viljen eller ej" -

/Ballad från Lunda, Södermanland/


BLÄSINGEVISAN

/:1. En visa vill jag sjunga som är alldeles ny:/
Den handlar om tre flickor från Bläsinge by
- Tradiradiralla, ifrån Bläsinge by -

2. Å när di går till kyrkan, då är di nummer ett
Då tar di på sej klänningar, som alltid hänger snett

3. På halsen bära di båd' pärlor och band
Di tror att dessa pärlor skall skaffa dem en man

4. Å när som di komma till körkevallen fram,
då draga di ur fickan båd' spegel och kam

5. /:Å när som di kommer genom körkedörren in:/
så peka di me fingrarna, se där ja sitter min!
- Tradiradiralla, se där ja sitter min! -

/Efter Karl Julius Törnblad, Öland/


BONDEN HAN GICK ÅT DEN GRÖNAN SKOG

1. Bonden han gick åt den grönan skog,
där så mötte han haren
"Hade jag bössa, jag knäppte dej nog!"
"Det gjorde du nog", sa haren

2. Bonden han gick åt den grönan äng,
där så mötte han räven
"Hade jag bara min bågesträng!"
"Ja, tänk om du had'en", sa räven

3. Bonden han gick åt fjällets stig,
där så mötte han björnen
"Hade jag kniven, jag toge ditt liv!"
"Som jag ska ta ditt", sa björnen

/Text av Anna Maria Roos. Melodi av Knut Brodin/


BONDEN I PARADIS

/:Bonden i Paradis
slakta' sin rara gris
Fläsket det sålde han,
huden behållde han:/
/:Palten den bet han i,
svansen den sket han i
Trarandirajdida ...:/

/Visvals efter Ceylon och Henry Wallin/


BONDEN OCH KRÅKAN
1. Och bonden han körde till furuskog
- Hejom, fejom, fallirallira -
Där såg han en kråka som satt och gol
- Hejom, fejom, fallirallira -

2. Och bonden han vände då om igen
"Aj, aj mor, den kråkan hon biter mig!"

3. Men gumman hon satt vid sin spinnrock och spann:
"När såg du en kråka väl bita en man?"

4. Och bonden han spände sin båge för knä:
så sköt han den kråkan i högsta trä!

5. Och kråkan den förde han hem till sitt hus
Av talgen han stöpte de femton pund ljus

6. Och köttet de saltade neder i kar,
förutom en surstek, som gömdes åt far

7. Av skinnet så sydde de tolv par skor,
förutom de tofflor, som gjordes åt mor

8. Av dunen de stoppade dynorna sju
och kuddar dessuton ett hundra och tu

9. Av vingarna gjode de solafjä'r,
som flickorna bruka i vackert vä'r

10. Av näbben de reste en kyrkspira upp
och huvudet blev till en kyrketornstupp

11. Av skrovet de gjorde ett gungande skepp,
- Hejom, fejom, fallirallira -
det största, som någonsin på Kattegatt geck
- Hejom, fejom, fallirallira -

/Ur "Nu ska vi sjunga"/

BONDEN OCH RÄVEN

1. Bonden han gick sej ut åt grönan äng
och där mötte honom räven:/
"Ack, om jag hade huden din
till foder under luvan min, till julen!

2. Ett gångande skepp det vill jag giva dej,
det bästa som du vill hava
Bara jag får huden din
till foder under luvan min, till julen"

3. "Ett gångande skepp det vill jag inte ha,
för det kan jag inte styra
Aldrig får du huden min
till foder under luvan din, till julen"

4. "En välgödder oxe vill jag giva dej,
den bästa som du vill hava
Bara jag får huden din
till foder under luvan min, till julen"

5. "En välgödder oxe vill jag inte ha,
för den kan jag inte slakta./.
Aldrig får du huden min
till foder under luvan din, till julen"

6. "En välgödder gris den vill jag giva dej,
den bästa som du vill äta
Bara jag får huden din
till foder under luvan min, till julen"

7. "En välgödder gris vill jag inte ha,
för den kan jag inte äta
Aldrig får du huden min
till foder under luvan din, till julen"

8. "En välgödder gås den vill jag giva dej,
den bästa som du kan äta
Bara jag får huden din
till foder under luvan min, till julen"

9. "En välgödder gås hon vore bra att ha
men huden är svår att mista
Aldrig får du huden min
till foder under luvan din, till julen"

10. Och ut kommer rävens syster så fin
och hon vill med räven tala
"Ej må du sälja bonden ditt skinn,
för han kan det ej betala
Aldrig får han huden din
till foder under luvan sin, till julen"

11. Och bonden han spände bågen för knä
"Äsch, hör bara på den gläfsan!"
Och bonden han spände bågen för knä
och sköt både räv och räfsan
"Sest du nu att jag knep ditt skinn
till foder under luvan min, till julen!"

/Skämtballad från Närke/


BRUDGUMMEN OCH BRUDEN

1. Brudgummen och bruden,
vilka i skruden,
täcka nu stå,
dem önskas allt nöje,
fägnad och löje,
tills de blir grå

2. Russin och mandel
blive eder handel
för varje minut,
socker och citroner,
ostron och meloner
för varje minut

3. Gruvliga bråter
av sexdalers plåter
uti var vrå,
penningapåsar,
flickor och gossar
och mågar uppå

/Efter Elin Lind, Grangärde, Dalarna/


LYCKÖNSKAN PÅ DIVERSEHANDLARENS BRÖLLOPSDAG

1. Brudgum och bruden, vilka i skruden, täcka nu stå,
önskas allt nöje, fägnad och löje, tills de bli grå

2. Russin och mandel, blive er handel, varje minut,
socker, citroner, ostron, lemoner, hagel och krut

3. Barnskor och trummor, ing'fär, kard'mummor, muskot, kanel
samt apelsiner, olja och viner, men till en del

4. Sviskon, korinter, pärlor och flintor, målaregull,
bollar och speglar, klingor och deglar, kardor och ull

5. Stråkar, fioler, träpistoler, rävspel och schack,
kropp, antimonium, harts, kolofonium, svart och röd lack

6. Bladguld och lurar, kanarieburar, risgryn och snus,
bjällror och klockor, skridskor och dockor, pottor och krus

7. Häktor och hakar, kruthorn och stakar, nyckar och lås,
luntor och svampar, skruvar och stampar, linfrö att sås

8. Nålar och knappar, rivjärn och tappar, knivar och band,
saffran och krikon, nötter och fikon, peppar och sand

9. Nappar och flaskor, snörliv, brevtaskor, kaffe och te,
kapris, oliver, även det bliver gurkor kanske

10. Röd och svart krita, mest av den vita, redgarn och tråd,
tvål, pomeranser, såpa, essanser, sirap också

11. Allt vad vi hava från ön Java, Ceylon med fler,
allt vad kan fraktas, önskas och traktas, finnes hos er

12. Allt vad han höras, nämnas och röras, kommer till bron,
allt skall man hinna, träffa och finna, hos er i bon

13. Således stoppad, staplad och proppad, önskas er bod,
där skola ramla, slamra och skramla vikter och lod

14. Gruvliga bråtar, tolvdalersplåtar, uti var vrå,
penningepåsar, flickor och gossar, hågar därpå

/Efter August Strömberg, Jät, Småland/


BRÄNNVIN ÄR MITT ENDA GULL

1. Brännvin är det enda gull,
som kan mina fel förgylla
Super jag mig något full,
att jag genom fönstret trilla
Brännvinsflaskan mig bedrog,
mig bedrog, ja mig bedrog,
att jag kannan sönderslog

2. Föll jag fönstret utanför,
blev så liggande i kalla snön
Lycka var att folket kom,
eljest hade jag blivit döder
Hastigt ditåt bror min gick,
bror min gick, ja bror min gick,
att jag mig en kälke fick

3. Men när kälken redo var,
var ej ont om spekulanter
Hastigt undan bror min mej drog,
så att jag tappade mina vanter
Spydde lite här och där,
då och då, då och då,
likväl måst jag sitta på

4. Klockan fyra kom jag hem,
då jag borttappat halva klädbonan
Ville jag genast vända om,
men av bror min fick jag domen
Sängen blir din vilostad,
vilostad, ja vilostad,
där du får ligga i fjorton dar

5. När fjorton dagar till ända var,
bad jag om den lilla supen
Fick jag genast så till svar:
Den finns inte uti huset
Om jag inte supen får,
supen får, ja supen får,
aldrig jag ur sängen går


BRÖDERNA BYSTRÖMS BEGRAVNINGSBYRÅ

1. E'n Gottfrid Holmlund från Svedjeholmen,
han for till Sundsvall i en affär
Men han var hjärtklen och bra nog gammal,
så bäst han va’ där så låg han där
Han for omkull där på kontorsgolvet,
så nu har Holmlund falli’ ifrån
Sa hon som ringde hem till fru Holmlund
från Sundsvallsfirman Frisén & Son

2. Och därav kom att Bröderna Byströms
Begravningsbyrå i Örnsköldsvik
for ner till Sundsvall att hemförlova
e'n Gottfrid Holmlund per biltrafik
E’n Enar själv, det var han som körde
och bror hans Halvard han följde med
Dom svepte Holmlund hän in till kista,
det hade skett vad som skulle ske

3. Men så kom tanken att mens man liks ändå
är i Sundsvall för en gångs skull,
man borde rå sig en sväng på Knaust,
en liten en så in’t man vart full
Så sa e’n Halvard till brorsan Enar,
som tyckte detta var riktigt tänkt
Så dom parkera sin bil med kistan
i vilken Holmlund va’ nedersänkt

4. Snart satt två bröder från Örnsköldsvik
på den fina krogen i Sundsvalls stad
Och efter’n stund mådde Enar bättre
än varje mänska i Medelpad
Men då sa Halvard: ”Nu får du ge dig,
du kan in’t fee’n ta in nå mer
Ta’ den Genevern och mellanpilsnern,
du blir ju rattfull det är vad som sker!”

5. Men då sa storbrorsan Enar Byström,
som är finurlig och yrkesvan:
”Tror du polisen tänkt på att stoppa
en svart’n likbil på ljusa da’n,
för å se å ifall han som körer
har druckit sprit å in’t kan stå lull
Nä, tro mig, Halvard, i vårat yrke,
så är det riskfritt att köre full!”

6. ”Du är förfa’len”, så sa e’n Halvard,
”men du har rätt, vad jag kan förstå”
Och sedan detta en stund begrundats,
beställde bröderna svart Renault
När den var svept av Begravningsbyrån
Bröderna Byströms i Nordaskog (Nolaskog),
gick innehavarna ut från Knaust
och bort till bilen med han som dog

7. E’n Enar kände sig nu rätt plägad
och körde därför i sakta fart
igenom Sundsvall uti sin svartbil
och solen sken, allt var ganska rart
”Jag går mot döden vart jag än går”,
så sjöng broder Halvard och bak hans rygg
låg gubben Holmlund uti sin kista
nu in i döden så lugn och trygg

8. Man körde E4:an norr mot Övik,
och snart var bilen i Härnösand.
Och rak var vägen och ljus var dagen
och man sjöng sånger på tu man hand
Man kom till Skule i Skuleskogen,
här vart det krokigt och här så slant
det plötsligt till på nå’t vis för Enar
som for av vägen och ut för’n brant

9. En volt slog bilen och kistan föll
ut igenom bakdörra som for opp
Kistlocket rasa och ut bland mjölkört
och åkersenap for Holmlunds kropp
Begravningsbyrån Bröderna Byström
ramla ur likbilen även de
Och slog sig sanslös. Sen kom polisen
och dö’förklara dem alla tre

10. På bårhusbacken på kyrkovallen
stod gumman Holmlund med barn och måg
i svarta kläder och dödstyst väntan
på Byströms Pontiac och snart så såg
man ekipaget sig sakta närma
den lilla gruppen. Men vad var det?
Vid ratten satt ingen Enar Byström
och ingen Halvard satt där breve’

11. När bilen stannade steg där ut
två poliser som gick med dyster min
Och öppna dörra’ längst bak i bilen
och där sågs Enar med brorsan sin
på varsin sida om Holmlunds kista
och att nog formen var ganska fin,
det framgick bland annat därutav
att dom låg och snarka för full maskin

12. Begravningsbyrån Bröderna Byström,
Enars och Halvards i Örnsköldsvik,
av denna händelse erhöll knäcken
och är se’n den dagen sig inte lik
Och får du se en begravningsbil
som blir hejdad uppå en väg nå’n gång,
så är det bara för att polisen
som lyfte armen hört denna sång


BRÖDER VI HAR LÅNGT ATT GÅ

1. Bröder vi har långt att gå
över salta vatten
och så finns Amer´ka
invid andra stranden
- Inte är det möjeligt?
Ack jo, det är så fröjdeligt.
Skada att Amer´ka,
skada att Amer´ka
ligga ska så långt ifrå´ -

2. Träden som på marken stå
söta är som socker
Landet är av flickor fullt,
dejeliga dockor

3. Önskar man sig en av dem,
får man strax en fyra, fem
Ut på mark och ängar
växer engelska pengar

4. Höns och änder regna ner,
stekta gäss och ännu fler
flyga in på bordet
med kniv och gaffel i låret

5. Solen den går aldrig ner,
släkt uti var mänska
Här är munterhet och sång,
källare full av champagne
- Inte är det möjeligt?
Ack jo, det är så fröjdeligt.
Skada att Amer´ka,
skada att Amer´ka
ligga ska så långt ifrå´ -


BY, BY BARNA

By, by barna,
katten hänger i garna,
mor mal gryna,
far slaktar svina
Syster går i apelgård,
plockar äpplen i en skål
Bocken går i lunden,
äter gräs med munnen

/Från Bohuslän/


DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

/Text av Israel Kolmodin/


DEN BORTSÅLDA

1. Det bodde en häxa långt borta på en ö
/:Hon sålde bort sin dotter för en halv kaka bröd:/

2. Sjömännerna de lade sina åror till att ro
/:och sköna jungfrun vrider sina händer uti blod:/

3. Och hören I sjömänner I dröjen väl en stund,
/:jag väntar på min fader som är i rosenlund:/

4. Och kära du min fader som förr har varit huld,
/:sälj ett av dina hemman och lös mej ur min skuld:/

5. Och hemman det har jag tre, fyra eller fem
men inget jag bortsäljer för att lösa dej igen:/

Verserna 2 5 upprepas tre gånger och därvid byts orden”fader” och ”hemman” ut mot
moder - smycken
broder - guldur
fästman - fartyg
I sista versen säljer fästmannen alla sina fartyg:

17. Och fartyg det har jag tre, fyra eller fem
/:och alla jag bortsäljer för att lösa dej igen:/

/Efter Barbro Tällman/


DEN FALLNA FLICKAN

1. Förr passad' jag på herrar å baroner
- Grant, grant, grant, hos herrar å baroner -
I år får jag ansä höns å kalkoner
- Aj, aj, aj, ansä höns å kalkoner
Men det var ändå väl, att jag fick vara med
på de skönaste nöjen hos gossarna där -

2. I fjol hörde jag den spelande lärkan
l år får jag lida av nöjenas verkan

3. I fjol lekte jag med gossarna på malmen
I år får jag gå och vagga barnet på armen

4. I fjol lekte jag på grönskande hagen
I år får jag gå med kullriga magen

5. Förr tjänte jag på herrgålä storä
Nu så får jag vara varje mans horä

6. I fjol lekte jag på grönskande ängen
I år får jag gå mellan vaggan och sängen

7. I fjol hörde jag den spelande lärkan
I år får jag sitta vid vaggan och knärkä

8. I fjol hörde jag den spelande göken
I år får jag gå och vattna på löken

9. I fjol lekte jag med gossarna på balen
I år får jag nöjet sopa golvet i salen

10. I fjol fick jag gå i trapporna och trippa
I år får jag sitta vid vaggan och vippa

11. I fjol tjänte jag för kjortlar och tröjor
- Grant, grant, grant, för kjortlar och tröjor -
I år får jag ta det till mantlar och blöjor
- Aj, aj, aj, till mantlar och blöjor
Men det var ändå väl, att jag fick vara med
på de skönaste nöjen hos gossarna där -

/Skämtvisa. Text upptecknad av Gunnar Ericsson, Härad, Södermanland. Melodi upptecknad av Julius Bagge 1883/


DEN FÖRSTA LÖRDAGSAFTON

1. Den första lördagsafton
jag gick till vännen min,
då knacka jag på dörren
men jag slapp inte in
Då föll det i mitt sinnene
hon har en annan innenne,
kanhända, o kanhända
hon övergivit mig.

2. Den andra lördagsafton
jag gick till vännen min
då knacka jag på dörren
och då så slapp jag in
Där var så fullt av herrara
och stövlarna de knarrara
och alla ville sova
på lilla vännens arm

3. Då tog jag opp min flaska
och tog en liten sup
Då högg dom mig i kragen
och ville ha mig ut
När då jag börja strettata,
blev herrarna så lättata,
men lilla vännen sade:
Jag älskar endast dig

4. Så tog jag av mig rocken,
ty jag var något varm
och lade mig att sova
på lilla vännens arm
Ty ingen kan beskrivava,
hur ljuvt det är att vilala,
hur ljuvt det är att vila
på lilla vännens arm


DEN RIKA OCH DEN FATTIGA FÅGELN

1. Den rika fågeln kommer ridandes,
kommer ridandes
över åker, ängar och gärden
"Och har jag något till råde,
så får den fattige någe"

2. En fattig fågel kommer linkandes,
kommer linkandes,
över åker, ängar och gärden
"Och har du något till råde,
så giv den fattige någe"

/Sånglek/


DEN SOM FRISKER ÄR OCH SUND

Den som frisker är och sund
må för sådan gåva
böja hjärta, håg och mun
Herren Gud till att lova
Tacka honom natt och dag
med en härlig visa,
vilken giver till behag
sundhet och god lisa

/Psalm 319 i 1695 års psalmbok. Melodi från Älvdalen/

Hela den ursprungliga texten

1. Den som frisker är och sund,
Må för sådan gåva
Böja hjärta, håg och mun
Herran till att lova:
Tacka honom natt och dag
Med en härlig visa,
Vilken giver till behag
Sundhet och god lisa.

2. Ty när Herren mild och god
Giver hälsan kära,
Och där hos ett nöjsamt mod,
Vad vill man begära
Då i denna världen mer?
Helst när vi förbida
Evig lust, där allt besvär
Ändas och all kvida.

3. Vore jag som Salmon rik
Utav guld och ägor,
Där till tappra hjältar lik
I triumf och seger;
Men där hos med krankhet full,
Hade ingen lisa,
Ack! vad kunde makt och gull
Mig då gott bevisa?

4. Stodo än min duk och disk
Full med kostlig rätter,
Hade villbråd, vin och fisk,
Som en rik framsätter:
Vad för nytta hade jag
Av slik kräslig födo,
Om jag både natt och dag
Lede värk och svedo?

5. Sutte jag i ståt och prakt,
Utan vederlike,
Hade jämväl våld och makt
Över land och rike,
Och all sjukdom jämmerlig
Månde mig påkomma:
Ack! vad kunde sådant mig
Lända då till fromma?

6. Bättre är ett stycke bröd,
När man hälsan äger,
Än som guld till överflöd,
Då allt kval oss plågar:
När jag mig kan äta mätt
Utan någon krämpa,
Låter jag en ringa rätt
All min vällust dämpa.

7. Dyrbar dräkt ej hjälper mig
Mitt elände bära,
När all krankhet grymmelig
Månde mig besvära:
Hellre vill jag glader gå
Uti ringa kläder,
Än med värk och ängslan stå
Uti präktigt fläder.

8. Men nu felar intet mig,
Frisk jag månde vara;
Jag har hugnad innerlig
Utav Solen klara:
Mina ögon se min gång,
Hörslen väl ock hörer
Huru alla fåglars sång
Herrans lov utförer.

9. Händer, fötter, hjärta, själ,
Ingen bräck besinna:
Att jag mina sysslor väl
Med all lust kan hinna
Så uträtta, som bör sig,
Till Guds lov och ära,
Såsom ock till nytto mig,
Samt min nästa kära.

10. Är det dager, gör jag då,
Vad mitt kall tillhörer:
Men när natten komma må,
Som till sömns oss förer,
Vilar jag i ro och frid,
Till dess Solen klara
Väcker mig i rättan tid
Ifrån mörksens fara.

11. Dig, min Gud, i allan stund
Vill jag tack hembära
För den nåd, du margelund
Månde mig beskära:
Fast jag med min syndaskuld
Har min rätt förlisat;
Haver du dock, Fader huld,
Mig allt gott bevisat.

12. Giv, den tid jag lever här,
Till min sista ända,
Att jag må den gåvo kär
Väl och rätt använda:
Hjälp att min helbrägda mun,
Med min själ och tunga,
Måtte uti alla stund
Lov och pris dig sjunga.

13. Hålt mig ock vid krafter opp,
När mig åldren trycker,
Till dess döden sist min kropp
Ned i graven rycker;
Då skall all min bräcklighet
Bort med allo svinna,
Och en evig härlighet
Hos dig, Herre, finna.

/P. Gerhardt, Övers. P. Brask/


DROTTNING MARGARETA

1. "Det band som tvinnas av strängar tre,
det månde envar ju veta,
det brister ej med det snaraste",
så talade fru Margareta

2. "Jag knöt så härligt ett styrkans band,
den gång då Sveriges välde
jag slöt till Norges och Danmarks land
och frid mellan folken ställde

3. Ej våld, ej makt uppå jordens rund
de trenne skada nu torde,
om blott de hålla vid det förbund,
jag mellan de fränder gjorde"

4. Ty råder jag alle de gode män,
som för de rikena svara,
båd' klerker, svenner och riddersmän:
I låten det bandet vara!

5. Ej oväns röst I lyssnen mer till,
I låten ej tvedräkt råda
Det eder ofärd blott främja vill
och vålla stor sorg och våda"

/Efter den danska rimkrönikan/


DET BRINNER EN ELD

1. /:Det brinner en eld.
den brinner klar,
den brinner i tusen kransar:/
/:Så vänd dig om,
ta mig i famn än en gång
och dansa med mig mera:/

2. Å du har väl vart mitt första steg
och du ska väl bli mitt sista
och om jag dig ej till min kan få
så skall väl mitt hjärta brista
/:Så vänd dig om,
ta mig i famn än en gång
och dansa med mig mera:/

3. /:Kärlekens eld den brinner klar,
och brinna det skall den alltid:/
/:Så vänd dig om
ta mig i famn än en gång
och låt mig komma nära:/

/Sånglek från Malung, Dalarna/


DET FOR TVÅ VITA DUVOR

1. En visa vill jag sjunga,
fast tåren kväljer mig,
allt om den raska drängen,
som dog så hastelig,
som dog så hastelig,
som dog så hastelig

2. Den drängen kunde spela,
han spelade så väl
Han spelade så länge,
tills Gud han tog hans själ

3. Bittida en morgon
så fällde han sitt mod
och innan klockan åtta
så låg han i sitt blod

4. Sen kasta han fiolen,
han tog en annan fröjd,
han följde med sin Frälsare
allt upp mot himmels höjd

5. Det kom två unga duvor
från himlavalvet ner,
men när de kom tillbaka,
så voro de då tre

6. Den första var Gud Fader,
den andra var hans son,
Den tredje var den speleman,
som spelade så väl

7. Han spelade på bröllop,
han spelade på bal
Men nu är han uppfaren
till himlens höga sal

8. Den som liket körde,
det var en hedersman
Han såg från Kilboskogar,
hur blodet rann
allt ned till Kilbostrand,
allt ned till Kilbostrand

9. Den som liket körde,
det var en hederlig karl
Ja, han skulle hava heder
i alla sina dar

10. De körde det liket
allt över en äng
Ja, där föllo tårar,
som här faller regn,
som här faller regn,
som här faller regn


LEKSANDS BRUDMARSCH eller DET GÅR VÄL AN ATT LEVA

Ä går väl an tä lôva, så länge man ä två,
hurran så, ja hurran så, hurran så
Men jäkligare blir ä, när vagga börj tä gå,
hurran så, ja hurran så, hurran så
För vagga ho knarrô å kylan dem gråt,
å hôcken kan då sôva tä tôcken en låt?

/Från Leksand, Dalarna/


DET HÄNDE SIG EN AFTONSTUND

1. Det hände sig en aftonstund
uti den lunden gröna,
där sjöng den lilla näktergal,
där växte blommor sköna
/:Jag satt och tänkte på min vän
att skriva några ord till den,
det skulle nöje vara:/

2. En vän jag har i världen kär,
den jag ej lämna får,
den jag har hållit alltför kär,
ja, uti många år
/:Den vännen jag ej lämna kan
och till att säga hennes namn,
det vågar jag ej göra:/

3. Det går så till i världen här,
att rik'dom mången sviker,
ty den, som fäster sej en vän,
för det han skall bli riker,
/:han vandrar aldrig nöjd och glad,
ej heller någon enda dag
i ro och nöje lever:/

/Efter Adolf Olsson, Vallda, Halland Bondesons visbok nr 326/


DET KOMMER EN SJÖMAN FRÅN DET BRUSANDE HAV

1. Det kommer en sjöman från det brusande hav, kom, kom
Hans kläder var våta och rivna itu
och krögerskan frågar: Varifrån kommer du?
- /:Trallallallalala lalla lalla:/ -

2. Jag kommer från det brusande hav
För femton år sedan då var jag iland,
men sen har seglat som en engelsk sjöman

3. Men varför gråter du, kära krögare fru?
Gråter du för ölet som på bordet står,
tänker du att du alls inga penningar får?

4. Jag gråter ej för ölet som på bordet står
Men jag hade en vän för femton år,
jag tror att det är den som framför mig står

5. Hade du en vän för femton år?
Ja, då är det väl den som framför dig står,
för jag haver seglat från Preussen i år

6. Men hur kommer det sig med barnen de små?
När jag reste bort så var det blott en,
men nu är det sju tillkomna sen

7. Ja, andra gossar har narrat mig
De har sagt att du var döder och lagder i sand,
men sen har jag tagit en annan till man

8. Kom, låtom oss byta de barnen i tu
Den äldsta min dotter, den tar jag till mig,
de andra sju små, de lämnar jag dig

9. Ack, hör du Kristin, kom följ mig till strand, kom, kom
Då räcker jag dig min snövita hand
och sedan så seglar jag till främmande land
- /:Trallallallalala lalla lalla:/ -

/Efter Emmy Mattsson, Kallinge, Blekinge/


SOLDATEN HEM IFRÅN KRIGET KOM

1. Soldaten hem ifrån kriget kom
- Hurra! -
Hör du, soldat, varfrån kommer du?
Dina byxor är spruckna mitt itu
- Hurra, hurra, hurra! -

2. Soldaten sig in på värdshuset gick
Han söp, han åt, han drack därmed
och krögerskan gick uppå golvet och grät

3. Och hör du, matmoder, vad gråter du för?
Gråter du för ölet, som på bordet står?
Tror du, att jag alls inga pengar har?

4. Jag gråter ej för ölet, som på bordet står,
men jag hade en vän för femton år
Jag tror det är han, som framför mig står

5. Och hur har di barnen blivit all?
När jag reste bort, då var det blott en
Nu är det väl fem! Hur kommer det till?

6. Det kom ett falskt brev ifrån Preussen till mig
att du var död och begraven med sång
Därför så tog jag en annan till man

7. Och hur ska vi dela de barnen små?
Den största gossen den tager jag,
de andra fyra får du väl ha

8. Nu haver Preussen slutat krig
- Hurra! -
Nu reser jag åt Preussen igen,
tar gossen med mig och lämnar dig
- Hurra, hurra, hurra! -

/Från Östergötland/


DET KOMMER EN SKÅL

Det kommer en skål
ifrån brudegummens (unga brudens) hand,
att han (hon) skall vara lyckelig
till vatten och till land
Hurra, hurra, den skålen var bra,
drick alla ut i botten,
se, så gjorde jag

/Från Österbotten, Finland/


KÄRINGEN PÅ SVÄNJILGRIND

/:Det satt en gammal käring på en svänjilgrind (svängelgrind)
och göken gol i hennes strupe:/
Vem kan undra på att käringa gjorde så,
ja, vem kan undra på att käringa gjorde så
Hon lade sej i spelmans åka

/Vispolska efter Albin Wallins farmor, Christina Fredrika, Lövstabruk och Hållnäs, Uppland/


VISA FRÅN VENJAN eller DET STOD EN JUNGFRU OCH ÖSTE VATTEN

1. /:Det stod en jungfru och öste vatten
allt ur den djupa brunnen:/
/:Kom så en ungersven ridande
och hälste den jungfrun sköna:/

2. "Min väna jungfru och sköna jungfru,
vi stå I här så allena?
Viljen I vara min hjärtelig kär
och följa mig över heden?"

3. "Eder hjärtelig kära jag vara vill,
I hämten mig tre rosor
De som är vuxna i detta här år
och står på sina egna rötter"

4. Svennen han red över berg och djupan dal
och kunde de rosor ej finna
Rider han sig för målarens dörr
och målaren var där inne

5. "Är du här inne, så kom här ut
och måla mig tre rosor
Rätt som de vore vuxna i detta här år
och stode på sina egna rötter"

6. När ungersven de rosor fick,
lät han sin gångare springa
"Fröjden er, fröjden er, sköna jungfru,
de rosor haver jag funnit!"

7. När jungfrun hon de rosor fick se,
då begynte hon till att kvida
"Jag haver de orden med skämtan sagt
Jag trodde du skulle icke så mena"

8./:"Haven I det med skämtan sagt,
till skämt vill jag det ock taga:/
/:Jag är eder och I bliven min
i alla våra livsdagar!":/

/Medeltidsballad. Melodi och vers 1 upptecknade i Venjan, Dalarna av Richard Dybeck, ur Dybeck, "Svenska folkmelodier". Vers 2-8 ur visbok från Kungliga Biblioteket/


DET STOD EN JUNGFRU VID EN BRUNN

1. Det stod en jungfru vid en brunn
och öste vattnet kalla
- Trallala tralleralla ra -
och öste vattnet kalla

2. Så kom där en riddare ridandes
uti den gröna lunden

3. Och får jag nu sova hos jungfrun i natt
och sova hos jungfrun allena?

4. Och ska du sova hos mej natt
och sova hos mej allena

5. Så ska du skaffa mej blommorna tre,
var en av fina kulörer

6. De blommorna som du talar om,
de växa uti min hage

7. Och riddaren red sig upp och ned
uti de gröna dalar

8. Och riddaren red sig åt Målarens gård:
Herr Målare är du hemma?

9. Och måla mej de rosorna tre,
var en av sina kulörer

10. Den ena vit, den andra blå,
den tredje violetter

11. När jungfrun såg de rosorna tre,
då börjar hon att gråta

12. Och ska du sova hos mej i natt
och sova hos mej allena

13. Då ska du göra mej sönerna tre
och jag likväl jungfru ska vara

14. Och ska jag göra dej sönerna tre
och du likväl jungfru ska vara

15. Då ska du sömma mej skjortorna tre
och intet stygn få taga

16. Och ska jag sömma dej skjortorna tre
och intet stygn får taga?

17. Då ska du göra mej vaggorna tre
och ingen spån få skära

18. Och ska jag göra dej vaggorna tre
och ingen spån får skära?

19. Ack, jungfrun bliver mej alltför svår,
jag låter henne fara
- Trallala tralleralla ra -
Jag låter henne fara

/Efter Lisa Lärka, Vänge, Gotland/


VISA OM EN TALL

Det stod en tall,
en väldig tall,
en hisklig tall,
en ryslig tall,
en farlig tall,
en krokig tall,
en tokig tall,
en grönan tall,
en skönan tall,
en topplös tall,
en hopplös tall,
en fröjdlös tall,
en höjdlös tall på berget,
men nere uti dalarna,
ja, nere uti dalarna,
/:sken sola uppå jola:/

/Beväringsvisa/


DET STÅR ETT TRÄD PÅ MIN FADERS GÅRD

1. Det står ett träd på min faders gård
Det bär så underliga blommor
Det växer äpplen där uppå,
som är båd' röda och gröna
- Och röda rosor är så härliga
och vackra gossar är så kärliga
Helst när man får den man vill ha,
är högsta nöje på jorden -

2. Om alla buskar vore spikemat
och alla bäcker vore soppa,
skull' jag ta mig ett stycke bröd
och sätta mig till att doppaa

3. Och sol'n går upp och sol'n går ner,
men jag går ute och väntar
Min' ögon rinna så stridelig,
när jag på lilla vännen tänker

4. Jag tänkte jag skulle ha en vän,
men jag var så innerligt bedragen
Jag tänkte han var av kött och blod,
men han var av stenen betagen

5. Väl kan jag väva rätt och slätt,
men inte kan jag väva rutor
Inte aktar jag på gossar rätt,
ej heller ger jag några mutor

6. Och all den kärlek jag till dig bär,
den hänger jag upp i skorsten
Var gång jag uppå spjället drar,
så faller den ner i aska

7. Om äpplet är aldrig så rött och grönt,
så att det maskar därinne
Om gossen är aldrig så fager och skön,
så har han falskhet i sinne

8. Inget vet jag vad de säga om dig,
men välle vet jag vad de glunke:
Kärleken är emellan dig och mig
som vattnet i en gisten bunke

9. När jag går till min lilla vän,
får de andra ont i magen
Så säga de: Vad ska du men den,
som är båd' husvill och naken?

10. Nu lider det åt vår vänskaps slut,
nu har du inget mer att vänta
Men jag ska giva dig en avskedskyss,
du har väl ingen fått, kan jag tänka
- Och röda rosor är så härliga
och vackra gossar är så kärliga
Helst när man får den man vill ha,
är högsta nöje på jorden -

/Från Östergötland/


DEN LILLE SKRÄDDAREN OCH HANS SVÄRMOR

1. /:Det var en gång en skräddare,
som många är väl det:/
Han var så flink med nålen
och liksom den så fet, fet, fet,
sjung hopp falleri fallerallan lej,
och liksom den så fet

2. Han sydde byxor stora,
han sydde byxor små
De färgade ifrå sej
men hjärtat det var rent, rent, rent,
sjung hopp ...

3. Han älskade en flicka
så vit och rosenröd,
och det kund han gärna göra
för käringa hans var död, död, död,
sjung hopp ...

4. Han hade ock en svärmor,
jag säger inte mer
Men aldrig hennes like
i denna värld man ser, ser, ser,
sjung hopp ...

5. Och så blev skräddarn sjuker,
så han i sängen låg
Och svärmor beställde kistan,
förrän hon liket såg, såg, såg,
sjung hopp ...

6. Hon svepte lille skräddaren
i tråflor och i gas
och sen hon väl gjort detta,
hon ställde till kalas, -las, -las,
sjung hopp ...

7. Och mitt i mörka natten
hon kaffe bjöd med dopp,
men skräddarn kände lukten
och klev ur kistan opp, opp, opp,
sjung hopp ...

8. Han trädde in i salen
med svepning och med allt:
"Å ge mej lite kaffe,
här är så rysligt kallt, kallt, kallt,
sjung hopp ...

9. Och svärmor tappa kannan,
där hon vid bordet satt/
och trallte ned från stolen
och dödde som en katt, katt, katt,
sjung hopp ...

10. Då lyfte lille skräddaren
från golvet svärmor snällt
och la'na uti kistan,
som själver hon beställt, -ställt, -ställt,
sjung hopp ...

/Ur Croneborgs vissamling, nr 43/


DET VAR EN KÄRING SOM FICK EN SPARK

1. Det var en käring som fick en spark utav märra,
det tog så hårt så hon for rakt upp till Herra'
På begravningen kom det så mycket gäster,
att det var världens rekord för dylika fester

2. "Så fint", sa prästen, när som middan var inne,
"så många kommit att hedra den avlidnas minne"
"Det vete fasiken", sade bonden till prästen,
"jag tror de flesta är spekulanter på hästen"

/Mel. Petter Jönssons Amerika-resa. Utlärd av Kerstin Andersson januari 2012/


PIGANS DÖD

1. Det var en onsdag visst,
klockan nio allra sist
en piga sig ihjäldängde,
sin kropp hon sönderklämde
Det ingen läka kund',
ty blodet rann ur mund

2. När livet kom ur den,
då stanna' hammaren
Av Guds makt han stannar då,
när livet var avplanat,
ty Guds hand, den var så stark
att vattnet hade ingen kraft

3. Så kom en man därpå,
han ned i strömmen såg
Han sig därpå förskräcker
och tvärt sig nedersätter
Han kunde knappast gå
ifrån det rum han såg

4. Ett sältje har hon lind't
ikring om halsen sin
Det var av silvret rena
och av guldsmed polerat
Det hjälpte icke nu,
det gick i stumpar sju

/Efter Karin Grellson, Delsbo, Hälsingland. Ur CD Föregångare/


DET VAR EN SÖNDAGSMORGON

1. Det var en gång jag drömde
en dröm så himmelskt skön
/:Jag jorden helt förglömde,
liksom försänkt i bön:/

2. Och bönen hän mig förde
på lätta vingar små.
/:Jag drömde att du vilade
i famnen min:/

3. Det var en lördagsafton,
jag väntade på dig
/:Jag väntade så länge,
tills lockan slagit ni':/

4. Det var en söndagsmorgon,
jag klädde uppå mig,
/:för att till kyrkan gånga
och där få träffa dig:/

5. När som jag kom till kyrkan,
så var du intet där
/: Då föll det mig i sinne,
du har en annan kär:/

6. När som jag gick från kyrkan,
då tänkte jag som så:
/:Ack, om jag kunde levande
i graven nedergå:/

/Efter Maria Wilhelmina Lundberg, Tensta, Uppland/


DET VAR EN TORSDAGSAFTON

1. Det var en torsdagsafton,
jag var så glad i sinn',
jag hade nyss fått tjillivillivim
av Anders Jöns Kristin
Trallallalla tralla trallallallallalla
Jag hade nyss fått jaord av
Anders Jöns Kristin!

2. Och se'n på fredags morgon
jag klädde mig så fin
For sedan in till tjillivillivim
och köpte mig en ring
Trallallalla - - -
For sedan in till staden
och köpte mig en ring

3. Så klev jag in till prosten
för att ut lysning ta
Och sa att jag vill tjillivillivim
med Anders Jöns Kristin
Trallallalla - - -
Och sa att jag vill gifta mig
med Anders Jöns Kristin

4. Han sa det går 'la för sig
och sönda'n däruppå
det lystes första tjillivillivim
i kyrkan för oss två
Trallallalla - - -
Det lystes första gången
i kyrkan för oss två

5. Och se'n så blev det bröllop,
som stod i dagar tre
Där åts och sjöngs och tjillivillivim
och söps ock med besked
Trallallalla - - -
Där åts och sjöngs och dansades
och söps ock med besked

6. Men när vi skulle vigas,
sa svärfar min till mig
Glöm ej ta fram din tjillivillivim
när prosten säger till
Trallallalla - - -
Glöm ej ta fram din vigselring
när prosten säger till

7. Och nu ha' vi var't gifta
jag tror i trenne år
Kristin hon fick en tjillivillivim
i sist förflutna vår
Trallallalla - - -
Kristin hon fick en flicka
i sist förflutna vår

8. Men ska jag sjunga mera, då fruktar jag rent ut,
då räcker ej min tjillivillivim
till denna kvällens slut
Trallallalla tralla trallallallallalla
Då räcker ej min vackra röst
till denna kvällens slut

/Melodi: Karlsborgsvisan/


DET VAR EN VACKER SOMMARKVÄLL

1. Det var en vacker sommarkväll
vid solens nedergång,
då jag skulle gå till min lilla vän,
sjung trallerallera, till min lilla vän,
min mening att få ja

2. Och när jag kom till loftet fram (i loftet in),
så log hon vännen min
"Ack (Nej), far nu din väg för himlens vind,
sjung trallerallera, för himmelens vind,
ty jag kan ej bli din"

3. Men när jag såg i kammar'n in,
satt där vår nämndeman
Och han var så fet och så stolt och så båld,
sjung trallerallera, så stolt och så båld
och grina gjorde han

4. Det var en vacker sommarkväll
vid solens nedergång
En glader sjöman gick kring bygden grön,
sjung trallerallera, gick kring bygden grön,
och han var ung och fri

Alternativ text:

1. Det var en vacker sommarkväll
vid solens nedergång,
då jag skulle gå till min lilla vän,
sjung frallerallera, till min lilla vän,
min mening att få ja

2. Och när som jag till vännen kom,
då dörren reglad var,
då knapprade jag med fingrarna fem,
sjung frallerallera, med fingrarna fem,
men det var ej så hårt

3. Och genast dörren öppnades
och sängen bäddad var
Då sade hon: "Kom å vila dej,
sjung frallerallera, kom å vila dej,
och sova sött hos mej!"

4. Si molnarna på himmelen,
si hur de sänker sej
Så gör ock du och jag, min vän,
sjung frallerallera, och du min vän,
fast mången står emot

5. Si stjärnorna på himmelen,
si hur de parar sej
Så gör ock du och jag, min vän,
sjung frallerallera, och du min vän,
uppå vår bröllopsdag

/Upptecknad av K. Ekman i Pargas, Finland/


DE TVÅ KONUNGADÖTTRARNA

1. Det var de konungadöttrar två
- Två rosor och adeliga blommor -
De blevo bortstulna allt medan de var små
- Från England äro vi komna -

2. Så gånga de jungfrur till konungens gård
och ute för dem själva konungen står

3. Å nådige konung, vad vi Er spörja må:
Behövas här några små tjänstemör i år?"

4. "Å tjänstemör små behövas här väl,
men det må ni spörja drottningen själv"

5. De jungfrur inför drottningen steg
å drottningen dem med ögonen neg

6. "Å nådig drottning, vad vi Er spörja må:
Behövas här några små tjänstemör i år?"

7. "Å kunnen I brygga å kunnen I baka
å kunnen I sy å det röda guld maka?"

8. "Väl kunna vi brygga, väl kunna vi baka
men bättre kunna vi röda guldet maka"

9. "Här har jag en förgyllande väv för Er
Ack, kunnen I mig den väven väva ner?"

10. Den yngsta hon trädde i skaft å i sked
Den äldsta hon satte sig i väven ned

11. Det första slag hon i väven slog
Där vov hon in himmel, där vov hon in jord

12. Det andra slag hon i väven slog
Där vov hon in träd på grönan skog

13. Det tredje slag hon i väven slog
Där satte hon fader, där satte hon mor

14. Där satte hon måne, där satte hon sol,
där satte hon syster, där satte hon bror

15. Den äldsta hon fällde den väven ned
Den yngsta hon bar den i drottningens knä

16. Å drottningen uppå golvet går
"Å fagrare väv jag aldrig såg!

17. Å hören I jungfrur vad jag säga må:
Ja, vävarelön den skolen I få

18. Den yngsta skall bära mina nycklar på band
Den äldsta jag giver min son uti hand"

19. "Det är icke sed uti vårt land,
att syster ska taga sin broder till man"

20. Å det vart glädje och det vart gny,
att konungens döttrar var komna till by

21. Å det vart glädje i konungens gård,
- Två rosor och adeliga blommor -
när moder och döttrar de kändes åt
- Från England äro vi komna -

/Efter Helmy Hansson, Stora Tuna, Dalarna. Från musikkassett, "Visor från Dalarna", Utbildningsradion, sjungen av Agneta Stolpe/


DE TVÅ SYSTRARNA

1. Det voro två systrar å de lade råd
- Ty Dannemark ligger så vida -
De skulle gå åt sjön å tvätt' sitt gulvita hår
- Ty de ror uti sjön med de åror -

2. Den yngsta hon sätter sej uppå en sten
Den äldsta hon puttar den yngsta däruti

3. Å kära du min syster, du hjälper mig iland
Åt dej så vill jag giva min klänning utav guld

4. Din röda guldklänning, den får jag väl ändå
men aldrig ska du mer på landjorda gå

5. Å kära du min syster, du hjälper mig iland
Åt dej så vill jag giva min röda gullring

6. Din röda gullring, den får jag väl ändå
men aldrig ska du mer på landjorda gå

7. Å kära du min syster, du hjälper mig iland
Åt dej så vill jag giva min unga fästerman

8. Din unga fästerman, den får jag väl ändå
men aldrig ska du mer på landjorda gå

9. Så kom där då roendes en liten fiskarbåt
Så tog de den jungfrun med sej hem till sin gård

10. Av kroppen, den gjorde de harpa utå,
av håret det gjorde de strängar däruppå

11. Det första draget han på harpan drog,
så satt den bruden i brudebänk och log

12. Å kära du, min speleman, du spelar icke så
Jag tycker jag hörer min lilla systers låt

Den bruden hon såg genom fönstret ut
- Ty Dannemark ligger så vida -
Då såg hon ej himmel för eld och för krut
- Ty de ror uti sjön med de åror -

/Efter Sigrid Andersdotter (Hultman), Hulteberg, Eda, Värmland. Einar Övergaards uppteckningar, nr 137/


DE TVÅ SYSTRARNA

1. Det bodde två systrar (jungfrur) invid ett tvätteberg
- I fallenlind -
De skulle gå till stranden (havet) och tvätta sej
- Och så faller sjön utöver dem -

2. Den ena gick före med utslaget hår
Den andra kommer efter med tu (tre) falska råd

3. Men när som de kommo där mitt uppå bron
Så knuffar den ena sin syster i flod

4. Å kära min lilla syster, o hjälp mig i land
Min röda gullklänning vill jag giva dej

5. Din röda gullklänning kan jag väl få ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå

6. Å kära min lilla syster, o hjälp mig i land
Min allra käraste vill jag giva dej i hand

7. Din allra käraste skall jag nog ta ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå

8. I stället för att lägga den jungfrun i grav
De gjorde en harpestock därav

9. De togo den jungfruns fagergula hår
Det gjorde de harpesträngar av

10. Och när harpan var färdig, ja färdig var gjord,
då buro de den till konungens bord

11. Första klangen på guldharpan slog
- I fallenlind -
"Min syster hon döda' mig igår"
- Och så faller sjön utöver dem -

/Efter Valborg Carlsson, Åsens bruk, Skållerud, Dalsland. Vers 1 - 4 från CD "Den medeltida balladen 1"/


DE TVÅ SYSTRARNA

1. Det var en gång en herreman,
som bodde på en ö,
- Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -
Han hade tvenne döttrar,
så fagra voro de
- Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -

2. Den yngre hon sade till den äldre se så här:
"I morgon så skall vi till havsstranden ner"

3. Den yngre gick före med utkammat hår,
den äldre gick efter med sju falska råd

4. Den yngre hon satte sig uppå en sten,
den äldre hon skuffade henne därifrån ner

5. "O, snälla du min syster, hjälp upp mig på land!"
"Nej, aldrig så skall du mer på gröna jorden gå"

6. "O, snälla du min syster, hjälp upp mig på land,
så skall jag dig giva mitt röda sidenband"

7. "Det vackra sidenbandet tar jag väl ändå,
men aldrig så skall du mer på gröna jorden gå"

8. "O, snälla du min syster, hjälp upp mig på land,
så skall jag dig giva min vackra fästeman"

9. "Din vackra fästeman, honom tar jag väl ändå,
- Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -
men aldrig så skall du mer på gröna jorden gå"
- Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -

10. "Hälsa hem åt far och mor, hälsa hem åt far och mor,
- hälsa hem, hälsa hem åt far och mor -
att jag dricker brudeskålen från havsbottnen ner,
- hälsa hem, hälsa hem åt far och mor!" -

/Från Finland/


DE TVÅ SYSTRARNA

1. Där bodde en bonde vid sjöastrand
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -
Å tvenne döttrar hade han
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -

2. Den ena var vit som den klaraste sol
Den andra var svart som den svartaste jord

3. Den äldsta hon talte till syster sin så:
"Kom, skola vi neder till sjöstranden gå!"

4. "Å tvättar du dig både nätter å dar,
slätt aldrig du bliver så viter som jag"

5. När de då stodo på sjöastrand,
så stötte den äldsta sin syster av strand

6. "O, käraste syster, ack hjälp mig i land
Åt dig vill jag giva mitt röda gullband"

7. "Ditt röda gullband det får jag nog ändå
Men aldrig skall du på Guds gröna jord mer gå"

8. "O, käraste syster, ack hjälp mig i land
Åt dig vill jag giva min gullkrona grann"

9. "Din gullkrona grann den får jag nog ändå
Men aldrig skall du på Guds gröna jord mer gå"

10. O, käraste syster, ack hjälp mig i land
Åt dig vill jag giva min fästeman"

11. "Din fästeman den får jag nog ändå
Men aldrig skall du på Guds gröna jord mer gå"

12. Där bodde en speleman invid en strand
Han såg utåt viken, var liket det sam

13. Så tog han den jungfruns snövita bröst
Den harpan skall klinga med ljuvelig röst

14. Så tog han den jungfruns guldgula hår
Han gjorde på harpan små strängar därå

15. Så första sång som från harpan ljöd
Den bruden hon satt uti brudstol och log

16. Å andra slag som från harpan rann
Så klädde de av den bruden så grann

17. Å tredje slag som från harpan ljöd
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -
Den jungfrun hon satt uti brudstolen död
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön -

/Efter Lena Larsson, Ytterby, Bohuslän/


DOMAREDANSEN

Nu vilje vi begynna en domaredans,
men domaren är intet hemma
Alla de som i domardansen gå,
deras hjärtan skola brinna
Alla säga de: Hå, hå, hå!
alla säga de: Nå, nå, nå!
Har du sovit hos kärestan i natt,
så skall du åt mig le

/Ur "Traditioner af Swenska Folk-Dansar", häfte 4, nr 34, tryckt 1815/



Drängvisor

TJÄNARENS LOTT

1. Jag vill med pennan teckna allt några enkla ord,
hur tjänaren får fara allt uppå denna jord,
som molnen drivs av vindarna till en annan ort

2. Och jag har tjänt i staden och jag har tjänt på land
Men när jag kom till Marielund då träffade jag på skam

3. Fem gånger uti veckan så får vi äta sill
och sedan sluka väder om tiden ges därtill

4. En gång uti veckan så får vi äta kött
Det kommer från den oxe som utav hunger dött

5. Och frun hon går i köket och svärjer på sitt vis
Hon nyper sina pigor med tänger och med ris

6. Patron han går på gården och stöter med sin käpp,
den dräng får käppen smaka som ej är kvick och lätt

/Från LP "Folk och rackare"/


STACKARS DEN SOM ÄR EN DRÄNG

1. Stackars den som är en dräng
Bitti upp och sent i säng
Ja, den må vara en riktig träl,
om det ska vara väl

2. Husbond sitter i kammarn sin,
dricker sin toddy från morgon till kväll,
och aldrig så får jag en endaste tår
på hela Guds långa år

/Efter Maria Wilhelmina Lundberg, Tensta, Uppland/


STACKARS DEN SOM ÄR EN DRÄNG

1. Stackars den som är en dräng,
bitti opp och sent i säng
Han må la heta en satans träl,
om det ska låta väl

2. Och husbond han sitter i kammaren så säll
och super sin tår ifrån morron till kväll
Men alri så får jag en endaste tår
på hela Guds långa år

3. Om matmora bryr sig rakt inte om,
krittera får svälta och gryta står tom,
potätera e sura och mjölka e slut
Tvi vale, så de ser ut!

4. Barnungar går där båd lortiga och grå
och jammer och bekymmer det hörs i var vrå
Att träla hos såna de e la nog svårt
för femtio daler om år't

/Från Småland/


* * * * * *

DU HAR SÖRJIT NU IGEN

Du har sörjit nu igen,
du har gråtit lilla vän,
efter den du älska må,
efter den du aldrig får

Nej, det är visst dag du ser
ifrån löven falla ner
Snart när lövet vissnat har,
faller ej daggen mer

/Från Småland/


DU LASSE HUR REDER DU DEJ

Du Lasse, du Lasse, hur reder du dej?:/
Jo, hela långa natten låg flickan hos mej,
ja, hela långa natten låg flickan hos mej

/Visvals från Södermanland/


KALSONGER BLÅ

Du ska få kalsonger blå
med am'rikanska spetsar på
och du ska få en sidensärk,
som täcker för ditt spilleverk
Å nej, å nej, det går ju ej,
du ligger bara där å killar mig,
killar mej på låre`,
tänk om morsan så´re!


DU Å JA Å EN KO

Du å ja å en ko
segla i en träsko
När vi kom till Rotterdam,
då var träskon full med vann
Du å ja vi båda
segla i en låda
När vi så kom fram till Rom,
då var lådan tom


DU Å JA Å VI TO

Du å ja å vi to
sejla i en träsko
Träskon va välva,
du å ja i älva
När vi kom till Engeland
mötte vi en spelleman,
spelleman han spelte på fela si
/:Oa, Oa, har du ont i skoa
eller har du ont uti byxelomma di?:/

/Visschottis från Bohuslän efter Magnus Thörnblad/


DUVANS SÅNG PÅ LILJEKVIST

1. Det sitter en duva på liljekvist
- I midsommartider -
Hon sjunger så fagert om Jesus Krist
- I himlen där är en stor glädje -

2. Hon sjunger, hon sjunger och sjunger alltså:
"Det väntas en jungfru till himmelen i år"

3. "Och inte så kommer jag till himmelen i år,
jag känner mig varken krank eller sår"

4. Och jungfrun hon går på sin faders gård,
ett styng i sin vänstra sida hon får

5. "Och kära min moder, I bädda min säng!
I år kommer jag varken på åker eller äng"

6. "Och kära min dotter, du tala inte så!
I år är dig ärnat en konung att få"

7. "Och bättre är vara i himmelen brud,
än bära på jorden en konungaskrud"

8. "Och kära min fader, I skaffen mig präst!
Jag känner att döden snart bliver min gäst

9. Och kära min broder, du gör mig en bår,
och kära min syster, du krusa mitt hår!"

10. Och jungfrun vart döder och lades på bår,
och jungfrur och tärnor de krusa' hennes hår

11. De buro den jungfrun ut av det hus
Guds änglar de gingo före med ljus

12. De buro det lik över kyrkovall
och alla Guds ringlar gick före och sang

13. De lade den jungfrun i svartan mull
- I midsommartider -
och själva Gud Fader han var henne huld
- I himlen där är en stor glädje -

/Medeltidsballad/


DÅ JAG VAR EN LITEN POJK

1. Då jag var en liten pojk,
var jag ond att styra
Jag ville följa flickorna i säng,
som jag var van att göra
Far min vaknar hastigt upp,
frågar var har pojken gått,
eller något sporde

2. Mor hon tyckte det var synd,
att pojken ska få slängar
Hon sade han har gått till bys
att hälsa på grannens drängar
Grannas flickor träffar jag,
till dem har jag gått behag,
därför varst jag längen

3. Uppå logen där jag låg,
lekte med min flicka,
dit trodde jag skull ingen gå
eller mej påhitta
Far min som en bonde sprang,
tittade dit en enda gång
och strax på mej hitta

4. Minns du pojke sedan sist,
hur jag med dej handskas
Nu ska kuven din få lön,
jag ska med dej dansa
Ska jag några slängar ta,
ska jag också roligt ha,
när jag flickor träffar

/Efter Katrina Lundstedt, Hassela, Hälsingland/


DÄR DANSAR EN GÖING

Dä' (Där) dansar en göing på Gedinge bro,
me' lappade håsor (hosor)
å preckade (pregade) skor,
en göing, en gärbo

"lappade håsor" = lagade strumpor
"preckade" skor = skor med dekorativa hålmönster, här förslitningshål


/Långdans från Småland, ur Richard Dybeck, "Runa", DAG VFF:1469, upptecknad av P. Söderberg/



DÄR SATT EN LITEN FÅGEL I PÄRONATRÄ

Där satt en liten fågel i päronaträ,
å sjongde så många vackra viser
Om inte mina onger e snäller å tir,
ja då får dom smaka på riset
Ack du lille fågel sjong inte så,
för mina små ongar dom ä snälla ändå,
å dom får inte smaka på riset

/Efter Ruth Ljungberg, Öckerö, Bohuslän/


DÄR SATT EN LITEN GUMMA Å SPANN

Där satt en liten gumma å spann
uti en mörker kammare,
hon bulta med sin hammare
och ut kom hennes man

/Sånglek/


DÖDEN HAN ÄR EN JÄGARE SNÄLL

1. Döden han är en jägare snäll,
som ingen man kan undlöpa
I dag tar han en, i morgon fem,
så månd' han världen utöda

2. Var vill du segla, var vill du ro,
att döden dig icke skall finna
Han bliver din gäst evar du bor,
det skall du själver förnimma

3. De bruka det gamla talesätt,
att krigsmän falla segerlösa
Men lika vad stånd eller lika vad ätt,
från döden kan ingen sig lösa

4. I fält bereder man daglig sig
från denna världen att vandra
Nu har jag bekommit min konungs brev
Dit drager jag lustigt med andra

5. Farväl alla städer, farväl alla slott,
farväl alla där äro inne
Farväl mitt kära fädernesland,
för dig vill mitt hjärteblod rinna

/Text från Trettioåriga kriget Melodi från 1500-talet/


EKORRN SITTER I GRANA

Ekorrn sitter i grana,
han sitter där å knaprar kottar
Så fick han höra små barna,
då börja han på å hoppa
Så hoppa han imot en sten,
där stötte han sitt lilla ben
å så sin långa ludna rompa

/Efter Carl August Olsson, född 1858 i Torp, Lids socken, Södermanland/


EN DAG SADE JAG TILL MIN UNGA MATMOR

/:En dag sade jag till min unga matmor,
att hon skulle klav' in både kalvar och kor:/
/:Getterna me', getterna me'
skällkossan följer me',
getterna me', getterna me'
skällkossan me':/

/Visvals från Björklinge, Uppland/


KVÄSARVALSEN

1. En kvanting träder i salen in
för att fröjda med fjällan sin,
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg
- O, du den stunsigaste kvanting,
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting,
ty aldrig bättre i livet vi sett -

2. Grabben sig sakta i salen rör,
tar av sig lörpan från lockigt skör,
stoppar den ner ut i lomman sin,
tar ett tag i daljan och gör sig fin

3. Grabben går efter väggen kring,
träffar sin fjälla i rynkornas ring,
släcker harsset å spottar ett tag,
tjänare A´gusta, godda´, goddag

4. Två armar hon lägger kring grabbens hals
för att fröjda med honom i vals,
två kardor han lägger på henne då,
å stilit å kväsit de börjar gå

5. Med huvud mot huvud och bröst mot bröst
han viskar åt henne med kärlekens röst,
ej bussigare fjälla än dig jag får,
och så i en cirkel det hela går

/Mel. Gamla Vingåkersvalsen. Text av Arthur Högstedt/


FLODEN

En flod rinner sakta fram,
fram som en människa
En flod rinner sakta fram
hem till sitt hav
Ge mig styrka, ge mig mod
att leva på denna jord
Ge mig styrka, ge mig mod
och kraft som en flod

/Melodi från Anderna/


EN GÅNG I BREDD MED MIG

1. En gång i bredd med mig
prästen ska fråga dig
om du vill vara min utvalda vän
Inte så sörjer jag,
om du mig ger ett nej
Nog finns det en igen, som älskar mig

Alternativ första vers:
1a. En gång i bredd med mig
prästen ska fråga dig
om du vill hava din utvalda vän
Om du då sviker mig,
lik mycket gör det mig
Nog får jag den igen, som älskar mig

2. Plöja och inte så,
fria och inte få
Hellre kallt hjärta än kallsinnad vän
Hjärtat det ler i mig
var gång jag ser på dig
och när jag tänker på hur vi ska stå

3. Prästen tar bok i hand (boken fram),
spörjer oss var om ann
Sen tar han ringen av rödaste guld
Sätter den på min hand,
det är ett fästningsband
Nu har du blivit min make så huld


EN GÅNG I VÄRLDEN

En gång i världen
var det som bäst
Mor kokte palt,
far stekte fläsk,
bror min, han brygggde
brännvin på mäsk
Själv fick jag sköta flaskan

/Från Åland/


EN GÅNG MEN ALDRIG MERA

En gång men aldrig mera
du hållit har min hand
Då trodde jag mig vara
uti ett bättre land
Uti det goda landet,
där solen ej går ner,
där alla små Guds änglar
emot oss ler
Trall ...

Det var den goda tiden,
då du var mig så kär
Nu tror jag, lilla vännen,
jag är blott till besvär
Ack, söta lilla vännen,
jag är för döden böjd
Om jag därmed kan göra
dig ro eller fröjd
Trall ...

/Från Värmland/


DRÄNGVISA

En gång när jag ska dö,
en gång när jag ska dö,
då komma de flickorna till min grav
och säga den gossen mig älskat har,
en gång när jag ska dö

/Från Södermanland/


EN MIDSOMMARAFTON DEN ALDRIG JAG FÖRGLÖMMER

1. En midsommarafton, den aldrig jag förglömmer,
/:om än jag bleve gammal som mossa på trä:/

2. För när jag står och ser, huru vattnet drar förbi,
/:jag tycker jag hör lilla vännen, han ropar däruti:/

(Melodi som vers 1:)
3. Där drogo dom notar, där smidde dom krokar,
men allt det var förgäves att återfå sin vän

(Melodi som vers 1:)
4. Nu får jag er flickor lära, I som ogifte äre,
behållen eder ärekrans till eder bröllopsdag

(Melodi som vers 1:)
5. Annars får ni för vännen käre små barn på armen bäre
Gud låte edert sängelag ske efter Guds behag!

(Melodi som vers 2:)
6. Nu får jag fatta mod och följa Syraks ord
Den döde gråt ej mera, han är kommen uti ro

/Efter Elvina Engström, Malung, Dalarna/


SKONAREN PRIMUS

En skonare Primus, som var från Källa hamn,
en natt uti oktober i havets djup försvann
Med hela sin besättning han (hon) sjönk i havets djup
med bön om hjälp och frälsning som sändes till vår Gud

Styrmannen hette Jonsson, en äldre skeppare,
som efterlämnar maka och små sönerna tre
De honom nu begråter med bitter tår på kind,
han kommer icke åter till sitt kära hem

Matrosen hette Nilsson, en ung och god sjöman,
som efterlämnar maka med liten son i famn
De älskade varandra så djupt som älskas kan
Den unga makan sörjer, dem ingen trösta kan

Må Gud som är vår fader de sörjsna trösta så,
att vi den sorg kan bära den han oss lägger på
Han hjälpa vill oss alla som han oss lovat har,
han är ju änkors fader och faderlösas far
han är ju änkors fader och faderlösas far

/Efter Susanna Nilsson, Boda, Öland/


EN SJÖMAN I OVÄDER

1. En sjöman i oväder får ofta stå till rors, till rors,
en sjöman i oväder får ofta till rors,
blir våt om sina kläder, får sällan gå till kojs
Sjung hi, sjung hå, sjung fallerallirå,
får sällan gå till kojs

2. Så tänker han på vännen sin, ack om hon vore här å här,
så tänker han på vännen sin, ack om hon vore här
Så skulle hon mig värma och torka mina klär
Sjung hi, sjung hå, sjung fallerallirå,
och torka mina klär

3. En lantman han plöjer sin åker och sin äng å äng,
en lantman han plöjer sin åker och sin äng
När mörka natten kommer får han vila i sin säng
Sjung hi, sjung hå, sjung fallerallirå,
får han vila i sin säng

4. Där kom en bonde ridande uppå en viter häst å häst,
där kom en bonde ridande uppå en viter häst
Han skulle ri till stranden och se var sjöman äst
Sjung hi, sjung hå, sjung fallerallirå,
och se var sjöman äst

5. Vad tyckes er nu, lantman, om sådant folk som vi, som vi,
vad tyckes er nu, lantman, om sådant folk som vi?
Vi är utav de gossar som gå till kofferdi
Sjung hi, sjung hå, sjung fallerallirå,
som gå till kofferdi

kofferdi - innebär att man är mönstrad ombord på ett handelsfartyg
/Ur Olaus Olssons vissamling, VFF 1319, nr 30. Upptecknad av Anrep Nordin/


EN SOL PÅ FÖNSTERRUTAN

En sol på fönsterrutan
i morgon hälsar mig
/:Den är jag gärna utan,
om jag får älska dig:/

Sofi, för dig jag andas,
för dig mitt hjärta slår
/:Se aftonsolen randas,
där graven öppen står:/

/Från Roknäs, Norrbotten/


EN VÄN UTAN KÄRLEK DEN LIKNAR JAG VID

En vän utan kärlek den liknar jag ve'
det trädet utan näring, som ingen frukt vill ge
Han är inte värd att kallas för en vän,
som tager sej en annan och lämnar mej allen

/Efter Johan Erik Andersson, Viggeby, Sånga, Uppland, se Svenska låtar, Uppland nr 185/


ERIK XIV:S KÄRLEKSVISA

1. Den som vill må i luften flyga
men mina vingar gå ej så högt
Jag vill dock världen övertyga
till Karin är mitt hjärta böjt
- /:Envar må följa sitt eget sinn',
kär håller jag lilla vännen min:/ -

2. Har hon ej guld eller stora skatter,
så har hon likväl det jag begär
Den kärlek hon mig med omfattar
är mig fastmer än guldet kär

3. Blänker hon ej av gyllene smycken,
så blänker dock hennes ögon skön
Alldeles är hon i mitt tycke,
fast hon av andra syns gemen

4. I stora hav gå stora vågor,
stormväder, klippor och hårdan vind
Den som är klok bliver vid de låga källor,
som finns i dalen sin

5. Man står ofta för rikmans dörrar,
klappar och slipper sällan in
Hos Karin jag det ej behöver,
ty jag är hennes och hon är min

6. Adjö, farväl. min hjärtans lilja,
till sinom mångtusende godnatt
Det sker dock efter Herrens vilja
Jag den bliver som jag har sagt
- /:Envar må följa sitt eget sinn',
kär håller jag lilla vännen min:/ -

/Tysk visa från 1600-talet/


BARNAMORDEN I HÄLSINGBORG

1. Ett sorgespel skall jag tala om,
vari detaljer så smått framkom
Det är om barnen, de stackars små,
som fasan själva ej alls förstå

2. I Hälsingborg, sundets vackra stad,
syns varje människa så nöjd och glad
Därinom uselheten dock bor,
långt mera än kanske någon tror.

3. Det var en maka som gjorde i
sSå kallad fosterbarnsindustri
Vart barn hos henne mot döden gick,
"i ett för allt" dock betalt hon fick

4. Man ryser uti sin själ med fog
vid tanken på hur hon livet tog
på dessa åtta små arma barn,
som kommit hade i hennes garn

5. Hon lade dem i en balja ned
Det stackars barnet i kval sig vred,
när det i vattnet så varmt som glöd,
gick för att möta så hemsk sin död

6. Men Hilda Nilsson blev oberörd,
hon sörjde blott att hon ej blev störd
Hon skaffade sig snart nog praktik
att med ett lock tysta barnens skrik

7. När barnen tagits av döden se`n,
dess lik blev lagdt uti fotogen
Och elden gjorde processen kort
att barnens lik hastigt skaffa bort

8. En moder sitt barn dock saknade
och hennes misstankar vaknade
Hon till polisen då genast gick
och Hilda Nilsson förhöras fick

9. Fast hon då genast var på sin vakt,
fick dock polisen i dagen bragt
att åtta barn, alla mycket små,
till evigheten hade fått gå

10. Att skaffa pengar det varit blott,
som henne drev till sitt hemska brott
Hur kan en kvinna väl bli så hård
mot barn, som lämnats i hennes vård?

11. Men hon, som dödat de arma små,
nog straffet därför ej skall undgå
Och hon får nog utav Gud till sist,
vad hon förtjänat; det är då visst

/Melodi: Älvsborgsvisan. Ord ur ett skillingtryck, "Fem förträffliga nya visor", nr. 38, Malmö Visförlag, Nils Lindström, 1917. På omslaget anges att visan är författad av W. L-m. vilket torde betyda Wiktor Lindström, en av Nils Lindströms söner/


TANTELI

Farmor och mormor, de skulle gå å dansa,
när de kom till dansebanan var det Tanteli
Farmor kunde dansa men mormor kunde inte,
när de skulle dansa, så ramla de omkull
/:Du som är så duktig på allting annat
kan du inte dansa Tanteli:/

/Visschottis utlärd av Anders Larsson, Södermanland/


FASTAFLICKORNA

1. Fastaflickorna de är så stoltska,
de går till Esta för å dansa polska
Men polska kan dom inte dansa alls,
dom bara trasslar t´et och dansar vals

2. Rimboflickorna de är så rara,
de går till körka i lånta sjalar
I körka sitter de som himlaglas,
men hemma är de som ruttna as

3. Å strumpor har di å de som duger,
de pinkar i dom å vrider ur dom.
Men strumpebanna såg jag intet å,
de va fäll äfsingar kan jag förstå

/Vispolska från Fasterna, Uppland/


FAST JAG ÄR EN FATTIG FLICKA

Fast jag är en fattig flicka,
håller jag mej lika god,
ty den skålen är ljuvlig att dricka,
som är full utav kärlek och tro

Förr ska törnet bära bäret,
förr ska korpen varda vit,
förr ska björnen varda duva,
förrän jag förglömmer dig

/Efter Ester Andersson, Simunds, Fårö, Gotland/


SNÖN eller FALL LÄTTA SNÖFLOCK

1. Fall lätta snöflock, fall
och bädda graven kall
/:Det bröst, som sjuder här,
det längtar svalkas där:/

2. Och sen jag sänkts dit ner,
fall snöflock, fall än mer
Att jag må bliva gömd,
så gömd som jag är glömd

3. Ty ingen moder skall
besöka gravens vall
Och ingen fader kär
skall fråga var jag är

4. Dit ingen syster går
att fälla sorgens tår
Och ingen broders bröst
skall sucka där om tröst

5. Och ingen enda vän
skall vända dit igen
Att på den vita snö
en hågkomstblomma strö

6. Och han som var mitt allt,
skall gå där över kallt,
med bruden arm i arm,
så öm och kärleksvarm

7. Ack, frusna snöflock fall,
gör bädden dubbelt kall,
/:att stelnat hjärta då
ej mera känna må:/

/Ord av Fredrika Bremer/


SKÖLDS TJUVVISA

1. Femton gånger haver jag trappat
Kongsböletrapporna upp och ner
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
Kongsböletrapporna upp och ner

2. Femtonde gången var den värsta,
när jag den hårda domen fick
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
När jag den hårda domen fick

3. Första gärningen som jag gjorde
stal jag ur en magasin råg
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
Stal jag ur en magasin råg

4. Värsta gärningen som jag gjorde
när jag tog livet av barnets mor
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
När jag tog livet av barnets mor

5. Barnet ligger i vaggan och gråter,
modern ligger på golvet död
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
Modern ligger på golvet död

6. Åtta poliser skola mej bära
från min stupstock till min grav
Hej sjung faderalla,
hej sjung faderalla
Från min stupstock till min grav

7. På min gravsten skola ni skriva
med bokstäver av latin
att härunder ligger och vilar
ett fördärvat mördarsvin

/Efter Hilma Ingberg, Finland/


FEMTON KÄRINGAR I VARENDA VRÅ

/:Å femton käringar i varenda vrå,
å alla dansa' de på kryckor:/
/:Den blinda käringen satt å såg uppå
"Ni dansar gott, mina flickor":/

/Vispolska efter Alma Heidenberg, Högby, Öland, sjungen av Sågskära/


FINLANDS LAND ÄR ETT NYKTERHETSLAND

/:Finlands land är ett nykterhetsland,
där finns inget annat än skogsstjärnan:/
/:Och ölet det rinner uti rännstenen
och finkan får den som tar en liten en:/
/:Kalevala, kalevala umpapa
yxia kaxia illala:/
/:Hyvä, hyvä lauoloja terpentin
satana, perkelä rännevin:/


FLICKAN GICK PÅ ÄNGEN

Flickan gick på ängen och räfsade hö
Gossen han sade: Jag vill bara dö!
Och det log hon åt, ja ja ja,
och det log hon åt

Flicka till ho föll sej i tuvorna ner
Gossen han sade: Jag faller visst me!
Och det log hon åt, ja ja ja,
och det log hon åt

/Från Östergötland/


FLICKAN GICK PÅ ÄNGEN

1. Flickan gick på ängen och räfsade hö
å gossen han sade: För dej vill jag dö
- Men det log hon åt,
tralilalila,
å det skratta hon åt -

2. Inte låter jag dej få viljan din,
förrän du har löbed alla väggarna omkring

3. Drängen han var rask å han gjorde sej omak
Han löbde runt kring väggarna, det gjorde han ju snart

4. Men inte låter jag dej får viljan din,
förrän du har hjälpt mej med höet in

5. Å drängen han var rask å han gjorde sej omak,
han hjälpte'na med höet, det gjorde han ju snart
- Men det log hon åt,
tralilalila,
å det skratta hon åt -

/Efter Elsa Gunnarsson, Viken, Skåne/


FLICKAN MIN ÄR EN FAGER MÖ

1. /:Flickan min är en fager mö,
fastän ganska mager:/
- /:Hej, lolia illala, fastän ganska mager:/ -

2. Hennes (Flickans) mun är len och mjuk,
nästan som en mule

3. Vackra är hennes ögon blå,
även om dom vindar

4. /;Sist på markna'n till och med
hästarna de skratta':/
- /:Hej, lolia hahaha, hästarna de skratta':/ -

/Vispolka från Finland/


FLICKAN STÅR PÅ GOLVET

/:Flickan står på golvet som en fager ros:/
Denna vackra gosse vill hon sova hos
- Trall -

Flickan sa till gossen: Vill du bli min vän?
Ja, gärna om det vore uti denna kväll

Vill du bli min vän, så räck mig hit din hand
Och håller du mig kär, så tar du mig i famn

Mitt uppå golvet bäddas upp en säng
Där jag skulle vila med min lilla vän

/Sånglek från Norra Vi, Östergötland/


FLINT-OLLE

/:Flint-Olle satt i backen å sket
å skräddaren satt å tit-ta:/
/:I assela va han smockande fet,
i assela va han smockande fet
å luden jämt ätter skåssa:/

/Hamburska efter Karl Albert Blomqvist, Yttervalla, Frustuna, Södermanland/


FRAM KOM DE GUBBAR

/:Fram kom de gubbar som ville dansa,
som ville dansa hö, hö:/
/:Har ni varit med hö, hö
Vet ni hur det är hö, hö,
på bröllop, hö, hö:/

/Efter Arvid Karlsson, Länna, Södermanland/


FRU TORAS VISA

1. Det var en hustru, som het' Tora,
tog sin dotter uti skola,
sade: Hör och lär av mej!
En gång, när du bliver kvinna,
ska du detta få besinna,
/:att det ock ska gagna dej:/

2. Det var i går på kyrkovägen,
då vår granne var så trägen,
frågte mig trohjärtelig
efter dina år och ålder
Jag vet inte, vad det vålder,
utan han visst älskar dej

3. Jag ej annat kunde svara,
än vad som man kan erfara,
att du blir snart nitton år
Kerstin bliver nu snart sexton,
fast hon är ej stor till växten,
Malin tolv i denna vår

4. Samma dag, som Jöns blev födder,
då blev gamla prosten dödder,
jag minns, som det var i går
Vårfrudag i år, som kommer,
som ska falla in i sommar,
blir han två och tjugo år

5. Du ska hålla rent i huset,
pottor, pannor, stopet, kruset,
som det vor' av elfenben!
Ugnen ska du också limma,
så han ska i huset glimma,
som han vor' av marmorsten

6. Du ska intet njugger vara,
icke heller maten spara
för dem du har i ditt bröd!
Se på deras barn, som svälta,
de där askakakor älta,
steka dem på eld och glöd!

7. Du ska ej på mannen pocka,
när du ser en göklik docka
klä sej över råd och stånd!
Fast hon har två vita nävar,
kan hon ej en skjorta väva
eller ett par strumpeband

8. Du ska också hemma bliva,
ej i främmand' stugor driva,
såsom grannens hustru far!
När hon i sista stugan rände,
alla svinen då uppvände
allt det, som i stugan var

9. Tänk, att året har tolv månar!
Sedan får du hyttla, låna,
allt, vad du bör hålla på
Om du moders regler aktar,
husetavlan väl betraktar,
säkert blir du lycklig då

/Efter Elisabeth Olofsdotter, Flors i Burs, Gotland. Ur Fredin, "Gotlandstoner"/


TIGGARGOSSEN

Fågel du lilla, fast du är arm, fast du är arm,
under din moders vingar så varm, så varm, så varm,
finner du ro, huldhet och tro
Lindlöven susa över ert bo, ert bo, ert bo

Lycklig du, liten fågel på kvist, på kvist, på kvist
Fader och moder har du ej mist, ej mist, ej mist.
Jag varken har mor eller far,
som liten våg kring stenar jag far, kring stenar far

Glättigt du sjunger sommarlång dag, den långa dag
Födan av himlen får du, men jag, men jag, men jag
hungrande går, snäsor jag får
Därför jag fällt så mången en tår, så mången tår


FÖDELSEDAGSKALASET eller FEMTIOÅRSKALASET

Det bodde en bonde i nordliga land (Nordingaland),
som fyllde de femtio år
Och gästerna kommo ett hundrade man,
fast vägen var krånglig och svår
Där var laddat med mat för en tre veckors fest,
där fanns allt som en människa vill ha
Och i skänkens djup stod butelj på butelj,
ja, det var skamligt så mycket där var
- För sudderuttanendej å falleri å fallera
å skåla å knivarna dra,
för det ska va' glädje å sång å butelj
å man ska vara glad när det är födelseda' -

Så började festen å bonden slog i
de samlade gästernas glas
Båd' rom å genever å ren eau de vie,
ja så går det till på kalas
Dom söp å dom drack så dom vifta i krok,
där var glädje å jubel å sång
Å se'n börja slagsmål å finger på krok,
så festen kom riktigt igång

Å slagsmålet börja, dom vråla å skrek,
om vem som var starkast å bäst
å kärringarna stod bakom dörren å grät,
som alltid när karlar har fest
Å bonden han började själv ta sig ton,
han blev ilsken å elak å svår,
tills han kom i vägen för Knivhackar-Jon
- God natt lille far å Gutår

Men bondens kärring hon tände som krut
å vråla' men bara en stund
Tills gubbarna tog'na å bar henne ut
å kastade kärringen i brunn
Sen gick dom tillbaka å fortsatte slåss,
så lampor å allt gick i kras
Å elden spred sig å flammade opp,
ja, det var ett riktigt kalas

Så slutade festen å solen gick opp,
så gyllene guldgul å grann
Den lyste så stilla på kullarnas topp
å på stugan som pyrde å brann
I brunnens kant hängde kärringen fast,
hon blev också av solen belyst,
tills hon släppte taget å föll med ett PLASK (paus)
å sen blev det alldeles TYST


SORUNDA-BORNAS BRÖLLOPSMARSCH

Före kommer brudepigo radande,
efter kommer bruda, ho' ä havande
Men akten eder I, som brudepigor är,
så att I icke kommer uti samma besvär

/Från Sorunda, Södermanland/


FÖRR VAR DET DANS VARJE LÖRDAG PÅ LOGEN

1. Förr var det dans varje lördag på logen
Efteråt så gick man med jäntan på skogen
Sen (så) fick man lova att jämt vara trogen
varje lördag kväll

2. Flickorna var röda som mogna tomater,
svängde om i dansen som luftakrobater,
svärmade för drängar men mest för soldater
varje lördag kväll

Trall ...

/Från Åland. Utlärd av Gunnar Nordlinder/


FÖRSTA GÅNGEN SOM DET VAR LYST

/:Första gången som det var lyst,
så kom kvinnfolka å sa att Kari var trinder:/
/:Mellan mej å Kari har en annan vari',
mellan mej å Kari har en annan vari'
Ta mej sjutton, jag tar'na!:/

/Spelad av Viksta-Lasse, text efter Efraim Jansson, Björklinge, Uppland/


STRÖMMING OCH STRYK

Första kvällen fick vi strömming och stryk
och stryk emellan stryk och strömming
Och andra kvällen fick vi osaltad gröt
och kärringa satt i spisen och tjöt
och barnen inunder sängarna kröp
och katten inunder grytan

/Vispolska efter Maria Högblom, Torsåker, Gästrikland/


BÅTBYGGARVISAN

1. Gämal gobben villd jäo ha
en redigt sterk å störa bat
tåo sö ixa opa heil
å djick ipi skåoen at si verke laj
Djick ät älvo frem, frassn skåojo känt
Just där äinja toå vist ståo äspa sterk å braid
å `n tåo där av si missa å fråoa na:

2. Käire äsp, såj vill do vel
mi braida båol uti meno bat
sterka båol so mäkt at straid mot våoen
de fräora våoen opa si å älv
Svära äspa da åt gobben södena:
åint till dej i då, voj naj, i jer för schwå
För dej at märka gnajt å rikeni i jer

/På vanlig svenska/
1. Galmle gubben vill ju ha
en redigt stark och stadig båt,
tog så yxan på axeln
och gick till skogen för att söka sig virke
Gick fram efter älven, invid skogens kant,
just där ängen tog vid, stod aspen stark och bred
och där tog han av sig mössan och frågade den (eg. henne)

2. Kära asp, säg vill du bli
breda bord i min båt ,
starka bord som mäkta strida mot vågorna,
de fradgande vågorna på sjö och älv
Svarade aspen då åt gubben sålunda:
"Inte till det jag duger, o nej, jag är för svag,
därför att maskarna har gnagt mig och murken jag är"

/Visa på överkalixmål som Vifast Björklund gjorde vid 17 års ålder, när han arbetade i Västergötland och led av svår hemlängtan/


GE MEJ HIT LITE BLÄCK Å EN PENNA

1. Ge mej hit lite bläck å en penna,
jag vill rekommendera ett brev
Du ska själver få se å besinna,
att jag håller ingen kärare än dej
- Förr ska hällebergen rämna liksom is,
förr ska solen bortmista sitt sken,
förr ska skogen bli förvandlad till en duva,
än jag nånsin dej, min vän, överger -

2. Förr så spelade jag gulltärning,
förr så spelade jag på klaver
I detsamma så övergav jag sorgen
och ska aldrig nånsin sörja dej mer
- Förr ska hällebergen rämna liksom is,
förr ska solen bortmista sitt sken,
förr ska skogen bli förvandlad till en duva,
än jag nånsin dej, min vän, överger -

/Från Närke/


GIFTER DU DEJ MED EN DELLBOSKA

Gifter du dej me' e dellboska,
visst blir du en dellbo
För tjo tjifsan i killingbyxan
och sju kilar i luvo
Tre röa och tre blå,
en mitt uppå kullerå
För tjo tjifsan i killingbyxan,
tre röa och tre blå

/Efter Erik Benett, Hudiksvall, Hälsingland/


GOD AFTON ALLA NI

God afton (Välkomna) alla ni som vi omkring oss ser
Om uppmärksamhet vi nu vördsamt kräver (bönar) och ber
/:Våra sånger de är gamla och av många skilda slag,
berättar om kärlek, liv och död och slitsam arbetsdag:/

/Av "Folk och rackare". Melodi: Hollands nationalsång/


FRIARVISA

1. Gossen han sköt ut båten,
han var så hjärtans gla'
Han skulle bort till Brovik
/:i tanken att få ja:/

2. Å när han kom till Brovik,
han lägger sin båt i land
Där möter han sin svärmor
/:allt med sin lilla madam:/

3. "Goddag, goddag min svärmor,
kan jag er dotter få?"
"Ack nej, ack nej, min gosse,
/:den loven kan du int' få:/

4. Ej heller kan hon brygga,
ej heller baka bröd,
ej heller göra något
av de sysslor som hon bör,
ej heller kärna smör"

5. Då börjar gossen gråta
och fäller tår på tår
"En sådan vacker flicka
/:går aldrig jä ifrå':/

6. Och flickan börjar gråta
och fäller tår på kind
"En sådan vacker gosse
/:går aldrig ur mitt sinn-":/

7. Hon lärde brygga och baka
och lärde kärna smör
Så fingo de varandra
/:allt efter sitt behag:/

/Efter Storerkers Anna Eriksson, Leksand, Dalarna/


GOSSEN SOM JAG VALT

1. Gossen som jag valt bland alla,
sträng och mörk i hågen va' han
"Falska flickorna ä' och kalla,
jag ej litar på dem", sa han
Men då log jag bara,
dä' har ingen fara,
sådan klagan hör man av och till
Blir han ond, så ler jag,
blir han värre ber jag,
se'n så blir dä' ändå som jag vill

2. Blir han morsk och vill han mig befalla,
spelar han tyrann i huset,
faller solen ned och stjärnor alla,
står jag upprätt uti gruset
Dä' har ingen fara,
just så ska dä' vara,
Dä' ska storma litet av och till
Aga man behöver,
vreden snart går över,
se'n så blir dä' alltid som jag vill

/Vispolska/


GRANNENS BASTU

Grannens bastu har vält omkull,
å våran står å lutar
Bättre ha en krokig en,
än å va' alldeles utan

/Från Jeppo, Österbotten, Finland/

Nydiktning

Grannens piga har ränt till skogs,
och våran bara tjurar
Bättre ha en tjurig en,
än å va alldeles utan

Grannens dräng han har flytt sin kos,
och våran är och skiter
Bättre ha en skitig en,
än å va alldeles utan

Grannens älg han har svultit ihjäl,
och våran står och ruttnar
Bättre ha en rutten en,
än å va alldeles utan


GUBBEN LÅG PÅ UGNEN

Gubben låg på ugnen,
var så illa kummen,
för han inte brännvin kunde få
Käringa satt i aska,
hade en tår i flaska,
gav inte gubben något me' ändå


GULA SKINNBYXOR

1. Känner du den som dansa med mej,
gula skinnbyxor hade han på sej,
min man han hade gröna
Trall - - -
Min man han hade gröna

Nydiktning:
2. Känner du den som följde mej hem,
svarta skinnstövlar hade han på sej
Min man hade bruna

3. Känner du barnet uti min famn
Maja på berget är hennes namn
Min mans hon heter Stina

4. Känner du den som gladde mej så,
nu är han gammal, nu så är han grå
Min man han lever ännu

/Vispolska efter Karl Gustav Axelsson, Flodafors, Floda, Södermanland, se Svenska låtar, Södermanland nr 81. Text efter och utlärd av Linnea Wallander/


GULA SKINNBYXOR

Känner du den som dansa med mej,
och gula skinnbyxor hade han på sej,
men min man han hade gröna
Trall -
men min man han hade gröna

/Vispolska efter Gunnar Sjögren, Strängnäs och Bandhagen, Stockholm/


HAR DU NÅGON ANNAN SÅ TA DEN

/:Har du någon annan så ta den:/
Silver och guld bjuder jag dej,
ta det du fick utav mej
Ta dej en ann'

/Sånglek efter mor Lindros, Kvarnbo, Läby socken, Uppland/

Ringdans. En i mitten.
Uppbjudning, omdansning.
Byte.


HAREN GICK I BONDENS ÅKER

Haren gick i bondens åker,
ville äta rågen
Då tog bonden upp en sten
och kasta' efter harens ben
Då sa haren
/:Guppeti, guppeti, guppeti, guppeti, guppegupp:/


HARPANS KRAFT

1. Herr Peder han rider sig söder över ö,
där fäster han sig så vänan en mö
- "Men hjärtans allra käraste vad sörjer du då?"

2. "Inte sörjer jag att vägen är lång
och inte sörjer jag att sadelen är trång."

3. "Inte sörjer jag för sadel eller häst,
inte sörjer jag för du haver mig fäst"

4. "Inte sörjer jag för att jag är ung,
att bära gullkronan, hon är inte tung"

5. "Jag sörja, sörja, ja sörja väl må,
jag vet ju så väl huru mig lärer gå"

6. "Och utanför den bredan bro
där miste jag mina systrar två"

7. "Jag skall göra den bron så bred,
även om den kostar mig tolvtusen träd

8. Jag skall göra den bron så stark,
även om den kostar mig tolvtusen mark

9. Själv skall jag bredvid dig rida,
femton mina män på var och en sida"

10. Men när som de kommo till borgaregrind,
där dansade en hjort, där dansade en hind.

11. Och männen såg nu på djuren bara,
ensammen lät de den jungfrun fara

12. Och när som hon kom uppå bredan bro,
där stapplade hästen på fyra gullsko

13. Ja, fyra gullsko och femton gullsöm,
den jungfrun hon föll i stridan ström

14. Herr Peder han talar till sin lille smådräng:
"Hämten mig hit min gullharpesträng!"

15. Herr Peder han spelade så ljuvelig,
att fåglarna på kvistarna de dansa' därvid

16. Han spelade barken av hårdaste träd,
han spelade barnet ur moderns knä

17. Han spelade vattnet ur bäcken,
han spelade ögonen ur Näcken

18. "Herr Peder, Herr Peder, du spela ej så hårt,
du skall så gärna din unga brud få"

19. "Min unga brud, henne kan jag väl få,
men jag vill också ha hennes systrar två"

20. Och där blev glädje och mycken fröjd
och systrarna voro med svågeren nöjd.
- "Men hjärtans allra käraste vad sörjer du då?"

/Ur LP med Folk och Rackare, "Anno 1979"/


HARPANS KRAFT eller HERR PEDER HAN FOR SIG SÖDER UNDER Ö

1. Herr Peder han for sig söder under ö
Där fäste han sig så vänan en mö
- "Men hjärtans allra käraste, vad sörjer I då?" -

2. "Antingen sörjer ni för fader eller mor
eller sörjer ni för syster eller bror?"

3. "Och inte sörjer jag för fader eller mor
och intet sörjer jag för syster eller bror"

4. "Antingen sörjer ni för sadel eller häst
eller sörjer ni för jag haver er fäst?"

5. "Och inte sörjer jag för sadel eller häst
eller sörjer jag för ni haver mig fäst"

6. "Antingen sörjer ni för vägen är lång
eller sörjer ni för sadelen är trång?"

7. "Och inte sörjer jag för vägen är lång
och inte sörjer jag för sadelen är trång"

8. "Antingen sörjer ni för er fader är död
eller sörjer ni för det ni kanske ej är mö?"

9. "Och inte sörjer jag för min fader är död
och inte sörjer jag, ty jag vet att jag är mö

10. Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
jag vet så väl, huru mig lärer gå

11. Och utanför den bredan ström
där miste jag mina systrar de fem

12. Och utanför den bredan bro
Der miste jag mina systrar de två"

13. "Och jag skall låta göra den broden så bred
Jag vånner inte hon skulle kosta mig tolvtusende träd

14. Och jag skall låta göra den broden så stark
Jag vånner inte hon skulle kosta mig tolvtusende mark

15. Och själver så skall jag bredvid eder rida
och femton mina hovmän på var eder sida"

16. Och när som de kommo till borgaregrind,
där dansade en hjort, där spelade en hind

17. Och alla så gåvo de på djuret vara
Ensammen läto de den jungfrun fara

18. Och när som hon kom uppå bredan en bro,
där stapplar hennes häst på fyra gullskor

19. Ja, fyra gullskor, ja, femton gullsöm
Den jungfrun for utför den stridan ström

20. Herr Peder han talar till sin lilla smådräng:
"Och hämten mig hit min gullharpesträng"

21. Herr Peder han spelade så ljuvelig,
så fåglarne på kvistarna de dansa därvid

22. Han spelade barken av hårdaste trä
Han spelade barnet ur moderens knä

23. Han spelade vattnet ur bäcken
Han spelade ögonen ur näcken

24. "Herr Peder, herr Peder, du spela ej så hårt!
Du skall gärna din unga brud få"

25. "Min unga brud den kan jag väl få
Jag vill också ha hennes systrar de sju"

26. Och där blev glädje och mycken gamman
Herr Peder och hans unga brud tillsamman

27. Och där blev glädje och mycken fröjd
och systrarna voro med svågeren nöjd
- "Men hjärtans allrakäraste, vad sörjer I då?" -

/Efter fröken Hedda Hammarskjöld 1779-1860, Tuna socken, Småland/


HEJ HÔPP I TAK

1. /:Hej hôpp i tak, storstinta ja',
fem pôjkar tittje (tycker) ôm mä:/
/:Å når ja' blir växt,
så blir det sex,
men den sjunde han ska få mä:/

2. /:Hej hôpp i tak, storgôsse ja',
fem stinter tittje ôm mä:/
/:Å når ja' blir växt,
så blir det sex,
men den sjunde ho ska få mä:/

/Vispolska efter Karin Grellson, Delsbo, Hälsingland/


SKOMAKARVISAN

Hej, hôpp, låt oss glade vara,
först på klacken ô sen på tå
Skomakarn få vi när som vi behagar
ô allär e värt tä spar nôr skor
Skomakardränjen stser näverlappär,
an dser skopin när ô bakô klackär
ô sov när jäntom ô står sä bra

/Från Malung/

allär = aldrig
stser = skär
an = han
skopin = skopligg
sä = sej



HERR OLOF OCH ÄLVORNA

1. Herr Olof han red om en otta sig ut
Så kom han i äIvedansen till slut
- Den dansen går väl, så väl uti lunden -

2. Och älvefader räcker vit hand ifrån sig:
"Kom, kom herren Olof, tråd dansen med mig!"

3. Och älvemoder räcker vit hand ifrån sig:
"Kom, kom herren Olof, tråd dansen med mig!"

4. Och älvesyster räcker vit hand ifrån sig:
"Kom, kom herren Olof, tråd dansen med mig!"

5. "Och inte jag vill och inte jag må
I morgon så skall mitt bröllop stå"

6. "I sju år skall du lida nöd
eller så skall du i morgon bli död!"

7. Herr Olof han red till sin moders gård
och ute för honom hans moder står

8. "Och kära min moder, I bädden min säng!
Rätt aldrig så stiger jag upp utav den"

9. Och bruden hon väntar i dagarna fem
men ej fick hon se sin käraste vän

10. Och bruden hon sadlar sin gångare grå
Så rider hon sig till herr Olofs gård

11. "God dag, god dag, kära svärmoder min!
Var är herr Olof, sonen din?"

12. "Och sanning för er jag ej dölja må
Herr Olof är döder och ligger på bår"

13. Och andra dagen, förr'n dager blev ljus,
så var det tre lik i herr Olofs hus

14. Det var herr Olof, hans fästemö
och så hans moder, i sorg blev hon död
- Den dansen går väl, så väl uti lunden -


HOPP LUSTIG PÅ DEN ENA FOTEN

/:Hopp lustig på den ena foten,
stor tossa på den andra:/
/:Blir jag inte gifter på den ena orten,
blir jag fälle på den andra:/

/Från Södermanland/


HOPP LUSTIGT PÅ DEN ENA FOTEN

Hopp lustigt på den ena foten,
strumptassa på den andra
Får jag ej brännvin på den ena krogen,
så får jag väl på den andra

/Springlek efter P. E. Persson, Hed socken, Västmanland/


HOPP POJKAR VI SOM OGIFTA ÄR

/:Hopp pojkar, vi som ogifta är,
vi ska gifta oss till julen:/
/:Blir de int' till jul, så blir det väl till påsk,
till midsommar blir det säkert:/

På Bodamål:
/:Hôpp pôjkar vi som ogiftô e',
vi sku' gifta oss tä julä:/
/:Birô'nt tä jul, så birô fôl tä påsk,
tä missômmär e' du säkôr:/

/Vispolska efter Röjås Erik Andersson, Boda, Dalarna/


HUR DU I VÄRLDEN VANDREN

Hur du i världen vandren,
sök dig en trogen vän
Det är den största glädjen,
/:som du i världen får:/

Värdera ej din rikdom,
min vän jag beder dig
Låt inte högmodsandan
/:få råda över dig:/

/Från Nås, Dalarna/


HUR DU VÄNDER DIG

Hur du vänder dig och hur du svänger dig,
/:så laga att du har en trogen vän:/
/:Snart förgår dina ungdomsdagar
och aldrig komma de och aldrig komma de
och aldrig komma de här mer igen:/

/Från Vikbolandet, Östergötland/


HUR SKA JAG TILL LILLA VÄNNEN KOMMA

/:Hur ska jag till lilla vännen komma
som varken åker, rider eller går?:/
/:Jo, jag ska vänta till sol och sommardag
och segla över böljorna de blå:/

/:Hur du vänder dig och hur du svänger dig
så laga att du har en trogen vän:/
/:(Ty) Snart förgår dina unga dagar
och aldrig komma de väl mer igen:/

/Vispolska från Asby socken, Östergötland/


HÅKAN HÖK

1. Det bodd' en bond' i Uppland,
han hette Håkan Hök
Och själver sopt' han stuga
och själver drack han rök
- Håhå, fallera! Väljes den som ogifter vore -

2. Och när han hade sopat
och stuga ho var ren,
då tog han fram ett köttefat
och skulle knapre ben

3. Och när han hade knapret
och bena di va klare,
då tog han fram e skeppe
och skulle kvarna male

4. Och när han hade malet
och skeppa ho var full,
då tog han fram en näverskårre,
tände i sin ugn

5. Och när som det begynte
i ugnen till att brinna,
då tog han fram en spinnerock
och satte sej att spinna

6. Och när han hade spunnit
de garnena två,
då tog han fram en bykeså
och skulle byka på

7. Och när han hade byket
och gar'na di va vite,
då gick han opp på nattestuga
och väckte på si Brite

8. Brita vill du nedergå,
eller skolom jag dej bära,
så tog han fram bå' strumpor och skor,
gjorde henne stor ära

9. Och gubben gick åt fårhus
och skulle snöppe får
"Stacker dej din otäcke,
om du slår ut nån tår"

10. Och gubben gick åt hönshus
och skulle treve ägg,
satt tuppen uppå vaveln
och sket i gubbens skägg
- Håhå, fallera! Väljes den som ogifter vore -

/Från Östergötland/

Väljes den = väl den, lycklig den
dricka rök = röka (tobak)
näverskårre = näverspån
vaveln eller vageln = stång i hönshus



HÅKAN HÖK

1. Det bodde en gubbe i Uppland,
han hette Håkan Hök,
Och själv så sopte han stugan
och själv så kokt han gröt
- Hi, ho, fallarara!
Säller den som ogifter vore! -

2. Och när han hade sopat
och stugan hon va ren,
så tog han sig ett köttfat
och skulle knapra ben

3. Och när han hade knaprat
och bena di va klara,
så tog han sig en skäppa säd
och skulle sta och mala

4. Och Håkan gick åt fårhus
och skulle mjölka får
"Och skammen ska ta ryggen,
om du slår ut en tår"

5. Och när han hade mjölkat
och byttan hon va full,
så snava han på en fårlort
och byttan trall ikull

6. Och Håkan gick åt hönshus
och skulle treva ägg,
och tuppen satt på vageln
och sket i gubbens skägg
-Hi, ho, fallarara!
Säller den som ogifter vore! -

/Från Uppland/


HÄR BLÅSER NORDOST

1. Här blåser nordost, se flöjeln på topp!
Han visar, att vinden är god
Vi måste nu lyfta vårt ankare opp
och segla från kärestan god
Det enda jag har, det lämnar jag kvar,
min tro och min kärlek för dej ej spar,
till dess döden han lägger mig i grav

2. Vårt ankare vindas och lotsen ombord
och skeppet det går nu från land
Gör då, som en redlig flicka sig bör,
gack ut på denna vår strand
och skåda uppå de bräderna få,
varuti jag skall vandra på böljorna blå
Gud låte allt lyckligen gå!

3. Din dyrbara ära bevara med flit,
låt ingen på hjärtat få rå
Men hav du till himlen din endaste lit,
så kan du allt sådant bestå
Ty äran består, när allting förgår,
och tiden bepryder den blomstrande vår,
till dess åldern gör mig gråa hår

4. Ett beder jag dej, min utvaldaste vän,
gråt intet, när jag tar avsked!
De tårarna de komma så svåra igen
och göra uppå resan mig ve
Men om det så är, du håller mig kär,
så sucka till Herran, han hjälper dej väl,
så får du mej snarligen igen

5. Jag tänker försöka min lycka uppå vann
och våga mitt endaste blod
Allenast jag sedan på ålderdom
kan få leva hos vännen med ro
Varmed jag med mod spatserar ombord
och kastar all ängslan på denna jord
och tror dej uppå dina ord

6. Jag får inte längre förnöja mitt sinn
hos dej, min utvaldaste brud
Jag måste ombord, ty det blåser god vind
Var med oss på resan, o, Gud!
Låt bräckliga brär, när stormande vä'r,
oss fullborda resan sen lyckligen här
Varom jag dej hjärtelig ber

7. Så lev förnöjd i enslighet din,
därmed jag dej bjuder adjö!
Förglöm inte vännen, skön kärestan min,
den du har på svallande sjö
Bed Herren, att han snart hjälper mej fram
och sedan tillbaka till fädernesland
Gud hörer min suckan försann!

8. Den endaste glädjen i världen jag har,
som giver mej tröst i all sorg,
är den lilla vännen i Kongälv, som har,
som intet vill giva mig korg
Jag vill med min mun välsigna den stund,
i vilken vi ingick ett äkta förbund
Gud stadfäst det redligt i grund!

9. Mång' tusend' god natt till sista valet,
min endaste docka och vän
Själv Herren i himmelen, han mildeligen vet,
om jag någonsin kommer igen
Tro intet för mej jag sörjer! Ack nej!
Den sorgen jag drager är endast för dej
Gud hjälper väl lyckeligen mej!

/Text från 1700-talet av en "skeppare från Kongälv"/


HÄR DANSAR VI PÅ BREDASTE GOLV

Här dansar vi på bredaste golv
å här har vi dansat länge
Här dansar vi till klockan slår tolv
å sen dansar vi åt sänge'
/:Tocka åt dej lite, sängen är för liten:/
Tocka åt dej å ge mej rum

/Från Östergötland/


HÄR SKOLEN I FÅ SE

Här skolen I få se,
hur min far sådde linet
Han sådde, å mor mä
Han stampade med foten,
han klappade med handen
Hopp lustig, sade han

Ordet "sådde" utbyts i följande verser med
ryckte
repa'
bredde
bråka'
häckla'
skäkta'
spann
vävde väven
sydde skjorta'
sålde lumpen
söp opp penga'

/Sånglek, "Bråtevisa", efter Ida Johansson, Floda, Södermanland/


HÖNSAFÖTTER

Hönsafötter, gule rötter, mager som en trana,
den som kysser töserna han har en festlig vana
Du är född i Köpenhamn
och jag är född i Skåne
Får jag va' (bli') din lille man så får du va' (bli) min kone

/Från Skåne/

Variant 1

Hönsafötter, gule rötter, mager som en trana,
den som kysser tösarna han har en festlig vana
Jag är född här i byn
och du är född i skogen
Vill du bli min lille man så kan jag bli din maka

/Från Skåne/

Variant 2

Hönsafötter, morötter och halsen från en svana
Den som kysser flickorna har en dålig vana
Hon var född i Engeland,
i Skåne föddes han
Hon ville bli hans fästemö
Hon fick honom till man

/Från Skåne/


HÖNSGUMMANS VISA

1. Hanar å hönor å kycklingar små,
spring glättiga nu,
kväd, mina pullor å tuppar, hå, hå,
sjung kuckeliku!
Låt si, var en hoppar
omkring sina koppar
å näbbarna doppar
Jag orkar illa gå,
sitter gammal å grå,
men kväder ändå

2. Fyra tjog år, å så nitton därtill,
är min ålder i dag
Folket må tro mej så mycket di vill,
men aldrig vet jag,
min håg varit bätter
förnöjder å lätter,
båd' dagar och nätter,
än han har varit nu
på sex år eller sju
för nå'n herre å fru

3. Fem stora herrskap på herrgården vår,
allt efter varann,
minns jag så väl, som det varit i går;
och därföre kan
min åldriga tunga
om herrskapet sjunga,
båd' gamla å unga
Den som har varit mä
må veta hur dä ä,
var man säker på dä

4. Årsgammal var jag, då fröken for bort
Då hörd' jag di sa,
hur hon hushålla', runt eller torrt,
dä va som dä va
Men bort vill hon resa
te den, som kan läsa
bakfram i katkesa
Ja, lika va di sa,
nog har fröken varit bra
Men di narra'na sta

5. Sen var en herre på gården, jag minns
Han var väldig med art
Yppare husbonde näppliga finns,
men han dödde så snart
Å frun, som vart änka,
fick sörja och tänka,
vad hon skulle skänka
te dem, som mä makt
uppå gården hade akt
och om ägorna vakt

6. Bästa, som frun i sitt hus hade kvar,
var en endaste son,
fyra års herre, som miste sin far
Men minns, han var mån
om åkrar å ängar
å flitiga drängar,
om ägor å pengar
Han föga var stor,
när han följde sin mor
å kring ägorna for

7. Grannsämja, hemfrid å styr på sitt hus
hölt han som en karl
Frun, som han fick, var ett dygdenes ljus,
en fröken så rar,
så from å gudfruktig,
så sedlig å tuktig,
i hushållet duktig,
att av detta par
är åminnelse kvar
alla världenes dar

8. Arvingar fingo den herre å fru,
jag minns inte grant
Som jag kan tycka så voro de sju
Jo, jo, dä va sant,
ty fyra, de siste
små herrar, jag visste,
att herrskapet miste
Den äldsta var kvar
å så fröknar ett par
med moder å far

9. Herrskapet själva, de levde så kort,
jag minns, hur vi grät,
när som vår nådiga fru dödde bort
Den sorgen var het
å svår för oss alla
som bittraste galla
Vi gick här å valla
båd' nätter å dar,
å den ömmaste var
vår bedrövade far

10. Fyra, så när som ett fjärendels år,
han levde därpå
Men, famikatten! när han stod på bår,
hur di glunkade då
Di sa: vi få värre
båd' större å smärre
Vi miste en herre,
som ville å fick
hålla ordning å skick
Gissa på, hur dä gick!

11. Sonen tog hushållet först uti akt,
men sen for han ut,
reste med junkrar å drängar på jakt,
hade kulor å krut
Men trolla dä krute,
di hölls med därute!
Dä vålde på slute,
att rävarna log
åt det skottet, som tog,
då vår husbonde dog

12. Endast systern var frommer å go',
som ärvde sin bror
Att hennes herre på loven å tro,
som han henne svor,
fick styra å ställa,
så de blevo sälla,
som hade varit snälla
Å sen ha dä gått
båd' mä stort å mä smått,
såsom han har förmått.

13. Nog var dä mer än halft anna tjog år,
så herrskapet här
rådande voro på herrgården vår,
med mycket besvär
Nu är di döda
från omsorg å möda
Våra ögon ä röda,
ty jämmer å gråt
var vår dagliga låt
hela tiden bortåt

14. Men huru väl ha den Högste försett
vår herrgård igen?
Mä både herre å fru han ha gett,
så jag aldrig vet än,
sen jag börja lära
ta maten å bära
te pullorna kära,
dä låtit så väl
för båd' junker å häl
båd' te kropp å te själ

15. Herrskapet läser å sjunger å ber,
dä märker väl jag,
unga små herrarna lära ju mer
varendaste dag
Aldrig ska höras
nå'n orätt få göras,
ell' någon ska töras
te peka sej fram
å bli te någon skam,
Monsieur ell' Madam

16. Herre Gud, signa di dygdiga två
för all ordning å tukt!
Himlen bevare de plantorna små,
deras härliga frukt!
Så den må bli mogen,
te dygd redobogen,
rättrådig å trogen!
Ty då bli dä gott
te få del i den lott,
som jag ha nu fått

17. Solen å månen å stjärnorna ge
sin härliga glans
Djuren på markene nöje bete
med lek uti dans
Hela jorden hoppar,
å mustiga droppar
gör lustiga kroppar
Flicka, kvick å ung,
kan du bättre, så sjung,
jag är gammal å tung

/Text av kyrkoherde Olof Carelius (1751)/

Förklaringar
"Årsgammal var jag, då fröken for bort " - Drottning Kristina
"Men han dödde så snart" - Karl X Gustaf
frun, som vart änka" - Hedvig Eleonora
"var en endaste son" - Karl XI
"en fröken så rar" - Ulrika Eleonora d. ä.
"att herrskapet miste" - Prinsarna Gustaf, Ulrik, Fredrik och Carl Gustaf
"å så fröknar ett par" - Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora d. y.
"Sonen tog hushålle först uti akt" - Karl XII
"Endast systern va frommer å go" - Ulrika Eleonora
"att hennes herre på loven å tro" - Fredrik I
"Mä både herre å fru han ha gett" - Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika
"unge små herrarna lära ju mer" - Kronprins Gustaf (III) och hertigarna Karl (XIII) och Fredrik Adolf



HÖNSGUMMANS VISA

Å hanar å höner å kycklingar små,
spring glätteliga nu
Å kväd, mina pullor å tuppar, hå, hå,
sjung kuckeliku!
Å si, hur dom hôpper
ikring sina kôpper
å näbbarna dôpper
Jag orkar illa gå,
sitter gammal å grå,
men kväder ändå

/Efter Ingrid Edström, Enånger, Hälsingland/


HÖR DU FLECKA LILLA

Hör du flecka lella, va jag råder dej,
om du ärnar dej att gifta!
Ja, då ska du se efter, vem du ger din hand,
innan du ditt hjärta delar
/:Kommer du te ont, så kommer du te tid
Kommer du te brö, så blir du löckeli!
Mangen säger så, bar ja man kan få,
frågar jäj ej mera etter:/

/Efter Niklas Larsson, Svarteborg, Bohuslän/


HÖR DU KARI

Hör du Kari, var har du varit (Var har du varit, du lilla Kari)
som är så byschig om ryggen din?
Jo, jag har varit i grannas lada
och tröskat vete med vännen min
Trall ...
Jo, jag har varit i grannas lada
och tröskat vete med vännen min

/Från Uppland, efter Viksta-Lasse m fl/


SÖNDERRIVEN KJORTEL

Å hör ni kära far å hör ni kära mor,
säg får jag fria till er doter?
Ack nej, va säj, Katri', det står så illa te,
hon har en sönderriven kjortel
Å hon har dansat över berg å backar
å nötit ut både skor å klackar
Ack nej, va säj, Katri', det står så illa te,
hon har en sönderriven kjortel

/Vispolska efter "Norrrgårds-Edit", Edith Gustafsson, Vittinge, Uppland/


Höstvisor

HÖSTEN

1. Där ute blåser stormig höst
och mulen himlen är
Ren tystnat har små fåglars röst
i mörka skogen där

2. Och blomman vissnar bort och dör,
då sommarsol ej ler
I mörka virvlar vinden för
de gula bladen ner


HÖSTEN

1. Hösten är kommen, hör stormarna gny!
Svanen tar avsked och svalorna fly
Blomman har bäddat i mossan sin grav,
vågorna brusa på villande hav
Näcken mot klippan guldharpan slår,
skogsbruden fäller sitt grönskande hår

2. Solen är slocknad, så mörkt blir på hed,
regnbäckar gråta längs fjällarna ned
Källan på knä står invid deras fot
och i sin urna tar tårarna mot
Sommarn här nere har slutat sitt lopp,
där uti stjärnorna tindrar han opp

/Text av Carl Fredric Dahlgren. Melodi av O. W. Uddén/


HÖSTVISA

1. Nu börjar löven gulna,
och frostens lie slår,
och fågelskaran kuttrar
i hagens videsnår

2. Där rosenknoppen gungat
för lekfull sommarvind,
där virvlar torra blomblad
och löv från björk och lind

3. I snårens spindelvävar
har frosten silver strött,
och aspens blad ses lysa
i guld och rosenrött

4. Snart dansar vita flingor
och isen slår sin bro,
när vintermörkret ruvar
kring aftonlampans ro


NU LIDER DET MOT HÖSTEN

Nu lider det mot hösten
och löven falla av
/:De komma aldrig åter,
likt människan i sin grav:/


HÖSTVISA

1. Ôm hösten gulnar träden, då svälla bäck å flod
Då trösker en ur säden å samler den i bod
I kvarnen surrar hjulet å korn å siktmaskin
Å uti vattuskjulet man ansar ôm sitt lin

2. Ôm hösten kokes kröser å konserveras dill
Å alla vackre töser sitt bröllop reda till
Då bakes bröd med iver å lagas malt till öl
Å man potatis river te stärkelse å mjöl

3. Ôm hösten skördefesten man samla som sig bör
Man läser ôpp för prästen da dä blir husförhör
En samler bär i bytter å rover uti spann
Å låter piga flytte å skaffer sej en ann

/Efter Benäs-Kajsa Halvarsson, Brattmon, Sysslebäck, Värmland, född 1887, upptecknad av Katarina Jerkersdotter/


SNART NALKAS MÖRKA HÖSTEN

Snart nalkas mörka hösten
med regn och stormig vind
och blommorna bortvissnar
och skörden samlas in
Då äpplet nått sin mognad
och löven faller av
och mången vacker flicka
måst vila sin grav

/Från Öland/


NU HAR VI KULNA HÖSTEN

1. Nu har vi kulna hösten
med regn och stormig vind
och blommorna bortvissna och skörden samlas in
Fadderaddera faderalla hallan lej
Och blommorna bortvissna
och skörden samlas in

2. Och äpplet nått sin mognad och löven falla av
och mången gammal gubbe blir lagder i sin grav
Fadderaddara, faderalla hallan lej
Och mången gammal
gubbe blir lagder i sin grav

/Efter "Åkerbergs-Mårten", Mårten Andersson, Arbrå, Hälsingland/


* * * * * *


SANTI ANNA

1. I Amsterdam i Holland lå en god og gammal brigg
- Heave away for Santi Anna -
Forsliten var dens skrog og forsliten var dens rigg
- Heave away, my boys, for Mexico -

2. Vi skulle ut fra Amsterdam med ballast utav jord
og seile hjem til Fredrikstad med last av høvla bord

3. Vi styrte ut roveret og pumpa litt imens
Vi sto til neste formiddag føre skuta ho var lens

4. Og da vi kom i sjøen, gutt, jeg sier deg for sant,
drakk skipper'n mere brennevin enn skuta ho trakk vann

5. Vi hadde inga kompass, ei heller noen ratt
Vi styrte etter pullen av en gammal flossehatt

6. I pullen sto en spiker og peikte i mot nord
og han som sto med ratten drog'n rundt om med ei snor

7. Det var en sønda' morra, vi ble purra ut til baut
Kokken kom fra rommet, skreik at kjølsvinet flaut

8. Nå kan jæ inte synge mer for inte mer jæ veit
- Heave away for Santi Anna -
Jo, kokken brente rompa si, for byssa va' for heit
- Heave away, my boys, for Mexico -

/Från Farsund Sjømannsforening, Norge, sjungen av Frode Nyvold på CD:n "Skjemt og sjanti". Santa Anna var en mexikansk general/


MARTINS BEGRAVNING

I dag skall Martin i jorden,
fram med (se på) de dukade borden,
ack vilken glädje och ack vilken fröjd
Och får vi int’ peppar och kringlor,
får (så har) vi väl brännvin och semlor.
Det gör detsamma, blott själen är nöjd.
Trall

/Från Gotland/


I EN ÄNG

/:I en äng stod (står) en gammal lada
Hejsom hoppsom fadderalla:/
I den ladan dansa´ (dansar) fem och tjugo par,
ingen älskar jag mer än den jag har,
har jag älskat i alla mina da´r
Hejsom hoppsom fadderalla!

/Från Skåne/


IGELKOTTASKINNET

1. Och gubben han sade till gumman sin:
"Ta och sätt en lapp uti byxan min,
uti ändanom, uti ändanom,
allt uti byxorna i ändanom"

2. Och gumman hon gick sej till skogen en natt
och där ska ni se hon en igelkott fick fatt,
som sprang på sina ben, som sprang på sina,
som sprang på sina ben uti månens sken

3. Och gumman hon tog sej ett (sitt) igelkottaskinn
och alla vassa taggarna vände hon in,
uti ändanom, uti ändanom,
allt uti byxorna i ändanom

4. Och gubben han gorma (hoppa), han skrek och han svor:
"Jag tror själva fan uti byxorna bor,
uti ändanom, uti ändanom,
allt uti byxorna i ändanom"

5. Och gubben han sade till gumman sin:
"Varför har du vänt alla taggarna in,
uti ändanom, uti ändanom,
allt uti byxorna i ändanom?"

6. "Jo, därför att du är så lat, min vän (ditt skräll),
du ligger (sitter) och drar dej från morgon till kväll
uppå ändanom, uppå ändanom,
allt uppå byxorna på ändanom"

7. Och gubben han tog sina byxor och gick,
och sen ska ni veta att (då kan ni veta vad) käringen fick
uppå ändanom, uppå ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom

8. Men då tog gumman ett ekorraskinn,
de lenaste håren, dem vände hon in
uti ändanom, uti ändanom,
allt uti byxorna i ändanom

9. Och då blev gubben så glad i sitt sinn',
han klappa' och pussade käringen sin,
uppå ändanom, uppå ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom


I HELA SOCKNEN FINNS DET INGEN KROG

I hela socknen finns det ingen krog,
ja, ingen krog, ja, ingen krog
Och därför sliter man ju mindre skor,
sum tralleralleralleralla
Men tacka vet jag Göteborg,
där finns det krogar vid alla torg
Där glömmer man bort livets sorg
och stiger genast in på krogen

/Vispolska efter Gustaf Jansson, Öster-Löfsta, Uppland/


I JONSEBO I KAVELBY

I Jonsebo, i Kavelby,
där står en loge som är ny
Där dansar dom var lördagskväll,
där tar var dräng å piga sej en sväng
För hopp tusse prutt fideruttan lej

/Vispolka efter "Norrgårds-Edit", Edit Gustavsson, Vittinge, Uppland/


I MIN UNGDOM DET ROADE MIG ATT SJUNGA

1. I min ungdom det roade mig att sjunga,
fastän sorgen till hjärtat mig går
/:Och den blomstrande ungdom förkunnar,
hur de världsliga nöjen förgår:/

2. Aldrig kommer de nöjsamma dagar,
som i nöjen framflutit för mig
/:Då en vän jag med oro skall sakna
och med ängslan framleva min tid:/

Linden grön gick jag ut att beskåda
för att lugna och roa mitt sinn
/:Men för mig föllo tankar så svåra,
att förtvivlan bestörtade mig:/

/Efter Maria Wilhelmina Lundberg, Tensta, Uppland/


INGEBORG HAR INGEN SÄNG

Ingeborg har ingen säng,
ligger därför hos en dräng
Plockar lôpper i en korg,
skickar dom till Göteborg

/Efter Marta Hansson, Fredriksfors, Hälsingland/


INGEN HAR SÅNA HÄSTAR

/:Och ingen har så'na hästar
som en uti Lingo by:/
/:kör (går) i lunken, kör (går) i traven
och kör (men går) mest i (uti) fyrsprång:/

/Efter Jan Ersson, farfarsfar till Gustaf Jansson, Öster-Löfsta, Uppland/


INTE HAR JAG PENGAR

Inte har jag pengar, inte är jag pank
men en flicka har jag som är rätt galant
Och hon går aldrig ur mitt sinne
Inte har vi nål och inte har vi tråd
men fan ger vi den som lappen sätter på
Och glassupen tar vi alla
Ägg och fläsk i far och sockersött i mor,
sockersött i syster och dubb i subb (juck) i bror
Vi skiter i gamla svärmor

/Vispolska från Dalarna/


KRUSPOLSKA

Inte krusar jag för du är nätt å grann,
får jag inte dej så får jag väl en ann'
Hopp, faderallala lala lala lala lala lala lej
Inte krusar jag för du är nätt å grann,
får jag inte dej så får jag väl en ann'
Faderalla lej, tralla lej

/Efter Gotthard Sjöman, Ventlinge, Öland/


INTE KAN JAG SÖRJA FÖR ATT BARNENA ÄR SMÅ

Och inte kan jag sörja för att barnena är små,
den ena ligger i vaggan och den andra börjar gå
- Uppå landsvägen med min utvalda vän,
för allt går ju så bra uti skymningen -

Och inte kan jag sörja för att gumman min är trinn (stinn),
för det hon har i magen har jag själver påtat in

Och inte kan jag sörja för en avliden vän,
för människa på människa gör människa igen

/Från Skåne/


INTE SÖRJER JAG FÖR MINA BARN ÄR SMÅ

1. Inte sörjer jag för (att) mina barn är små,
Hopp faller-falli-ralla, falli-ralli-rallanla
Sômma (Hälften) kunna krypa, sômma börjar (lika många) gå,
Hopp faller-falli-ralla, falli-ralli-rallanla
/:Hustru (alt. gubben) min är snäller, fastän barnen gnäller,
när det sen blir kväller, slumra alla in så sött (och när det blir kväller, slumra alla sött):/

2. Inte sörjer jag att kassan min är tom,
Hopp falleri...
Inte rår jag för att påven bor i Rom,
Hopp falleri...
/:Han har många pengar, feta lata drängar,
som i mjuka sängar slumra alla in så sött:/

3. Inte sörjer jag för (att) ängen bliver grön,
Där är gräset mjukt och lilla blomman skön
Där skall vi spatsera, jag och barnen flera,
där skall vi regera, sedan slumra sött

4. Inte sörjer jag för (att) visan ej är lång,
barnen sjunger väl en längre någon gång.
Se'n jag livets grader, genomgått så glader,
vill jag be Gud Fader att få slumra sött
(När jag glader strövat, genom livets prövan,
skall jag utan tövan sedan slumra sött)


INTE SÖRJER JAG FÖR MORGONDAGEN

/:Inte sörjer ja (vi) för morgondagen,
mycket mindre för ett annat år:/
/:Våra penningar ska vi förvända,
som't te kaffe, (och) som't te brännvin
Jämte vägen ska vi hålla krog:/

/Slängpolska från Södermanland. Melodi från Bergshammar, Sköldinge, Vadsbro och Björkvik. Text efter en spelman kallad Fyrkanten, Björkvik/


INTE TILL ATT SKÄRA OCH INTE TILL ATT SÅ

Inte till att skära och inte till att så
och inte till att samla uti ladorna
Därför får jag fara som fåglarna de små,
som sin föda under himmelen månd taga
När de haver flôgit, tills dagen den blir grå,
de söka di de kvistar få vila sig uppå
I andra hus där får de inte vara

/Efter Sigrid Hultman, Eda, Värmland. Upptecknad av Einar Övergaard/


INTE VILL JAG SÖRJA OCH SÖRJA ÄNDÅ

Och inte vill jag sörja och sörja (men sörjer) ändå
Han kommer väl igen om ett år eller två,
när liljorna de blomstra i marken
Han kommer väl igen, min hjärtans lilla vän
För kärleken slutar så sena

/Från Dalarna/


SOMMARDANSEN

1. Jag dansade en sommar,
det var en vacker sommar,
och aldrig har det dansats
i denna nejd som då

2. Det spelade om kvällen
från gårdar och från ställen
Vi gick så långa vägar
i marscher två och två

3. På röjningen i skogen,
på banan och på logen,
på alla har jag dansat,
då jag var nitton år

4. Och alltid fick jag höra,
jag var så lätt att föra,
och aldrig fick jag sitta,
och aldrig fick jag gå

5. Det var från Valbromässa
och intill Mickelsmässa,
och ingen helgdagsafton
så kom jag i min säng

6. För alla ljusa mornar
och alla mulna mornar
jag gick direkt från dansen
till åker och till äng

7. Men mulet eller soligt
så var det lika roligt
att hålla i och släpa
den långa veckan ut

8. Jag dansade en sommar,
det var min enda sommar,
och se’n så var jag gammal,
och se’n så var det slut

/Ord av Erik Axel Karlfeldt. Mel. av Birgitta Hylin/


JAG DRICKER BRÄNNVIN

Å ja drecker brännvin nu mens ja lever,
när ja ä dö så har ja'nte ti,
ja drecker brännvin nu mens ja lever,
när ja ä dö så har ja'nte ti
Når sôm ja själver ligger i mull,
kan ja fäll intje supa mä full,
når sôm ja själver ligger i mull,
kan ja fäll intje supa

/Vispolska efter Karin Boiwe, Rengsjö, Hälsingland/


JAG GICK MIG NER TILL SJÖASTRAND

1. Jag gick mig ner till sjöastrand
att söka mig en hyra
Åja, åja, åja, å sen sa jag:
Hallå! Hurra! Hallå! Hurra!
att söka mig en hyra
Åja, åja, åja, å sen sa jag:
Ingen nöd och ingen sorg,
flickor finns på alla torg
Ingen sorg och ingen nöd,
flickor finns i överflöd
Säj, är du vaken än?
Säj, är du vaken än?
Säj är du vaken än, min vän?

2. Då kom där fram en ung kapten,
han frågte: "Kan du styra?"

3. Jag frågte, var den båten låg,
allt som jag skulle styra

4. Den båten är en redig båt,
han heter Framåt Gunga

5. Den båten han blir riktigt bra,
om bara han blir målad

6. Men målarfärgen är så dyr,
kapten han är så noga

7. Kapten han är en bussig karl,
han bjuder oss på dricka

8. Och våra pengar få vi ut
och det var femte vecka

9. Det hände sig i Spanska sjön
allt mitt på ljusa dagen

10. Där mötte vi en piggefisk,
vi trodde han var galen

11. Den fisken tog vi med iland,
och han ska mota grisar

12. I Spanien vi drucko vin
och kysste vackra flickor,
åja, åja, åja, å sen sa jag:
Hallå! Hurra! Hallå! Hurra!
och kysste vackra flickor
Åja, åja, åja, å sen sa jag:
Ingen nöd och ingen sorg,
flickor finns på alla torg
Ingen sorg och ingen nöd,
flickor finns i överflöd
Säj, är du vaken än?
Säj, är du vaken än?
Säj, är du vaken än, min vän?


JAG GICK MIG UT EN AFTONSTUND

1. Jag gick mig ut en aftonstund,
jag gick mig ner till stranden
Där mötte mig en gosse ung,
han räckte mig då handen:
"Du flicka huld, var ska vi bo?
Var ska vi bo på denna jord,
på dessa jordelanden?"

2. Han lade hand uti min hand,
han sad' med tår på kinden:
"Ack dit du vill, dit vill ock jag"
Och ljuvt sjöng aftonvinden
och månen steg så klar ur skyn
Ur skyn den skred, men han till byn,
till byn lopp snabbt som vinden


JAG GÅR I TUSEN TANKAR

1. Jag går i tusen tankar
och älskar den jag ej kan få,
så vitt i världen vankar
och städse sörja må
Så mången sorg i hjärtat bär
för dej, min vän så kär
Så många falska mänskor
orsaken därtill är

2. Om jag dej aldrig skådar,
ditt ansikte, ditt öga blått,
så had' jag aldrig kommit
på ställen, där du gått
Då hade jag varit lyckelig
och fri från sorg och kval
Den dagen kommer aldrig,
som gör mitt hjärta glad

3. Jag ser så många liljor
i ödemark så dejelig
Jag sörjer mej till döden,
om jag dej ej kan få
Om döden nu skull' träffa mej,
då bliver skulden din,
för aldrig här i världen,
att du går utur mitt sinn'

Alternativ vers 3:

3a. Se blomstrerna de sköna,
hur ljuvligt de på marken står
Jag sörjer mig till döden,
för den jag ej kan få
Och om jag då i döden går,
då bliver sorgen din
Rätt aldrig uti världen,
går du ut ur mitt sinn


JAG STÅR I TUSEN TANKAR

1. Jag står i tusen tankar,
jag ser uppå den jag ej kan få
Och varthän än jag vandrar,
jag alltid sörja må
Den sorg, som jag i hjärtat bär
för dej, min vän så kär
Det vållar falska mänskor,
som orsak därtill är

2. Hade jag dej aldrig skådat,
din kind så röd, dina ögon blå,
så hade jag aldrig kommit
i kammaren, där du låg
Ja, då hade jag varit lyckelig
och fri från sorg och kval
Den dagen kommer aldrig,
du gör mitt hjärta glad

/Ur Eduard, "200 gamla kända visor", nr 56/


GRINDEN

Jag har (vet) en jänta som har en grind,
e lita grind, e lita grind,
e lita blåmåla lita grind
där inte gångjärnen skriker
Och varje onsdag och lördagskväll
går jag till jänta så glad och säll,
då går jag genom e lita grind
där inte gångjärnen skriker

/Från Medelpad/


JAG HAR SPORT ATT DU SKA GIFTA DEJ

Jag har sport att du ska gifta dej
å jag har sport vem du ska ha
Ja, du ska hava en hjärtans vacker flicka,
som är riker å står sej bra
Du må taga den å du må tacka,
du må kyssa den å du må klappa,
du må tro att hon har silverknappar
med gulljuveler å pampidoser
å pärlekransar å pärlepippor
i vartenda hår, sa'n

/Kringkringlåt efter Jöns Anders Mattsson, Sörskog, Bjursås, Dalarna/


JAG SATT MIG NER ATT SKRIVA

1. Jag satt mig ner att skriva
men tårar rann däruppå,
när som jag mig påminner
de glada ungdomsår,
som aldrig går ut ur mitt minne

2. Vi hade levat samman
i sexton glada år
Sju barn vi had’ tillhopa,
som sörjer nu sin mor,
och jag går i ensamhet på jorden

3. I ensamhet jag sitter,
i ensamhet jag går,
när som jag mig påminner
de glada ungdomsår,
som aldrig går ut ur mitt minne


/Efter Anna Sohrén, Dalarna/


PILEKNÄCKARN

Jag har vatt i Höja,
jag har vatt i Starrby,
jag har vatt i Källna och Grydevalds kru
Där fick vi kaffe,
där fick vi göka,
där fick vi pileknäckare sju
/:Är det likt nånting,
är det likt nånting
att sju pileknäckare satt i go’ ro (att min fästeman super sig full som ett svin):/
/:Jag har druckit sju pileknäckare,
jag kan dricka sju ännu:/

/Efter Johan Jakob Bruun, Skåne. Se Svenska låtar, Skåne nr 541/

Variant
Vi har vadd i Smistorp,
vi har vadd i Lunnarp,
vi har vadd i Hannas o Ingelsta by
Där fick vi kaffe,
där fick vi jöga,
där fick vi pilleknarkare sju
/:E´ de likt nånting,
e´ de likt nånting,
ad sju pilleknarkare sadd i go ro:/
/:Ja´ har druckit
sju pilleknarkare,
ja kan dricka sju ännu:/

/Efter Österleningabunken, Skåne/


JAG HAR VART I HÖJA ELLER SANDHAMMAREN

Jag har vart i Höja,
jag har vart i Öja,
jag har vart i Haresta gästgivaregård
Där fick vi snusa,
där fick vi göka,
där fick vi ligga på flickornas lår
Men jag fick inte ligga hos pian (drängen),
jag fick bara sitta vid si'an (sängen)
Jag fick inte kager till kaffet,
jag fick bara socker och vann (vatten och bröd).

/Från Skåne/

Variant
Jag har vart i Höja,
jag har vart i Öja,
jag har vart i Herrestads gästgivaregård
Där fick jag snusa,
där fick jag busa (gossarna),
där fick jag krusa i flickornas hår
Men jag fick inte ligga hos pigan (drängen),
jag fick bara sitta vid sidan (sängen)
Jag fick inga kakor till kaffet,
jag fick bara vatten och bröd


JAG KRUSAR EJ FÖR MAMMA

Jag krusar ej för mamma,
om jag ger bort en kyss, en kyss,
för hon har gjort detsamma,
fast inte det var nyss
Trall ...
för hon har gjort detsamma,
fast inte det var nyss
/Från Närke. Se Svenska låtar/


JAG KÄNNER EN GUMMA SOM SVALDE ETT BÄR

1. Jag känner en gumma,
som svalde ett bär,
jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

2. Jag känner en gumma,
som svalde en kråka,
som kraxa' och flaxa'
i magen och bråka'
Hon svalde en kråka
att hämta ett bär,
men jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

3. Jag känner en gumma,
som svalde en tupp,
hon tog och åt upp
en hel liten tupp
Hon svalde tuppen
att hämta en kråka,
som kraxa' och flaxa'
i magen och bråka'
Hon svalde kråkan
att hämta ett bär,
men jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

4. Jag känner en gumma,
som svalde en katt,
besynnerligt att
ta och svälja en katt
Hon svalde katten
att hämta tuppen,
hon svalde tuppen
att hämta en kråka,
som kraxa' och flaxa'
i magen och bråka'
Hon svalde kråkan
att hämta ett bär,
men jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

5. Jag känner en gumma,
som svalde en hund,
hon öppna' sin mun
och svalde en hund
Hon svalde hunden
att hämta katten,
hon svalde katten
att hämta tuppen,
hon svalde tuppen
att hämta en kråka,
som kraxa' och flaxa'
i magen och bråka'
Hon svalde kråkan
att hämta ett bär,
men jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

6. Jag känner en gumma,
som svalde ett får,
tänk att det går
att svälja ett får
Hon svalde fåret
att hämta hunden,
hon svalde hunden
att hämta katten,
hon svalde katten
att hämta tuppen,
hon svalde tuppen
att hämta en kråka,
som kraxa' och flaxa'
i magen och bråka'
Hon svalde kråkan
att hämta ett bär,
men jag vet inte när,
hon svalde ett bär,
man kan dö av så'nt där

7. Jag känner en gumma,
som svalde en gris,
hon är dö'
naturligvis

/Barnvisa från USA. Svensk text av Lennart Hellsing. Sjungen av William Clauson/


JAG LIKNAR MIG VID DUVAN

1. Jag liknar mej vid duvan som flyger uti skogen
Den flyger uti skogen med en bedrövad sång
Den flyger uti skogen och uppsöker torra kvistar
För henne göres tiden besvärlig, svår och lång
Den gnistan som brann, så hastigt den försvann,
likt stjärnan den sig släppte som aldrig fäste fann

2. Om blott jag hade penningar och vore som de andre,
då skulle jag mej svinga dit solen går om kväll
Men jag är en fattig yngling/flicka å jag tjänar hos de andre
Det är knappt jag har så pass som jag kan klä mig med
Så därför får jag gå, ogift i många år,
tills att den vännen kommer som jag tror att jag kan få

/Efter Elof Moberg, Töcksfors, Värmland/


JAG STÅR PÅ ETT HUS

1. Jag står på ett hus
och ser på ett ljus
Min allra käresta
bäddar sin säng

2. Kannor och krus
uti vart hus
Dansa och spela
tills dagen blir ljus

/Från Dala-Floda, se Svenska låtar, Dalarna nr 1013/


PÄRLAN

1. Jag nu den pärlan funnit har,
som är min själs begär
Du frågar vad, hör då mitt svar:
Min frälsare, det är

2. Si, han är min rättfärdighet,
min tro, min sällhets höjd
Ja, han är all min salighet,
min krona och min fröjd

3. När allt på jorden jag har mist,
du bliver hos mej kvar
Ja, när jag funnit Jesus Krist,
jag livets pärla har

/Från Orsa, Dalarna/


JAG SKA KÖPA MIG EN HEMMAVÄVDER KJORTEL

Jag ska köpa mej en hemmavävder kjortel,
snev om bena, så jag knappt kan gå
För då komma friare från alla orter
men jag vet nog vem som mej ska få
För de' för de, e lilla Kalle de'

/Utlärd av Barbro Tällman/


JAG SKA VÄVA MIG EN RANDIG KJORTEL

Jag ska väva mej en randig kjortel,
en randig kjortel, en randig kjortel
Då komma friare från alla orter,
från alla orter, ja det gör de!
Trall ...
Då komma friare från alla orter,
från alla orter, ja det gör de!

/Allmän vispolska/


RANDIG KJORTEL

1.Jag ska väva mej en randig kjortel,
en randig kjortel, en randig kjortel
Då får jag friare från alla orter,
från alla orter, ja, just jag får

2. Jag ska väva mej en randig tröja,
en randig tröja, en randig tröja
Då får jag lilla Kalle ifrån Öja,
ja, ifrån Öja, ja, just jag får

/Från Södermanland, utlärd av Barbro Tällman/


JAG SKULLE SÅ GÄRNA VILJA GIFTA MEJ

Jag skulle så gärna vilja gifta mej,
om jag hade något på fötterna
Mor min har lovat mej strumpor å skor,
om jag håller mej inne om nätterna


DRÄNGASÔRJ eller JAG SOM EN FATTIG BONNADRÄNG

1. Ja' som en fatti' bonnadräng
hade la mek en vän
på mett hjärta lagt
Men ho' flög snart si' kos,
mi' ljuvliga vallmoros
I sôrj ja' här nu går

2. Nej, allri i väla mer,
ja' på e' tös s'a se,
ty falskhet hos dôm bor
Här finns töser,
så tjockt som kröser,
men löckan där ej gror

3. Nä, ja' får la ensam gå,
å tänka för mek sôm så,
nö'n kä'lek inte finns
Å dä kan va' lika bra,
inga elaker käring ha
men blômman ändå ja' minns

/Efter Kalle i Knektås, Västergötland/


JAG SÅG ETT LJUS I ÖSTERLAND

1. Jag såg (Det står) ett ljus i Österland,
det lyste (lyser) som en stjärna
Det var (är) så likt min lilla vän,
den vän jag ser så gärna
Jag tror den vännen lever än
och skickar ut sitt ljus igen
emellan såta vänner

2. Om vi ovänner skulle bli,
som såta vänner varit,
och för en sådan liten tid
varandra älskat havit
Så långt som himmel är från jord,
så långt år du från dina ord,
som du med mig har talat

3. Som turturduvan i grön äng,
när hon sin make mister,
hon vilar uppå ensam gren,
ja uppå torra kvistar
Hon vandrar världen vitt omkring,
till dess hon finner maken sin,
då är hon helt uttröttad

4. Jag slutar nu min lilla sång,
adjö, farväl, min lilja!
Gud låte oss i himmelen
få mötas evigt sälla!
För nu har jag alls ingen ro
i denna världen att bebo,
se'n du ifrån mig vände


FRIAREVISA

Jag tror jag får börja överge att sörja,
fast hela världen står mej emot
Fastän en flicka gjorde mej olycka,
därför är jag vid gott mod
Fägringen, den du bär på din kropp,
den livar hela kärleken opp
Ögonen dina, täcka och fina,
fötterna gå i dans

Jag tror jag får börja överge att sörja,
Flickan hon bliver munter och snäll
Fin som en blomma,vill hon till mej komma,
flickan väntar uppå mej
Hjärtungen lilla, här har du mej
Aldrig i världen sviker jag dej
Inte ska du gråta, vi ska bli så såta,
lägg du din hand i min


JAG ÄR BJUDEN UPPÅ BAL

Jag är bjuden uppå bal,
hur ska jag vända mej,
hur ska jag svänga mej
Trasig kjortel å ingen sjal,
mina böxer är trasiga,
så röva är bar
Far han tycker om mej,
det gör han,
om mej det gör han,
om mej det gör han
Far han tycker om mej,
det gör han,
för det har han sagt

/Efter Helge Rehnberg, Öhrberga, Närke/


SLÅTTERVISA eller JUNGFRUN HON VANDRAR

1. Å jungfrun hon vandrar på ängen så grön
och plockar små blommorna röda
Då kommer en yngling, så fager och så skön
att ängen med lien föröda

2. "Skön yngling", sa jungfrun med bedjande röst,
"o, skona de blommor så sköna
De äro i sorgen min ljuvligaste tröst
Jag godheten din ska belöna"

3. "Ack skönaste jungfru, jag vill ej bli störd,
men säg vilken lön vill du giva?
Jag fordrar den vackraste blomma på äng,
om blommorna skonade bliva"

4. Och jungfrun hon sade: "Jag giver dig den,
skön blomman på ängen som grönskar"
/:Då svarar den yngling: "Jag tar dej till min vän,
just du är den blomman jag älskar":/

/Efter Dansar Edvard Jonsson, Malung, Dalarna/


JUNGFRUN I DET GRÖNA

1. Det var en gång en jungfru, hon satt i rosengård
De rosorna hon hade jämt så kära
Och varje litet blomsterstånd hon tog uti sin vård,
ty städs' hon ville friska kransar bära

2. Och hennes moder varnade sin unga dotter så:
"Det smyger ormar under blomsterstänglar!"
Men unga dottern aktade ej mycket däruppå:
"För ormarna nog vakta mig Guds änglar"

3. Den jungfrun hon var fager, ja, fager som en dag
och ren hon var och vit liksom en lilja
Så fann hon på ett rosenstånd utav så dejligt slag,
att därifrån hon aldrig sig månd' skilja

4. Hon blev uti sitt hjärta så underlig och varm
Hon tog den rosen ut åt sig bland flera
och gömde den så noga, så noga vid sin barm
Se'n bar hon andra blommor aldrig mera

5. Att ormen låg i rosenstånd, det säger icke jag,
men nog var rosen giftig ibland flera,
ty sköna jungfrun badar sig i tårar natt och dag
Men vit, som förr hon bliver aldrig mera


JUNGFRUN OCH UNGERSVEN DE TRÄFFADES PÅ BRON

1. /:Och jungfrunen och ungersven
de träffades på bron:/
/:"Har jungfrun tänkt att gifta sig
allt uti detta år?
- Uti rosor -:/

2. "Visst har jag tänkt att gifta mig,
men aldrig med dig;/
Jag har en vän på böljorna,
som längtar efter mig"

3. "Har du en vän på böljorna,
tro aldrig på den,
ty när han kommer till främmande land,
då har han någon ann'"

4. "Ja, där så må han hava
så många som han vill,
men när han kommer hem igen,
då hörer han mig till"

5. Och jungfrun skådar flaggorna,
de gula och de blå
Där fick hon se sin käraste
allt uppå däcket stå


KAFFE VILL VI HA

/:Kaffe vill vi ha, kaffe vill vi ha
med lite brännvin i, det vore bra:/
För utav all kokt mat på borden
är kaffekasken bäst på jorden
Kaffe och brännvin man tager,
drygt hälften av var

/Melodi: Kaffelåten från Bingsjö/


KAN FÖRUNDRA UKA

/:Kan förundra uka (= vad) mor ska säja nu,
då hon får en sådan slarv till måg:/
/:Hon får väl säja så:
dä får väl gå ändå
Trall:/

/Vispolska efter Hans Dalfors, Ore, upptecknad efter Timas Hans Hansson, ur Svenska låtar, Dalarna nr 52/


KARL XII:S KURIR

1. När Karl den tolfte skulle ut mot turkarna att slåss,
då valde han till livvakt de tappraste bland oss
Och bland dessa var en,
just en modig ungersven,
om vars bragder man vet att förtälja som så:
- Att han va' så djäkla stark,
att han aldrig föll till mark
Och fastän dä va' lessamt, såg han glader ut ändå
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej -

2. En dag han stod på kobron vid Dünafloden bred,
ett kruthus flög i luften, och han fick följa med
När den modige sven
kom till jorden igen,
se då sa' han, fy fan! vad det här kostar på
- Men se han var så djäkla stark etc.

3. Vid Narva var han med, där det blodigast gick till,
och där det var så hett, att man kunde steka sill
Och när han värjan drog ut,
varje gång utan prut
uppå spetsen av ryssar satt minst trettisju
- För se han var etc.

4. Vid Holofsin, där ryssen fick sår i ryggen blott,
gardisten ock som hjälte fick kläda månget skott
Och när vila man gav,
tog han halsduken av
Och i den satt där kulor så stora som så
- För se han var etc.

5. En dag han order fick sig till fienden bege
och för att resan skulle så fort som möjligt ske,
stoppade han sin person
inuti en kanon
Och när skottet brann av, var han framme också
- För se han var etc.

6. Till sist han slogs vid Bender vid turkarnas musik
och bäst han tumla om uti den kalebalik,
man ett hugg honom gav,
så att huvudet flög av
Men då blev han så flat att han sade som så:
- Man må vara än så stark,
sist man faller dock till mark
Men fastän dä va' lessamt, såg han glader ut ändå
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej

/Från 1896, ur "100 visor sjungna av Bergselever", tryckt 1919, sid 62/


TILL POLEN SOM KURIR

Till Polen som kurir fick han order sig bege
å för att resan skulle så fort som möjligt ske
stoppa han sin person
inuti en kanon
å när skottet sen brann av
så va han framme siså där,
ty han var så fasligt stark
att han aldrig föll till mark
å fast det var ledsamt
såg han glader ut ändå

/Efter Anna Axelsson Fisk, Älvdalen, Dalarna, utlärd av Cajsa Ekstav/


KATTENS DÖD OCH BEGRAVNING

/:Katten har blitt sjuk,
och han beklagade sin nöd:/
/:Ge mej ett glas vatten,
jag är så rädd jag dör:/

/:Si då kom där en råtta,
hon var klädd i ett grått skinn.:/
/:Behagar det gunstige herren
att dricka ett glas vin?:/

/:Ack, ack, ack sade råttan,
för se nu är katten död.:/
/:Nu får vi gå i skåpet
och äta smör och bröd.:/

/:O vilken glädje, o vilken glädje,
alla råttorna fingo!:/
/:Hundra å tjugå råttor å möss
de uti dansen gingo:/

/Efter Vendla Johansson, Delaryd, Småland/


KERSTI KOM DU

Kersti du, kom du, så vele vi svänga,
ser jag rätt på dej så har du nog lust
Plira man lagom på herregårdsdränga,
granna ä f'äll de men ha ingen must
/:Sticka i maten och gapa på änga,
liksom komme de på främmande kust:/

/Vispolska från Småland/


HÖRER DU KERSTI

Hörer du Kersti, kom vele vi svänja,
ser jag rätt på dej så har du god lust
Blinka nu lagom på herregålsdränja,
granna ä' fäll de men de ha ingen must
/:Sticka i maten och gapa på ängja,
liksom kom' de från en främmande kust:/

/Vispolska från Västra Vingåker, Södermanland, ur A. G. Rosenberg, första häftet, "160 Polskor, Visor och Danslekar upptecknade i Södermanland 1823-1835", nr 52/


KJORTILN Å TRÖJA

Kjortiln å tröja brände hon i ugnen
å särken kokade hon i lut
för löss å lôpper å deras ongar
de tänkte göra på mej ett slut
Men skall då inte bli e gruvlig sorg
när krôpp förvandlas te löss å skôrv
Å stackars kvinna ska sitta spinna
å ingen bot för lössen finna kan

Jag har löss utav tretti sorter
förutom dem som på ryggen går
Men jag tror nog att det är att ljuga
för jag har säkert de trettiotvå
Å dom är stora å dom är små
å dom är vita å dom är grå
Å de är vita, ja liksom krita,
de löss som på min rygg spatsera må

Å jag har hängelus å jag har flängelus
å jag har lôppa å jag har knet,
å jag har satlus å jag har flatlus
å mycket annat som ingen vet
Å jag har löss utav så många slag,
så om jag sutte här i år å dar,
så kan jag icke för er omtala
så många slag utav löss jag har

/Vispolska från Heds socken, Västmanland, efter Karl Fredrik Karlsson/


KLAR SOL UPPÅ BLÅ HIMMELEN LYSER

/:Klar sol uppå blå himmelen lyser:/
/:Månen tittar så trind och röd,
kalla vattnet som Herran bjöd
i friska källorna fryser:/

/Från Södermanland/


KLING KLUNG KLANG

1. /:Kling klûng klang, fan damp i sjön:/
Hjälp upp 'en, hjälp upp 'en,
annars blir de bara dö'n

2. /:Plim plom plom, fan damp i sjön:/
Får han ingen hjälp, får han ingen hjälp,
då blir de' bara dö'n

/Efter Eva Eriksson, Hagmuren, Ovansjö, Gästrikland/


KLOCKAR BRITTAS VIKTOR KUNNE DANSA SCHOTTIS HAN

/:Klockar Brittas Viktor kunne dansa schottis han,
han farer fram som Hin Ond eller nån ann
Klockar Brittas Viktor kunne dansa schottis han,
han pustar och han frustar som ett ånglok fram:/
/:Uti Verpeshult där dansas de',
somma flänger hit, annra dänger dit
Ena däka var just härifrå',
silkesstrumpor på, ho' dansar lätt på tå:/

/Schottis efter Aron Ljungkvist, Vederslöv, Småland/


KLOSTERJUNGFRUN eller DEN FÖRSVARSLÖSA

1. Så liten jag var, jag miste min mor,
snart fader min de buro till graven
Mitt endaste arv var sorgen så stor,
mitt stöd det blev tiggarestaven,
- Och linden bär löv och löven falla av
och våren klär alla gröna skogar -

2. Så växte jag upp, gick bygden omkring
att söka bröd och tjänst utåt vägen
men tiggarens bön är vanskeligt ting
och rikmansgård vid klippan belägen

3. Och var har du men, var har du försvar,
så ropade med vredesmod en stämma
Försvarslös jag är och döda mor och far
och under himlen blå är jag hemma

4. Så förde de mig till fånghuset in,
där mötte mig en man med tre nycklar
Då var hon ej mycket glader i sinn,
försvarslösa tiggareflickan

5. Och när som jag kom till Uppsala stad,
där mötte mig tre underliga rätter
Den ena var hunger, den andra var törst,
det tredje var sömnlösa nätter

6. Så likna de mig vid fågeln på kvist,
som ensam sitter klagande i lunden
Gud nåde den så de sina har mist
och sitter med sorgen bebunden

7. Men prästen, som i det fångahus var,
han sade, aldrig glömmer jag de orden
Den fattiga har i himlen en far,
försvarslös är ingen på jorden
- Och linden bär löv och löven falla av
och våren klär alla gröna skogar -


KOLOREGRIS

1. Det var en bonde,
/:som hade en gris, som hade en gris,
den kallade han Koloregris, Koloregris:/

2. Den grisen han var
/:så stor och stark, så stor och stark,
han trampade stian ner till mark, Koloregris:/

3. Den grisen han hade
/:ett huvu, ett huvu,
det var så stort som e stugu, Koloregris:/

4. Den grisen han hade
/:så stor en kropp, så stor en kropp,
den räckte allt över kyrkeknopp, Koloregris:/

5. Den grisen han gick
/:till mjölebodörr, till mjölebodörr,
där äter han femton tunnor mjöl, Koloregris:/

6. Den grisen han gick
/:på berge blå, på berge blå,
han syntes över Sverige då, Koloregris:/

7. Det kom en ryttare
/:ridandes, ridandes,
då kom den grisen skriandes, Koloregris:/

8. Men ryttaren drog upp
/:sitt blanka gevär, sitt blanka gevär,
så stack han den grisen ihjäl, Koloregris:/

9. Den grisen blödde
/:och blodet rann, och blodet rann,
allt femton tunnor och en spann, Koloregris:/

10. De salta den grisen
/:i tunnor och kar, i tunnor och kar,
och ändå så var det mera kvar av Koloregris:/

/Skämtballad upptecknad av Mats Axelsson, ur Karl-Erik Forsslund, "Med Dalälven", II:6, nr 29, dessförinnan tryckt i "Vester-Dalarne", 1855/


KOLORUMGRIS

1. Gumman hade söner två, söner två
Den tredje var den grisen grå, Kolorumgris
Söner två, grisen grå,
den tredje var den grisen grå, Kolorumgris

2. Grisen växte stor och stark, stor och stark
Han trampa stian ner i mark, Kolorumgris
Stor och stark, ner i mark,
han trampa stian ner i mark, Kolorumgris

3. När grisen börja skumpa, skumpa,
känns hela jorden dumpa, Kolorumgris
Skumpa, dumpa,
känns hela jorden dumpa, Kolorumgris

4. Så kom det trollet ridande, ridande,
och grisen kom framskridande, Kolorumgris
Ridande, skridande
och grisen kom framskridande, Kolorumgris

5. Och grisen sträckte ut sin nos, ut sin nos,
och trollet flydde strax sin kos, Kolorumgris
Ut sin nos, strax sin kos
och trollet flydde strax sin kos, Kolorumgris

/Skämtballad/


KOLORUMGRIS eller GRISEN GICK I BERGEN BLÅ

1. Grisen gick i bergen blå,
- go lo gris -
då syntes de vartenda hår
- go lo gris -

2. Grisen hade tryne,
som femton alnars bryne

3. Och grisen hade örer,
som var som store dörer

4. Och grisen hade öger,
som var som store trûger

5. Och grisen gjorde bäckar,
som femton kvarnar gick uti

/Skämtballad från Värmland/


KOLORUMGRIS

1. Det var en gång en liten gris, en liten gris,
som växte stor, växte stor,
och trampa hela sin stuga i jord, Kolorumgris

2. Och grisen hade fötter,
som stora tallerötter
- fötter tallerötter -
som stora tallerötter, Kolorumgris

3. Och grisen hade öron,
som långa gärdsgårdsstörar
- gärdsgårdsstörar -
långa gärdsgårdsstörar, Kolorumgris

4. Och grisen gick till visthusbo'n,
och åt upp femton lispund smör
- visthusbon -
och åt upp femton lispund smör, Kolorumgris

5. Och grisen gick till källardörr'n
och drack opp femton tunnor öl
- källardörr'n -
och drack opp femton tunnor öl, Kolorumgris

6. Och grisen gick på berge'
och syntes då till Sverige
- berge', syntes då -
och syntes då till Sverige, Kolorumgris

/Skämtballad från Finland/


KOM FATTIGDOM OCH HÄNG DEJ PÅ

Kom fattigdom och häng dej på,
så får du åka till Örebro
Å har du mera pengar,
får du åka länger,
annars får du knalla av å gå!

/Ur Pelle Molins vissamling, Närke/


KOM FATTIGDOM

Å kom fattigdom å häng dej på,
så får du åka te Västerås
Å har du inga penger,
får du åka länger,
annars far du pallre' av å gå!

/Efter Eva Eriksson, Hagmuren, Ovansjö, Gästrikland/


KOM FLICKA LILLA Å HÄNG DEJ PÅ

Kom flicka lilla å häng dej på,
så ska ja skjutsa dej te Västerås
Har du mera pengar får du åka längre,
har du mera pengar får du åka längre,
annars får du å och gå

/Vispolska efter Arvid Karlsson, Lilla Malma, Södermanland/


SPINNVISAN

Kom hela världen och hjälp mig igång,
så ska jag spinna en ände så lång
Och när den går å, så lägger jag på
och spottar på totten och lägger på slan
Kling klingeli klang,
kling kärring madam

/Från Södermanland/


KOM, KOM SKA VI DANSA

/:Kôm, kôm, ska vi dansa!:/
Nej, du trôr mej på tåan,
du trôr mej på tåan
/:Inte trôr ja dej på tåan:/
Ja, då ska vi dansa!
Kôm, kôm, ska vi dansa!

/Vispolska från Delsbo, Hälsingland/


KOMMISSARIEN OCH HÖNAN

Kom, kom, kommissarien,
det är (går, står) en höna på vägen
Ta detta djur och sätt i bur,
ett sådant faseligt hemskt odjur,
som lätt kan hindra trafiken.

/Efter Kerstin Nordlinder, utlärd av Agnes Eriksson/


KOM NU GUBBAR SKA VI SUPA

1. Kom nu gubbar, ska vi supa,
min begravning detta är
För när jag i graven stupar
kan jag inte vara mä
- Åsså du, åsså ja, åsså di, åsså vi
blott det ej sker uti fylleri
Kom och se hur lustigt vi klinga,
dessa glasen tömma vi -

2. Skål du Ola, Jöns och Petter,
trogna vänner vid ett krus
Vi ska alla här som sitter
taga oss ett redigt rus

3. På min gravsten ska ni skriva
dessa rader på latin:
Här inunder ligger och vilar
ett försupet fyllesvin

/Efter August Strömberg, Jät. Se Svenska låtar, Småland etc., nr 179/


KRÅKEDANSEN

Kråkedansen dansar vi,
å jorden är fast under
Ingen fågel flyger högre
än kråkan då hon sjunger

/Från Norrland/


KRÅKEDANSEN

1. Kråkedansen dansa vi
och jorden är fast under
Ingen fågel flyger högre
än kråkan då hon sjunger

2. Jag går uti min örtagård
ty tiden görs mig lång
Där blev jag de nässler var
ibland de röde rosor

3. Jag tog de nässler i min hand
och kasta' över gärdet
Nu haver jag mig så illa bränt,
allt för min hjärtligt kära

4. Min käraste har mig brevet sänt,
det är så illa skrivet
Hon har en ann kärar' än mig
och vill mig övergiva

5. Om hon mig övergiva vill,
det sköter jag intet uppå
Aldrig regnar det så,
fast att solen icke skina må

6. Min käraste i dansen går,
allt som en morgonstjärna
Där står jag och ser uppå,
jag unnar det så gärna

7. Tag en vän, hav honom kär,
men en och icke flera
Så gör jag all kär'stan min,
det skall mig ingen förneka

/Sånglek från 1600-talet/


ALLA DANSAR OVANPÅ

Alla dansar ovanpå,
men jorden är inunder
Ingen dans går så lätt
som kråkedansen i lunden
Kråkedansen, kråkedansen går så lätt på julafton!
Räck nu hit ditt bälte
och giv mej det i handen!
Ack, ack, se vad jag fick,
jag fick ett silverbälte!
Intet får du det igen,
förr'n jag får min lek igen,
då äro vi de bästa vänner!

/Pantlek från Öland, känd från början av 1800-talet
Alla dansar i ring utom en som går inuti ringen
Den som är inuti får ge en pant till en av dem i ringen
Panten får han/hon inte tillbaka förrän han/hon har
dansat om med den som har bett om panten
/


KÄNNER DU PUPELIKANA

Känner du Pupelikana,
ja, men känner ja' na,
går på Falu gator,
säljer pepparkakor
Än slinger hon hit,
än slinger hon dit,
än så tar hon sig en smakebit

/Efter Folke Kåks, Vibberbo, Hedemora, Dalarna/


KÄRA FAR OCH MOR, GE MEJ ETT PAR NYA SKOR

Kära far och mor, ge mej ett par nya skor
De gamla har jag dansat sönder
Och aldrig vill jag ha de gamla skorna mer
och aldrig vill jag tjäna bönder
Den grå rocken å, och blå rocken på
Bondedräng i fjol och nämndeman i år,
och nästa år så blir jag herre

/Från Norra Vi, Östergötland/


KÄRESTANS DÖD eller SÅ RIDER JAG MIG ÖVER TOLVMILAN SKOG

1. Så rider jag mig över tolvmilan skog,
me´n de andra så söteligen sovo
- Trallallera, trallallera -
Me´n de andra så söteligen sovo

2. Så rider jag mig litet längre fram,
där fick jag höra klockorna de ringa

3. "God dag, god dag, mina ringaremän,
för vem ringen I denna ringning?"

4. "Vi ringa alltför en ungersvens mö,
som skall uti jorden att sova"

5. Så rider jag mig litet längre fram,
där stodo de grävare och grovo

6. "God dag, god dag, mina grävaremän,
för vem gräven I denna graven?"

7. "Vi gräva den för en ungersvens mö,
som skall uti jorden att vila"

8. Så rider jag mig till min svärfaders gård,
som förr har varit rosenderöder

9. Först frågade jag efter kärestan min
och se'n efter svärfar och svärmoder

10. Så kommer jag mig litet längre in
Där stodo de två och henne svepte

11. Jag krusade och kammade mitt fagergula hår
och ville följa henne till graven

12. Och fröknar och mamseller de togo i en ring,
de sad´ jag skull´ få välja ut en annan

13. En sådan en flicka såsom hon var
finns ej i sju konungariken
- Trallallera, trallallera -
Finns ej i sju konungariken

/Medeltidsballad från Västmanland, upptecknad av Richard Dybeck/


KÄRINGA MED STAVEN

Käringa med staven
långt opp i Hackudalen
Åtta potter römme,
fire marker sill
Tar du meg i nesa,
jamme blir jag vill
Käringa med staven

/Finnskogspols. Melodi från Trysil, Norge. Text från Eda, Värmland. Utlärd av Mats Berglund/


KÄRINGA MED STAVEN

1. Käringa ma stavin
langt opp i Hågadalin
Åtta potter römme, fyra marker smör,
kinna syster Kari, Ola hade för
Käringa ma stavin
i Hågadalin

2. Käringa ma säcken
datt ner i alle bäcken
Först datt ho ner, så vart ho blöt
så sprang ho hemat, då feck ho gröt
Käringa ma säcken
i alle bäcken

3. Käringa på Tim-tam-tuk
lejde säg en getargut
Gutn skulle gete vecka ut,
sjöl skull ho gete helga
Men så feck ho ont i bälga,
ont i bälga

4. Käringa ma stavin
langt opp i Hågadalin
Åtta potter römme, fyra marker smör,
skä vi ha ta bröllop, som vi hade för
Käringa ma stavin
i Hågadalin

/Från Särna-Idre, Dalarna/


DEN ONDSINTA KÄRINGEN eller KÄRINGEN PÅ HAVSBOTTEN

1. Var jag mej en liten dräng,
skulle gå sta' å fria
Fria' till en gammal kärr'ng,
trodde dä va' en piga
- /:Aldrig fick jag någon ro för kärringen:/ -

2. Första natt vi lå' ihop,
vi kysstes och vi klappas
Andra natt vi lå' ihop,
vi betos och vi nappas

3. Tredje natt vi lå' ihop,
bet hon mig i öra
Det var väl i fjorton dar,
som jag fick intet höra

4. Fjärde natt vi lå' ihop,
bet hon mig i näsa
Det var väl i fjorton dar,
som jag fick intet fräsa

5. Sadla' jag min gångare grå,
skulle till bispen rida
Kärr'ngen tog sin skabbiga get,
hon månde fast efter mig gnida

6. När jag kom till bispen fram,
klaga' jag min nöd
Kärr'ngen stod där bredevid,
vart ord sa hon jag ljög

7. Bispen tog sin svarta bok,
skulle över oss läsa
Kärr'ngen tog sin krycka i hand,
slog bispen över näsa

8. Tog jag mig en liten båt,
segla' över sundet
Kärr'ngen tog sitt baketråg,
segla sammalunda

9. Tog jag mig ett litet skepp,
segla' över havet
Kärr'ngen tog sitt grynesåll,
segla' sej i kvavet

10. Gick jag mig på högsta berg,
jag skratta' och jag log
Kärr'ngen låg i havsens djup,
hon bet där å hon svor

11. Gick jag mig till närmsta by,
häls'de på Knut, min granne
Kom där ut en gammal kärr'ng,
jag räds det var densamma
- /:Aldrig fick jag någon ro för kärringen:/ -

/Vers 1 med melodi ur A. G. Rosenbergs första samling tryckt 1876. Verserna 2 - 11 upptecknade i Östergötland, ur Arwidsson, "Svenska fornsånger"/


LASSE LEILE DIU

/:Lasse leile diu, Lasse leile diu,
kom å fylg mig yvir gärdet:/
/:Ost å kager å brännvin, min vän,
ska du fa för besväret:/

/Från Gotland/


LILLA VALLPIGA, DRAG PÅ DEJ SMÅ SKORNA

1. Lilla vallpiga, drag på dej små skorna,
ut se'n å mjölka å mjölka så ko(r)na!
Mjölk' först Damelin å så Fagelin
Tu, tu, tu i hornen!
Ut med dem långt bort i skogen!

2. Så får du höra hur skällorna ringa!
Drag uppå strängen,låt getterna springa!
Lös då Damelin å så Fagelin
Tu, tu, tu i hornen!
Ut med dem långt bort i skogen!

/Vallvisa från Medelpad/


LILLE HANS

1. Lille Hanns sprang ner till stranden
för att samla snäckor små
I den heta djupa sanden
måste han barfota gå

2. Tåren glänste i hans ögon,
han så trött och hungrig var
Emot solens strålar föga
skyler trasorna han bar

3. Där i låga fiskarkojan
modern sitter med de små
Svårt att bära tunga bojor
Fattigdomen tränger på

4. Gud, han beder sig förbarma
Far han drunknade i går
Giv åt mamma, giv oss arma
bröd, o Gud, o Fader vår!

5. Lille Hanns i bittra sorgen
blev ej lämnad eller glömd
Där bland musslorna i korgen
låg en dyrbar pärla gömd

6. Snäckans gåva den beskärde
både penningar och bröd
Lille Hanns sig därav lärde
att Gud hjälper i all nöd

/Efter Erika Johansson, Härjedalen/


LILLE JON

1. Jag sjunger om en man, som hette lille Jon
- Sjung faå li å lille Jon -
Han dansa om med flickorna på lo'n
- Sjung faå li å litto lej -

2. Å stämder vart han för häradsrätt
För det han int' gjort flickorna rätt

3. Å när som jag kom i tingssalen in,
femtio stintor togo mej i ring

4. Å domarn slog upp sin domarebok
Han frågte, huru man nu gör tok

5. Men inte jag före kan säga nu,
om det var femti eller femtisju

6. Å domarn han gjorde körs ifrån sej
Aller har jag hört te matien på slikt

7. Å fram kom till mig ett ryggbasteträ
Han klådde mej på rygga, så det sved

8. Å fram kom till mig ett klockarefä
Han ville jag skulle falla på knä

9. Men inte jag förr faller på knä
Förr får väl klockarfan falla mä

10. Å fram kom till mig en otäck'en präst
Han vill' jag skulle läsa en vers

11. Men inte jag förr läser nån vers
Det vore bättre passande för en präst

12. Å nu har jag stått min kyrkoplikt
- Sjung faå li min kyrkoplikt -
Nu dansar jag med flickera lika kvickt
- Sjung faå li å litto lej -

/Från Hälsingland, ur Filikromen, häfte 3, nr 5/


LILLE JON

1, Jag sjunger om en man, han hette lille Jon
- Sjung faå li å lille Jon -
Han dansa kring med pigorna på lo'n
- Sjung faå li å litto lej -

2. Å midsommarnatten den var inte lång
Femtio vaggor fick han igång

3. Å stämder vart han för häradsrätt
För det han int' gjort pigorna rätt

4. Å domarn slog upp sin domarebok:
Hur många piltar har du nu gjort?

5. Å inte jag kan säga nu,
om det var femti eller femtisju

6. Å fram kom till mig ett klockarefä
Han ville jag skulle falla på knä

7. Men aldrig jag förr faller på knä
Förr får fäll klockarfan falla mä

8. Å fram kom till mig en otäck'n präst
Han ville jag skulle läsa en vers

9. Men aldrig jag förr läser nån vers
Det vore bättre passande för en präst

10. Å nu har jag stått min kyrkoplikt
Nu dansar jag med pigorna lika kvickt

/Från LP Folk och rackare/


LINDEN DEN VÄXER

1. Å, linden den växer så högt över bergen
Lilla vännen djupast uti tankar jag ser
Å, hör du ädla lind, din rosenröda kind,
kom ihåg att du har varit allra kärestan min

2. Ja, förr har jag liknat dej vid druvan på kvist,
förr har jag liknat dej vid vindruvan själv
Men nu jag liknar dej vid törnen och tistel,
som alls inga frukter uppå grenarna bär

Ursprunglig version

1. Å, linden den växer så högt över bergen
Lilla vännen djupast uti tankar jag ser
- För, hör du ädla lind, din rosenröda kind,
kom ihåg att du har varit allra kärestan min -

2. Ja, förr har jag liknat dej vid druvan på kvist,
ja, förr har jag liknat dej vid vindruvan själv

3. Men nu jag liknar dej vid törne och tistel,
som alls inga frukter på grenarna bär

4. Det är ett stort besvär till att ha en flicka kär,
jag som inte alls vet vad kärleken är

/Efter Axel Widell och Alfred Johansson, Gårdby, Öland, sjungen av Sågskära/


LITEN KERSTI STALLDRÄNG

1. Där bodde en bonde på Östervalla he'
- Och den lilla –
Å döttrar, det hade han, och rara voro de
- I vånn stall har hon tjänt uti lönndom –

2. Han hade fella fyra, han hade fella fem
Liten Kersti, hon var allra rarast utav dem

3. Det var allt unga hertigen, han rider ut på jakt,
så fick han se, var liten Kersti hon satt

4. "Hör du, liten Kersti, vad jag dig säga må!
Har du lust att tjäna på konungens gård?

5. Du skall låta dig riddarkläder skära
och giva dig ut för en stalldräng att tjäna"

6. Liten Kersti, hon går sig åt skräddareby
och låter sig skära de riddarkläder ny

7. Liten Kersti, hon går sig åt skomakareby
och låter sig göra de riddarstövlar ny

8. Liten Kersti, hon rider sig åt konungens gård
och konungen själver för henne ute står

9. "Behöver hans majestät nå’n stalldräng i år,
så har jag lust att tjäna på konungens gård"

10. "Jag behöver stalldräng och det som allra bäst
Jag föder fella drängen, men inte hans häst"

11. Det var allt unga hertigen, han stod då därnäst:
"Föder min far drängen, så föder jag hans häst."

12. Om dagen, så rider hon de fålar i grön äng,
om natten så sover hon i hertigens säng

13. Om dagen så rider hon de fålarna till vann,
om natten så sover hon på hertigens arm

14. "Vår stalledräng har blivit så underligen fet,
så han inte kan rida, när solen skiner het

15. Vår stalldräng har blivit så underligen tjock,
så han inte kan kliva i sadelen opp

16. Vår stalldräng har blivit så underlig till mod,
Så han inte kan draga sin stövel på sin fot."

17. Konungen, han talte till drottningen så:
"Du skickar nu bud efter barnkvinnor två!"

18. "Inte skickar nu bud efter barnkvinnor två,
men själver så vill jag åt stallen gå"

19. När drottningen in genom stalldörren steg,
liten Kersti, hon bort under stallkrubban smög

20. Hertigen, han breder ut kappan så blå
Däruppå föder hon de sönerna två

21. Hertigen, han faller sin far och mor till fot:
"Nu har jag fella gjort min far och mor imot"

22. Konungen, han talte till hertigen så:
"Liten Kersti, hon är fella lika god

23. Vi ska göra bröllop och det, som ska bli stort,
så att det ska höras till den romerska port"

24. Frökner och prinsesser, de gräto uti harm,
för liten Kersti sover uppå unge kungens arm

25. Frökner och prinsesser, de gräto uti flod
- Och den lilla –
för det, att han sig en bondedotter tog
- I vånn stall har hon tjänt i stor lönndom -

/Ballad efter Johannes Andersson, Backamyren, Holms församling, Dalsland/


LITEN VALLPIGA

1. Vallpigan hon lopp över högaloftsbro
- Så vackert hon kan -
Med trasiga strumpor och lappiga skor
- Så vackert hon kväda kunde -

2. Och konungen stod uti fönstret och såg
"Vem är det väl som på gullharpan slår?"

3. Och konungen sade till tjänaren sin
"I bedjen vallpigan för mej komma in"

4. Och tjänaren sade till vallpigan så
"I månde inför konungen gå"

5. "Och huru ska jag inför konungen gå?
Jag är ju klädd uti vadmalet grå"

6. "Och hör du vallpiga, kväd dansen för mej
Min ära och tro, dem giver jag dej"

7. "Din ära och tro - vad ska jag med dem?
Och jag kväder inte min visa för dej"

8. "Och hör du vallpiga, kväd dansen för mej
Mitt eget unga liv det giver jag dej"

9. Och fröknar och tärnor de ledo stor harm
- Så vackert hon kan -
För vallpigan sover på konungens arm
- Så vackert hon kväda kunde -

/Efter Svea Jansson, Nötö, Åbolands skärgård. Ur LP "Igår, idag, imorgon" med Lena Ekman, Jan Hammarlund och Turid/


LJUVA RO

Ljuva ro, ljuva ro, att i Delsbo få bo,
ha e ko, ha e ko å spinna to
Det är ro, det är ro för varje dellbo
att få sitta i ro å spinna to

/Från Delsbo, Hälsingland/


LOPPVISA

1. Å löppa ho höppa i bössa å fjär
- i höppe-tutte höppe-tutte höpp-la-la -
Men aldri ho våga sej på ena kär
- i höppe-tutte höppe-tutte höpp-la-la -

2. Å löppa ho höppa på jungfruas arm
För den ha va så trinner å mulliger å varm

3. Men jungfrua ho vart så arger i sitt sinn
Å snart utå löppa va de bara ett skinn

4. Så gick de mä löppa, så går de la mä den
som uti e jungfru tror sej finna en vän

5. Ett medel mot löpper hos Tjäders ges ut
- i höppe-tutte höppe-tutte höpp-la-la -
De smaka ska e löppa som inte vet hut
- i höppe-tutte höppe-tutte höpp-la-la -

/Efter Ragnar Gustavsson, Mosås, Närke/


LOVA, LOVA LEINI

Lova lova Leini,
Gud la soli skeini
over topp og over tre,
over breiens hvite sne,
på Jomfru Marias kne
Lova lova Leini

/Från Norge/


GULLHÖNA GULLTUPP

Gullhöna, gulltupp,
låt solen skina upp
över topp, över trä',
över folk, över fä,
över alla små vallbarn i skogen

/Från Värmland/


MÅNE MANE MINA

1. - Måne mane mina,
var ska solen skina? -
Över folk och över fä,
över blommor, över trä',
- där ska solen skina -

2. Över stad och över land,
över sjö och över strand

3. Över åker, över äng,
över varje blomstersäng

4. - Måne mane mina,
var ska solen skina? -
Över Hans och över mej,
över Greta, över dej


LYCKLIG ÄR DEN UNGDOM

1. Lycklig är den ungdom, som slipper att tjäna,
utan får vara hemma hos sin fader och sin mor
Men jag är en bland dem, som själv får ta mig fram
Gud låter mig med äran få bära mitt namn

2. Mitt bröd det är kastat så vida omkring världen
men Gud han ger mig styrka till att samla det ihop
Men jag här som en slav får slita mina dar,
men Gud han ger mig kronan, den han mig ärnat har

3. Folket det haver visst mycket på sin tunga,
det vore väl bättre att de sörjde var för sig
Jag sörjer ej för er, ty jag har fått min del
Det får jag alla dagar så tungsamt kännas vid

4. Ja, stackars de ynglingar. som skola uppväxa
i denna villsamma och förföriska värld
Med list och med svek man vill förföra mig
och snarorna de ligga så fördolda på min stig

5. Jag är lik en lilja, som i oskulden sitter
ibland detta ogräs, som ännu står kvar
Men jag är lik ett lamm i främmande land,
som här ibland ulvarne får söka mig fram


TYSTBERGAVISAN

Ja, lycklig är den ungdom,
som slipper att tjäna,
utan får vara hemma
hos sin far och mor
Men jag är bland dem,
som själv fått ta mig fram
Gud låter mig med äran
få bära mitt namn

/Efter Axel Fredrik Bergström, Södermanland/


LYCKLIG ÄR DEN UNGDOM

1. Ja, lycklig är den ungdom, som slipper att tjäna,
utan får vara hemma hos sin far och mor
Men jag är bland dem, som själv fått ta mej fram
Gud låte mej med ära, få bära mitt namn.

2. Jag är lik en lilja som i oskulden sitter
ibland detta ogräs som ännu står kvar
Men jag är lik ett lamm, i främmande land
som här ibland ulvarne får söka mig fram

3, Mitt bröd det är kastat så vida omkring
men Gud ger mig styrka till att samla det ihop
Men jag som en slav, får slita mina dar
Men Gud han ger mig kronan den han mig ernat har

4. Folket det har mig så mycket på min tunga
det vore väl bättre att de sörjde var för sig
Jag sörjer ej för er, ty jag har fått min del
Det får jag alla dagar så tungsamt kännas vid

5. Ja, mig må jag väl likna vid vågorna på havet
som drivas av vädret till det obekanta land
Men när vi hunnit fram, intill den sista strand
Gud låte oss få mötas i himlen sälla land

6. Ja, stackars de ynglingar som skola uppvara
i denna villsamma och förföriska värld
Med list och med svek man vill förföra mig
och snarorna de ligga så fördolda på min stig

/Text till Tystbergavisen erhållen från Nyköpingshus Spelmansgille/


LÅNGLÖTEVISAN eller STOLTA KARIN

1. I Långlöte by är den fagraste by,
för femton stolta möjar de bo däruti
- För lindar och för ekar i lunderna de gröna -

2. Då kom den danska konungen seglande fram,
fick höra liten Karin i björkelunden sang

3. Å konungen frågade småsvenner så:
"Vem är det som på gullharpan slår?"

4. "Ingen det är som på gullharpan slår,
det är liten Karin i lindelunden går"

5. Å det var den danska kungen steg på snövitan sand,
så gick han uti ekelund för liten Karin fram:

6. "Å hör du stolta Karin-lill, kväd visan för mej,
det kan du väl göra till viljes göra mej"

7. Å stolta Karin kvädde en visa så klar,
att ekelövet dansade som uti lunden var

8. Så kvad hon de visorna, kvad hon de fem,
att danska kungen dansade och alla hans hovmän

9. "Å hör du stolta Karin-lill, drick en dryck med mej,
det kan du väl göra till viljes göra mej"

10. "Å väl vill jag dricka en dryck med dej,
men nog jag har så många, som akta uppå mej

11. På mej aktar fader, på mej aktar mor,
på mej aktar syster såväl som min bror"

12. Den danska kungen tog liten Karin i famn,
så bar han henne i det stora skeppet fram

13. Å danska kungen seglar från Långlöte hamn,
han offrade en gryta av blankaste malm

14. Stolt Karin hon somnade i konungens famn,
hon vaknade ej förrän vid det danska land

15. Stolt Karin hon vaknar och kammar upp sitt hår:
"Gud nåde mej arma för de ord jag sa i går!"

16. I hjälpen mej hem till min fädernesby,
ty mina småbarn de gråta efter mig"

17. "Grant ser jag det på dina snövita bröst,
att inga småbarn de hava dem kysst"

18. "I hjälpen mej hem till mitt fädernesland,
ty mina husdörrar stå olästa för sann"

19. "Grant ser jag det på din snövita arm,
att du aldrig har burit nycklar i band

20. Å aldrig ska du komma till ditt fädernesland,
förrän du får sonen som skeppet styra kan

21. Å aldrig ska du komma till din fädernesby,
förrän du får dottern som silke kan sy"
- För lindar och för ekar i lunderna de gröna -

/Medeltidsballad från Öland sjungen av Sågskära/


LÄNGTAT HAVER JAG

1. Å längtat haver jag efter dej, min lilla vän
liksom fågeln efter ljusnande dag
För var och en gång jag dina ögon ser,
blir jag så hjärtinnerligen glad

2. Men huru skall det gå, när som jag tänker på
till att taga en annan till vän
Först får du glömma mej, sen får jag glömma dej
och sedan är vänskapen all

3. Ty du, min enda tröst, som har vilat vid mitt bröst
Du har klämmit mitt hjärta så hårt
Och du, som i högaste himrnelen bor,
vet att det nu faller sej svårt

4. Nog vet jag att du kunde dej en rikare få,
ja, men se dej då visligen för
Ty rikedom har bringat mången på fall,
medan fattigdomen blivit min lott

5. Den kärlek, som jag nu så betagen är utav,
den ska visst inte slockna så snart
Nej, förr kommer döden och jag läggs i grav
än kärleken tager utav

/Efter Helge Nilsson, Bergsjö, Hälsingland/


LÄR DU MIG FÅGEL MED DIN FLYKT

Lär du mig fågel med din flykt
att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder
När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis
min blick och längtan vänder

/Utlärd av Maria Misgeld. Melodi från Malung, Dalarna, densamma som till "Du nalkas ljuva sommartid"/


LÄRKAN HON SJUNGER

Och lärkan hon sjunger och lilla göken gal
och gräset det gror i gröna lunden
Och den som trolovar en fattig mans barn,
bör icke vara falsker uti munden
Nu liknar jag dej vid den räven som tar gäss
Gud nåde den flickan, som blir så illa fäst
Jag ser uppå dej och jag påminner mej,
att falskheten gror uti dej

/Från Regna, Östergötland. Ur L. C. Wiedes uppteckningar/


MALENA, SALIG GUMMAN MIN

1. Malena, salig gumman min,
när hon gick här och slank i världen
Av segelgarn knöt hon koftan sin
och stred alltjämt mot syndaflärden

2. Hon alltid svor så innerlig,
på underkjoln, den gamla trasan,
som vid var rännsten fäste sig
vid klacken utav ena hasan

3. Och strumporna, den ena grå,
den andra svart, bar salig själen
med fri passage för varje tå
och tjockbenet alltjämt vid hälen

4. Malenas näsa satt på sned
och det vart hänt i Gröna Gången
Hon kom att gräla med en smed
och smen tog hastigt tag med tången

5. För människorna var hon ett ljus,
allt världsligt prål gav hon till fanders
Tog sig mest varje dag ett rus
och för en vitten av Demanders

6. Igenom koftan, då och då,
man kunde se en skymt av ryggen
Om vintern alltid kittelblå,
om sommarn karmosin av myggen

7. Kring hennes våta mun i dans
sig dussintals med flugor svängde
Och hennes nästipp i brist av ans
var dag sig småningom förlängde

8. Ack, Herre Gud, i vintras då,
nå aldrig glömmer jag den färden
Då jag var på kälken, hå, hå, hå,
drog henne över Riddarfärden

9. Och hon på isen damp så full
och sig så skamlöst där betedde
Och sade, när jag föll omkull:
"Ja, vi kan sitta här i bredde"

10. En dag hon sade: "Vet du Jan,
nu ska jag taga guld ur gruvor"
Och så hon traskade kring i stan
att stjäla ved och sälja struvor

11. Men någon satans finnkapten
vid Skeppsbron såg den fula styggen
Tog en gång upp en faslig sten
och drog min gumma mitt i ryggen

12. Då kom hon hem, o, ack och ve,
med brännvin, plåster, band och huckel
Och hela kroppen satt på sne,
på ryggen en förfärlig puckel

13. Sen föll hon i en sömn så djup
i portgången vid gamla slädan
Sist vaknade och tog en sup
och for så nöjd och salig hädan

14. Att sådan var min kära skatt,
Malena Gertrud, född von Crisen,
det vittnar jag, Cornelius Tratt,
avskedad extra vid accisen

/Vispolska från Uppland. Melodi och verserna 1 och 4 upptecknade av Göran Liljegren efter modern Greta Liljegren, Söderby-Karl, Uppland. Övriga verser från ett skillingtryck tryckt 1801/


MAJ-LENA

/:Maj-Lena, salig gumman min,
när som hon gick och slank i världen:/
/:Med segelgarn knöt koftan sin
och svor alltjämt om syndaflärden:/

/:Maj-Lenas näsa satt på sned
och det var hänt i Gröna gången:/
/:Hon kom att gräla med en smed
och han nöp hastigt tag med tången:/

/Vispolska från Södermanland. Ur A. G. Rosenbergs första samling/


MALINS GRÅ VANTAR

Malins grå vantar
kostar två slantar
Ta dom i hand,
sätt dom i pant
å låt Malin få dansa

/Sånglek/


MALINS GRÅ VANTAR

Malins grå vantar
kostar två slantar
Ta dej en vant,
sätt den i pant
så får Malin hon dansa

/Sånglek från Österfärnebo, Gästrikland/


MALINS GRÅ VANTAR

Malins grå vantar
kostar två slantar
Ge'na en vant,
sätt'an i pant
Låt Malin dansa

/Sånglek efter Hammarbergs-Hans, Hoo, Torsåker, Gästrikland/


MALINS PROV

1. Å Malin hon reste sig uppåt land
- Så väl kunde Malin plocka rosor -
Så fäste hon sig en gammal man
för han skulle hitta uppå hm, hm, hm
- Spelepungen gya, mitt för en bom
Malin hon vände sin skinnkjortel om
Presenterom! -

2. Så fäste hon den och förde honom hem,
hon lade’n i sängen och provade den,
om han kunde hitta uppå hm, hm, hm

3. Om morgon hon steg upp hon (och) var så hjärtligt arg,
hon grinade och sniggade värre än en varg
för han inte hade hittat uppå hm, hm, hm

3. Så fäste hon sina vänner i en ring
och brandastaken* gick runt omkring
för han inte hade hittat uppå hm, hm, hm

4. Somma gav hon ett slag, somma gav hon tu,
men den gamla gubben fick sex och sju
för han inte hade hittat uppå hm, hm, hm

5. Å Malin och reste sig uppåt land
där fäste hon sig en unger man
för han skulle hitta uppå hm, hm, hm

6. Så fäste hon den och förde honom hem,
hon lade’n i sängen och provade den,
om han kunde hitta uppå hm, hm, hm

7. Om morgon hon steg upp, hon var så hjärtligt glad,
hon trallade och sjungde ha, ha, ha,
för han hade hittat uppå hm, hm, hm

8. Då fäste hon sina vänner i en ring
och äggaskeppan gick runt om kring
för han hade hittat uppå hm, hm, hm

9. Somma gav hon ett ägg, somma gav hon tu
- Så väl kunde Malin plocka rosor -
Men den unge mannen fick sex och sju
för han hade hittat uppå hm, hm, hm
- Spelepungen gya mitt för en bom
Malin hon vände sin skinnkjortel
presenterom! –

/Efter torparänkan och backstugusittaren Catrina Andersdotter ("Halta-Kajsa"), Agunnaryds socken, Småland (1791-1857)


MARLBOROUGHVISAN

1, När Mellbom i krig skulle draga
- Militamtamta militalialej -
När Mellbom i krig skulle draga
han lovade han skulle komma hem
Ja, han lovade han skulle komma hem,
ja, han lovade han skulle komma hem
(Talas:) Lovade han att han skulle komma hem?
Ja, han lovade han skulle komma hem

2. Och kommer jag inte till påska,
så kommer jag till trefaldighetsdan
(Talas:) Skulle han komma till trefaldighetsdan?
Ja, så kommer jag till trefaldighetsdan

3. Trefaldighetsdagen var inne,
men ingen Mellbom kom
(Talas:) Kom inte Mellbom hem?
Nej, ingen Mellbom kom

4. Hans fru upp i tornet kliver,
så högt hon kunde komma upp
(Talas:) Klev hon så högt hon kunde komma upp?
Ja, hon klev så högt hon kunde komma upp

5. Och när hon inte kom högre,
så stannade hon och bleg ut
(Talas:) Stannade hon och bleg ut
Ja, hon stannade och bleg ut

6. Då kommer där fram en pascha,
så svartklädd som till sorg
(Talas:) Var han verkligen svartklädd som till sorg?
Ja, han var svartklädd som till sorg

7. Och hör du min käraste pascha,
vad budskap medför du?
(Talas:) Vad budskap medför du?
Ja, vad budskap medför du?

8. Det budskap jag er bringar,
det skall pressa tårar fram
(Talas:) Skall det pressa tårar fram?
Ja, det skall pressa tårar fram

9. Den store Mellbom är döder
och lagder uppå bår
(Talas:) Är han lagder uppå bår?
Ja, han är lagder uppå bår

10. Och när Mellbom skulle begravas,
gick det fyra passagerare förut
(Talas:) Jaså, gick det fyra passagerare förut?
Ja, det gick fyra passagerare förut

11. Den förste han bar prestaven
och den andre bar hans hatt
(Talas:) Bar den andre hans hatt?
Ja, den andre bar hans hatt

12. Den tredje bar hans värja,
men den fjärde bar alls ingenting
(Talas:) Bar han verkligen ingenting?
Ja, den fjärde bar alls ingenting

13. Hav tack, min kärasta pascha
och hör vad jag er säga må
(Talas:) Ja, jag hör vad ni säga mig må
Ja, hör vad jag er säga må

14. Efter Mellbom han är döder,
- Militamtamta militalialej -
Efter Mellbom han är döder,
så tager jag er till man
Ja, så tager jag er till man,
ja, så tager jag er till man
(Talas:) Säger ni att ni tager mej till er man?
Ja, så tager jag er till man

Alternativa sista verser:
13. Fru Mellbom vid graven gråter
och planterar en rosmarin
(Talas:) Planterar hon en rosmarin?
Ja, hon planterar en rosmarin

14. Uppå den höga kvisten
en näktergal slog drill
(Talas:) Slog en näktergal drill?
Ja, en näktergal slog drill

15. Och nu emellan träden
- Militamtamta militalialej -
Och nu emellan träden
där svävar Mellboms själ
Ja, där svävar Mellboms själ,
ja, där svävar Mellboms själ
(Talas:) Svävar där hans själ?
Ja, där svävar Mellboms själ

16. Envar föll platt på magen
och steg sen upp igen
(Talas:) Steg de sen upp igen?
Ja, de steg sen upp igen

17. Att prisa alla de segrar,
som Mellbom vunnit har
(Talas:) Skulle de prisa alla de segrar?
Ja, alla segrar, som Mellbom vunnit har


MARTYREN

1. Lyssna nu, jag vill berätta om en liten späd martyr,
som med Jesus i sitt hjärta blev ett ljus likt klippans fyr
Hon i söndagsskolan lärde älska Jesus, frälsaren,
och hon sjöng med ljus och glädje: "Jag är glad, han är min vän"

2. Uppå krogen hennes pappa sökte sin förnöjelse
bland de gudsförgätna fäder, de som hemmen skövlade
Och en dag, när lilla Anna sjöng en sång om barnens vän,
börjar fadern svära banna, frågar: "Vem har lärt dig den?"

3. Den jag lärt i söndagsskolan, svarar lilla Anna glad,
där jag hört om Jesu kärlek och om ljusa änglars stad
Och nu fadern vredgad säger: "Ej i söndagsskolan gå
och dig sådan dumhet lärer, jag skall då till döds dig slå!"

4. Söndag kom och lilla Anna modern frågar: "Får jag gå
till min kära söndagsskola och om Jesus höra få?"
Under tårar modern säger: "Gärna, Anna, får du det,
men kom hem, förr`n pappa kommer, han är drucken som du vet"

5. Förr än hon från skolan kommer, pappa redan kommen var,
frågar vredgad var hon varit. Anna säger: "Pappa hör,
jag har hört om Jesu kärlek. Jesus älskar pappa, men
vill ej pappa älska Jesus och gå in i himmelen?"

6. Såsom skogens vilddjur ryter rusar fadern på sitt barn,
slår det våldsamt, blodet flyter, ingen skonsamhet han har
Grannar komma nu och taga barnet halvdött ur hans hand,
och till cellen drinkarn föres, där han slås i starka band

7. I den sena natten vakar modern över barnet sitt
Det på blodig bädd nu vilar. Snart hon lidandet är kvitt
Nu hon vaknar, viskar sakta: "Gråt ej mamma ty jag går
hem till barnavännen Jesus, där jag min belöning får

8. Och min klänning, som blev blodig, då min pappa hårt mig slog,
skall jag ta och visa Jesus, att jag glad för honom dog.
Hälsa pappa, när han kommer ifrån krogen, att jag ber,
att han möter mig hos Jesus och att han ej dricker mer"

9. Nu hon slumrar för att vakna hemma hos sin bäste vän,
men den arme drinkarns hjärta räds för avskedshälsningen
I förtvivlans djupa vågor, förd av samvetskvalens flod,
lider han likt skepp i lågor, sjunker ner vid klippans fot

10. I en nattlig syn han såg sig stå vid stranden av en flod,
som ej gick att komma över, men på andra stranden stod
med en blodig kjol i handen lilla Anna vinkande:
"Pappa kom till denna stranden, jag vill pappa hos mig se"

11. Av en okänd hand han föres sakta över flodens brus
till sin älskling och hon viskar: "Pappa här är fridens hus
Det var Jesus som dig förde. Han dig frälsar från all nöd"
Fadern vaknar och förstår, att Jesus frälsar ifrån död

12. Såsom solens stråle bryter genom cellens fönster in,
Jesu nåd och kärlek lyser in i fångens själ och sinn
Och om Jesu nåd han vittnar. Många hör det, tror därpå
Skall en gång i livets morgon Anna många kärvar få?

/Ur "Visor från farfars tid", Lennart Kjellgren, 1973. sid 161/


MAS OCH LARS

1. Mas och Lars, i Dalarna de bor,
den ena stoppar strumpor, den andra lagar skor
Ska vi åka in till stan, det ska vi väl, sa Lars
Det var bra, sa Mas till Lars

2. Mas och Lars till staden reste in,
den ena köpte brännvin,.den andre köpte gin
Ska vi supa nu, sa Mas, det ska vi väl, sa Lars
Det var bra, sa Mas till Lars

3. Mas och Lars i finkan åkte in,
den ena på alla fyra, den andre som ett spinn
Är vi fulla nu, sa Mas, det är vi väl, sa Lars
Det var bra, sa Mas till Lars

4. Mas och Lars, dom hade en konstig dröm,
att fyrahundra käringar flöt i Norrmälarström
Ska vi rädda dom, sa Mas? Ge fan i dom, sa Lars
Det var bra, sa Mas till Lars

5. Mas och Lars kom till Helvetet till sist,
den ene han blev eldare, den andre maskinist
Är vi hemma nu, sa Mas, det är vi väl, sa Lars
Det var bra, sa Mas till Lars

/Efter Bosse Larsson, Björklinge, Uppland/


MED ÄNGSLAN, SORG OCH STORT BESVÄR

1. Med ängslan, sorg och stort besvär
jag mig en visa gör
som gömmas bör hos dig, min vän,
intill din bleka död

2. Gud nåde dig, om falsk du är
och har en annan kär
Jag liknar dig vid vilda djur,
som uti skogen är

3. Men den som har en trogen vän,
en vinning har han nog
Den skattar jag långt sällare
än falska människor

4. Som solen uppå himmelen,
hon längtar till sitt rum,
så gör ock du och jag, min vän,
var timme och var stund

5. Som stjärnorna på himmelen
sig para par om par,
så gör ock du och jag, min vän,
uppå vår bröllopsdag

6. Kom, lossa bojorna av mig,
som fängsla hjärtat mitt,
men gör du icke själver det,
blir jag ej sorgen kvitt

7. Din kärlek liknar jag vid snön,
som faller i april
När den går bort, så vill jag dö,
jag vill ej mer va' till

8. En dag är som en vecka lång,
en månad som ett år
och jag får fälla mången tår,
om jag dig aldrig får

/Från Småland. Ur Eduard, "200 gamla kända visor", nr 51/


MERA ÖL OCH MERA BRÄNNEVIN

/:Mera öl och mera brännevin
vill min lilla flicka hava:/
/:fastän hon blir aldrig riktigt nöjd,
förrän jag kryper te'na:/

/Vispolska från Uppland, utlärd av Torbjörn Näsbom/


MESSMÖR Å SOT

Messmör å sot på gôlkjorschl'n min
Messmör å sot på kjorschl'n
Messmör å sot på kjorschl'n

/Lurlåt efter Signe Widholm, Bergsjö, Hälsingland/


MIG LYSTER I LUNDEN ATT VARA

1. Mig lyster i lunden att vara
förgäves jag ropar ditt namn, söta du
När ekon från bergen mig svara,
mitt hjärta sig glädjes att höra din ljud

2. Förgäves den vännen har klappat
Han tog sig en annan och det har jag sport
Gud låt honom ej bli förtappad,
förrän samvetet vaknat och ser, vad han gjort

3. Förgäves i mörkret jag letar
allt efter vägen, som bär till min vän
På himlen syns sköna planeter
och stjärnan som lyste de tre vise män

4. Gud give den stjärnan oss lyser,
när som den vägen skall gå!
Han är för mig lång och besvärlig
Jag sörjer till döden om jag dig ej får


MIG TYCKTES UTI LUNDEN HA VARIT

1. Mig tycktes uti lunden ha varit,
förgäves jag ropte ditt namn, söta du
Och ekot ifrån bergen mig svara,
mitt hjärta sig fröjdar att höra dess ljud.
Jag drömde jag ville dig ropa
Till slut du mig svarade, kom!
Jag vill intet mera begära,
än med mina armar få famna dig om

2. Förgäves i mörkret jag letar,
allt efter den vägen, som går till min vän
Jag ser uppå himlens planeter
och stjärnan, som lyste de tre vise män
Ack, om hon mig så kunde lysa,
när som jag den vägen skall gå
Den är mig så lång och besvärlig,
jag sörjer mig döden om jag dig ej får

3. Vad har jag för jag varit trogen?
Därföre är jag nu så illa belönt
Min vän är alls ej redobogen,
att giva mig handen och följa mig åt
Jag ville i jorden mig gömma,
med sorgen jag bär i mitt bröst
Ty vännen jag aldrig kan glömma,
beständigt jag hörer din ljuvliga röst

/Från Östergötland/


MI' HUSTRA eller SARA

1. Ja' feck me e' hustra, å ho' hette Sara
- Ptottan, ptottan, fallirallirara -
E' illbatti' käring dä månde dä vara
- Ptottan, ptottan, fallirallirej -

2. Så skar ja' me en karbas, å dä va på månda'n
Så la' ja'n i blöt, å dä va' på tisda'n

3. Så börja' ja' på å begagna'n, å dä va' på onsda'n
Så do' dä eländi'a kräket på torsda'n

4. Å klockarn, den ga' ja en korv å e' kringla
För dä att han s'ulle bå' sjonga å ringa

5. Å prästen, den ga' ja' e' ko å e' kviga
För dä att han s'ulle begrava å - tiga

6. Å bra gjorde Blacken, han, som dro'na
- Ptottan, ptottan, fallirallirara -
Men bätter dä gjor'e lä den, som to'na
- Ptottan, ptottan, fallirallirej -

/Efter redaktör L. A. Ahlgren, ur Jödde i Göljaryd, "Visor och berättalser", häfte 1, sid 26/


MIKAELIDAGEN

1. Och Mikaelidagen som faller in i år,
är jag tänkt till att flytta härifrån
Och ingen har jag då, som mig sörja må,
ej heller som vill fälla någon tår

Omskrivna förstaverser:
1a. Om Mikaelidagen som faller in i år,
tänker jag till att resa härifrån
Men ingen haver jag, som sörjer mig ändå,
ej heller så fäller jag en tår

1b. Om Mikaelidagen som faller in i år,
tänker jag till att flytta härifrån
Men ingen har jag då, som mig sörja må,
ej heller så fäller jag en tår

2. Och längtat haver jag efter dig, min lilla vän,
liksom fågeln efter ljus(n)ande dag!
För var och en gång jag dina ögon såg (ser),
så blev (bliver) jag så hjärteligt (hjärteligen) glad

/Ur Ludvig Borgström, "Berättelse öfver en resa i Vermland sommaren 1845"/


MIKAELIDAGEN

/:Och rätt nu lider det till Mikaeli,
då har jag tjänat ut mitt år:/
Och när de andra de gråta och sörja,
då fäller jag alls ingen tår

/Efter Erik Adolf Lidforss, Valbo, Gästrikland/


MIKAELIDAGEN

Mikaelidagen som faller in i år,
då tänker jag att flytta härifrån
Å ingen haver jag,
som sörjer mig då,
ej heller fäller jag någon tår

/Efter Rut Forsberg, Hedesunda, Gästrikland/


MIKAELIDAGEN

1. Och Mikaelidag, som faller ut i höst
då tänker jag att resa (långt) härifrån
Och alla mina vänner, de sörjer efter mej
men jag fäller alls ingen tår

2. Och väntat (längtat) haver jag efter dej, min lilla vän,
liksom fågeln efter ljusnande dag
För var och en gång jag dina ögon såg (ser),
så bliver jag så hjärteligen (blir jag så hjärtinnerligen) glad

3. Nu haver det gått som ovänner haver spått,
att det aldrig skulle bliva utav
Men Gud, han vare lov att jag ensammen är
Jag lever väl förnöjder ändå

4. Men huru skall det gå, när som jag tänker på
till att taga en annan till vän
Först glömmer du bort mej, sen får jag glömma dej,
och sedan så blir (sedan är) vänskapen all

5. Och när som jag kommer till Cedervalla bro,
se där stånda de flickor i flod (=i mängd)
Och nog har jag den, som håller mej kär,
blott att jag kunde komma härifrån

6. Men (Ty) du, min enda tröst, som (har) vilat vid mitt bröst,
du har klämmit mitt hjärta så hårt
O, du vår Gud, som i (du som i högaste) himmelen bor,
han vet, att det faller mej så (vet att det nu faller sig) svårt

7. Nog vet jag att du kunde (dej) en rikare få
Ja, men se dej väl (då) visligen för
(Ty) rikedom har bringat så mången på fall,
fattigdom har (medan fattigdomen) blivit min lott

8. Låt vara att rikedom fördöma ej kan
och att fattigdomen salig ej gör
Men den som av Herren stor rikedom (har) fått
har mera att ansvara för

9. Ja, kärleken, varav jag nu är betagen (Den kärlek som jag nu så betagen är utav)
kan (den ska) visst icke (inte) slockna så snart
Nej, förr kommer döden och jag läggs i grav,
än kärleken tager utav

/Vers 1-6 efter Hustru Egg, Vikbolandet, Östergötland. Vers 7-9 från Vikbolandet, tryckta i Norrköping 1833/


MIN BROR ÄR BILDAD

Min bror är bildad
och går i kyrkorna även
När han går ut,
får han hålla byxan i näven
För alla knapparna har gett i kollekten
Tänk att man jämt ska behöva skämmas för släkten!

/Utlärd av Eva Tjörnebo/


MIN FADER GÅR OCH GRÅTER

Min fader går och gråter, när jag till lilla vännen går,
fast han har gjort detsamma i sina unga år
/:Men likaväl så gångar jag till vännen min,
när aftonsolen sänker sig på himmelen den blå:/

/Från Dalarna/


MIN KÄRLEK DEN LEKER

1. /:Min kärlek den leker som löven uppå lind:/
/:För dig så haver fallit mång' tår på min kind:/

2. Min kärlek den leker som fisken uti nät
För dig så har jag trampat mång’ fåfängan fjät

3. Min kärlek den leker som fisken uti båt
Och lider det mot hösten så skall vi skiljas åt

4. Min kärlek den leker som fisken uppå land
Gud nåd’ den arma flicka, som giver bort sin hand

/Från Risinge socken, Östergötland/


MIN LILLA LÖN

/:Mi' lilla lön, ja den ä inte stor,
för den går åt te öl å brännvin:/
Lite tobak å snus iblann,
å gå te flickorna dä går väl an
- Stor sak i de, blott di räcker te,
sen så lever ja förnöjder -

/:I fjol hade ja e' lita fästemö,
den va di på å tog ifrån mej:/
Men ja skaffa mej e' igen,
få si om ja får behålla den
- Stor sak i de, blott di räcker te,
sen så lever ja förnöjder -

/Vispolska efter Ida Johansson, Floda, Södermanland/


MIN MORFAR HADE EN GAMMAL ROCK

1. Min morfar hade en gammal rock, som var av svinehår väven
Å när han dansa’ som allra’ värst, så tog han flickan i näven
- Röda rosor e så härliga och vackra gossar e så kärliga
När man har fått den som man vill ha, då är det nöje till att leva -

2. Det står ett träd på min faders gård, det har så underliga grenar
den ene tar den andre i famn och här står jag helt allena

3. Och soln går upp, och soln går ned, men jag går ute och väntar.
Mitt öga rinner så strideligt, när jag på lilla vännen tänker.

4. Väl kan jag väva rätt och slätt, men inte kan jag väva rutor
Inte aktar jag på gossar rätt, ej heller ger jag några mutor
- Röda rosor e så härliga och vackra gossar e så kärliga
När man har fått den som man vill ha, då är det nöje till att leva -

/Sånglek från Östergötland/


MORFAR HADE EN GAMMAL ROCK

1. Morfar hade en gammal rock,
som var av svinehår väven,
och när han dansade som allra värst,
så tog han flickan i näven
- Röda rosor är så härliga,
vackra flickor ä så kärliga,
helst när man får den som man vill ha,
då är det nöje att leva -

2. Och fiskar små uti böljan gå,
de söka efter sin maka,
och så gör jag både natt och dag,
när jag min käraste saknar.

3. Äpplet är både grönt och rött,
ändå bor masken därinne.
När svennen talat så är det sött
men han har falskhet i sinne.
- Röda rosor är så härliga,
vackra flickor ä så kärliga,
helst när man får den som man vill ha,
då är det nöje att leva -

/Sånglek från Västergötland/


MINNS DU NÄR VI SUTTO

1. Å minns du när vi sutto
uti den gröna lund
Du lovade mej kärlek
med hand och med mund
Emellan våra hjärtan
där knötos kärleksband,
men dem har du tagit
och givit till en ann'

2. Om alla berg och dalar
kunde vittna emot dej,
allt för den stora falskhet
du burit mot mej
För all min uppriktighet
mot dej, min lilla vän,
så haver du mej lönat
med falskhet igen

3. Om någon önskar veta,
vem visan diktat har,
det har den stackars heren,
som ensam suckar kvar,
som mycket här fått lida
allt för sin kärleks skull
Men du var den vackraste flickan,
som trampat på mull

/Efter Per Wickenberg, Kroksjöbo, Tingsås socken, Småland/


MINNS DU VAD DU LOFTE MIG

Och minns du vad du lofte mig och minns du vad du sade?
Och när som vi voro under himmelen den blå!
/:Du lofte att du aldrig skulle svika
Och likafullt så bju'r du till att göra det ändå!:/

Och minns du vad du lofte mig och minns du vad du sade?
Och när som du var uppå ditt adertonde år!
/:Du lofte att du aldrig skulle svika
Och likafullt så bju'r du till att göra det ändå!:/


MINNS INTE DU

1. /:Mindes int' du, så mindes väl ja´,
allt bakom den gröna busken:/
/:Där växte blom och där växte blad;/
där gjorde vi vår förste

2. /:Mindes int' du så mindes väl ja´,
allt bakom den gröna busken:/
/:Där gjorde vi en pöjtji så rar:/
och pöitjin han heta Ola


MIN ROS, MIN LILJA

1. /:Min ros, min lilja,
jag skulle vilja
dela alla livets dar med dej:/
Trall ...
Min ros, min lilja,
jag skulle vilja
dela alla livets dar med dej
(Vers 2 och 3 upprepas efter samma schema som ovan)

2. När grå jag blivit,
då har jag givit,
alla mina dar till dej min vän

3. Må Gud mej råda
och ge oss båda
kärlek, hopp å tro till livets slut


MIN PIPA DEN ÄR TOM

1. Min pipa den är tom men den ska fyllas,
den ska fyllas med tobak och kardus
Den ska fyllas i klavira,
den ska fyllas till min ära,
den ska fyllas med tobak och kardus

2. Mitt vinglas det är tomt men det ska fyllas,
det ska fyllas med gult champagnevin (brännevin och vin)
Det ska fyllas i klavira,
det ska fyllas till min ära,
det ska fyllas med gult champagnevin (brännevin och vin)

3. Min gravsten den är allaredan huggen,
den är huggen i det renaste gull
Den är huggen i klavira,
den är huggen till min ära,
den är huggen i det renaste gull

4. Min grav den är allaredan graven,
den är graven i den sortaste mull
Den är graven i klavira,
den är graven till min ära,
den är graven i den sortaste mull

/Från Norge/


MJÖLNARENS MÅG eller MJÖLNARENS DOTTER

1. Det var ett par skälmar, som lad' ihop rå',
- Skroro rompompej -
Huru de mjölnarens dotter skulle få,
- För trilleritrå, det ruskar väl å,
för trillan ligger uti trallalej -

2. De stoppa den ena uti en säck,
som bars av den andra till mjölnarens bäck

3. "Ack, kära du mjölnare var mig så huld,
du mal min säd, men ta' ingen tull!"

4. "Ja, bär din säck uti mitt hus,
där finnes ej råtta, där finnes ej mus"

5. Så kom då den skälmen i mjölnarens rum
om knepet de' kunde väl ingen ha hum

6. Men när det blev mörkt, ja mörkt i var vrå,
då börja' den säcken båd' trilla och gå

7. "Aj, kära du far, du tänd upp ljus!
Jag tror tjuvar och skälmar ä' i vårt hus!"

8. "Nej, kära mor, ni blås ut ljus!
Dä va' fälle katten, som spände en mus"

9. Då svara en käring, som på ugnen lå':
"Den katten har stövlar med sporrar uppå"

10. "Åh, tig du käring, du skall få skam!
I morgon så ska du uti min faders damm"

11. Och när det vart dager och dager vart ljus,
då kasta' de käringen i dammen burdus

12. Och käringen hon låg på vattnet och flöt
och gubben han gick uppå landet och tjöt

13. "Min gubbe, du har ju en krokiger tand,
kom, hugg mej i pälsen och dra' mej te' land!"

14. Och gubben med sin krokiga tand
högg käringen i pälsen och drog'na te' land"

15. Men mjölnaren med sitt långa spjut,
han sköt te' käringen, så hon for bättre ut

16. Och då slog käringen sin rygg i knorr
och for så åt botten, så vattnet sa porr

17. Så borde var skvallerkäring gå till slut,
- Skroro rompompej -
som inte kan hålla sin syndiga trut
- För trilleritrå, de' ruskar väl å',
För trillan ligger uti trallalej –

/Från Östergötland. Ur "Filikromen", h. 4, 1853, nr XI. Upptecknad av genremålaren Nils Andersson/


MOR HO JETER JETER

Mor ho jeter jeter
langt bort i Hamra
Ho kom int att
för än det le langt bort på samra
langt nord i Totom
gick jeite jetom
å röe hatt
å blå stack
å lite västa låghalt

/ULMA, acc. nr. 4697 Från Södra Finnskoga, Värmland, upptecknad efter A. L., född 1838 i Bograngen, av Gertrud Eriksson 1932/


MOR SATT VID SPISEN KOKADE ROVOR

Mor satt vid spisen, kokade rovor,
/:smör te doppa dom i:/
Hem kommer far me tommer mage
/:skrov te stoppa (lägga) dom i:/
Trall ...

/Vispolska från Södermanland. Ur A. G. Rosenberg, första häftet, "160 Polskor, Visor och Danslekar upptecknade i Södermanland 1823-1835", nr 57/


MÅNDAN DÅ FÅR VI BRÄNNVIN Å BRÖ

1. Måndan då får vi brännvin å brö
å tisdan då får vi supä
Onsdan då får vi stryk å en stör
å torsdan då är vi sjukä
Fredan då gör vi alls ingenting
å lördan då stundar sabbaten in
å söndan då får vi vylä (vila)

2. Första måle får vi välling å kål
å kål imilla kål å välling
Å andra måle får vi välling å kål
å kål imilla kål å välling
Å tredje måle måle får vi välling å kål
å kål imilla kål å välling å kål
å kål imilla kål å välling

/Vispolska efter Ida Johansson, Södermanland, upptecknad av C. G. Axelsson/


HANTVERKARVISA

1. Måndagen är en suparedag
- Hej fallera, hej fallera! -
Tisdagen haver just samma lag
- Hej fallera o lej! -

2. Onsdagen är en sovaredag,
- Hej fallera, hej fallera! -
Torsdagen haver just samma lag
- Hej fallera o lej! -

3. Fredagen kommer mästaren hem
- Hej fallera, hej fallera! -
Lördagen då går sabbaten in
- Hej fallera o lej! -

4. Söndagen är en sabbatsdag
- Hej fallera, hej fallera! -
Då ska' man vara lustig och gla'
- Hej fallera o lej! -


MÅNDAG, TISDAG

Måndag, tisdag, måndag, tisdag, satt hon där och spann
På onsdan och torsdan så spöa hon sin man
Fredag, lördag, fredag, lördag söp hon upp hans lön
men tror ni inte käringfan på söndan gick i bön
Tra di daj...

/Från Halland och Skåne, utlärd av Eva Tjörnebo/


MÖTTES MIG EN HJÄRTANS VACKER FLICKA

Möttes mig en hjärtans vacker flicka,
det var sent om en lördagskväll
Det var rakt omöjligt att jag henne kunde slippa,
hon kom fram med en lång putell
Jag gjord' som flickan sa,
jag söp och höll mig gla',
jag gjord' som flickan sa,
jag söp och höll mig gla'
Ja, så'na flickor ska man alltid ha!

/Vispolska efter Sven Larsson, Uppland/


NIO LIV HAR VÅR KATTA

Nio liv har vår katta,
tre för lust och lek,
tre för att äta och sova
tre för att sitta och tänka
uti vår gamla ek

/Kanon/


ÅRDALAPOLSKAN

Nog minns ja' när som länsmans Petter
kom sta' å friade te mej
Ja' satt å mjölka herrgåls kretter
å gav mej te å svarte nej
Petter ä' så kry och rar
Nämndemans i Forsa Kari nätter,
hon ger nog ja åt Petter

Allri i väla skull ja' neka
ta dä som ja' så gärna vill
Baraste Petter ville leka
friareleken engång till
Tänk hur ljuvligt vurte då
att få bru'lakansväven bleka
å ej stå här å neka

/Vispolska från Årdala i Södermanland, upptecknad av A. G. Rosenberg/


NOG VET JAG VAD JAG VILLE VARA

Nog vet jag vad jag ville vara,
en liten blyg förgät-ej-mig
Skulle blomstra, blomstra bara,
beständigt finnas på din stig

/Från Södermanland/


NU DANSAR DOM SMÅ

Nu dansar dom små opp etter moringen,
opp etter kulingen, opp etter moringen
Nu dansar dom små opp etter moringen,
opp etter kulingen igen, hej!
Ska de vara gädda?
Ska de vara skädda?
Eller ska de vara
levanes fisk som spralar?
Ska de vara holländsk sill?
Ska de vara gädda med dill?
Eller ska de vara
levanes fisk som spralar?

/Efter Ruth Ljungberg, Öckerö, Bohuslän/

Variant - sista delen
Ska de vara kabbeljo?
Ska de vara skädda?
Ska de vara
makell (makrill) te den färska gädda?
Ska de vara e hallan' sill?
Ska de vara e makell te?
Ska de vara rekti' ål som kraalar?

/Efter Elsa Karlsson, Källå, Knippla/


NU STÅR JAG PÅ MIN RESA

Nu (Här) står jag på min resa och ska fara
och Gud vet när vi träffas (jag kommer) igen
Farväl alla flickor så rara
och farväl min utvaldaste vän!
Visst kan det vara mycket svårt ändå,
när du och jag, min vän, ska skiljas åt
Men det är min innerliga längtan (mening),
att vi träffas hos Gud i himmelen

/Efter Jödde i Göljaryd/


GÅNGLÅT FRÅN VENJAN

/:Nu står jag på min resa och ska fara,
Gud vet när jag kommer igen:/
Nog är det mycket svårt,
när vänner skiljas åt
Men det får intet hjälpa,
jag kommer väl en gång igen

/Från Dalarna/


NU ÄR DET SOLIGT OCH VARMT PÅ NÄSET

1. Nu är det soligt och varmt på näset,
som insjön famnar med armar (ögon) blå,
och fröna skallrar (dallrar) i penninggräset
och alle man skola ut och slå
Här har jag slipsten och här min bytta
och mat i väskan till ängen ut
Nu är det fråga att göra nytta,
vi får nog svettas, förr'n det tar slut

2. Nu lilla Anna (Här, flicka kära) är räfsan färdig,
ditt namn jag skurit i skaftet in
Kliv ej i bäcken, nej kom jag bär dig
igenom livet om du blir min
Var inte rädd (blyg), det är ej så (inte) farligt,
du får ej väta de fötter små
Nej, (Se) jag ska bära dej nätt och varligt,
det är ju gott att vi äro två

3. Den ena (ene) stöder så lätt (tryggt) den andra,
det är ej lustigt (gott till) att ensam gå
Tillsammans vi ut på (uppå) ängen vandra,
en gör ej nytta, men det gör (bägge) två
Och (Ty) vad jag fäller, du räfsar samman
och bärgar sedan (läggas sen) i ladan in.
Kom (Ja,) låt oss vandra (leva) i lust och gamman,
tills Herran skördar på ängen sin

4. Du tror väl inte att jag dej sviker
och glömmer bort dej för gods och gull
En (Man) blir ej lycklig för man är riker
och inte nöjder (icke glader) för pengars skull
Men om man äger i alla öden
en trogen vän att sig sluta till,
då är man lycklig i själva döden,
då har (ty då) man gjort så som Herren vill

5. Tack flicka (Anna) kära, du viskar bara
i örat på mig - det lät som ja
Visst få vi bröd, det har (är) ingen fara,
om man ej super upp pengarna
Med flit och bön och med kärlek trogen,
så menar jag det blir ingen brist
Gud ger oss säd på den lilla logen
och tänker på oss båd' först som (och) sist

6. Se så, nu börjas,vad (se) gräset ligger
omkull i rappet ty (när) slåttern går
Förgäves blomman om livet tigger,
nu är den slut hennes korta vår
Och blomman (Så mänskan) faller ifrån sin stängel,
när skördarn kommer med lien sin,
och (men) tätt i spåren där går en ängel
och (som) räfsar samman och bärgar in

/Melodi bl a från Dalarna. Text av "Onkel Adam", Carl Anton Wetterbergh/


NÄCKEN

1. Näcken han gångar på snövitan sand
- Vaken upp alla rederliga drängar! -
Så skapar han sig till en väldiger man
- De unga hava sovit tiden alltför länge -

2. Så gångar han sig allt upp under ö
Där dansar så mången utvalder mö

3. Näcken han träder i dansen in
De jungfruer rodna och blekna på kind

4. Näcken han drager det röda gullband
Det faller så väl uti jungfruens hand

5. Vart är du födder och vart är du buren
och vart har du dina kläder väl skuren?

6. I havet där är jag båd födder och buren
och där har jag mina kläder väl skuren

7. Näcken tog jungfrun i fager gulan lock,
så band han henne vid sin sadelaknapp

8. Jungfrun hon ropa så sorgerligt rop
Det hördes så vida till konungens gård

9. De sökte den jungfrun allt över bro
Där funno de hennes gullspända sko

10. De sökte den jungfrun allt över fors
- Vaken upp alla rederliga drängar! -
Där funno de hennes livlösa kropp
- De unga hava sovit tiden alltför länge -

/Medeltidsballad/


NÄCKEN HAN STIGER UR BÖLJORNA BLÅ

Och näcken han stiger ur böljorna blå
- vaker upp alla rederliga drängar -
Han dansar med stora, han dansar med små
men mest med liten Karin ändå
- För hon har sovit tiden för länge -

/ULMA, acc. nr. 4404, Dalby, Värmland, upptecknad efter M. P., f. 1875 i Branäs, av Gertrud Eriksson 1932/


NÄCKENS POLSKA

1. Djupt i havet på demantehällen
Näcken vilar i grönan sal
Nattens tärnor spänna mörka pällen
över skog, över berg och dal
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud,
när och fjärran ej en susning, intet ljud
stör den lugn över nejden rår,
när havets kung ur gyllne borgen går,
när havets kung ur gyllne borgen går

2. Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
söka fjärran en våg att dö
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
ingen stjärna bådar nattens drottning än
Freja smyckar sitt gyllne hår
och Näcken så sin sorg på harpan slår,
och Näcken så sin sorg på harpan slår

3. O, var dväjls du, klaraste bland stjärnor,
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom, en av jordens tärnor,
var min brud uti havets grund
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
smög så skön och blyg de tjusande behag
mot min barm i den svala flod,
och gyllne harpan stum på vågen stod,
och gyllne harpan stum på vågen stod

4. Men dig Oden bjöd högt över jorden
evigt stråla från Gimles famn
Med sin harpa sångarn, enslig vorden,
kvar blott äger din bild, ditt namn
Men en dag, när midgårdsormen reser sig,
Gudar väpnas, allt förlossas - då hos dig
skall jag åter på vågor blå
för nya världar gyllne harpan slå,
för nya världar gyllne harpan slå.

5. Så den sorgsne. Men vid himlaranden
Freja huldt genom natten ler
Evigt på den guldbeströdda stranden
sina tårar hon glänsa ser
Och sin vän på havet hälsar hon så mild
Vågen speglar darrande den huldas bild
Näcken höres på böljan blå
så gladelig sin gyllne harpa slå,
så gladelig sin gyllne harpa slå

6. Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silvertoner skalla
över stranden från häll till häll.
Men när blodig dagens drott i östern står,
Bleknande och rädd den blida stjärnan går;
sorgligt avsked hon blickar ner,
och gyllne harpan klingar icke mer,
och gyllne harpan klingar icke mer

/Mel. trad. polska Ord av Arvid August Afzelius/


NÄKTERGALEN

1. Jag vet så väl, var det ståndar ett slott,
som är så vackert utsirat
med pärlor och med rödan guld
och marmorstenar uppmurat

2. Mitt i det slottet ståndar ett träd
med blad så vackra och sköna
och uti det bor en näktergal fin,
som ljuvligt månd' röra sin tunga

3. Och hör du, liten näktergal,
en visa för mej ska du kväda
Dina fjädrar vill jag med guld beslå,
halsen med pärlor bekläda

4. Fjädrar av guld jag passar ej på,
pärlor det vill jag ej bära
Min styvmor har förvandlat mej,
skiljt mej från mina kära

5. Mej skapte hon till en näktergal,
bad mej i världen utflyga
Min broder skapte hon till en ulv,
bad honom i skogen utsmyga

6. Och hör du liten näktergal,
ett bud jag beder dig höra
I vinter kan du få bo i min bur,
om sommaren åter flyga

7. Och näktergal stod och tänkte sig om
Jag aktar ej riddarens vilja
Då grep han henne i foten,
så som hon ej hava ville

8. Så tog han henne hem till sin bur,
tillstängde dörrar och luckor
Hon blev till månget underligt djur,
ville den riddar'n förgöra

9. Först skapte hon sig till lejon och björn,
sedan till andra små ormar
Sist skapte hon sej till en lindorm stor,
ville den riddar'n förgöra

10. Då stack han henne med sin kniv,
så blodet på golvet det strömma'
Då rann där upp en jungfru skön,
hon stod där såsom en blomma

/Ur LP Rackbag/


NÄKTERGALEN SPELADE

1. Näktergalen spelade så härligt uppå kvist
med en darrande stämma och en röst
Han spelade en stämma, min maka har jag mist
Å, vad sorg denna lilla fågelns sång

2. Jag stannade, jag lyssnade till lilla fågelns sång,
till dess tårarna på mina kinder rann
Så lessamt är det icke att kännas vid sej själv,
som leva ensam och hava ingen vän

3. Jag minns allt uti världen en gosse som var grann,
med ett vackert utseende som brann
Hans kinder voro röda, hans ögon de var blå,
liksom här uppå duvorna de små

4. Om kvällen när jag lägger mej, då tänker jag så här,
om jag hade den vännen hos mej här,
då sörjer jag ej mera för någon vän hos mej,
du är min och nu vilar du hos mej

/Efter Ottilia Andersson, Albrunna, Södra Möckleby, Öland, sjungen av Sågskära/


NÄR BARNEN MISTER MOR OCH FAR

När barnen mister mor och far, vart vill de då taga land?
Jo, han får bedja Gud om nåd och bli en vandringsman
En vandringsman som går omkring får ofta lida nöd
Ja, han får gå till grannens bord och bedja om sitt bröd

/Säckpipslåt efter Nedergårds Lars, Dalarna/


NÄR GOLVET ÄR TROFT

1. /:När gôlve är troft sa' sôlan tar stutt
å yrsla slôr täll, då blir du lite putt
då tärves de täll att kärn din står lull
å int bjägla snett å vitta kull:/

2. /:Sacka för fatt å agug i dansen
anavör gång, men assint i vals
bjägla å blystra, La Paloma
rämja å gnassla, huggevill:/


NÄR JAG DANSAR MED MIN LILLA VÄN

Å när jag dansar med min lilla vän,
då får de andra ont i magen
/:Då säger de "Vad ska du med den,
som har en annan uti hågen?:/

Hjärtat det hoppar uti mej
alldeles som stekta munkar
/:Å inte vet jag vad de vill med mej,
men nog så hör jag vad de glunkar:/

Kärleken står e mellan dej å mej
som vattnet uti gistna bunkar
/:Å inte vet jag vad de vill med mej,
men nog så hör jag vad de glunkar:/

/Allmän i Mellansverige/

Variant från Uppland/

När jag dansar med min lilla vän,
så får de andra ont i magen
/:Då säger de "Vad ska du med den,
som har en annan uti hågen?:/

/:Inte vet jag vad de vill med mej,
men nog så hör jag vad de glunkar:/
/:att kärleken står imilla dej å mej
som vattnet uti gistna bunkar:/


NÄR JAG FÅR SE MIN LILLA GUBBE KOMMA

När jag får se min lilla (lille) gubbe komma,
då bliver jag så hjärteligen (väldigt) glad
Då börjar jag i mina lemmar känna,
om (att) jag har det som han vill ha
Socker och russiner (rosiner), öl och brännevin,
(ja,) det ska gubben ha tills han blir min

/Vispolska efter Claes Johan Pettersson, Dalum, Västergötland. Se Svenska låtar, Västergötland nr 197/


NÄR JAG GÅR TILL KROGEN

1. När jag går till krogen
så tar jag långa, långa steg
Och när man kommer fram,
ramlar man på varann
/:Så stiger jag
båd natt och dag,
båd matt och svag
Ge mig öl utav femton slag:/

2. Och hör du källarpiga,
du stiger upp i tripp och trapp
Nu ska du ta ur tunnan
och ge mig dricka strax
/:Så stiger jag
båd natt och dag,
båd matt och svag
Ge mig öl utav femton slag:/

/Mel. Oxbergsmarschen Dalarna/


NÄR JAG KOMMER HEM TILL MIN LILLADE ANNA

1. Å när jag kommer hem till min lillade Anna,
så ska hon få en psalmbok å handskar därte
För hopp fallerallala, för hopp fallerallala,
ja, psalmbok å handskar, om pengar räcker te

2. Å när jag står för prosten med lillade Anna,
så ska hon få en ring, som det skiner utåv
För hopp fallerallala, för hopp fallerallala,
så ska hon få en ring, som de skiner utåv

3. Å när jag går i dans med min lillade Anna,
så tar jag 'na i famnen, för då så är hon min
För hopp fallerallala, för hopp fallerallala,
så tar jag 'na i famnen, för då så är hon min

/Från Närke. Ur Dybecks samlingar och Filikromen/


NÄR JAG SKULLE FRIA

/:När ja’ gick å (skulle) fria te min första flicka,
då va’ ho’ så dum, så ho’ sa’ nej:/
När inte fleckera vill (Vill inte flickorna) ha mej,
då får väl gummera ta mej
Hopp falleralla ralla rallanlej
När då inte gummera vill (Vill inte gummorna) ha mej,
då får [väl] fleckera ta mej,
och då får de återta sitt nej

/Från Närke/


NÄR JAG VAR EN LITEN GOSSE

1. /:När jag var en liten gosse och jag tänkte jag var karl:/
jag valde mig en flicka och fick hennes ja

2. Den flickan hon var på sitt femtonde år
Jag satte mig på renen och drack hennes skål

3. "Din skål den vill jag dricka och tänka uppå dig,
så länge som livsådran slår varm uti mig"

/Vispolska/


DEN ÖVERGIVNA

1. När jag var ett litet barn, begravde de min mor
Inte var jag gammal, när de jordade min far
- Vad, skulle jag inte sörja! -

2. När jag kunde valla, vea se'n och vända slag
Intet var för tungt för mig och intet var i lag

3. Allra mest sörjer jag den vän, jag gav min tro
Långt är himmelen från jord, långt gick han från sitt ord

4. Fyra långa år så har jag väntat på min vän
Kommer han tillbaka, blir det bättre igen

5. Liten fågel kvittrar uppå rosendekvist
Sorgeliga sjunger den, som vännen sin har mist


STOLEN

När jag var I mina unga år,
då var jag liten och nätter
Då gjorde pappa mig en liten stol
Jag satt och värmde mina fötter
Nu är jag gammal, nu är jag grå
Nu har jag ingen stol att sitta på
Nu har jag ingen stol att sitta på
Nu fryser jag om mina fötter

/Från Södermanland/


NÄR JAG VAR LITEN

/:När jag var liten,
då gick jag och tänkte,
den som jag älskar
jag aldrig kan få:/
/:Men jag lever lika lustigt
och jag sjunger och trallar
Ti la di ria di ...:/

/Från Hälsingland, utlärd av Maria Misgeld/


NÄR JAG VAR LITEN

När jag var liten,
då gick jag och tänkte:
Vore jag stor, då kund' jag friare få
Och nu så är jag vuxen
och börjar att tänka:
Den som jag älskat,
den kan jag inte få
Men jag är då lika nöjder,
jag trallar och sjunger
Trall ...

/Efter Anna Berglund, Delsbo, Hälsingland/


NÄR JAG VAR LITEN

När jag va' liten då var jag elak, det vet jag
När mamma sa att jag skulle pinka, så sket jag
När mamma sa att jag skulle röra i aska,
så tog jag tången och klappa farsan på taska

/Från Hållnäs, norra Uppland/


NÄR JAG ÄR FULLER

1. När jag är fuller, då är jag glad,
fan vet om jag ej är vacker
Då går jag kring i vår lilla stad
ibland lyxhus och baracker
Jag sjunger ljuvligt en serenad,
det gör jag bara när jag är glad
och full och vacker, och full och vacker

2. När jag är full, då är jag stark,
fan vet om jag ej är modig
Då kan jag slå vem som helst i mark,
så han blir trasig och blodig
Jag välter träden uti vår park,
det gör jag bara när jag är stark
och full och modig, och full och modig

3. När jag är full, då är jag rik
fan vet om jag ej är snille
Och när jag dör blir jag ett vackert lik,
begravd med gravöl och gille
I himlen möts jag av hornmusik,
det gör man bara när man är rik
och är ett snille, och är ett snille

4. Men när jag kvicknar till ett litet tag,
i något enkelrum med galler
Då känner jag mig så rysligt svag,
och avskyr bråk och kravaller
Min mage krånglar och är ur lag
och fan ska veta att jag idag
är bakom galler, är bakom galler

/Mel. "När månen vandrar". Ord av ”Pekka”, professor Tore M. Norén-Brandel, professor i Svetsteknologi vid KTH, till något studentspex under 1940-talet/

Oftast sjungen variant

När jag är full, då är jag glad,
när jag är full, är jag vacker
Då går jag kring i vår lilla stad
emellan hus och baracker
Varenda träd välter jag omkull,
det gör jag bara, när jag är full
och vacker


NÄR MAN GÅR TILL KROGEN

1. När man går till krogen,
då tager man så långa steg,
ty sällan man är (för man blir sällan) bjuden
att vandra denna väg
Och när man kommer fram,
tumlar man om varann,
så att man nästan inte (knappast) kommer fram

2. Och dessa muntra ställen
kan ingen gärna (mänska) gå förbi
Och dessa små mamseller
kan ingen lessna vid (låta bli)
Här får man låna hus,
taga rus, utan krus,
(Där får man sig ett rus,
en pris snus, taga mus)
och därtill pipa (pipor) med kardus

3. Och prästen han predikar
om dryckenskap och fylleri,
men han är oss alla lika,
han (och) tar en sup som vi
Men endast av den sort,
som gör gott i hans kropp,
så att han inte lessnar opp

4. Stig opp (Kom hit) du krögarkäring!
Tag hit min hatt! Tag hit min käpp!
Och räkna min slantar,
min ficka (för pungen) känns så lätt!
(För) Super man sig full,
står på lull, (och) ramlar kull,
(då) är man sällan ångerfull!

/Från Gotland


UNGKARLSPOLSKAN

Ja, när man äntligen har blivit gifter,
hopp fallerallallalla, hopp fallerallalej,
då får man veta var kärlek sitter,
hopp farallallalla fallallej
Mannen gnor och trälar,
kär'ngen glor och grälar,
barnen slåss och skrika,
ingen giver vika
Säger man nå't blir det etter värre
Ungkarlslivet dock det bästa är!

/Visslängpolska efter Blommendahl, Jät, Småland, upptecknad av August Strömberg/


NIDVISA

1. När Orfeus sjöng till lutans milda toner,
naturen böjde sig för sångens makt
Han hade säkert tjänat millioner
i våra dar på Folketsparkskontrakt
På varje krog en Orfeus, brännvinsrusig,
strör Rubens Nilssons kryddor i menyn
och alla dessa Orfeider
tro sig med jubel föra skönheten till byn.
-
Lutfiskar, lutfiskar stimma, stimma,
sjung för en femma per timma, timma,
sjung Trubaduressons stumpar, stumpar,
samlas kring enklare pumpar, pumpar!
Lutfiskar, lutfiskar, plingen, plången!
Plinget är hemskt nog, men värst är sången!
Publiken får gåshud av Sjösalavals
tillika om armar och hals

2. Är vägen lång till Parnassens zoner,
nog hittar lutkompositören dit
Var kastad pärla fattas in i toner
och blir till sist en riktigt klämmig bit
Det är så lite’ tonsättar’n behöver
- bland fyra grepp han gör sitt säkra val
Det finns ej tid, som dessa toner söver
- det blir publiken som tar veronal
-
Lutfiskar, lutsångskompositörer!
Skalderna rysa och bäva för Er
I ären starke, I haven makten,
ty ni bestämmer ju tonen och takten
Skalder, som blomstrat er hjälp förutan,
måste på nytt genomgå ekluten,
dikter, som skaldernas snille oss gett,
blir schottis och vals och polkett

3. Om man blir bjuden hem till nå’n man känner,
man hoppas då på mat och bridge och bal,
men råkar strax mitt upp i Visans Vänner
- varenda kotte har ett lutfodral!
Han harklar blygt och stämmer så sin luta
och klämmer i med bit på bit på bit ...
Det enda, som kan få en så’n att sluta,
är digerdöden eller dynamit
-
Lutfiskar, lutfiskar, tigen, tigen,
visorna hör vi ju ideligen
Än jungman Jansson går runt kring världen,
lång blev för speleman jordafärden
Rosorna glöda i konungagården,
fast det är knepigt med mollackorden ...
Tillhör ni verkligen visvänners rad:
Ge visan semester ett slag!

/”Pim-Pim”, Lennart Falk 1908-1972. Mel. ”I tornets djup ...” och Lysmaskidyll av Paul Lincke/


NÄR SOLEN TÄNDER SINA STRÅLAR

1. När solen tänder sina strålar,
med ömhet tänker jag på dej
När aftonsolens glans sej målar,
är blott min tanke städs hos dej

2. Om än din mamma skulle mej förneka
att bli ett äkta par med dej
Vår kärlek kan hon aldrig neka,
om än hon nekar mej din hand

/Text av Håkan Olsson. Utlärd av Maria Misgeld/


NÄR SOLEN TÄNDER SINA STRÅLAR

1. När solen tänder sina strålar,
med ömhet tänker jag på dej
När aftonrodnan himlen målar,
då är min tanke blott hos dej

2. Du är den första som lag älskat,
du var den sista jag tillbad
För din skull är mitt hjärta fångslat,
din bild uti mitt bröst jag bär

3. Jag kan ej skiljas från din sida,
mitt hjärta svarar härtill nej
All annan smärta kan jag lida,
men övergiva dej det kan jag ej

4. Om mor din vill vår kärlek neka,
att vi ett äkta par skall bli
Så kan hon likväl aldrig neka,
att vi få trycka varandras hand

5. Nu reser jag till fjärran stranden,
adjö farväl, min lilla vän!
Men räck mej ej den falska handen,
den trogna har jag räckt åt dej

6. Nu livet mej ej mer behagar
och det för mig blott plåga är
Då vill jag sluta mina dagar,
om jag bortmister min hjärtans kär

/Text av Håkan Olsson/


NÄR SOM FLICKORNA DE GIFTA SEJ

/:När som flickorna de gifta sej,
då får de annat te å tänka på:/
/:Ta sin lilla vän, svänga om igen,
aldrig nånsin övergiva den,
förrän döden dem åtskiljer:/

/Visslängpolska från Småland/


FLICKORNA FRÅN MUNGA

1. När som flickorna från Munga, de begiva sej på dans,
tjude rullan, rullan, begiva sej te dans,
så viftar de på kjolarna som korna på sin svans,
tjudde rullan rullan lej

2. Å strumpor de har dom både gula å blå,
tjudde rullan ...
men hälar å tår sticker ut ändå,
tjudde rullan ...

3. Om halsen där ha dom både pärleband å krus,
tjudde rullan ...
och tittar man i linningen spatserar där en lus,
tjudde rullan ...

4. Och förklädet sitter ju litet på sne'
tjudde rullan ...
så att de raska gossarna ska komma bättre te
tjudde rullan ...

5. I håret där har dom en bena så lång,
tjudde rullan ...
så lusen ska få en förnämare gång,
tjudde rullan ...

/Från Uppland/


TÖSERNA FRÅN SIMRIS

1. När som tösorna från Simris, de begiva sej te dans,
sudi rullan, rullan, begiva sej te dans,
så vifta de på kjolana som korna på sin svans,
suddi rullan rullan lej

2. I håred där ha di en bena så lång,
suddi rullan ...
så lusen ska få en förnämligare gång,
suddi rullan ...

3. Å håred de ha di på mångahanda vis,
suddi rullan ...
iblann står då opp liksom rompan på en gris,
suddi rullan ...

4. Å hossor de ha di både gula å blå,
suddi rullan ...
men hälar å tår sticker ude ändå,
suddi rullan ...

5. Ikring halsen där ha di både parlebann å krus,
suddi rullan ...
men tittar man i linningen spatserar där en lus,
suddi rullan ...

/Efter Susanne Brogårdh, Ravlunda, Skåne/

hossor = strumpor


NÄR SOM JAG STOD UPPÅ ETT KÄLLLARVALV

När som jag stod uppå ett källlarvalv,
hopp å sunta lu, hopp å sunta lej
Pärerna de runkte, rovorna di skalv,
hopp å sunta lu å lejsen
Trall ...

När som jag stod uti ett aleträsk,
hopp å sunta lu, hopp å sunta lej
Rutiger rock å fanken till väst,
hopp å sunta lu å lejsen
Trall ...

/Hamburska efter Stensson, Sunnebo, Björsäter socken, upptecknad efter Axel Emil Lundgren, Åtvidaberg, Östergötland. Se Svenska låtar, Östergötland nr 411/


LUFFARVISA

1. När vårens vindar rista i knopparna som brista,
Då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt
Då axlar jag min mara allt uti solen klara
Och glädjes att få fara ifrån min trånga hytt
Jag vandrar i den vida ring vårt långa land och rike kring
Och fast jag äger ingenting så sjunger jag ändå
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
Man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå

2. Och träffar jag en flicka som vet att väl sig skicka,
Då stannar jag en vicka allt hos den ljuva ros
Om se’n hon börjar ula och tjuta i sin kula
Och säger dröj en smula, då drager jag min kos
För ingenting får hindra mig, en ska väl inte binda sig
Om så di runt mig linda sig, min frihet än jag rår
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
Adjöss min sista egendom - till nästa vän jag går

3. Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten
Då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp
Det brummar i var fura och alla himlar skura
Och kläderna blir sura och häfta vid min kropp
Men man ska vara lika lugn och klar och visa att man är en karl
Det finns nog dom som värre har än jag i all min brist
För alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom
och klaga är en ynkedom om dagen än är trist

4. Och den som visan skrivit det är en man som givit
sig helt åt luffarlivet med påken i sin hand
När vårens vindar fara, då axlar jag min mara
och drar i solen klara runt hela Sveriges land
Han byter ej med herrarna, som vräka sig i kärrorna
allt efter feta märrarna i överflöd och glans
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
har han sin största rikedom i sol och vindars dans

/Martin Nilsson/


NÄSTA VINTER

Nästa vinter, när det blir kallt,
så vinden viner i knuta,
då blir jag nykter, som Gud befallt,
å tar te kälka å stuta
Å far åt stan å tar gumman mä mej
å får en rock, som kan riktigt klä mej
Å hå, sa ja'

/Vispolska efter Axel Wester, Västra Vingåker, Södermanland/


OLA KRÅGA

Hej o hoppsan, påga,
här kommer Ola Kråga
Han kan osse ståga litt iblann, sann!
/:Hej o hopp, faderalla,
la voss dansa å tralla:/
o mä benen spralla litt iblann, sann

/Efter Helge Sandberg, Skåne/


OLLE GÅR I SKOGEN

/:Olle går i skogen och hugger var dag;/
/:Å han har lovat mej
att han ska hålla mej kär
- Oj, oj, oj, oj fallalej
Oj, oj, oj, oj! -:/

Olle han har lovat att ta mej till fru
Vad jag e lycklig nu,
som får bli Olles fru!

Olle fått en annan å sagt mej gonatt
Pojkar e falska troll,
dom ger man katten i våld

/Visvals från norra Uppland, efter John Olsson/


SKRUVVISAN

1. Om alla de vännerna sviker mej
- skruvom, för tjing, tjing, tjong,
skrumpon hej, tilli tilli hå, tiri tiri lej -
så har jag en trogen vän uti dej
- tilli tilli hå, tilli tilli hå, tiri tiri lej -

2. Å aldrig jag litar på fagert tal
Var flicka ho' är som en ål så hal

3. För bäst som en tror att en har 'na fast,
så skruvar hon å med en sjungande hast

4. Nu börjar vi åter med vandringen
- skruvom, för tjing, tjing, tjong,
skrumpon hej, tilli tilli hå, tiri tiri lej -
Farväl till härnäst om vi kommer igen
- tilli tilli hå, tilli tilli hå, tiri tiri lej -

/Efter Joakim Emanuel Haglund, Långemåla socken, Småland/


NÄS-INGARS POLSKA

/:Opp å ud å å
- Fallerallerallaralla -
Stora träskor på!
- Falleralleralla -:/
Vars en sup ännu,
- Fallerallerallaralla -
kanske vi får sju?
- Falleralleralla -
Får vi inte fem,
- Fallerallerallaralla -
går vi hem igen!
- Falleralleralla -

/Efter Inga Persdotter, Dönaberga, Skåne/


STOR KERSTA-VISA

1. Olycklig jag föddes i Idre kapell,
av hulda föräldrar en kropp och en själ,
mot döden ett mål till världen ett prov,
samt lämnad, o, tidigt åt världen ett rov

2. Mitt namn här utspriddes med största besvär,
att Kerstin på Idre det är,
som blivit förrådder av falska försvar,
som med tiden får besinna att i himlen är far

/"Idrevisan", från Idre, ursprunglig text med 38
verser av Per Pålsson Strand 1796 - 1873, Idre.
Handlar om "Stor-Kersta", Kerstin Pålsdotter, Idre.
Texten här från Paul Bäckström, "Låtar från Dalarna,
nr 1, upptecknad efter Edvard Bergström
/


OM ALLA BERG OCH BACKAR

1. Om alla berg å backar vore ost å brö
å alla sjöar vore brännvin
Å alla vackra flickor stodo i en ring
å jag finge gå å välja

2. Jag valde väl en, jag valde väl två,
men en skulle bli den rätta
Å en skulle bli min utvalda vän
å en skulle få mitt hjärta

3. Hi å hå å häpp å häva mor i kläpp,
på gärdet skuttade en hare
å alla vackre flickor skall jag pussa
å de fule ska jag låta vare

/Efter Robert Nordström, Lerbo, Södermanland. Tredje versen efter Axel Wester, Västra Vingåker/


OM DAGEN ÄR DU STÄDS FÖR MIG

1. Om dagen är du städs för mig,
natten drömmer jag om dig
Aldrig nånsin jag väl tänkt att bortglömma dig
/:Tiden mellan varje gång syns mig alltid dryg och lång
Intet kunde hjärtat hindra, falskhet eller tvång:/

2. Men olyckligt var det hänt,
du ditt hjärta från mig vänt
Glädjeskålen är urdrucken, sorgen mig är skänkt
/:Lilla hjärtats ljuva vän, låt den förra kärleken
lika ren som den har varit flamma upp igen:/

3. Kärleken som varit ren
blev en börda tung som sten
när man lämnats likt en duva, ensam och allen
/:Lilla hjärtats ljuva vän, låt den förra kärleken
lika ren som den har varit flamma upp igen:/

/Efter Alida Grönlund, Vilhelmina, Västerbottens län/


OM DU HETER JOHANNA

Om du heter Johanna,
är du långer eller korter, tjocker eller smal,
gör väl katten detsamma,
bara du får plats i sänga
Sänga är så smal, så liten och så skral,
som den vore gjord på artonhundratal
Men vad gör väl det,
hurusom det är, bara du får plats i sänga

/Från Västergötland/


OM ETTHUNDRADE ÅR

Om etthundrade år då är allting förglömt,
bröder vad vi nu här månde lida
Låtom oss nu vara glada bestämt,
å kasta de mörkaste griller till sida
Det rus som vi nu i afton här få,
det hava vi utsovit om hundrade år

/Efter Anders Hansson, Vittskövle, Skåne. Se Svenska låtar, Skåne nr 271/

Ytterligare vers
Om ett hundrade år och etthundrade därtill
vem kan väl då längre undra och spörja
Vad som än skedde och huru det gick till,
så samla er nu så att festen kan börja
Ni vänner, fränder och långväga gäst
vi hälsar er allsammans välkomna till fest


O TYSTA ENSAMHET

1. O, tysta ensamhet,
var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
skall mina dar förrinna
En börda, tung som sten
mig följer vart jag går
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår

2. Det är den tyngsta sorg,
som jorden kunde bära,
att man skall mista bort
sin hjärtans allra kära
Det är den tyngsta sorg,
som solen övergår,
att man skall älska den,
man aldrig får

3. Had' jag dig aldrig sett,
tillfreds jag hade varit
Men dina ögon blå,
de hava mig bedragit
Allt intill denna tid,
ja, intill denna stund,
har jag ej annat trott,
än du skull' bli min vän

4. O, store Herre Gud,
giv dig så mycken lycka,
som tårar jag har fällt
på detta pappersstycke!
Du är den första jag
i världen älskat har
Den sista blir ock du,
till dess jag läggs i grav

5. Fast det nu fägnar dig,
att mina tårar flyta,
skall tro och redlighet
hos mig dock aldrig tryta
Jag önskar dig allt gott
Jag önskar innerlig,
att Gud för hårdhet din
ej rättvist straffar dig

/Text efter Olof von Dalin (1708-1763). Ur Eduard, "200 gamla kända visor", nr 138/


OVÄNTAD BRÖLLOPSGÄST

1. /:Det var två såta vänner,
som höll varandra kär:/
/:Den ena for till främmand' land
ifrån sin fästemö:/

2. Den ungersven skulle bortresa
ifrån sin hjärtans vän:
"Låt ingen dig bortlocka,
till dess jag kommer igen"

3. När ungersven var bortrester,
fick hon en annan kär,
som henne väl behagade
allt efter sitt begär

4. När ungersven detta spörja får,
fick han ett annat mod
Han sadlade upp sin gångare grå,
red sig dit bröllopet stod

5. När ungersven detta veta fick,
fick han ett annat sinn'
Han vände sina kläder
och gick i brudstugan in

6. Så bad han att få dansa
med bruden liten stund
Men hennes hjärta bävade
och blek var jungfruns kind

7. Så börja han att dansa
den långa dans till slut
"Ack! hör min sköna jungfru!
Varför är hon så blek?"

8. "Varför är hon så bleker,
varför är hon så blyg?''
"En annan har mig lockat,
se'n du var rest av by"

9. "Jag må väl vara bleker
och kinden icke röd
En annan har mig lockat,
han sade, du var död"

10. Och när han hade dansat
den långa dans till slut,
så sprang han in i kammaren,
slog dörren igen om sig

11. Han satte sig att skriva
det långa avskedsbrev
Så tog han fram sitt timmeglas,
som väntar på hans liv

12. När glaset var utrunnit
och tiden var förbi,
så tog han sitt förgyllande svärd
och stack uti sitt liv

13. När blodet börja' rinna,
som strida strömmar plä',
så öppnade han dörren,
bad sköna jungfrun se

14. Så kommen, flickor alla!
Och sen hur svårt det är,
med falsker tunga tala
och ha en annan kär

15. Men vem kan hämta rosor
utav de hårda berg?
Och vem kan finna kärlek,
där ingen kärlek är?


OVÄNTAD BRÖLLOPSGÄST

1. /:Det gångar sig en jungfru på höjene berg,
såg ut i det djupaste hav:/
/:Där fick hon se ett gångande skepp:/
ja, som fullt av grevar var

2. /:Den yngsta minsta greven,
ja, som uppå skeppet var:/
/:han ville så gärna trolova sig:/
ja, så ynger som han var

3. /:Då drog han av sitt finger,
ja, en ring av guld så röd:/
/:"Tag den, tag den, min lilla vän:/
och bli min fästemö!"

4. /:"Vad tror du min mor ska säga
när hon den ringen får se?":/
/:"Så säg, så säg min lilla vän:/
att du har hittat den"

5. /:"Nej ljuga så för moder min,
det går visst icke an:/
/:Nej bättre tala sanningen:/
och så knyta ett kärleksband"

6. /:När ett år var förgånget,
kom unger greven igen:/
/:Då gick han upp på sin älskarinnas gård:/
för att träffa på sin vän

7. /:När nu han där inträder,
vad syn han skåda fick:/
/:Den flicka som han älskade:/
stod i en annans famn

8. /:Då fattade han brudens snövita hand
och valsade golvet omkring:/
/:Så sakta som de valsade:/
så bleknade bruden på kind

9. /:"Varför är du nu så bleker,
som förr har varit så röd?":/
/:"Jo, därför de har beljugit mig:/
och sagt att du var död"

10. /:Då gick han i en kammare in,
slog dörren igen efter sig:/
/:Då satte han sig på en gyllene stol:/
och skrev ett skiljobrev

11. /:När brevet var fuliskrivet
och timmen var förbi:/
/:då drog han upp sitt gyllene svärd:/
och stack sitt unga liv

12. /:När blodet börjar rinna
i stora strömmar av:/
/:då låste han upp sin kammaredörr:/
och sade: "Kom och se!"

13. /:"Ack, hören I gossar och flickor
hur ynkeligt det är:/
/:att tala med falsk tunga:/
och ha en annan kär

14. /:Men i himmelens, ja i himmelens,
ja i himmelens trånga port:/
/:där ska ni nog få svara för:/
hur illa ni har gjort!"

/Efter Gustav Jönsson, Ankarvattnet, Frostviken, Jämtland, född 1903/


PETTER MAGNUS

1. Petter Magnus han har lovt oss, oss,
att han skulle dänga opp oss, oss
Men han gjorde't inte, för han tordes inte,
men han gjorde't inte, för han tordes inte,
han var rädd att få igen se'n

2. Petter Magnus han var blöt, blöt, blöt,
akta dej vad killen tjöt, tjöt, tjöt
Öppnade han snuten, fick han en på truten,
ropade på morsan och fick hjälp av brorsan
Nej, den killen var ett nöt, nöt!

/Sånglek/


DEN GAMLE UNGKARLENS OCH GAMMELJÄNTANS SÅNG

1. Pipa, pipa,
tobakspung å pipa,
gamle ungkarlns husgeråder,
tobakspung å pipa

2. Stäva, stäva,
ämbare å stäva,
gammeljäntans husgeråder,
ämbare å stäva

3. Gungar, gungar,
kattens unge gungar
på axlarna på gammaljäntan
Kattens unge gungar

/Finsk gammalfolkvisa från Tornedalen efter William Snell, Haparanda/


PLIRA MAN LAGOM PÅ HERRGÅRDSDRÄNGAR

Plira man lagom på herregårdsdrängar,
raska är de väl men de har ingen must
De peta i maten och gapa på änga
liksom komme de från främmande kust

Plira man lagom på herrgårdsdrängar,
raska är de väl men de har ingen must
De krokna i sänga, fast de skryta å gapa
liksom komme de från främmande kust

/Vispolska från Westbo, Småland/


POJKAR

Pojkar, det finns det,
båd' stora och små.
Ögon har de, båd' bruna och blå -
När som jag ser dem,
tänker jag som så:
Det blir väl bara till å titta!

För den som en vill ha,
nej, den kan en inte få.
Och den som en kan få,
nej, den vill en inte ha!

Men pojkar de blir väl
gubbar också.
Ögon får de, båd' gröna och grå -
När som jag ser dem,
tänker jag som så:
Det var väl tur att jag bara titta!


LÖRDAGSVISAN

På vännen min jag tänker
och hjärtat mitt det gläds och ler,
när morgonsolen blänker
och aftonsol'n går ner
Nu är veckan slutad,
då går jag till tösen
Tral-la-la, tral-la-la-la, hopp fal-le-ral-la-lej
Ögon blå som duvan,
kinder röd som krösen
Tral-la-la, tral-la-la-la, hopp fal-le-ral-la-lej

/Efter Kryl Masse, Urshult, Småland, upptecknad av August Strömberg, Jät. Se Svenska låtar, Småland, Öland och Blekinge nr 177/


RALLAREN SOM ALDRIG SPELADE KORT

1. Det var en vacker sommardag,
i gröna lund spatserar jag
Där mötte mig en flicka skön,
dess like fanns ej mer
- Halle-rallan-la halle-rallan-la
hall alle-ra halle-rallan-la -
Där mötte mig en flicka skön,
dess like fanns ej mer

2. Vi satt oss ner i gröna lund
Vi språkade om kärleken
- Säg vill du bli min enda tröst,
kom vila vid mitt bröst

3. Om åtta dar ska du få svar,
när ja fått träffa mor å far
Men är det säkert viljan din,
tror ja visst du blir min

4. Mer när åtta dar framgångna var
och flicka fått en annan kär,
då skrev hon mig ett avskedsbrev,
vilket jag där lyssna vid

5. Min sorg blev stor, det må ni tro
Ej dag, ej natt jag fick nån ro
Jag gick min väg, fast den var lång,
jag gick den dagen om

6. Vid vägen satt en gammal man
Han sade dessa ord för sant
- Säg varför gråter du min vän
Har du ingen tröst igen?

7. Adjö min far, adjö min mor,
adjö min syster och min bror
Nu reser jag till främmande land,
kommer aldrig mer igen

8. Om någon lyster veta så,
vem som denna visan diktat har
Det har en livad rallare gjort,
som aldrig spelar kort
- Halle-rallan-la halle-rallan-la
hall alle-ra halle-rallan-la -
Det har en livad rallare gjort,
som aldrig spelar kort

/Efter Axele Charleson, Norrbyås, Närke/


HALEVISA

1. Riddaren och jungfrun de möttes [åt] på bron
- Å hurra för killebussan (kilebussa) runn! -
De lovade varandra sin ära och sin tro
- Sjung fralla ralla, ralla ralla (falle ralle rej, fale ralle ralle) rej!

2. Så stod där en fantegutt och lydde däruppå
I afton skall riddaren till jungfrun gå

3. Och riddaren red och fantegutten sprang
och fantegutten hant lite fortare fram

4. Och fantegutten klappar med fingerhandsken sin
"Stå upp, sköna jungfru, släpp riddaren in!"

5. Och jungfrun kommer ut i silkessärken sin
Så öppnar hon på dörren, släppte fantegutten in

6. Jungfrun drager fram en förgyllande stol
Se'n drog hon av honom både strumpor och skor

7. Och jungfrun bäddar upp en förgyllande säng:
"Och där skall du ligga, du riddaresven"

8. Och jungfrun gick i sängen med silkessärken sin
och fantegutten efter med fillerocken sin

9. Och när han hade legat där, tills klockan den var två:
"Nu får jag upp och krypa och knaska och gå"

10. "Och är du en riddare, som kom hit i går,
så skall du ej gå förrän ljusan dag"

11. "Jag är väl ingen riddare, fast jungfrun tycker så
Jag är en fattig fantegutt, som kom hit i går"

12. "Är du en fattig fantegutt, som kom hit i går,
så skall du aldrig komma me' livet härifrån"

13. Och fantegutten ut genom fönstret sprang
Den förgyllande kniven efter honom ut slang.

14. Jungfrun stod i fönstret, hon skratta' och hon log
"Och har du min ära, så har jag dina skor"

15. "Ja, nog kan jag få mig ett par pinnalappaskor,
- Å hurra för killebussan (kilebussa) runn! -
men aldrig så får du din ära så god"
- Sjung fralla ralla, ralla ralla (falle ralle rej, fale ralle ralle) rej!

/Skämtballad/


RISJERK

/:Så går vi till Risjerk och tager oss en sup
Det gör så gott i magen att få ett litet rus:/
/:Å jag lovar i liv och död att på oss går ingen nöd,
så länge det finns brännvin och flickor i överflöd:/

/Från Dala-Floda/


RO, RO, RANKOM REJ

Ro, ro, rankom rej
Svina går i rågen
Pojkarna de vilja gifta sig
men flickorna ha inte hågen
Pojkarna ligger och tigger och ber
Flickorna vända ryggen te
och säjer de har inte hågen

/Från Södermanland/


VÄNNER OCH FRÄNDER LADE OM RÅD eller
RUDEGULL SEGLAR BORT MED SIN TROLOVADE

1. Vänner och fränder lade om råd,
hur de skulle gifta bort sin fränka i år
- Uti rosen -
lade om råd,
hur de skulle gifta bort sin fränka i år

2. Dig vilja vi giva en konungsson till man,
som haver mera gull än rika Roland haver land

3. Måndag och tisdag bådet utgick,
onsdag och torsdag beskådas vad hon fick

4. Fredag och lördag blandades vin,
söndag och måndag dracks hedersdagen in

5. De drucko i dagar, de drucko i tre,
men aldrig ville bruden åt sängane se

6. Men när de hade druckit i dagarna tre,
då först ville bruden åt sängena se

7. Då kom där in en liten sjödräng
och han var allt klädd uti blå kjortelen

8. Han ställde sej vid bordet, han talade så:
"Jag ser endast masterna, som där gå

9. Jag ser endast master, både bruna och blå,
och själva rika Roland, han ståndar därpå"

10. Då ville bruden till högan loftet gå,
men då gick hon den vägen åt sjöastranden låg

11. Hon sprang uppå stenar, hon sprang uppå tå
Hon aktar sig väl för de böljorna blå

12. Och unga bruden togo de i skeppet in
Där bjödo de henne både öl och vin

13. Och unga bruden satte sig vid rika Rolands sida
Hon kände sig varken sorgsen eller kvida

14. Och unga bruden lade sig på rika Rolands arm
Hon vaknar ej förrän i sjukonungaland

15. Gud nådade mig för de barnena små
Jag stänge igen dörren och gick därifrå

16. Det ser jag på dina gyllenbruna hår,
att brudekrans ej suttit på dem förrän igår

17. Det ser jag på dina vita finger små,
att vigningsring ej suttit på dem förrän igår

18. Det ser jag på dina snövita bröst,
att de ej har varit någon småbarnatröst
- Uti rosen -
snövita bröst,
att de ej har varit någon småbarnatröst

/Efter Allida Grönlund, Vilhelmina, Norrbottens län/


RÅTTBRÖLLOPET

1. Det var ett herrskap råtter,
gifte bort sin dotter
med en liten mullvadsherre
Bjödo på te,
bal och supé,
för ett hundrasju personer

2. En flädermus var prästen,
gästerna förresten
voro djur av alla sorter
Fint folk och patrask,
fjärilar och mask,
svarta, grå och vita råtter

3. Förste kavaljern
var kunglige sekter'n,
Herr von Kålmask, kvinnotjusarn
Lång, grön och smal,
flickors ideal,
mål för alla mammors krusning

4. Det kom två långa myggor,
magra, fula styggor,
men på flöjt de blåste präktigt
först en polonäs,
sedan en fransäs,
vals, polketta och mazurka

5. Gubbarna, som var där,
börja dra en spader
vid en punsch med sodavatten;
gruffa smått ibland,
för fula kort på hand
ropa de: "Fy katten!"

6. Runt kring salens kanter
sutto fullt av tanter,
som drack te och åt upp nästan
Rista’ på sin svans,
sucka’: "Ack, så’n dans!
Annat var det i min ungdom"

7. Bland alla dem, som hoppa,
märktes bäst en loppa,
klädd i frack och skor och strumpor
Loppan hoppa’ fram
med en väggmadan
i hambo, vals och i polketta

8. Det paret det var härligt
Loppan blicka’ kärligt
på madamen, balens drottning
När de unga två,
dansade som så,
man sad’, de passa för varandra

9. Men till slut på balen
blev i hela salen
ett förskräckligt larm och väsen
Saken var så fatt:
att i den mörka natt
båd’ hund och katt smög in i salen

10 Vad rysligt slut på dansen,
bruden miste svansen,
brudgummen låg blek och blodig
Hönsen rusa fram,
sluka väggmadam,
loppan och till slut orkestern

11. Kålmasken tog tuppen,
utan krus åt upp'en,
brudens far och mor tog katten
Bruden själv också
måste slutligen gå
samma svåra väg som svansen

/Mel. Prästens lilla kråka/


RÄVEN RASKAR ÖVER RISET

/:Räven raskar över riset:/
å får vi lov, å får vi lov att sjunga snickarens visa
Så här gör snickaren var han går
och var han sitter och var han står,
å allra mest, å allra mest, när han i dansen månd' gånga

/Sånglek/


RÄVEN RASKAR ÖVER ISEN

/:Hå, hå, sa räven, raskar över isen:/
och vi ska sjunga en vacker skräddarevisa
Så gör skräddaren var han går
och var han sitter och var han står,
men allra mest, när han i dansen månd' gånga

"skräddare" utbyts mot "bagare", "skrivare",
"speleman", "prästeman" osv

/Sånglek ur Arwidsson, "Svenska fornsånger", del 3, nr 95/


SARA OCH JÖNS

På Vindekulla backe där bodde ett par höns
Den ena hette Sara, den andra hette Jöns
Sara skulle baka men hade ingen jäst,
men det gjorde ingenting för Jöns gick efter jäst
Jästen till att pösa och Sara till att ösa
Jästen till att rinna och Sara till att springa
Då fick Sara jäst
Trall .. .. ..

/Melodi av Knut Brodin/


SE GOD AFTON OCH GOD KVÄLL

1. Se god afton och god kväll,
min utvaldaste vän
/:Huru lever väl världen med dig?:/

2. Har du hälsan och mår bra,
som jag tror att du skall ha,
/:har du nöjen, visst fägnar det mig:/

3. Har du pengar, har du gull,
har du dina kistor full?
/:Har du det, så visst roar det mig:/

4. Har du ett förnöjsamt sinn,
det är rikedomen min,
/:det är bättre än penningar och gull:/

/Från Finland/


Variant1

ALLA VÄNNER SOM HÄR ÄR

/:Alla vänner som här e,
goder afton på er
Skänk nu gubben en slant utan prut:/
/:Då så spelar jag för er, ja för er:/

/:Har ni pengar, har ni gull,
har ni silverkistan full,
har ni penningar, visst rogar det mej:/
/:Har ni penningar, så rogar det mej:/

/:Visst har jag penningar å gull,
jag har silverkistan full,
haver (jag har) penningar till övers, nog jag har:/
/:Pengar till övers nog jag har, nog jag har:/

/:Jag har glädjen i mitt sinn,
det är rikedomen min,
det är bättre än penningar å gull:/
/:Glädje till övers nog jag har, nog jag har:/

/Från Öland, sjungen av Sågskära/


SELMA-VISAN

Dä gör ingenting ifall löva går isönner,
dä gör ingenting ifall löva treller å
Dä gör ingenting ifall löva går isönner,
för Selma Lagerlöf

/Melodi av Katarina Jerkersdotter/


SE VAD LOPPOR MOR HAR

Se vad loppor mor har,
se hur de hoppar på far
Allra helst om våra,
när de klipper fåra
Se vad loppor mor har
Allra helst om våra,
när de klipper fåra
Se vad loppor mor har

/Vispolska efter Axel Fredrik Bergström, Tystberga, Södermanland. Olof Anderssons uppteckningar nr 585/


SE HÄR ÄR HANDEN, SE HÄR ÄR FAMNEN

Se här är handen, se här är famnen,
se här är lilla vän jag håller å
Ja, mången söker efter rikedomar
men de passar jag så litet på
Mången tager sig troll för gull
Sen får han gråta sina händer full
Trall .. .. ..

/Från Tidersrums socken, Östergötland/


SI GOD AFTON Å GOD KVÄLL

1. Si, god afton å god kväll,
min utvaldaste vän,
huru lever nu världen med dig?
Har du hälsan å mår bra,
som jag tror visst att du har,
har du hälsan, visst roar det mig!

2. Har du silver, har du gull,
har du skrin å kistur full,
har du pänningar, visst roar det mig!
Har du ett förnöjsamt sinn,
det är rikedomen min,
det är bättre än pänningar och gull!

/Visa eller gånglåt efter Gyris Anders Andersson, Klitten, Älvdalen. Upptecknad av Carl Gudmundsäter efter S. J. Larsson. Text efter Frost Anders i Gåsvarv. Ur Karl-Erik Forsslund, "Med Dalälven ...", Älvdalen nr 6/


SJUSTIGARN

Ett två tre fyra fem sex sju
Ett två tre fyra fem sex sju
Ett två och tre, fyra eller fem
Vill du inte ha mig, så får du gå hem
Ett två och tre, fyra eller fem
Vill du inte ha mig, så får du gå hem

/Efter Johan Edlund, Harg, Uppland/


SKATAN SITTER PÅ TAKET

Skatan sitter på taket,
snackar med sina döttrar
Vart ska vi fara i vinter kall,
vi fryser så om våra fötter?
Jo, vi ska fara till Danmark
och köpa skor för en halvmark
Tre trinda pepparkorn
och katten blåser i ett silverhorn
Kissekatt som döder vart
och vart begraven i diket.
Med huvud ner och fötterna upp
och skatan skrattar åt liket.


SKEPPAREN OCH JUNGFRUN eller VALLEVANN

1. Vallevann han seglar så sent om en kväll,
när jungfrun satt i kammar'n å vakta ut sin eld
- Vallevann, Vallevann, han seglar arli -

2. "Hör du skön jungfru, vad jag säger dej!
Hus över natten det länar du mej"

3. "Hus över natten det kan du väl få,
bara du säger, vad land du är ifrån"

4. Om morgonen innan dagen vart ljus,
drog Vallevann bort ifrån konungens hus

5. "Hör du skön jungfru, vad jag säger dej,
ett stycke på vägen kan du väl följa mej?"

6. - Ett stycke på vägen kan jag väl följa dej,
en annan gång gör du detsamma för mig

7. Och Vallevann tar jungfrun allt uti sin famn,
så bär han henne till skeppet fram

8. De drucko så länge det klaraste vin
och jungfrun hon somna från sorgerna sin

9. Och jungfrun hon vakna och tänkte kring sej
"Femtio mil är jag borta från mej"

10. "Inte kommer du till ditt fädernesland,
förrän du får en son, som skeppet styra kan"

11. Och Vallevann tar jungfrun allt uti sin famn,
gav henne gullkrona och drottningens namn
- Vallevann, Vallevann, han seglar arli -

/Ur Örebro läns Folkmusikförbunds arkiv/

arli = tidigt


SKOMAKAREN MED SIN SMÖRJIGA TRUT

1. Skomakaren med sin smörjiga trut,
dessvärre han smörjer, dessvärre ser han ut
Så biter han i läderet
å grinar uti väderet
- För bomelia bom, å flicka lilla kom,
kom ska du få det roliga som vi har talat om! -

2. Skräddaren med sin nål å sin sax,
å allt det han drider, det kokar han till vax
Han hoppar å han dansar,
han svänger å han svansar

3. Snickaren med sin hövel, så rätt
han springer i gålarna å hövlar så slätt
Han drider å han hövlar
De trillar i hans stövlar

4. Smeden som står uti smedja å smir,
så skinnbyxorna där bak, de båd knarrar å gnir
Han smir så de futtar
Han drider så de luktar

5. Bonden allt med sina mulliga skor,
han plöjer å han harvar, har reder sin jord
Å får han ingen näring,
så klappar han sin käring

6. Å prästegårdspigor i prästegårdskök,
de skurar å de fejar i damm å i rök
Å då de inte skurar
går de att pojkar lura
- För bomelia bom, å flicka lilla kom,
kom ska du få det roliga som vi har talat om! -

/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/


SKOMAKAREVISAN

1. Skomakaren är en viktiger man,
av hela socknen behöves han
Åt prästen och klockarn,
åt länsman och patron
gör han skor efter nyaste fason
- Hoppsan sulanlej trallalej -

2. Galoscherna jag gjorde åt prostefar så grant,
de ska fodras med fårskinn galant
Och sant är det visst, som i skriften det står,
att ulvar uti fårakläder går
- Hoppsan sulanlej trallalej -

3. Länsman, som har fötter så stora som så,
ska ha rum för en liktorn också,
och skaften ska fodras med röd saffran
och sen prutar han värre än fan
- Hoppsan sulanlej trallalej -

4. Men bönderna och torparn vill ha alnslånga skaft
och sulorna ska sålas med kraft
och allting ska vara båd' varmt och bastant
Men bönderna betalar ju kontant
- Hoppsan sulanlej trallalej -

5. Alla vackra flickor, de småler så gott
och mitt hjärta det bullrar så brått
Och jag vet ju på pricken, vems minsta foten är:
Just lilla vännen, som jag håller så kär
- Hoppsan sulanlej trallalej -

/Efter Erik Emil Lindell, Katrineholm/


SKOMAKAREN ÄR EN VIKTIGER MAN

1. Skomakaren, han är en viktiger man,
i hela sockna' behöves ju han
Åt bonden å prästen å klockarn å patron,
gör han skor efter nyaste fason
- För sulilulilej, hej å sej! -

2. Å prostfar fast gammal men munter och pigg
skall ha stövlar gjorda på pligg
Å fint ska det vara å starkt likaså,
ty ju mer han vässar, så känner de på

3. Å fötter har han så långa som de,
ska ha rum för e' liktorn ändå
På kanten av svärda' ska han lägga en bit
å de vill han ha gjord' på kredit.

4. Å länsmans pottfårer, den luven minsann,
de ska fodras me' fårskinn galant.
Att orda' ska bli sanna, som uti skriften står,
att en ulv uti fårakläder går

/Efter Anna Stenberg, Ovansjö, Gästrikland/

pottfårer = potefoder = skinnmössa, ordet användes vid mitten av 1600-talet
svärda = sval, tjock hårig hud



FRIAREVISA

/:Skulle jag gå sta å fria,
fria å få ja, ja:/
/:Går jag sta, så får jag ja,
jag likasom de andra:/
/:Men skulle jag få nej, nej,
så blir jag innerligen vreder:/
/:För var en gång jag möter dej,
så ser jag kärligt på dej, dej:/

/Vispolska från Sorunda, Södermanland, upptecknad av Richard Dybeck/


SKÄLLEKO

/:Å rutiga kalvar å randiga kor
å en gammal spattiger häst,
å rutiga kalvar å randiga kor
å en gammal spattiger häst:/
Å har ni sett min skälleko, skälleko,
har ni sett min lilla kossa,
har ni sett min skälleko, skälleko,
har ni sett min ko?
Så kom min kossa, skälleko, skälleko,
kom min kossa, kom min lilla kalv,
så kom min kossa, skälleko, skälleko,
kom min lilla kalv!

/Gånglåt efter Mattias Blom, Bjuråker, Hälsingland/


SKÄNKLÅT TILL SPELMAN

Drick å drick allt vad du ork,
med din rara flicka
Vår speleman en slant vill ha,
ta den ur din ficka
Tack å tack ska gossen ha
för sin skänkegåva
En vacker flicka ska han ha,
på armen ska han sova

/Efter Gustaf Jernberg, Sikvik, Valbo, Gästrikland/


SKÄNKLÅT TILL SPELMAN

Herre ung, herre from,
öppna på din penningpung!
Herre ung, herre from,
öppna på din penningpung!
Giv den raske speleman,
giv den raske speleman,
som kan så vackert spela, ja, spela
(som nyttjar strängar, ja, strängar)

/Efter Olof Tillman, Dala-Floda. Se Svenska låtar, Dalarna nr 1010/


SKÄNKLÅT TILL SPELMAN

/:Vi är komna uti flickors land, våra bröder:/
Ge vår rolige speleman
allt vad ni vill, allt vad ni kan
allt efter eder goda vilja
Tack och tack skall gossen ha
för den skänk och gåva
En vacker flicka skall han ha,
på armen skall han sova
Vi är komna ifrån Engeland

/Efter mor Lindros, Kvarnbo, Läby socken, Uppland/


BJÖRKENS VISA

1. Vid den klara rand av en lummig strand
sjöng en björk ibland sina gröna visor
Och jag hörde då i hans gren därpå
och då sjöng han en gång så:

2. "O jag vet, jag vet mången hemlighet,
mången flicka grät under mina grenar
Mången gosse sågs där så varm i håg,
på den blåa vikens våg

3. Månen fagert sken på min gröna gren
och så kom där en och skar namn i barken
Och han skar blott ett och han kysste det,
det har ingen, ingen sett

4. Nästa afton kom där en flicka, som
såg sig ofta om och skar namn i barken
Och hon skar blott ett och hon kysste det,
det har ingen, ingen sett

5. Nästa afton sken månen på min gren,
och så kom där en och så kom den andra,
tyst liksom en hamn sökte vännens namn
i min trogna vita stam

6. Och min vita stam stod helt allvarsam
och då smög det fram vad de båda skrivit,
och de märkte nog vad som stod i skog
och jag såg därpå och log

7. Men då hände så att de båda två
togo miste då och ej kysste trädet
Lilla vän, hur lätt händer icke det,
det har ingen, ingen sett

8. Klara månen sken på min gröna gren
och ett sus där ven över blad och knoppar
Och en stjärnas tår föll i vindens spår
över jordens korta vår

/Ord av Zacharias Topelius/


VI SKA SKÄRA HAVRE

1. Och vi ska skära havre och havre.
Och vem skall havran binda och binda?
Jo, det ska allrakär'stan min,
var ska jag honom finna?

2. Och jag såg honom om kvälle, om kvälle,
med mina ögon snälle och snälle
När var tar sin, så tar jag min,
så har den andra ingen!

/Ur "Traditioner af Swenska Folk-Dansar", häfte 1, nr 36, tryckt 1814/


SKÖN SÄRLIN

1. Det var en ung sjöman,
ifrån Dalarna han kom,
han fria' till en jungfru,
skön Särlin hette hon
Hennes tankar var frimodiga,
hennes hjärta det var stolt,
när hon sina ögon fästade
uppå en ung sjöman

2. "Skön Särlin, skön Särlin,
skön Särlin", sade han,
"ditt unga falska hjärta
har satt mitt liv i brand
Men om ditt falska hjärta
en gång skall ändra sig,
så får du säkert ångra,
vad ont du gjort med mig"

3. "Nej, aldrig tar jag dig
och ej heller någon ann,
fast jag dig haver älskat,
du hurtige sjöman
Håll upp med din inbillning
och far nu blott din kos,
tro aldrig att jag gifter mig
med någon sjömatros"

4. När sju år voro gångna,
ja, gångna runt omkring,
då faller lilla Särlin
i febersjukdom in
Den sjukdomen var blandad
med kärlek och stor sorg,
hon kom ihåg den sjöman
hon en gång gett en korg

5. Så tager hon av handen
gullringar en, två, tre:
"Tag dem, du stolte sjöman,
till en åminnelse
Jag får ej länge leva,
jag får dig aldrig se,
nu lägges jag i graven,
i graven blott för dig

6. Adjö min hulda fader,
adjö min hulda mor,
adjö min hulda syster
och så min lille bror
Adjö till varje sjöman,
som har ett hurtigt mod,
och våga vill sitt unga liv
på sjö och saltan flod"

7. När åtta år var gångna,
då Särlin döder var,
stod åtta raska sjömän
allt omkring Särlins grav.
"Härunder vilar Särlin,
som förr har varit min,
hon vilar nu i graven,
i graven blott för mig"


SMÄLT MIN IS

"Smält min is, smält min is",
låt min snö gå i tö!",
suckade vintern till våren
"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren

/Text av Gustaf Fröding. Melodi från Finland/


BJÖRNLÅTEN

Snön ligger vit, ligger, ligger nyfallen vit
Snön ligger djup, ligger, ligger tolv famnar djup
Djupt under snön ligger, ligger tolv mannar stark,
sover, sover djupt under snön

/Text av Sofia Sandén? Per Runberg? Melodi från Ore, Dalarna/


SOM EN FRU OCH SOM EN REDLIG MADAMMA

/:Och som en fru och som en fru
och som en redlig madamma:/
/:Du skall få höra, du skall få se,
att jag skall vara densamma:/

Och som en fru och som en fru
och som en redlig matrona
Du skall få höra, du skall få se,
att jag skall bära gullkrona

Och som en fru och som en fru
och som en redlig madusa
Och vi skall dansa till dager ljus,
så länge ölet finns i kruset

Och härsket ister och gammalt fläsk
och sju års gamla limpor
Alo, alo i alla natt,
i morgon vankas det klimpar

/Sånglek från Tryserum ur Andreas Dahlgren, "Dans och Tidsfördrif för Ungdom och Sällskap"/


SPARVENS VISA

1. Hör du sparver lilla, far du inte illa,
när som vintern blir så sträng och kall?
Utan mycken möda lär du dig ej föda,
som är nästan minst bland fåglar all
Kan du, fågel nätta, mig helt kort berätta
från det allra första minsta med det största?
Säg om dig behagar om din' levnadsdagar
ifrån början till din levnads slut

2. När som vintern ändas, våren börjar tändas,
Pappa, mamma leka med varann
Bädden bäddas mjuker, mamma bliver sjuker
Pappa bergar sig så gott han kan
Innan några veckor, skalet sönderspricker
Jag blir kläckt med möda, pappa skaffar föda
Jag blir klädd med fjäder på mitt fina läder:
Innan kort blir jag en mogen man

3. Jag ej länge bi'ar, jag går sta och friar
Slöjder idkas ej uti vår släkt
Mannen not ej binder, hustrun aldrig spinner
sådant ej, men älskas, övas rätt
Ofta skifta maka, men att brygga, baka,
många rätter koka, slöjda, oxar oka
är ej våra seder: Men förlåt jag beder,
kärlek är vårt högsta tidsfördriv!

4. Jag tar mig en flicka, hjärtat börjar picka,
vingen börjar på att sloka ner
Honan stilla sitter, jag av kärlek spritter
Nog utav, jag säger intet mer
Knappt blir månan fuller, innan många kullar
utav ägg och ungar, drottningar och kungar,
som sig sedan para och ej kärlek spara,
så högt släkte, till mång' tusend' led

5. När som dagen börjar, Gud för födan sörjer,
fast jag intet något hushåll har
Sommar'n rik av gröda ger mig nog till föda,
bordet dukas av en nådig Far
Jag har ingen styver, men min tunga klyver
mnga skära toner in i millioner
Jag naturens lagar lyder alla dagar;
det är all den skatt Gud av mig får

6. Hökar, glador, skjöttar gör mig något trötter,
när de mordiskt stämpla om mitt liv
Och när skotten knalla, många af oss falla,
under vår menlösa tidsfördrif
Men min' vingar snälla, när det månde gälla,
frälsa mig från fara, från mång' skott och snara
På Guds makt jag undrar och när åskan dundrar,
gömmer mig i hålen helt förskräckt

7. Hösten ymnigt mättar mig med alla rätter,
säd och frö då vankas överallt
Jag på axet sitter, många korn jag hittar
Dricka får jag utan någon malt
Stinner i min kräva, hämtat utan näva',
klara vattudroppar, utan silverkoppar
Dricka, mat och kläder får jag, och mig gläder,
ty min Gud all omsorg om mig drar.

8. Lustig, nöjd och glader jag min Gud och Fader
för det minsta grynet lov hembär
Stundom kroppen ryser och när foten fryser,
gömmer jag den uti mina klä'r
När det mörker bliver, jag till sängs mig giver
Uti kalla nätter jag mitt huvud sätter
under vingen lilla, sover sött och stilla
Vaknar glad, om morgon lov hembär

9. Luften tyckes svalkas,
vintern börjar nalkas
Dimma, töck'n stiga mycket opp
Dagar bliva mulna,
nättren kalla, kulna
Sådant tvingar nog min lilla kropp
Regn med slask, oväder
skämmer mina kläder
Snö och frost de linda
jorden, hårt de binda
Marken öde ligger,
jag far kring och tigger
Staten drages in och bröd blir knappt

10. Men naturens amma,
som är ock min mamma,
har mig lärt, att högmod är en last
I stall, fähus, skogar
och vad finns på logar
plockar jag, som lämnas efter kvast
Blott jag får ett stycke,
gör mig lika mycke',
då och då en kärna,
tar jag ganska gärna
Endast jag blir mätter,
kräseliga rätter
min natur är intet vaner vid

11. Nu jag vet beskriva
och i korthet giva
sparvens födsel och dess levnadsätt
Men vår ålder finna,
till vad tid vi hinna,
kan jag icke minnas, veta rätt
Gud vet år och dagar,
gör vad han behagar
Honom med vår tunga
vi lovsäga, sjunga,
tills vår tid blir ute
Kort sagt, det blir slute'
födas, leva, dö, till intet bli

12. Vill du, mänska kära,
något härav lära,
du som större vett och gåvor fått
Lär din vilja böja
och dig allt åtnöja,
tag emot förnöjd båd' ont och got
Var ej karl förmäten,
fly de stygga näten
Lid för syndens lagar,
gör vad Gud behagar
Och när döden gäller,
då först blir det kväller
Kroppen dör, men själen tages upp


STACKARS DE ALLA KOLGOSSAR SMÅ

Stackars de alla kolgossar små,
som måste uti hammaren gå
Stackars de alla kolgossar små,
som måste uti hammar'n gå

/Efter Hans Högblom, Hoo, Torsåker, Gästrikland. Kan sjungas som kanon/


STACKARS GOSSAR SOM SKA KORGEN BÄRA

Stackars gôssar som ska korgen bära,
köra me den bort ti hytte
Den ene kör, den tredje drar,
den fjärde efter med piska

/Efter Finn Jonas Jonsson, Boda, Dalarna/


STJÄLA ROVOR eller HAR JAG KUNNAT TROTT ATT ROVOR

Broder sade till sin yngsta broder
- Sjung hopp falleri å fallerallan rej -
Kom ska vi gå sta' å stjäla rovor
- Sjung hopp falleri å rallanrej -
Trall ...

Har jag kunnat trott att rovor var så rara
Så had' jag tagit några hem till Sara

Har jag kunnat trott att rovor var så goda
Så had' ja' tagit med mej allihopa

/Vispolska efter Edvard Pettersson, Viggeby, Fogdö, Södermanland. Vers 1 och 3 från annan källa/


SYMASKINSAGENTEN

1. En dag gick jag bort ifrån gumma och hem
men så fort jag dem ryggen hade vänt,
så kom där till henne, till henne, gissa vem -
jo, en förbaskade symaskinsagent

2. Han skröt och berömde sin nya maskin,
som nyss ifrån Stockholm hade länt,
han förgyllde den opp och den var så fin,
den förbaskade symaskinsagent

3. På månads betalning hon den skulle få,
ty mitt namn uti bygden var så känt
Och maskinen, den lurade han gumman min på,
den förbaskade symaskinsagent

4. Nu syr hon båd' morgon och middag och kväll,
så det är rakt ini hälsike vänt
Hon är vresig och tvär, hon som förr var så snäll.
den förbaskade symaskinsagent

5. När om midda'n jag kommer och ska ha litet mat,
då står fläsket i kokspisen bränt,
och i diskbänken står både muggar och fat,
den förbaskade symaskinsagent

6. Men här om da'n när han kom för att kräva sin lön,
då jag nyss till mitt hem hade länt,
då gav ja'n en örfil, sparka' ut en i snön,
den förbaskade symaskinsagent

7. Men tänk den krabaten till polisen nu gått
och till rätten han har mig nu stämt
Och säkert i vatten jag plikta snart fått,
för den förbaskade symaskinsagent

/Vistryck 1916/


SÅ DRAGA VI UPP TILL DALOM IGEN

1. Så draga vi upp till Dalom igen,
om Gud han oss giver hälsan
Han rår över Ramunjen,
han rår över Skattunjen,
han råder över Siljan

2. Och när som vi hem till Dalarna kom,
där möta vi våra gossar
"God dag, du gossen min!"
"God dag, du kullan min!
Hur har du nu framlevat?

3. Haver du något arbete fått
och har du något förtjänat?"
"Ja, nog har jag arbete fått,
jag har förtjänat smått och gott,
så mycket jag behöver"

4. "Har du nu stickat strumpor åt mej,
strumpor som dej jag bad om?"
"Ja, jag har stickat strumpor åt dej,
dem skall min gosse få utav mej,
i kväll när till mej du kommer"

/Från Leksand/


SÅG Å DRA

Såg' å dra, såg' å dra!
Fyra små skillingar ska sågman ha
En kanna öl, en skäppa mjöl,
en kaka hem till små barnen ha

/Från Småland/


SÅ ÖDSLIGT MOLNEN PÅ FÄSTET GÅ

1. Så ödsligt molnen på fästet gå
och månen mellan dem lyser
De gamla sagor jag tänker på
som gäster nattmörkret hyser
Mång' vålnad tycker jag stilla sväva,
där skogens tärnor sin bruddräkt väva
på mossig bädd

2. Kanske en vän i det sköna land
från molnet nu till mig blickar
Och fästad än av de ljuva band,
som fordom vänligt mig nickar:
Nog vore roligt som ängel fara,
så fri och glad i de rymder klara
och se hit ner

/Vispolska från Orsa/


SÖTA MAMMA

Söta mamma, får jag gå bort,
jag är bjuden på bal uti kväll
Jag ska lova att inom kort
komma åter tillbaka
Trall ...

/Vispolska efter Rickard Forsman, Oxelösund, Södermanland. Upptecknad av Olof Andersson/


SPÅNG-PELLES POLSKA

Ack, söta mamma får jag gå bort,
ty jag är bjuden uppå balen ikväll
Ja, jag lovar att inom kort
att vara snart tillbaka

Ja du får gå och du får vara,
men akta dig för falska karlar
Ja du får gå och du får vara,
men akta dig för falska karlar

/Efter skogsarbetaren "Spång-Pelle", Gustafsbo,
Leufsta, Uppland, sjungen av bruksarbetaren
J. Åberg, Leufsta Bruk, upptecknad efter
bröderna Bodin. Ur "Leufsta-samlingarna."
/


SÄCKPIPAN

/:Och gubben sad' till gumman:
"Nu säljer jag min dudeludelej!":/
Men gumman sad’: ”Ack nej, ack nej,
sälj hus, sälj hem, sälj getter och får,
sälj rock, sälj väst, sälj allt vad du vill,
men behåll för mig din dudeludelej!''

Dudeludelej = säckpipa
/Filikromen, 5:te saml./


TICKE, TICKE TACK

/:Ticke, ticke tack, mitt hjärta slår:/
När flickan fyllt sina femton år,
en annan aning i hjärtat hon får
När det lider till tjugoåtta,
då tycks åren gått med måtta
Då kan det möjligtvis gå an,
om det blott kommer en änkoman
/:Ticke, ticke tack, mitt hjärta sprack:/
Då kan det möjligtvis gå an,
om det blott kommer en änkoman

/Från Öland/


ROSA FRÅN TROSA

1. Till en doktor uti Trosa, aj aj aj, aj aj aj,
gick en dag den lilla Rosa, aj aj aj, aj aj aj
Hennes röst den var så mjuk, så,
som en liten silkesduk, så,
och hon sa: ”Ja e så sjuk så", aj aj aj, aj aj aj

2. Doktorn ser uppå den lilla, aj aj aj, aj aj aj
"Saken är väl ej så illa", aj aj aj, aj aj aj
"Men klä nu av Er att ja får titta,
om ja krämpan hos Er kan hitta,
för nånstans ska den väl sitta", aj aj aj, aj aj aj

3. Blygsamt hon upp blusen knäppte, aj aj aj, aj aj aj,
kjolen hon på golvet släppte, aj aj aj, aj aj aj
Rodnad både ut och inne
hoppar hon utur sitt linne,
och så e hon bara skinne, aj aj aj, aj aj aj

4. Doktorn tar en lur och letar, aj aj aj, aj aj aj,
letar, stretar å arbetar, aj aj aj, aj aj aj
"Å, det va nu själva göken,
att jag ej får fatt i röken
på det minsta fel på fröken", aj aj aj, aj aj aj

5. "Jo, det va nu häromdagen", aj aj aj, aj aj aj,
"gick ja med herr Lund i hagen", aj aj aj, aj aj aj
"Bäst vi gick å promenera,
börja han mej på kurtisera,
å så va de någe mera", aj aj aj, aj aj aj

6. Doktorn ber och kordinerar, aj aj aj, aj aj aj
"Du kan nog sig själv klarera", aj aj aj, aj aj aj
"Men mitt råd det är förresten,
sätt Er genast inför hästen
å ta herr Lund med till prästen", aj aj aj, aj aj aj

/Efter Ida Jansson, Åland/


TILL LANDSKRONA VILL JAG FARA

Till Landskrona vill jag fara
Där finns töser som är rara
Vackra ögon ger de karlar,
som hos dem vill vara
Trall ...

När jag kom fram, blev jag så glader,
för där stod töser i långa rader
med kransar utav blom och blader
uti flera lager

När jag reste från Landskrona,
had' jag nära slitt opp skorna
Dansens virvlar fick jag sona,
skomagarn fick min sista krona

/Svingedans från Skåne/


TILL ÖSTERLAND VILL JAG FARA

1. /:Till Österland vill jag fara,
där bor allra kärestan min:/
bortom berg och djupa dalar,
allt under så grönan en lind

2. Jag där vill bygga en hydda,
där marken står ständigt så grön,
och där träden är prydda
med blommor, som dofta så skönt

3. De grönskas båd' vinter och sommar
i lunden där de stå,
den ene bär muskatteblommor,
den andre nejlikor små

4. Där är en hage planterad
efter ett högt förstånd,
med träd och örter formerad,
som ingen beskriva kan

5. Jag måste icke förglömma
den sköna krystalleflod,
de levande vattenströmmar,
som fukta trädets rot

6. Och mitt uti den hage
där ståndar en livsens blom,
bär tolv slags frukter å rade
och löven är läkedom

7. Där står ock hälsobrunnen,
en levande källa klar,
vars like ej är funnen,
som Salomon skrivit har

8. Min själ, du göre dig redo
den gröna vägen att gå
över berg och torra hedar,
förr'n natten faller oss på

/Ur "50 svenska folkvisor" satta av Gustaf Hägg./


TJOCKA MARTNEDS-KARLSSON

1. Tjocka Martneds-Karlsson
han bjöd mig på en sup
och när jag kom i köket,
då slapp jag intet ut
Där betallte jag min sup

2. Då börja' jag fundera
hur jag skull' slippa ut
och dörren sparka sönder
och låset sprang ifrån,
ja, låset sprang ifrån

3. Då klädde'n på mig en klänning,
som vägde tolv pund
Dom trodde att denna klänningen
skull' sitta någon stund
ja, skull' sitta någon stund

4. Och därför fick jag vandra
lik vatten omkring sten
med stora järnbultar
omkring mina ben,
ja, omkring mina ben

5. Men däruti min ficka
fann jag blott nål och tråd
och däruti så var ju det
en engelsk fjädersåg
ja, en engelsk fjädersåg

6. Då börjar jag att såga,
när klockan slagit tolv,
och innan klockan fyra
då var klänningen utav,
då var klänningen utav

7. Då bröt jag mot min konung,
se'n bröt jag mot min ed
Se'n reste jag från gardet
till Västerdalarne,
ja, till Västerdalarne

8. Och Västerdalens pojkar
dom voro tjugufem
Jag piska' upp dem alla,
när som en utav dem
ja, så när som på min vän

9. Men Kalmare flickor
dom viljen mig så väl,
dom köpte halvt stop brännvin
och slog uti min själ ja,
dom viljen mig så väl

/Ur CD Föregångare/


TJOLANTA KARLSSONS FÄSTMÄN

1. Tjolanta var en tju'sjuårs snärta
med ett kärleksfullt och rymligt hjärta
Friare hade hon rätt många,
och kors i jemine å je mä si
- De' va' Per i Habbertorp å Jon i Nabbertorp,
Måns i Tvättefalla, Jöns i Nagelspräcka,
Måns i Härligheta, Ola uppå Tveta,
Kringeltörpern, Patron på Braxta.
Måns i Solbo, 'spektorn på Grimsta,
Sillstrypar Floberg -
och även jag

2. Men kärleken tog en galen ände,
Tjolanta kom i ett rent elände
Hon visste inte vem som bar skulden,
och stämde alla till tinget in
- Då kom Per i Habbertorp ... -
och även jag

3. Men domarn sa: ”Här är ingen fara,
här är ju minsann ingen brist på karlar
Den som Tjolanta svurit tro och loven,
kan stanna men de övriga kan gå”
men ja' blev kvar

4. Och nu jag tänker båd' sent och tida,
mitt arma hjärta vad det fått lida
Var gång jag ser på Tjolantas pojke,
så tycker jag att han är lik
- Per i Habbertorp ... -
men inte mej

/Av Skånska Lasse/


TJOLANTA KARLSSONS FÄSTEMÄN

1. Tjolanta var som en ros i skogen,
hon lofte bliva både huld å trogen,
de' lova hon i månens klara sken
åt Jon i Abbetorp å Per i Nabbe torp,
å Jöns i Nagelspräcka, Jan i Härlighet,
Karl Per i Trättefall, komminister Gråberg,
patron på Körsma,
å ja' va' me'

2. Men kärleken tog en ryslig ände,
Tjolanta kom uti ett svårt elände
Å alla stämde hon till rätten in,
alla stämde hon till rätten in
Å in kom Jon i Abbetorp å Per i Nabbetorp ...
å ja' va' 'me

3. Men domarn sa: "Här va’ ingen fara,
här va' de jädrar i mej gott om karlar
Å den som sist har lovat henne tro,
får stanna kvar, dom andra dom får gå"
Då gick Jon i Abbetorp å Per i Nabbetorp ...
men jag blev kvar

4. Å pojken ser jag båd' sent å tida,
mitt arma hjärta va' du får lida
För när jag ser på'n med min kritik,
så tycker jag att han e lik
Jon i Abbetorp å Per i Nabbetorp ...
men inte mej

/Efter inspelning med Ida Blomkvist, Nyköping. Sjungen av Tore Lindqvist, Fiskeså, Uppland. Ur ”Visor i södra Roslagen”, häfte 1, sid 42-43/


TOCKEN LITEN EN

/:Tocken liten en som ligger i diket,
tocken liten en som ligger där:/
/:Ta en pinne å peta upp 'en,
låt 'en inte ligge där å frys' ihjäl:/
Tocken liten en som ligger i diket,
tocken liten en som ligger där

/:Sicken liten en som ligger i diket,
sicken liten en som ligger där:/
/:Ta upp 'en å ge 'en puppen
å låt 'en inte ligge där å törst' ihjäl:/
Sicken liten en som ligger i diket,
sicken liten en som ligger där

/Efter Sven-Ingvar Heij, Mariestad, Västergötland/


TORDYVELNS BRÖLLOP

1. Bromsen segla' på Ålands hav
- Tri trali trumma -
Han fick vind och det gick bra
- Min rosa och min blomma -

2. När han kom till kungens gård,
där stod flugan och kamma sitt hår

3. "Tordyveln har sänt mej hit
Att du ska bli hans bästa vän"

4. "Tycker du att det är likt?
Han är fattig och jag är rik"

5. Bromsen steg upp, slog flugan i golv:
"Där ska du ha för ditt högmods våld"

6. Flugan steg opp och snoppa och grät:
"Är det på allvar eller på lek

7. När skall vårt bröllop stå?"
"I nästa vår i mars måns tid"

8. Och det blev ljud i bröllops hus
- Tri trali trumma -
Där spelte loppa och dansa lus
- Min rosa och min blomma -

Ytterligare verser
4a. När han gräver i mull och jord,
äter jag vid kungens bord

4b. När han krälar i åker och äng,
sover jag på kungens säng"

/Från Finland/


TRÄTAN eller GUBBEN OCH GUMMAN TALADES VID

Gubben och gumman talades vid
om både nytt och gammalt
"Inte var du så riker som jag,
när som vi kom tillsamman"
"Var jag inte rik, så stod jag på min kant
Jag var bättre kvinna än du var man"
- Hurra för mej,
nu löser jag dej
Denna dag förglömmes aldrig -

Gumman tog fram sin krusade käpp,
slog gubben mitt i pannan
"Tocke' ska' en gammel bondlurker ha,
när han sin hustru bannar"
Mitt uppå golvet hålla de ting,
så käppastumpa' ryka väggarna ikring
- Hurra för mej,
nu löser jag dej
Denna dag förglömmes aldrig -

Gubben han gick åt björkskogen ut,
skala' de käppar vita
Käringen gick hemma, muttrade och svor
"Dem skall du själv få slita"
"Och när jag kom hem då gick det som hon sa
Över bord och bänkar hoppade jag"
- Hurra för mej,
nu löser jag dej
Denna dag förglömmes aldrig -

/Från Östergötland/

Ofta sjungen vers från annan uppteckning:
Gubben han sprang på dörren ut,
där mötte han grannens kvinna:
"Nu har jag lekt med käringen min,
så bägge mina ögan rinna!"
"Så skall var och en göra med sin,
så går det friskt till var by"


TRÄTAN eller GUBBEN OCH KÄRINGEN LADE PÅ RÅ

1. Gubben å kärringa lade på rå
å talte om nytt å gammalt:
"Å inte vet ja, om du va mö,
den gång vi kommo tillsammans"
"Å va ja inte mö, så gott som ja kan,
ja va så go mö, som du va man"
- Välom, välom, båd kone å man
Den kone ja aldrig förglömma kan -

2. Å gubben han gick åt skogen en dag,
skulle skära de käpparna vita
Å kärringa gav sej den håle uppå,
han skulle dem själv få slita
Å när han kom hem, kom slagsmålt igång,
så att käppeflisor med väggarna sång

3. Å trätorna stodo i dagarna tre
men ändå så blev det värre
Å gubben, han måtte gråta å be
å kalla sin gumma herre
Ja, gubben, han måtte båd gråta å be:
"Å, kära min hustru, var inte så le"

/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/


INGA-LISAS SÅNG

1. Två dagar gick jag i villsam skog,
min mat var bär och min dryck var vatten
Vid tallens rötter mitt hem jag tog
Jag sov på mossan den ljusa natten
Jag drömt om änglar och underting,
fast vargen smög uti skogen kring

2. Min moder gråter, min far går skall
men finner icke sin enda flicka
Var är du lilla på mormors pall,
som satt så flitig och lärde sticka
Du morgonskimmer, som strålar där,
säg till därhemma, var lillan är

3. Du väna fågel, som kuttrar sött,
flyg hem till torpet, du skogens duva
Jag stackars liten, jag är så trött
och mjukt jag ligger uppå en tuva
Du ekorrunge spring du åstad
med bud till far, då blir han så glad

4. Vem hjälper till, när jag stackars barn
ej finns därhemma, vem hämtar vatten,
vem mal väl kaffe på mormors kvarn,
vem stänga pullorna in för natten,
vem läsa bordsbön så rent jag kan,
ty lillebror är för liten han

5. Men vad var det, som så vackert lät?
Jo, det var klockor som sammanringa
Tyst, det är söndag, nu minns jag det,
friskt mod igen, jag kan åter springa
Ring länge, länge i kyrkobyn,
till dess jag hinner ur skogens bryn

6. Men när som prästen från predikstol
bad för den lilla som vilsegången,
då stod hon där uti vardagskjol,
ej grann men räddad på kyrkogången
Dit var hon kallad av klockors ljud
att tacka lova och prisa Gud


TVÅ VÄNNER DE GÖR ETT PAR

/:Två vänner de gör ett par
Tre vänner gör en långan rad:/
Fyra gör ett kast, åtta gör ett lass
Titta inte på mej, du kan inte få mej
Tro mej visst, vad jag säger dej,
för tror du mej, så bedrar du dej

/Sånglek/


TVÅ VÄNNER GÖR ETT PAR

Två vänner gör ett par,
å tre gör en lång ra'
Fyra gör ett kast,
åtta gör ett lass,
titta inte på mej,
du kan inte få mej!
Men så mycket kan jag säja dej,
sämre flicka (gosse) kan du få än mej!

/Visslängpolska efter Vilhelm Konrad Lindberg, Bettna, född i Blacksta socken, Södermanland/


TYLLI TOEVA

Tylli!
Tylli toeva
tolv man i skoega
Sturuxn stungu dier,
stjälltjyärä bundu dier,
gäthlkulla twunggu dier,
småkrytyärä driev dier
langt ad raisä
Tylli!

/Vallvisa efter Spritt Anders, Älvdalen, upptecknad av Helge Wimelius. Ur Paul Bäckström, "Låtar från Dalarna", nr 1051/


TÅLA'RE JANNE

1. Tåla're Janne, tåla're Janne,
så ska du få det som du bad mej om
Hela mitt hjärta och halva min själ,
det ska du få för du dansa så väl

2. Tåla're Janne, tåla're Janne,
så ska du få det som du bad mej om
Hela min träsko och halva min käng
det ska du få för du låg i min säng

/Visschottis från Småland/

Nydiktat

3. Tåla're Janne, tåla're Janne,
så ska du få det som du bad mej om
Hela min strumpa och halva min sock,
det ska du få för du gjorde mig tjock

4. Tåla're Janne, tåla're Janne,
så ska du få det som du bad mej om
Hela min skjorta och halva min särk,
det ska du få för du lindra' min värk

5. Tåla're Janne, tåla're Janne,
så ska du få det som du bad mej om
Hela mitt huckle och halva min sjal,
det ska du få för du gjorde mig smal


UNGKARLSPOLSKAN

Ja, när man äntligen har blivit gifter
- Hopp fallerallallalla, hopp fallerallalej -
då får man veta var kärlek sitter
- Hopp farallallalla fallallej -
Mannen gnor och trälar,
kär'ngen glor och grälar, barnen slåss och skrika, ingen giver vika
Säger man nå't blir det etter värre
Ungkarlslivet dock det bästa är!

/Efter Blommendahl, Jät, Småland. Upptecknad av August Strömberg/


UPP UPP DU DRÄNGE

Upp, upp du dränge,
du har sovit för länge
Solen skiner på kyrktak
och göken guckar på änge

/Vispolska från Hälsingland/


UTI GRÖNA LUNDEN

/:Mitt uti gröna lunden där valsar ett par:/
/:Den ena var vännen och den andra var jag:/

/Långdans efter Gotthard Sjöman, Ventlinge, Öland/


TÄNK OM VI HADE TVÅ VÄNINNOR I SKÖVDE

Tänk om vi (jag) hade två väninnor i Skövde,
då hade vi (jag) allt vad vi (jag) behövde,
tills sola gick upp
Då skulle vi båda ligga dolda bland träna
å träna å träna bara träna,
tills sola gick upp
Å fåglarna kissade på bären,
så bladena vände sig på tvären
allt medan vi under skämt å stoj,
oj, oj, oj, oj, oj, hej!
Tänk om vi (jag) hade två väninnor i Skövde,
då hade vi (jag) allt vad vi (jag) behövde,
tills sola gick upp

/Efter Kjell Widén, Tumba, Södermanland/


UNGERSVEN VÄXER BÅD' SMALER OCH LÅNG

1. Å ungersven växer båd' smaler och lång
Därföre så är han så stolt i sin gång

2. Å ungersven drager det röda gullband
Så binder han det omkring jungfrunens arm

3. Nå, kära min ungersven, knyt ej så hårt!
Jag haver ej tänkt att rymma bort

4. Och ungersven löser det röda gullband
Så hastigt den jungfrun åt skogen sprang

5. De skicka efter henne med femton gevär
Å vill du mej någe, så har du mej här

/Sånglek ur "Traditioner af Swenska Folk-Dansar", häfte 2, nr 38, tryckt 1814/


UPPÅ MARMORNS HÖGA BERG

Uppå marmorns höga berg,
där de stjärnor blänka,
där tänder flickorna upp ljus
och be oss gossar vänta

Om jag ej den flickan får,
skall mitt hjärta brista
Den flickan faller i min håg
och hon skall bli den sista

/Efter Lisa Boudré, Vall, Ovansjö, Gästrikland/


UTI STOCKHOLM VILL JAG VARA

Uti Stockholm vill jag vara,
för där finns många nöjen till
Om man inte pengar sparar,
så får man vad man vill
Uti snusbo'n får man snus,
uppå krogen får man rus,
uppå torget får man hö,
uti Träsket får man spö
(Ja,) Om blott man inte pengar sparar,
så får man vad man vill

/Efter Ingrid Eriksson, Herrängen, Stockholm/


VAD JAG HAR LOVAT

/:Vad jag har lovat,
det ska jag hålla
att aldrig nånsin älska mer än tre:/
/:Å en för ro skull
å en för nö' skull,
den tredje den ska bli min lilla vän:/

/:Vad jag har lovat,
det ska jag hålla
att vara trogen den jag håller av:/
/:Ett år så länge,
jag väl i två
och sen så blir dä fälle någon rå':/

/Vispolska från Grödinge, Södertörn, Södermanland/


VAK ÖPP

1. Vak öpp, vak öpp, min lella vän,
du söver alltför längen!
För sola skin' på körketak
å göken gal på ängen
/:De röda roser, de ä härli'a
å vackra flecker, de ä kärli'a
Helst nör en får den en vell ha
å den mä nöje får skåda:/

2. Där växer korn uti små tarp
söm uti stora byar
Noj får ja' den, söm ja' vell ha,
Nör ja' går själv ista' å friar
De röda roser ...

3. Å två å två de bögga bo
allt öppå tarra kvestar
De lida nö' allt te sin dö',
nör de sin maka mestar
De röda roser ...

/Från Värend, Småland, efter modern till Jödde i Göljaryd, ur Jödde i Göljaryd, "Visor och berättalser", häfte 1, sid 48/


VALBORGSMÄSSODANS

/:Hej, lusteligt att dansa,
vi som andra:/
/:Alla taga vi i ring,
alla dansa vi ikring:/
/:Ella står uppå hälla:/

/Ringdans från Grythyttan, Västmanland/


VANDRINGEN I VÄRLDEN

Ja, vandringen uti världen
är svår att tänka på
Det finns så mycken möda,
som man får genomgå
Men har man blott en liten vän,
en trogen och uppriktig vän,
som lättar livets börda,
när sorg bekymrar en

/Melodi: Skänklåt från Dala-Järna/


VAR DET DU ELLER VAR DET JAG

/:Var det du eller var det jag,
som gick i valsen så bra?:/
/:Vi super och vi rumlar,
vi dansar och vi tumlar
O, kom min sköna flicka,
gå i valsen med mej!:/

/Visvals från Öland efter Anders Johan Eriksson, Glömminge. Se Svenska låtar, Småland, Öland och Blekinge nr 245/


VARFÖR ÄR DU SÅ LEDSEN

Varför är du så ledsen,
varför är du så ledsen,
varför är du så ledsen,
har du mistat vännen din?
Å jänka du, så jänka jag,
så jänka hopp fallera,
jänka du, så jänka jag,
så jänka hopp fallera
Varför är du så ledsen,
har du mistat vännen din?

/Efter Otto Persson, Löttorp, Öland, sjungen av Sågskära/


VAR SKA JAG STÄLLA HÄSTAR OCH VAGN

Var s'a jag ställa hästar och vagn,
vännen så kär och så fin,
var s'a jag ställa hästar och vagn,
vännen så fin?
Uppå min gård, ja där finns en gång,
där kan du ställa hästar och vagn
Sjung faderi, sjung fadera,
sjung faderallan lej

/Efter Sven-Ingvar Heij, Mariestad, Västergötland, utlärd av Eva Tjörnebo/


VEDERGÄLLNINGEN

1. "Om alla berg och dalar de voro utav gull,
allt vatten vore vänt uti vin,
alltsammans ville jag våga för din skull,
du som är allra kärasten min"

2. "Är det då sant, du säger mig,
du vill bli allrakärasten min
Du följer mig hem på min kära faders gård
och bedes med äran om mig"

3. "Jag var hos din kära fader igår
Din fader han svara' mig nej
Sköna jungfrun tager nu rådet av sig själv
och följer utav landet med mej"

4. "Och skulle jag taga rådet av mig själv
och följa utav landet med dej
Och när som vi komma på främmande ort,
så visserligen sviker du mej"

5. "Jag svek inte Kristus, på korset stod,
och mindre så skall jag svika dig"
Men när som de kommo på främmande ort,
En annan mö där fäster han sig

6. Och ungersven tog upp det snövita linn',
slog jungfrun på blekblommand' kind:
"Och aldrig skall du följa en riddare av land,
förrän han givit troheten sin"

7. "Ja, om jag upplevde den dagen,
jag övervinner all min harm
Så väl lever jag den dagen,
jag ser dig både usel och arm"

8. "Ja, om jag den dagen leva får,
jag övervinner sorgen min
Väl ser jag dig komma uppå min faders gård
och vara både lamer och blind"

9. "Och väl lever du den dagen,
du övervinner all din harm
Men aldrig lever du den dagen,
du ser mig både usel och arm"


VE DU HAVA ME TE Å KVEA

/:Å ve du hava me te å kvea
De skal eg gjera me störste glea
Å eg ska kvea så vent for deg
att du ska glöyma deg sjölv å meg:/

/Från Setesdal, Norge/


VEM ÄR SOM KLAPPAR PÅ MIN DÖRR

1. Vem är som klappar på min dörr,
sen klockan elva slagen?
- Hå hå hå, nå nå nå,
sen klockan elva slagen -
Vem är det som om natten går
å ej om ljusan dagen?
- Hå hå hå, nå nå nå,
å ej om ljusan dagen? -

2. Om du uppå min dörr slår upp,
jag uppå far min väcker
Han lägger på din rygg att slå,
så långt karbasen räcker

3. Ett uppriktigt frieri
ska man om dagen bruka,
för den som går om nattetid,
han har en annan sjuka

4. Aldrig har gjort en gosse gott,
ej heller ska jag göra,
för den som gör en gosse gott,
ja, han var värd å tjära

5. Ja, tjäre han först å beke han sen
å lägg'en sen i fjära
- Hå hå hå, nå nå nå,
å lägg'en sen i fjära -
å t'an i armen, släng'en ut
å spänne han i röva
- Hå hå hå, nå nå nå,
å spänne han i röva -

/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/

beke = becka, gnida in med beck


VISA OM LILLA MAJA

1. Vet mamma när jag gick idag
med nötter i min ficka
till skolan just, så mötte jag
en liten, liten flicka
Hon såg så söt och vänlig ut,
just som en liten russinstrut

2. Hon hade sippor i sitt hår
och en bukett vid barmen
Hon trippade så nätt på tår
och bar en korg på armen
Och när hon gick, föll mer och mer
av blommorna ur korgen ner

3. Hon sade: ”Kom och lek med mig
i gröna blomstersalen!
Där sjunger lärkan nu för dig
vid bäckens sus i dalen”
Jag sade: ”Ack, en annan gång!
Min läxa är idag så lång”

4. Jag frågade: "Vad heter du?”
Hon sa: "Jag heter Maja"
"Vem är din mamma? Är hon fru?"
"Nej, blott en liten kaja"
"Vem är din pappa?” "Västanvind"
"Vem är din syster?" "Ros på kind"

5. Jag sade: "Är du fattig?" "Nej,
ty solen är min gudmor"
"Går du i skol´n?" ”Det gör jag ej,
jag plockar bara blommor"
"Var bor du?" "På den vida jord"
"Vart går du?" "Till den frusna nord"

6. Hon nickade och gick sin väg
med sina ögon klara
Jag gick till skolan. ”Mamma säg,
vem kan den Maja vara?
Jag tänker hela dan därpå,
och läxan vill ej mera gå

7. Den Maja gör mig just bevär,
jag kan av längtan spricka.
Men, mamma, tänk om Maja är
den vackra vårens flicka!
Ack, kom du lilla Maja min,
kom, titta genom rutan in!”

/Ord av Zackarias Topelius, "Läsning för barn", del 3. Mel. av Richard Norén/


B>VI DRIVER VINTERN FRÅN VÅR PORT

1. Vi driver vintern från vår port,
han länge nog oss illa gjort
Hans snö och köld och isar
vi nu ifrån oss visar

2. Från bergets topp, så hög och kal,
vi störtar honom ner i dal
Han länge nog huserat,
med nordanvind oss regerat

3. Nu har vi drivit vintern bort
och väntar oss nu inom kort,
att marken åter grönskar,
ty blomsterprakt vi önskar

/Tysk melodi från 1500-talet. Svensk text av Gunnar Malmström. Utlärd av Karen Petersen/


VILL NI GÅ HEM SÅ FÅR NI

Vill ni gå hem så får ni,
vill ni vara kvar så får ni
Å vill ni vara kvar än i åtta da'r,
vill ni vara kvar än i åtta da'r,
så nog har vi väl en polska kvar

/Hamburska från Södermanland/


VI LIGGA UPPÅ REDDEN KLARA

1. Vi ligga uppå redden klara
och vinden blåser åt nordöst
Adjö, ni stadens damer rara,
vi måste lämna denna kust

2. Flickan står med bleka kinder,
hon räcker oss sin vita hand
Men vi, som segla ut med vinden,
vi ser ej mer vårt fosterland

3. Visst har en sjöman våta kläder,
men han har ock ett sorglöst bröd
De torkar nog i vackert väder
och när det går en stilla sjö

/Efter Viktor Johansson, Finland/


VI LIGGA UPPÅ REDDEN KLARA

1. Vi ligga uppå redden klara
och vinden blåser upp nordost
Adjö, ni stadens damer rara!
Vi måste lämna denna kust

2. När vinden fyller våra segel
och skeppat skjuter sakta fram,
vi skåda ut åt havets spegel
och lämnar lätt vårt fosterland

3. Flickan står med bleka kinder,
hon räcker oss sin vita hand
Men vi, som segla ut från norden,
vi se ej mer vårt fosterland

4. Sommaren den är ej långer,
den kulna hösten kommer på
När stormen trycker på med iver,
att vi vår segel minska må

5. När stormen uppå havet lugnar
och akterdyning rullar fram,
vi ligga här ibland de vilda
och önska oss att gå i land

6. Där är en stad, som skeppet dröjer
kanske en månad eller två
Vi gossar gå i land, ha nöjen
och spela med de flickor små

7. Visst har en sjöman våta kläder
men han har ock ett sorglöst bröd
De torkas väl i vackert väder
och då det går en stilla sjö

/Från Pärnå, Finland/


VIND OP, VIND OP I RÅ

1. Vind op, vind op i rå
sæt sejlene til side
alt på den bølge blå
vi agter nu at stride
- Far nu vel vi rejser hen
Vi kommer snart igen -

2. Neptunen er uro,
den har så mangen væltet,
den haver væltet om
så mangen raske helte

3. Godt øl og brændevin
skal altid med oss følge
i hvor vi drager hen
alt på den stolte bølge

4. Alt liv der er som hø
profetene monne skrive,
vi skal jo alle dø,
det er godt for når det bliver

5. Så far da alle farvel
jeg eder Gud befale
til liv og så til sjæl
Han er den som husvale
- Far nu vel vi rejser hen
Vi kommer snart igen -

/Från Färöarna/Danmark/


SOMMARVISA FRÅN DALARNA

Vintern ändar och sommaren begynner,
blad och blommor de spira och de gro
Späda liljan i lunderna upprinner,
skygga duvan i eken har bo
De många skogens fåglar små
och lilla lärkan flink och snäll,
de spela opp intill senaste kväll,
ja, alla skogens fåglar små
och lilla lärkan flink och snäll,
de spela opp intill senaste kväll


VINTERN TAR ÄNDA

1. Vintern tar ända och sommaren begynner
och alla blad och blommor de gro
Och liljan uti dalen i lunden upprinner
och duvan i eken har bo
Men lärkan och andra fåglar snäll,
de spela uti lunden så vänt,
de höra intet upp förrän den mörkaste kväll

2. Himmelen har jag att förvänta den dagen,
när solen på himmelen upprann
All nådens kärlek av hjärtat är tagen
och molnet uppå himmelen det far
Solen och månen lyser opp
och lövet det sprider ut sin knopp
och göken han gal i den högaste topp

3. Blodet det röres i alla mina ådror
och hjärtat det svider i mitt bröst
I det jag ej fick äga den lilla förmågan,
som jag uti min ungdom har hyst
Men ett är det som kväljer mig ändå,
att jag skall höra den ynkeliga låt
Min fader och min moder de hindra mig så svårt

/Upptecknad efter Torp Greta Larsdotter av Torp Anders Andersson, Dala-Järna/


NU VINTERN HAR ÄNDAT

Nu vintern har ändat
och sommaren begynner
och alla blad och blommor de gro
Och liljan under träden
uti lunderna upprinner
och duvan uti ekarna bor
Lärkan och andra fåglar små,
de sjunga ock i luften så väl
De höra icke upp
förrän mörkaste kväll

/Från Skåne/


WIR ULDUM UPI KITTAN

Wir uldum upi kittan jengang
å timber i ena ladu
Å sämes wir addum timber iett warv
å sämes wir addum timber iett warv
so kam gubbin dajt min slagu

/Efter mormodern till Einar Britt, Älvdalen, upptecknad av Carl Gustav Färje. Ur Paul Bäckström, "Låtar från Dalarna", nr 68/



VI SKA GÅ UT Å STJÄL' ROVER

Ja, vi ska gå ut å stjäl' rover,
rover å rötter å rötter å kål
Ja, vi ska gå ut å stjäl' rover,
rover å rötter å kål
Ta dej e rova, ta dej två,
Ta dej e rova, ta dej två,
Ta dej e rova, ta dej två,
Ta dej e stora två

/Skånsk festmarsch/


VI SKA STÄLLA TE EN ROLIGER DANS

1. /:Vi ska ställe te en roliger dans
Vi ska binda både krona å krans te dansen:/
/:Hej, hoppsan, roliger dans
Hej, hopp, båd' krona å krans te dansen:/

2. /:Vacker ä du när du dansar å ler
Vacker när du på din käresta ser, skön' Anna!:/
/:Hej, hoppsan, roliger dans
Hej, hopp, båd' krona å krans te dansen:/

3. /:Ful ä du när du dansar å ler
Ful ä du uti alla manér, ja du ä ful:/
/:Ful ä du, vacker vill du vara:/
Du ä ful!

/Sånglek eller polska från Södermanland, ur A. G. Rosenberg, första häftet, "160 Polskor, Visor och Danslekar upptecknade i Södermanland 1823-1835", nr 22/


VI ÄR FRÅN HÄSSJÖ Å TYNNERÖ

1. /:Vi ä från Hässjö å Tynnerö,
Hässjö å Tynnerö, vi!:/
Hadiratta ritten rej, hadiratta ritten rej,
hadiratta ritten ritten, ritten ritten rej,
Hadiratta ritten rej, hadiratta ritten rej,
hadiratta ritten ritten rej, hej!

2. Vi ä bre mellan axlan,
bre mellan axlan, vi!

3. Vi ha kånjak i bena,
kånjak i bena, vi!

4. Vi ha strömming te bytta,
strömming te bytta, vi!

5. Vi ha bytta bak i båten,
bytta bak i båten, vi!

6. Vi få hångle me jäntan,
hångle me jäntan, vi!

7. Vi få pusse på jäntan,
pusse på jäntan, vi!

8. Vi få ligge la me jäntan,
ligge la me jäntan, vi!

9. /:För vi ä från Hässjö å Tynnerö,
Hässjö å Tynnerö, vi!:/
Hadiratta ritten rej, hadiratta ritten rej,
hadiratta ritten ritten, ritten ritten rej,
Hadiratta ritten rej, hadiratta ritten rej,
hadiratta ritten ritten rej, hej!

/Nattfrierivisa från Medelpad/


TILL MIN FLICKA

1. Vore du ett ax och en fågel jag,
flög jag till dig strax, tog dig i min mund,
flöge se'n på stund bort med dig till skogs

2. Vore du ett blad, skulle jag som vind
fläkta kring dej glad, sjungande ditt namn
Gunga i din famn som ett litet barn

3. Vore du en ros, aldrig från din famn
rymde jag min kos. Fjärilslätt och varm
vid din hulda barm låg jag alla dar

4. Vore du en våg och jag själv dess strand,
jämt jag på dej såg, tänk vad kyssar då
dag och natt att få, av dej, lilla våg

5. Men ack fåfängt hopp! Bort från mej du flyr
som en hind i lopp. Strömma tåreflod!
Rinn mitt hjärteblod! Bort du flyr från mej

/Text: C. F. Dahlgren. Mel. J. E. Nordblom. Ur "Lefve sången" Nyaste sång- och visbok utgifven av Lorentz Lundgren" Stockholm 1903, nr 59/


VORE DU ETT BLAD

1. Vore du ett blad, skulle jag som vind
fläkta kring dej glad, sjungande ditt namn
Gunga i din famn som ett litet barn

2. Vore du en ros, aldrig från din famn
flöge jag min kos, fjärilslätt och varm
Vid din hulda barm låg jag alla dar

3. Vore du en våg och jag själv dess strand,
jämt jag på dej såg, tänk vad kyssar då
dag och natt att få, av dej, lilla våg

4. Men ack fåfängt hopp! Bort du flyr från mej
som en hind i lopp. Strömma tåreflod!
Rinn mitt hjärteblod! Bort du flyr från mej

/Efter Alida Grönlund, Latikberg, Vilhelmina, Västerbotten/


VÅRA GETTER OCH VÅRA BOCKAR

1. Å våra getter och våra bockar och våra fyrfota fän,
de går i skogen och plockar kottar och gnager barken av trän
- De har lärt sig den vanan och följer den banan,
som var och en gör som har ett livat humör -

2. Å våra pigor och våra drängar och våra tvåfota fän
uppå gällen, under fällen de sätter knä emot knä
- De har lärt sig ...

/Ångermanland/


SJÖMANSVISA FRÅN SKATTUNGBYN

/:Vår lastning vi avlade,
en annan mottog den
Sen gav vi oss mot hemmet,
vårt kära land igen:/
/:Ja vi seglade så gladeligt
alltefter Guds behag
och kommo hem till Sverige
allt på den fjärde julidag:/

/Från Skattungbyn, Dalarna/


KVARNPOLSKAN

/:Vädret blåser i kvarna, har ni sett på Pers?:/
/:När det inte blåser, står han där å fräs:/
Tjo, faderallan lej!

/Vispolska efter Gerda Johansson, Hörlösa, Persnäs, Öland/


VÄLKOMMEN, ACK VÄLKOMMEN

1. Välkommen, ack välkommen,
hav tack för din visit!
Kom ofta och gör om den,
kom hämta glädjen hit

2. Jag aldrig i min levnad
har haft så kär visit
Min kammare fick trevnad,
se'n du, min vän, kom hit.

3. Du blickar - strax jag glömmer
de kval, som tära mig
Du ler - och mig jag drömmer
i himlen jämte dig

4. En sol på fönsterrutan
var morgon hälsar mig
Den vore jag gärna utan (förutan),
blott jag får äga dig!

5. I sömnens armar sluten
jag tror mig se din bild
När drömmen är förfluten,
jag var ifrån dig skild

6. Ett hopp så skönt jag äger,
jag tror du älskar mig
En lika känsla säger,
mitt hjärta tillhör dig

7. Lovis går ut att vässa
små spjut att såra mig
Tro mig, förutan dessa
du vet jag älskar dig

8. Så länge än jag andas
är du uti min håg,
tills livets afton randas
och graven öppen står

/Från Pärnå, Finland/


ÅR 1824

1. År artonhundratjugofyra jag mig en hyra tog,
på briggen Josefina till att fara
Vi gingo ombord på briggen allihop,
för att bliva klara till att rejse

2. Men vinden blev kontrari och vi till ankars gick,
och uppå Älvsborgsfjorden fick vi ligga
I dagarna fem vi fick ej fara hem
och farväl av våra flickor taga

3. Men vinden nu god blåser och lotsen är ombord
och folket börjar sjunga invid spelet
Vindar ankaret opp och seglen i topp,
adjö och farväl ni Sveriges flickor

4. Men vi kan inte glömma vårt fädernesland,
så länge som vi har Marstrand i sikte
För den som ungkarl är han är ju lika glad
för var som vi får hamn så får vi flickor

/Text ur Olaus Olssons vissamling, Valla, Bohuslän. Melodi efter Johan Kristensson, Klädesholmen, Bohuslän/


ÄLING BÄLING

Äling Bäling at opp tjugo käling
Vart int mätt ändå - huh!
At opp en häst, drack opp ett träsk,
hoppa yver hagan, men just då sprack magan!

/Ångermanland/


YXAN I KNUTEN [ÄLSKAREN I GLUGGEN]

1. Yxan den sitter i knuten, söta lilla vännen min
Men far han vaktar stuten, du får inte komma in
- Tusse-lulla-gulla-snälla, som går te mej om kvälla,
som inte kan se att far e hemma, far e hemma
Vyssan lullan lej -

2. Jag ser ditt blåa öga, söta lilla vännen min,
igenom fönstret det höga, du får inte komma in

3. Grålle går på ängen, söta lilla vännen min
Gråskägget ligger på sängen, så du får inte komma in

4. Men fryser du om bena, söta lilla vännen min,
så finns det brännvin bak stena, men du får inte komma in

5. Men kom på lördagkvällen, söta lilla vännen min,
för då är styggen borta, han är i kvarnen sin

(far klagar på att hon sjunger)

6. Nog måste jag något få låta, söta lilla vännen min,
så småttingarna ej ska gråta, du får inte komma in
- Tusse-lulla-gulla-snälla, som går te mej om kvälla,
som inte kan se att far e hemma, far e hemma
Vyssan lullan lej -

/Från Jämtland/


ÄLVSBORGSVISAN

1. Den blomsterprydda gondolen gled
ut över Älvsborgs blåa böljor ned
Det var så hemskt i den mörka natt
En flicka skön vid rodret satt

2. Kring pannan bar hon en lagerkrans
beprydd av stjärnornas milda glans
Hon sjöng om vännen så ljuv och kär,
som uppå Älvsborg fängslad är

3. Men Herman hörde den stämman klar,
som genom järnbeslagna fönstret far
Hallå, han ropar, min sångarvän,
nog känner jag din röst igen

4. Jag haver mördat ett barn för dig,
det kunde du ha förlåtit mig,
ty kärleken den är lika stor
hos fången som på Älvsborg bor

5. Och havet ryter och åskan går
och böljorna emot Älvsborg slår
Det blixtrar till och den fången såg
sin sångarvän i böljan låg

6. Att sitta innespärrad i en bur,
så klagar fången, o jag arma djur
Min Sigrids öde jag dela må,
min grav skall bliva böljan blå

7. Och fången kvar uppå Älvsborg satt,
till dess han rymde därifrån en natt
och kasta' sig i den böljan blå
för att sin Sigrid återfå

8. Och mången gång uppå Älvsborg se'n
man haver hört den rösten ren
och denna rösten man känt igen,
ty det var fångens sångarvän


BARNDOMSMINNEN

1. Ännu vid framskridna levnadsår,
levnadsår, levnadsår,
min barndomstid för mitt minne står
i all sin oskuld så trogen
Vad det var roligt i unga dar,
när jag var hemma hos mor och far,
när jag var hemma hos mor och far,
i låga hyddan i skogen

2. Jag sprang i skogen bland stock och sten,
bland stock och sten, bland stock och sten,
med nakna fötter och bara ben
och utan jacka och luva
Och blev jag hungrig, som ofta plär,
så tog jag mig en handfull bär,
så tog jag mig en handfull bär
från skogens närmaste tuva

3. Vad jag i vändningen då var rapp,
då var rapp, då var rapp,
med lilla vesslan jag sprang i kapp,
tills hon sig murade inne
Och lilla ekorren vig och lätt
fick understundom ta sin reträtt,
fick understundom ta sin reträtt
till trädets översta pinne

4. Men blev jag trött på att ensam gå,
att ensam gå, att ensam gå,
då skar jag käppar att rida på,
och det blev hästar så friska
Men säkra tyglar av bast och bark
jag körde friskt genom skog och mark,
jag körde friskt genom skog och mark
med liten ungbjörk till piska

5. Och halva dagar jag låg på knä,
jag låg på knä, jag låg på knä
och byggde båtar av bark och trä
vid dammens grönskande stränder
Och stora laddningar utav sand
jag sände över till fjärran land,
jag sände över till fjärran land
för tusen kronor i sänder

6. Jag byggde lagård, jag byggde stall,
jag byggde stall, jag byggde stall
av ris och kvistar från gran och tall
och stolt sig byggnaden visar
Av gamla grankottar från i fjor
fick stallet hästar och lagårn kor,
fick stallet hästar och lagårn kor
och kätten kalvar och grisar

7. Vad man är händig, då man är barn,
då man är barn, då man är barn
Jag byggde såg och jag byggde kvarn
vid lilla bäcken den klara
Miljoner plankor det skar min såg
och tusen tunnor av korn och råg,
och tusen tunnor av korn och råg
min lilla kvarn kunde mala

8. Visst var den enkel min barndomstid,
min barndomstid, min barndomstid,
men varje minne som knyts därvid
jag ska bli trogen för livet
Jag ska ej glömma de sälla dar,
när jag var hemma hos mor och far,
när jag var hemma hos mor och far,
i låga hyddan i skogen.

/Ord av "Gösta", Gustav Schönberg 1844-1927/


ÄPPLET DET VÄXER

Och äpplet det växer ej högre i topp,
än det till jorden måste nederfalla
Det växer så högt och smakar så sött,
det smakar icke lika sött för alla


ÄRA VARE GUD

Ära vare Gud, nu har jag varit brud,
å rätt nu så är det kväller
/:I sängen har jag var't
å roligt har jag haft:/
å smakat har jag på buteljen

/Brudpolska efter G. Andersson, Ludgo, Södermanland/


ÄR DU VAKEN DU JÖNS

Är du vaken, du Jöns,
eller sover du, Jöns
eller vaknar du aldrig mera,
du Jöns?
Jag dricker bara finkel, ja',
å alla flickor vill mej ha,
alla flickor vill mej ha,
för jag är nykter karl

/Efter Gustaf Bergman, Kärrgruvan, Västmanland/


SKÅLARNA

Ät och drick, låt skålarna gå,
lägg bort den gamla sorgen
Jag stod här igår
å jag står här idag,
få se hur det går i morgon
Ja, skam för den som icke
skålarna i botten dricke
Ja, drick dom i botten, drick dom i botten,
så gör jag, hurra

/Västerbotten/


EN SÅNG OM DE UPPRÖRANDE BARNSKANDALERNA I MALMÖ

1. Ögonen tåras, sinnet uppröres,
av sådan grymhet emot de små,
som vi väl skola älska och vårda,
då vi som gudagåva dem få
/:Odjur i människohamn
är deras rätta namn,
som ej för barnen öppna sin famn:/

2. Kärleksfull vård de små må få röna,
då de med stora smärtorna föds
Vem har då hjärta att dem vårdslösa,
pina den späda plantan till döds?
/:O, nej! Den hjärta har,
kärleksfull städse var,
lika om det är mor eller far:/

3. Malmö, där frestelserna så stora
möta och locka var individ,
nu skådeplatsen tyckes ha blivit
för dessa onda makternas strid
/:Man resonerar kallt,
"En summa, ett för allt",
men så har lagen icke befallt:/

4. Barnen de små, som födas till världen,
vad hava de samhället väl gjort?
Detta i första hand är väl skyldigt
göra det som är ädelt och stort
/:Skydda de arma små,
så att de icke må,
samvetslöst i eländet förgå:/

5. Just ett exempel ha vi för stunden,
en jordemoder känslolös, hård,
för snöda mammon knappast gav moder
och hennes barn en utlovad vård
/:Och kanske komma skall
i dagen många fall,
då hon sig visat hård, grym och kall:/

6. Men straffet kommer och de som hulpit
för snöda mammon henne däri,
skola, om och ej utav rättvisan,
dömda dock av rättänkande bli
/:Odjur i människohamn
är deras rätta namn,
som ej för barnen öppna sin famn:/

/Melodi: "Brusande vågor". Ord ur ett skillingtryck, "Sex nya visor", nr. 101, Malmö Visförlag, Nils Lindström, 1912/


Julvisor och visor i juletid, före och efter jul

ALL DEN HELGA KRISTENHET

1. All den helga kristenhet
prise Guds barmhärtighet
för hans stora kärlighet!
- Det är nu skett, som bådat har Esaias
Gabriels ord, de äro nu fullkomnade
Eja! Eja!
En jungfru haver oss fött ett barn,
det Gud Fader utlovat har i fordom tid
Nu är född en Frälserman,
en Frälserman i Israel
av en jungfru, som oss bådat Gabriel -

2. Konungen av himmelrik
kom här ned till jorderik
att göra oss med honom lik
- Det är nu skett etc. -

3. Salig tid nu kommen är,
varom profeten vittne bär,
att Guds Son skulle födas här.
- Det är nu skett etc. -

/Piæ Cantiones III. Text ur Carolinska psalmboken, nr 129/


ANDERS PERSSONS STUGA

/:Anders Perssons stuga står i ljusan låga,
Anders Perssons stuga brinner opp, sa'n:/
/:Anders Persson kuta och sprang,
Anders Perssons stuga luta och brann,
Anders Perssons stuga står i ljusan låga,
Anders Perssons stuga brinner opp, sa'n:/

/Vispolska efter Hugo Pettersson, Eskilstuna/


AVSKEDSSÅNG

Adjö, farväl, båd' man och kvinna likaså,
som vi få taga avsked åv, adjö, farväl!
Vi har ej mer att sjunga, vår visa den har tagit slut
vi träffas nog som vänner, när dagen bliver ljus
Adjö, farväl!

/Från Trögd, Uppland/


BEREDEN VÄG FÖR HERRAN!

Bereden väg för Herran!
Berg sjunken, djup stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn

Guds folk, för dig han träder,
en evig konung opp
Strö palmer, bred ut kläder,
sjung ditt uppfyllda hopp
Guds löften äro sanna,
nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn

/Ord av Frans Michael Franzén/


DAGEN ÄR VÅR GLÄDJES DAG

1. Dagen är vår glädjes dag,
Herren sig förbarmar
Efter Fadrens välbehag
i Marias armar
vilar Sonen underbar,
som från himlen burit har
frälsningen till jorden
Oss till evig frid och fröjd
kommen ned från himlens höjd,
är han mänska vorden

2. Jordens folk vid änglars sång
skola fröjden smaka,
med de herdar natten lång
över hjorden vaka;
fröjdas, som när modren såg,
hur i krubban barnet låg
i den rena linda;
fröjdas åt de händer små,
att ej världarne förmå
dem I vanmakt binda

3. Barnet i sin moders famn,
oss till frihet givet,
det skall bära kunganamn,
råda över livet
Fast är profetians ord:
ibland furstebarn på jord
intet är dess like;
det är världens ljus och sol,
evig är dess kungastol,
evigt är dess rike

/Piæ Cantiones nr IX/


DE HERDARNE FÖRDE FÅREN I BET

1. De herdarne förde fåren i bet,
i markerna vallade hjorden
Då sågo de ängelens lysande fjät
och hörde de himmelska orden
Ej Herren gat längre lida
all världenes uselhet
och höra hur folkena kvida
i ängslan och syndfullhet
Ty sände sin son han som frälsningsman
för alla de suckande fångar,
till huvud och hövitsman
för allt som på jorden gångar

2. Så jubla du härliga Musica
med höga och klingande strängar
och klingen skalmeja och cithara
kring Kanaans grönskande ängar!
Nu blommar den roten Jesse,
nu frälsningens vin slås i
Så förkunnade ängeln för desse,
de lyssnande herdar tri
Och de gingo i natten med stav i hand
bland klingande harpor och röster,
mot dagningens blånande band,
mot morgonrodna'n i öster

/Text av Oscar Levertin, "Gammal svensk julkantat", "De bettlande scholepiltarna sjunga". Melodi av Birger Anrep-Nordin. Ur "Dikt och ton" tryckt 1948/


DET RINGER TILL HELGEMÅL

1. Det ringer, det ringer till helgemål,
från tusende klockor det ljuder
Och stjärnorna gnistra i glans och prål
som himmelska strålande brudar

2. Det ringer till ljus och till julefrid
och vida kring jorden det höres
Av helga minnen från Betlehems tid
vårt hjärta i kvällen beröres

3. Det ringer, det ringer till hjärtero
och kvalen från sinnena vika
I själen sig smyger en stilla tro
och fattiga hjärtan bli rika

4. Det ringer, det ringer till nyfött hopp
för prövade människoanden
Och klockornas klang leder själen opp
till eviga salighetslanden

/Text av F. Borén. Melodi av J. O. Lindberg. Ur "Lärokurs i skolsång", del 3, tryckt 1924/


JULVISA

1. Det slumrar ett litet barn så skärt
med en strålglans kring sitt hår
Det barnet är oss mera kärt
än jordens fagra vår
Blommor små, blommor små
runt omkring vaggan stå

2. Se barnets mor har armen lagt
kring bäddens gyllne strå
Guds goda änglar hålla vakt
vid stugan arm och grå
Stjärnans ljus, stjärnans ljus
glans ger åt stigens grus

3. Vi ödmjukt knäppa händer där
i andakt djup och from
och himlens närhet känna här
i barnets helgedom
Ära Gud, ära Gud,
skönt klingar sångens ljud

/Text av Edit Ahrenlöf. Melodi av Gustaf Bengtsson. Ur "Sångbok för skolan" tryckt 1949/


DET VAR DE HELGA KUNGAR TRE

1. Det var de helga kungar tre,
de månde sig på väg bege
Frälsaren att finna
och särla syntes det för dem
klart en stjärna brinna
i natten över Betlehem
Gladeligt de hinna
Frälsarens första hem

2. Maria, helga jungfrun satt
så modersöm den hela natt
invid barnets sida
De helga kungar böjde knä
och ur håvor vida
tog röda guld och ädelsten
att i dunklet sprida
klart och kostligt sken

3. Men mer än guld och ädelsten
som spridde klart och kostligt sken
syntes för Guds öga
det rena, fromma hjärtelag
hos de kungar höga
I det fann Gud ett stort behag
och det lyser vida
än i denna dag

/Ur ett stjärngossespel från Avesta/


DET ÄR HÖGTID IGEN

1. Det är högtid igen,
ty vår himmelske vän
kommer åter som gäst till vårt bo
Därför tända vi må
våra julljus och så
honom möta med kärlek och tro

2. Själv ett barn han ju är
och de små har han kär,
han har givit sig ut för dem
Fastän härlig och rik
blev små barnen han lik
för att föra dem upp till sitt hem

3. Därför sjunga vi nu
glatt vår julsång och du,
o vår vän, lär oss sjunga den så,
att ur helgade bröst
med en renare röst
i din himmel vi sjunga ock få!

/Lars Aug. Lundh. Ur "Sånger för skola och hem", tryckt 1948/


DU TROGNA SKARA

1. Du trogna skara, fröjda dig, var glad,
ty Frälsaren är född i Davids stad,
i Betlehem!

2. Till herdarna en Herrens ängel kom
Att Jesus Krist är född, han talar om,
i Betlehem

3. När ängeln lämnat dem, de tala så:
"Att detta barn få se, vi skynda må
till Betlehem"

4. Och oxen, åsnan, som i stallet stå,
förstå, vem barnet är på krubbans strå
i Betlehem

5. När åtta dagar gått, i templets famn
han bäres fram och Jesus blir hans namn
i Betlehem

6. De vise män med gåvor trefalt tre
att Kungars Konung hylla sig bege
till Betlehem

7. Att vi på dagligt bröd ej lide brist,
vi bedja dig till sist, o Jesu Krist
i Betlehem!

/Ur Piæ Cantiones. Översättning av Kurt Ljungberg/


EN VISA VILJA VI BEGYNNA NU

1. (Alla:) En visa vilja vi begynna nu,
som sjunges så här om oss alla
En kung och en knekt och en stjärnförare,
dem vilja vi visarne kalla
Samt männerna tre, som stånda breve',
på dem så vilja vi alla nu se
och allra helst de små barnen

2. Den knekten han är ju så hurtig i sinn',
han stampar i golvet och säger:
(Knekten:) "Förlåt att jag stiger så dristigt härin,
men ute det blåser kallt väder
Och jag är så kulen i kroppen min,
giv mig ett glas gott brännevin,
få se om jag blir något bättre"
(Alla:) "Få se om han blir något bättre"
(på samma melodi som föregående rad)

3. Stjärnförar'n han driver sin stjärna omkring
på det hon må lysa och brinna
Han är både munter och hurtig i sinn',
han låter all sorgen försvinna
Han sjunger och gläder sig varhelst han går
men allra helst när han brännevin får,
när som han i salen inträder

4. Vi havom ock en Judas, som bär våran pung,
vi tro han är kommen från skogen
En mössa den har han så lång som en lur
och näsan den pekar åt krogen
Han är viter i synen som en svart morian,
så att han kan skrämma bort alla små barn,
när helst de få höra honom skratta
(Judas:) "När helst de få höra honom skratta"

5. (Alla, på samma melodi som från "Han är viter":)
Och pungen, den för han uti sin hand,
han ramlar och skramlar det värsta han kan,
ty pengar det vill han ju hava
(Judas:) "Ty pengar det vill jag ju hava"

/Från Närke. Se Knut Brodin, "Julens visor", nr 31/


ETT BARN ÄR FÖTT I BETLEHEM

1. Ett barn är fött i Betlehem,
i Betlehem
Dess fröjdar sig Jerusalem
Halleluja! Halleluja!

2. Han ligger här på hö och strå,
på hö och strå,
som evig är och allt förmår
Halleluja! Halleluja!

3. Oxen och åsnan stodo när,
stodo när
det barn, som Gud och Herren är
Halleluja! Halleluja!

4. Av Saba kungar kommo tre,
kommo tre,
guld, rökverk, myrra buro de
Halleluja! Halleluja!

5. Ty vare pris i evighet,
i evighet,
den heliga treenighet
Halleluja! Halleluja!

/Piae Cantiones XII. Svensk text ur Carolinska psalmboken, nr 145/


Variant:

1. Ett barn är fött i Betlehem, i Betlehem,
dess fröjdar sig Jerusalem,
halle, halleluja!
Han ligger här på hö och strår,
som evig är och allt förmår
Om honom änglar sjunga
och lova Herren Gud

2. Oss syndare till mycken tröst, till mycken tröst,
han haver världen återlöst,
halle, halleluja!
Den heliga treenighet bevisat
oss barmhärtighet
För all den stora nåden
vi lova Herren Gud


FÅLEN HAN SPRINGER

Fålen han springer på himmelsblå isen
allt upp till Falun och nappade grisen,
allt om en julakväll
Knåpa, låt det gå medan julen står på

/Från Ockelbo, Gästrikland/


GABRIEL ÄNGEL

1. Gabriel ängel han varder utsänd
till jungfru Maria allena
Gud haver sin nåde till eder vänt,
att hon skull' bli Jesu moder den rena

2. Då svarade Maria med ärbart sinn:
Slikt ske allt efter Guds vilja,
att jag skulle bliva den utvalda kvinn'
Från Gud vill jag mig aldrig skilja

3. Tre vise män en stjärna såg
i Jesu födelsetimma
De foro dit där barnet i krubban låg,
som världen skulle lösa av pina

4. Dessa tre konungar av Österland,
som voro av Gudi utsända,
att offra guld, rökelse och myrram,
därtill Gud dem upptände

5. De offrade Gud det klaraste guld
och rökelse till deras föda
Han vare den store profeten huld,
som världen skulle lösa av möda

6. Herodes sig besviken fann,
till Betlehem lyster den fara
Jesum förgöra strax ville han
allt med sin mordiska skara

7. Herodes grep an de svenbarn så klen,
mång' tusende månde han slakta
Uppstack deras hjärtan och krossa deras ben
och Jesum förgöra han akta

8. Men Josef och Maria de togo sin son,
till flykten månde de sig reda
S'en foro de in i Egypti land
allt undan Herodes den vreda

9. Dess tackom vi Gud, som gjorde så väl
och dagligen månde oss göra
Han löste igen vår dyrbara själ,
när han månde döden förstöra

10. Nu glädjoms av Jesu födelsefest,
båd' gamla, och unga tillike
Till jul och till nyår han varder vår gäst
i detta här nådenes rike

11. Gud signe och skydde båd' städer och land
och frälse vårt konungarike
Sist före han oss till vårt fädernesland
och göre oss änglarna like

/Upptecknad i Lillkyrka i Trögd, Uppland, 1917 efter 80-årige Gustafsson i Viggeby/


FÖRSAMLENS I TROGNE

1. Församlens I trogne, jubelsånger kväder,
o kommen, o kommen till Betlehem!
Änglarnes konung sen i lindakläder!
O, kommen och tillbedjen o, kommen och tillbedjen,
o, kommen och tillbedjen Frälsaren!

2. I krubban Du vilar, nu så ringa vorden,
Du ärones konung vid änglars sång:
"Ära ske Gud och vare frid på jorden!"
O, kommen och tillbedjen o, kommen och tillbedjen,
o, kommen och tillbedjen Frälsaren!

3. Oss höves att ock med jubelsång Dig hälsa,
den evige Fadrens enfödde son,
ty Du är född och kommen oss att frälsa:
Tack lov och pris och ära, tack lov och pris och ära,
av hjärtat vi hembära Frälsaren!

(Nyare text: "Nu dagen är kommen ...")

/Portugisisk sång?/


FARBROR SVENS LUCIAVISA

God afton, mitt herrskap,
vi kommer för att störa,
men det är vår vänskap,
som bjuder oss att göra
För just i denna natt
är det Lusse-lusse-natt,
det är Lusse-lusse-natt i natt

Med kaffe och bullar,
vi hoppas det ska smaka
med kaffe och bullar
och liten pepparkaka
För just i denna natt
är det Lusse-lusse-natt,
det är Lusse-lusse-natt i natt

/Utlärd av Monica Söderberg/


HÄLSNINGSVISA

1. /:Goder afton härinne, både kvinnor å män:/
/:husbonde, matmoder, såväl piga som dräng:/

2. /:Vi önska eder alla en fröjdefull jul:/
/:Alla sorger och olyckor skiljs från eder nu:/

3. /:Vi har vandrat, vi har vandrat över skog och moras:/
Våra fötter har gått sönder och skorna i kras:/

4. /:Vi gå ej av snålhet, ej heller av nöd,:/
utan endast för ro skull, ty nog få vi vårt bröd:/

/Från Närke. Nr 27 i Knut Brodin, "Julens visor"/


GODER AFTON

1. /:Goder afton här inne, båd' herre och fru,:/
/:husbonde, matmoder, var lustig, var glad:/

2. /:Vi önska Eder alla en fröjdefull jul:/
/:och därtill allesamman ett gott nytt år:/

3. /:I Betlehems stad, i Betlehems stad, :/
/:där lyser en stjärna som är ljuvlig och klar:/

4. /:Den stjärnan hon lyser för gammal och ung:/
/:Den stjärnan hon lyser intill världens sista stund:/

5. /:En stjärna så såg vi på himlen så klar:/
/:Den stannade mitt över, just där Frälsaren var:/

/Ur ett stjärngossespel från Avesta/


GODER AFTON eller STJÄRNGOSSAR

Nu dagarna mörkna, nu faller snö
över gulnade marker och grånad sjö
Var hand må vila, jul är det nu!
Goder afton, goder afton, båd' herre och fru

/:Goder afton, goder afton, båd' herre och fru:/
/:husbonde, matmoder, var en som här bo:/

/:Vi önska eder alla en fröjdefull jul:/
/:Ifrån alla olyckor bevare Er Gud!:/

/Efter Karl-Erik Forsslund/


GODER MORGON BÅDE FADER OCH MOR

/:Goder morgon, goder morgon, både fader och mor:/
/:Vi önska eder alla en fröjdefull jul:/

/:När Jesus blev födder i Betlehems stad:/
/:då lyste det för honom en stjärna så klar:/

/:O, att vi finge följa den stjärnan i dag:/
/:som lyser oss vägen till himmelens sal:/

/Från Uppland. Ur Knut Brodin, "Julens visor", nr 29/


GODER MORGON MITT HERRSKAP

1. Goder morgon, mitt herrskap, här kommer Lussibrud
Hon nalkas till Eder med ära

2. Vi få önska Eder alla en fröjdefuller jul
Från alla olyckor bevare Eder Gud

3. Se, Lucia sig påminner att få roa Er en stund,
om hon Er vid hälsan finner i denna morgonstund

4. Kaffetåren står och kallnar, stånden upp nu och drick!
Förlåt, om vi något skämtar, det hör Lucia till

5. Haven tack nu mitt herrskap för en uppmärksam stund,
som I haven skänkt Lucia i denna morgonstund

/Från Dalsland/


GOD MORGON MITT HERRSKAP

God morgon, mitt herrskap,
här kommer lussebrud,
hon kommer till er med stor ära
Med gåvor så rara och klädd i vitan skrud,
hon minner sig vara ett ljusets sändebud,
för julen, för julen den kära

Vak upp ur morgonblunden
och äten och må väl,
det fröjdar Lucia utav hjärtat
Hon önskar Eder alla så fröjdefull en jul,
för olyckor alla bevare eder Gud
Lucia lyser julen in med ära

/Från Värmland. Melodi av Knut Brodin/


GUDS SON ÄR FÖDD

1. Guds Son är född
i Betlehem på denna dag
allt efter Guds eget välbehag
och vorden kött
Av blotta gunst och nåde
är han oss sänd till hjälp och tröst
och haver från all våde
all världen återlöst

2. Ack, himlabud!
I änglar och härskarorne,
förkunner frid på jordene
och priser Gud
med edra änglatungor,
med harpor och basunaljud,
ja, hjärtelig lovsjunger
och priser Herren Gud

3. När änglachor
betyga(n)de sin stora fröjd
och sjöngo Gud i himmelshöjd
med glädje stor,
då (så) är den aldrig värdig
att nånsin äga mål och ljud,
som nu ej vore färdig
att lova Herren Gud

4. Ack, kärleks Gud!
När jag din godhet tänker på,
mitt hjärta villigt brista må,
ack, kärleks Gud!
Som så har älskat världen,
att du dig själv i döden gav
och undergick den färden
att helga så vår grav

5. Ack, hjärtans fröjd!
Nu låt oss alla vara glad'
och med de herdar gå (gå med herdarna) åstad
med hjärtans fröjd (till Betlehem)
och följa stjärnan efter,
som är vår Guds ords klara ljus,
på vägen jämn och rätter
till Herrens helga hus

6. De vise män
och hedningar av Österland,
som kommo ifrån Median
till Betlehem,
uppläto sine håvor
med största hjärtans rörelse
och skänkte honom gåvor:
guld, myrra, rökelse

7. Välkommen hit,
min Gud, min bror, min själavän!
Till jorden ifrån himmelen
välkommen hit!
Fast dina lemmar späda
i krubban lades ned på strå,
vill dock din kärlek gläda
var en dig skåda få

8. Din nedrighet
skall göra mig i himlen rik
och dina helga änglar lik
i evighet
Du velat dig förnedra,
på det du oss upphöja må
Vad kan oss mera hedra
än livsens krona få?

9. Låt oss begå
och fira så vår julefest,
att Jesus själv må bli vår gäst,
jag önska må
Så kan oss intet tryta
välsignelse I råd och dåd,
ty han vill med oss byta
sin kärlek och sin nåd

10. Hans stora namn
det är: Jesus en Frälsare
en mänskovän och älskare,
det är hans namn
Det namnet även nämndes
och första gången taltes om,
när Gabriel utsändes
och till Maria kom

11. På detta namn
beror ock all vår salighet,
som skriften nogsamt säga vet
I detta namn
skall alla släkten varda,
som uppå jorden finnas må,
välsignade och sparda,
att himmelsk glädje få

12. En härlig tröst
att han, som är vår Frälsare,
skall en gång bli vår domare,
ack, härlig tröst!
Då han i skyn skall komma
med makt och stora härlighet
och giva ond' och fromma
sin lön i evighet

13. För Jesu död
låt oss vår tid väl akta på,
att ej vår' lampor slockna må,
för Jesu död!
När brudgummen månd' komma,
att då vår' lampor brinna må,
och vi med alla fromma
i salen månd' ingå

Variant från Halland:

1. Guds Son är född i Betlehem på denna dag,
efter Guds eget välbehag, och vorden kött
Av blotta gunst och nåde är han oss till stor hjälp och tröst
och haver från all våde all världen återlöst

2. Låt oss begå och fira så vår julefest,
att Jesus själv må bli vår gäst, vi önska må!
Så skall oss icke tryta välsignelse i råd och dåd,
när han vill med oss byta sin kärlek och sin nåd

3. En härlig tröst, att han, som är vår frälsare,
skall en gång bli vår domare, en härlig tröst!
Då han i skyn skall komma med makt och mycken härlighet
och giva sina fromma sin lön i evighet

/Julvisa från Halland upptecknad av Otto Olsson/


GUDS SON ÄR FÖDD I BETLEHEM

1. Guds son är född i Betlehem på denna dag
efter Guds eget välbehag och vorden kött
Av blotta gunst och nåde
är han oss sänd till hjälp och tröst
och haver från all våde
all världen återlöst

2. För Jesu död, låt oss vår tid väl akta på
ej våra lampor slockna må, för Jesu död
När brudgummen skall komma
att då vår lampa brinna må
och vi med alla fromma
i salen få ingå

/Ur ett stjärngossespel från Avesta/


HAVEN TACK FÖR DEN HEDERLIGA SKÄNK

Haven tack, haven tack
för den hederliga skänk
Denna skänk, denna skänk,
som ska vara er betänkt
Så säga vi alla godnatt!
Nu ska vi ut och vandra,
nu ska vi ut och gå
Farväl alla vänner och bekanta!

/Efter Gunnar Uvenberg, Åtvidaberg/


HAVEN TACK OCH GODNATT

Haven tack och godnatt för en redeliger skänk
Denna skänken skall bliva hos Gud i väl betänk
Och sedan så lyftom vi på vår hatt
och bjuda både värden och värdinnan godnatt
/:Haven tack och godnatt!:/

/Ur Knut Brodin, "Julens visor", nr 51/


HÄR KOMMA DE FATTIGA SJUNGAREMÄN

Här komma de fattiga sjungaremän
allt ifrån främmande länder
Vi äro så långt ifrån främmande land,
vi äro så långt ifrån främmande land,
att ingen oss igenkänner

/Från Sko socken, Uppland. Ur Knut Brodin, "Julens sånger", nr 58/


I BARN KOMMEN ALLA

1. I barn kommen alla, ty alla nu må
med andakt kring krubban i Betlehem stå
och se i den heliga natten, vad fröjd
vår Fader har sänt oss från himmelens höjd

2. I natthöljda stallet, i krubban I sen
vid heliga stjärnans klart strålande sken
det heliga barnet i lindorna där,
mer strålande skönt ån en ängel det är

3. I krubban det ligger på hö och på strå,
Maria och Josef begrundande stå;
de redliga herdar på knä där framför
och ovanför änglarnas jublande kör

4. O, böj där i andakt som herdarna knä
och knäpp dina händer och lova som de
I barn, stämmen in uti jublande fröjd
med änglarnas sång uti himlarnas höjd

/Tysk folkmelodi/

Nyare svensk text:

SÅ MILT LYSER STJÄRNAN

1. Så milt lyser stjärnan, fast natten är kall
Den lyser på krabban i Betlehems stall
Se, där vilar Jesus på bädden av strå
Hans glädje ska alla i julkvällen få

2. Han kommer till stora, han kommer till små
och följer oss sen på den väg som vi gå
Så låt oss nu sjunga i jublande fröjd
som änglarna små uti himmelens höjd

/Ord av Nils-Magnus Folcke/


IN DULCI JUBILO

1. In dulci jubilo,
sjunger på jorden bo
All vår hjärtans glädje
ligger in praesepio
Och skin som solen vida
matris in gremio,
/:alpha es et O!:/

2. O Jesu parvule,
din nåde mig bete,
trösta mitt hjärta och sinne,
o puer optime!
Låit mig din godhet finna,
o princeps inloriae!
/:trahe me post te:/

3. O patris charitas!
O nati lenitas!
Vi vore alle fördärvad'
per nostra crimina
Så haver han oss förvärvat
Coelorum gaudia:
/:Eja vore vi där!:/

4. Ubi sunt gaudia,
i den helga stad,
där de änglar sjunga
nova cantica
och de klockor klinga
in regis curia:
/:Eja vore vi där:/

/Ur 1695 års psalmbok/

Nyare text

1. Nu stige jublets ton
upp till Guds himmels tron
Du vår fröjd den blida
är lagd i krubbans ro
Som solen lyser vida,
ditt lov på jord skall bo
/:Du är A och O:/

2. Du Davids telning skön,
mig med din kärlek krön,
helga själ och sinne!
Du barn av Guds behag,
i dig min del jag finne
Mitt hjärtas kärlek tag,
/:Mig till himlen drag !:/

3. Hur ljuvlig är din nåd,
hur ljuvt din Faders råd!
Oss har helt fördärvat
vår synd och ont begär
Men dra har oss förvärvat
att bo bland änglars här
/:Vore vi dock där!:/

4. Nu ljuder sången glad
ifrån Guds helga stad
Änglaröster klinga
i lovsång ren och skär
Och himlens klockor ringa
för dig, vår konung kär
/:Vore vi dock där!:/

/Av J. A. Eklund/


JESUS I TEMPLET

1. Jungfru Maria till Betlehem gick
- Lovat vare hans heIiga namn -
Där födde hon Jesum, kär' sonen sin
- Och så den helige And -

2. Hon lindade honom i snövitan lind
Så lade hon honom vid sidan sin

3. Jungfru Maria hon somnade
Armar och ben de bortdomnade

4. Jungfru Maria hon vaknade
Jesum, kära sonen hon saknade

5. Jungfru Maria hon blåste upp ljus
Hon sökte efter honom i hela sitt hus

6. Jungfru Maria hon blåste på strå
Hon letade efter Jesum i varje vrå

7. Maria hon gångar den gatan rätt fram
Där mötte hon Josef, sin trolovade man

8. "Hör, kära min Josef, vad jag dig säga må
Har du sett Jesum, kär' sonen vår?"

9. "Jag haver ej sett honom sedan i går
Då såg jag honom i vår örtagård

10. Maria hon gångar sig i örtagården in
Där fick hon se Jesum, kär' sonen sin

11. "Sitter du här, kära sonen min?
Och görer din moder så sorgsefull sinn?

12. Var haver du varit en så långan tid?
Din fader och jag hava sökt efter dig"

13. "Ack, kära min moder, får jag int' vara, var jag vill?"
- Lovat vare hans heliga namn -
När som himmel och jord skola höra mig till
- Och så den helige And -

/Ord och melodi upptecknade i Boglösa, Uppland, omkring 1920/


JESUS I TEMPLET

1. Maria hon går sig åt Betlehem
- Lovat vare Guds heliga namn -
Där föder hon lilla sonen sin
- För Jesu nåder så rena -

2. De svepte honom i vitan lin
Se'n lade de honom i krubban in

3. Om morgonen när de vaknade,
lille Jesum, ende sonen, de saknade

4. De tände upp lampor, de tände upp ljus,
de sökte efter honom i kyrkor och hus

5. Maria hon gångar den vägen rätt fram
Där möter hon Josef, sin trolovade man

6. "Och hörer du Josef, vad jag dig säga må
Har du sett till Jesum, ende sonen vår?"

7. "Nej, jag har ej sett honom sedan i går,
då satt han i templet bland lärare vår"

8. Maria hon går sig åt templet in
Då finner hon Jesum, ende sonen sin

9. "Vad sitter du här, så dägelig,
din fader och jag sökt dig sorgelig"

10. "Och får jag ej vara evarest jag vill,
ty himmel och jord, de höra mig till

11. På jorden där skall jag lida stort tvång,
i himmelen är min spatseraregång

12. På jorden där skall jag lida stort men,
i himmelen skall jag vara näst änglar re'n

13. På jorden där skall jag bliva korsfäst,
i himmelen får jag sitta min fader näst

14. På jorden skall jag utgjuta mitt blod
- Lovat vare Guds heliga namn -
I himmelen haver jag satt min stol"
- För Jesu nåder så rena -


JESUS I TEMPLET (variant med annat omkväde)

1. Maria hon går sig åt Betlehem
- Eja, eja! -
Där föder hon lilla sonen sin
- För Jesu nåder så rena -

2. De svepte honom i vitan lin
Se'n lade de honom i krubban in

3. Om morgonen när de vaknade,
ende sonen, de saknade

4. De tände upp lampor, de tände upp ljus,
de sökte efter honom i kyrkor och hus

5. Maria hon gångar den vägen rätt fram
Där möter hon Josef, sin trolovade man

6. "Och hörer du Josef, vad jag dig säga må
Har du sett till Jesum, ende sonen vår?"

7. "Nej, jag har ej sett honom sedan i går,
då satt han i templet bland lärare vår"

8. Maria hon går sig åt templet in
Då finner hon Jesum, ende sonen sin

9. "Vad sitter du här, så dägelig,
din fader och jag sökt dig sorgelig"

10. "Och får jag ej vara evarest jag vill,
ty himmel och jord, de höra mig till

11. På jorden där skall jag lida stort tvång,
i himmelen är min spatseraregång

12. På jorden där skall jag lida stort men,
i himmelen skall jag vara näst änglar re'n

13. På jorden där skall jag bliva korsfäst,
i himmelen får jag sitta min fader näst

14. På jorden skall jag utgjuta mitt blod
- Eja, eja! -
I himmelen haver jag satt min stol"
- För Jesu nåder så rena -


JOSEF KÄRE JOSEF MIN

1. Josef, käre Josef min,
hjälp mig vagga sonen min
Gud skall rikligt löna dig
i himmelrik där faderns kärlek råder

2. Josef, käre Josef min,
hjälp mig sköta sonen min
Gud skall rikligt löna dig
i himmelrik, där faderns kärlek råder

3. Gärna Maria
vill jag vagga sonen din
Gud skall rikligt löna mig
i himmelrik, där faderns kärlek råder

4. Slumra i Guds armar tryggt,
änglar värna för allt styggt
Eja, eja Jesus Krist
i himmelrik, där faderns kärlek råder


JULPOLSKA

Julen, den glada, går åter omkring på jorden
med alla de kära och välkända ting
Lutfisk och julgröt och skinka ställs fram på borden
och alla ska dansa om granen i ring
Julljus och glitter på grenarna lustigt lysa,
lackdoften blandas med barrdoften ifrån gran
Vänligt ska jultomten åter nu mot oss mysa,
han kommer med klappar på doppareda'n

/Text av Rafael Hertzberg. Melodi av Johanna Ölander/


KLANG I SKOGEN OCH KLANG I FJÄLLEN!

1. Klang i skogen och klang i fjällen!
Gröna granen står mörk mot hällen
Frusna fingrar, låt yxan gå!
Snart i festskrud skall stugan stå

2. Fort på skidan, slå rem om foten!
Två små vantar ta tag om roten
Utför backen i lustig fart,
frukta ej, det går över snart!

3. Se, i dörren står mor och vinkar,
medan ljuset i stugan blinkar
Stjärnor tindra och glitter strö
över vitaste julesnö

4. Klang från tornet! De klockorna klinga,
stilla, stilla i kvällen ringa,
ringa glädje i barnasinn,
ringa julen och friden in

/Text och musik: Gunnar Wennerberg/


RESPOLSKA

Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll!
Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka
Alla kvällens norrsken flämta där i skyn,
alla sälla minnen skämta för min syn
Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll!
Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka

Ratsch! Det sprakar nog en frost i björk och tall!
Kratsch! Ett brak i skogen bådar furans fall
Granens långa skuggor darra lätt på snön
Yvig är dess päls och varje kvist är grön,
skogens kung är evigt ung och fager
Tusen, tusen stjärnor gnistra i hans hår,
ingen kung på jorden sådan krona får
Ratsch! Det sprakar nog en frost i björk och tall
Kratsch! Ett brak i skogen bådar furans fall
Granens långa skuggor darra lätt på snön
Yvig är dess päls, och varje kvist är grön,
skogens kung är evigt ung och fager

Hej, galopp! Det går på insjöns silvertak!
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa djupa fjärdar brusa under oss,
många ljuva världars ljus i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma
Höjden är så klar och klart är djupet ock,
dö, det är visst gott, men bättre leva dock
Hej, galopp! det går på insjöns silvertak!
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa, djupa fjärdar brusa under oss,
många ljuva världars ljus i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma

Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle, över fjäll och mo!
Första morgonstrålen randas i vårt hem,
alla skogar småle, och vi le åt dem
Om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa
Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld?
Är det hemmets skimmer eller stjärnans eld?
Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle, över fjäll och mo!
Första morgonstrålen randas i vårt hem,
alla skogar småle, och vi le åt dem
Om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa

/Text av Zacharias Topelius. Melodi: Östgötapolskan/


KOMMEN I HERDAR

1. Kommen, I herdar, det under att se,
som i sin nåd Herren Gud låter ske
Kristus är född all världen att frälsa,
kommen allt folk Guds son till att hälsa
Frukten Er ej!

2. Låtom oss skåda i Betlehems stall,
vad oss förkunnat det himmelska skall
Prisen (Prisom) då Herren, gamla och unga,
med fromma röster låtom oss sjunga:
Halleluja!

3. Hören av änglar från himmelens höjd,
Betlehem varder förkunnat stor fröjd
Tvedräkt ej mera mänskor må skilja,
frid må nu råda och en god vilja
Pris vare Gud!

/Julsång från Böhmen/


LANTZENS JULPOLSKA

Nu är det jula för hej å hopp,
för mor har nyss slutat baka
Å far han hugger en granetopp
å sätter kärvar på taka
I kväll ska tändas de fyra juleljus,
då dricker spelman ur farfars stora krus
å hela natta det vakas

/Vispolska efter Gerda Zetterlund, Katrineholm, Södermanland/


LUCIAVISA

Se go' morgon i huset
både herre och fru,
nu kommer Lussebru!
Hon närmast till sängen sig nalkas
Tager kaffet, det står och kallnar,
tager nu och drick oss till
tager kaffet, det står och kallnar,
tager nu och drick oss till,
det I haver fått av Lucia!

/Från Västergötland/


LUCIAVISOR FRÅN NORDVÄRMLAND

Sjunges vid ankomsten till en stuga utanför dörren:
Lusse lelle, Lusse lelle elva nätter före jul
Nu äro vi hitkomna så näst före jul

Sjunges efter inträdet i stugan då sångarna står vid dörrren:
God morgon härinne både kvinna och man,
husbonden uti huset med sin maka i famn.

Sjunges medan kaffet drickes:
Er framtid blive lyckelig
det önska vi ju,
att den ej må bliva besvärlig
Ty hälsan för oss alla är den ädlaste lott
och döden kan snart vara färdig
att sluta oss uti sin öppnade famn
Vi bedje till den högste
att han giver oss sin hand,
när vi vår sista årsdag en gång fira

När trakteringen är slut, uppstämma sångarna följande:
Vår önskan är den att ni ej må bli ledsna
Vi ha ej gått ut för att vålla er besvär
Snart öppnas graven där vi skola gömmas
I himmelen vi mötas bland änglarna mång'

Sjunges då man står i beredskap att avlägsna sig:
Som håret på en håne, som fjär uppå en hatt,
så önska vi er alla en rolig godnatt


LUSSIVISA

1. Gode morgon, gode morgon,
både kvinnor och män!
I dag är det Lussi,
som vi firar än

2. Gode morgon, gode morgon,
både stora och små!
I dag är det Lussi,
som vi fira må

/Efter Olla Britta Olsson, Malung, Dalarna. Ur Karl Erik Forsslund, "Med Dalälven ..."/


MÅ HERREN GUD VI LOVA

Må Herren Gud vi lova för denna dag av fröjd
och för den skänk från ovan, som gör hans nåd oss röjd
Så som oss lovat är, nu ett barn oss hjälp beskär
Att från synden oss förlossa hjälten kommen är
Hell dig, vår frälserman, du allena segra kan
Dig fött till världen här en jungfru, ren och skär
/:Dig fött till världen en jungfru, ren och skär:/
Ja, vår tunga må lovsjunga Herrens nåd förvisst,
ty till jorden nu är vorden kommen Jesus Krist
Prisom Herran när och fjärran, jordens alla skilda folk!
Stjärnan tändes, frälsarn sändes, sanningens och fridens tolk
Gudasände, hell!
/:Du hjälte, stor och härlig, välkommen, Jesu Krist!:/

/Julsång från Böhmen/


JULPOLSKA

Nu ha vi ljus här i vårt hus
Julen är kommen, hopp, tralalala!
Barnen i ring
dansa omkring, dansa omkring
/:Granen står så grön och grann i stugan:/
tralalalala, tralalalala, tralalalala, lala

Kom lilla vän, kom nu igen!
Dansa kring granen, hopp, tralalala!
Glädjen är stor
Syster och bror, syster och bror,
/:pappa, mamma alla gå i dansen:/
Trall ...

Kom, ta en sväng! Klappar i mängd
julbocken hämtat, hopp, tralalala!
Lutfisk och gröt,
tårta så söt, tårta så söt
/:få vi sedan när vi slutat (tröttnat) dansa:/
Trall ...

/Text av Rafael Hertzberg. Melodi av Johanna Ölander/


NU STÅR JUL VID SNÖIG PORT

Nu står jul vid snöig port,
klappar på och myser:
"Kära barn släpp in mig fort!
Här står jag och fryser
Se, min korg är full och tung!
Båd' åt gammal och åt ung
har jag gåvor rara
Får jag hos dig vara?"
"Ja, ja, ja, kom, kära jul!"

"Jag för med mig tända, ljus
och en gran från skogen,
frid och fröjd i varje hus,
vänskap så förtrogen
Fattigman skall ej bli glömd,
där han vandrar tyst och gömd,
och var sorg som gråter
skall bli tröstad åter"
"Ja, ja, ja, kom, kära jul!"

"Och jag löser upp allt tvång
i de glade ringar
Jag för med mig himmelsk sång
uppå änglavingar
Barnens ögon stråla då,
liksom stjärnor i det blå,
och de mörka frusna
hjärtan åter ljusna"
"Ja, ja, ja, kom, kära jul!"

"Men vad bäst jag giver dig
vill till sist jag spara:
Jesusbarnet är med mig
och din gäst vill vara
Vill du hava världens ljus
i ditt hjärta och ditt hus?
Får han helga fröjden
med sin frid av höjden?"
"Ja, ja, ja, kom, kära jul!"

/Text av Z. Topelius. Melodi av O. L. Svensson /


JULBOCKSLEKEN

1. Nu så ha vi julen här,
julen i vår stuga
Julebocken kommen är,
vi för honom buga
- Lalalalala, lalala,
lalalalala lalala -
Julebocken kommen är,
vi för honom buga

2. Kära bock, var är din fru?
Vi på henne vänta
Se ack, se på dörren nu
syns hon redan glänta

3. Var välkommen till vårt hus
med din fru, den rara
Er till ära granens ljus
brinna nu så klara

4. Här är stol, var god sitt ner,
kära herrskap. Sägen,
har det inte tröttat er
gå den långa vägen?

5. Nu vill bocken bjuda opp
Var så god, min herre!
Här blir muntert. Hej och hopp!
Här skall dansas värre

6. Julebockens rara fru
dansar med oss alla.
Se, hur raskt hon skuttar nu
Hoppsan, falleralla!

7. Bockens fru, hon är så nätt
och så fin att skåda
Bocken är på foten lätt
Hurra för dem båda!

8. Tack för allt, vad vi ha fått,
snask och karameller
Ack, det smakade så gott
Ack, vad du är snäller!

9. Låt oss alla tacka nu,
niga djupt och buga
Julebocken och hans fru
herrskap är som duga

10. O, hur. ledsamt, att Ni gå
bort ifrån oss redan!
Här vi nu i tårar stå
och er sakna sedan

11. Bocken är små barnens vän,
skall dem ej försumma
Bock, kom nästa år igen
med din rara gumma!
- Lalalalala, lalala,
lalalalala lalala -
Bock, kom nästa år igen
med din rara gumma!

/Av Rafael Hertzberg/


NU SÅ KOMMER JULEN

Nu så kommer julen,
nu är julen här,
litet mörk och kulen
men ändå så kär
Han i salen träder
med så hjärtligt sinn
och i högtidskläder
dansa barnen in
Ljusen och lanternan
glimma högt kring dem
liksom klara stjärnan
över Betlehem

2. Brinn, du julens stjärna,
lys min barndomsstig!
O, så gärna, gärna
ser jag upp till dig,
som jag dig förstode,
liten liksom jag
var också den gode
Frälsaren en dag
Och så sken du redan
på hans krubba klar
och så sken du sedan
allt till våra dar

3. O, du goda, fromma,
glada juletid!
Du vår vinterblomma
full av fröjd öch frid
Tusen skalkar (löjen) gunga
ystra på ditt knä,
och små änglar sjunga
kring vårt juleträ
Glatt med dem sig blandar
barnens fröjdeljud
Alla goda andar
lova Herren Gud!

/Ord av Zacharias Topelius/


NU ÄR DEN KÄRA JULEN HÄR

1. Nu är den kära julen här,
då Herren Jesus kommen är,
född av en jungfru, ren och skär,
syndare till att frälsa

2. Länge de fromma väntade
att denna stora dag få se,
som de profeter bådade
Nu är den dagen kommen

3. Först till de fromma herdarne,
som höllo vård om nattene
över sin hjord på markene,
kom detta glada budskap

4. "Frukten er ej", Guds ängel sad'
"Eder jag bär en hälsning glad,
född är i dag i Davids stad
frälsaren, som är Kristus"

5. Strax vart ett lov bland änglarne:
"Ära ske Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene,
ät människor god vilje!"

6. Herdarne togo väl i akt,
vad dem av ängelen vart sagt,
funno i krubban vederlagt
barnet i lindakläder

7. Ty må ock vi med herdarne
gå att i tron det barnet se,
som är all världens frälsare,
öppna vår famn för honom

8. Kom i min famn, o Jesu kär,
öppet för dig mitt hjärta är
gör dig ett heligt tempel där,
så får jag salig julfröjd

/Av R. Th. Kihlberg/


JULTIGGARVISA

Nu är det jul-i-tredags-kväll
och det felas uti kaggen
och nu är ölet allt förbi,
så (för) det når int' upp uti laggen
Smör, ost och sill och strömming (brännvin) därtill
och allt som finns uti huset
och litet brännvin uti kruset
Och fån't vi en ljusbit uti var gård,
så blir det mörkt uti huset
och inget brännvin uti kruset

/Från Bingsjö, Dalarna/


O HELGA BARN VI HÄLSA DIG

/:O, helga barn vi hälsa dig:/
/:med harpoklang och jubelsång:/

/:I ro du vilar helga barn:/
/:Vi hålla vakt i dunkel natt:/

/:O, hell dig boning där du låg:/
/:Den är all världens helgedom:/

/Från Brödraförsamlingen. Kan sjungas som kanon. Andrastämman börjar då på "ga" i det första "helga"/

Alternativ text 1:

/:O, helga barn, vid klockors gång:/
/:vi hälsa dig med jubelsång:/

/: O, helga barn, i krubban lagt:/
/:du slumrar tryggt vid änglars vakt:/

/:Kom, helga barn, bliv du vår gäst:/
/:Då lycklig blir vår julefest:/

Alternativ text 2:

/:Du helga barn, vi hälsa dig:/
/:med harpospel och sångers ljud:/

/:Nu slumra sött, du helga barn:/
/:Vi hålla vakt i stjärnenatt:/

/:O Herre Jesus, bliv vår gäst:/
/:och helga så vår julefest:/


RASKA FÖTTER SPRINGA, TRIPP, TRIPP, TRIPP

1. Raska fötter springa, tripp, tripp, tripp!
Mamma har så bråttom, klipp, klipp, klipp!
Juleklappar lackas in
Dörren stängs för näsan din
Det är bara roligt

2. Pappa har gått ut i sta'n, sta'n, sta'n,
köper där en präktig gran, gran, gran
Den skall hängas riktig full,
först en stjärna utav gull,
nötter sen och äpplen

3. Se, nu är ju allting klart, klart, klart
barnen rusa in med fart, fart, fart
Vem står där i pappas rock?
Jo, det är vår julebock
Han har säkert klappar

4. Alla barnen ropa: Ack, ack, ack!
snälla rara pappa, tack, tack, tack!
Margit får en docka stor,
Gungehäst får lillebror,
Stina får en kälke

Snart är glada julen slut, slut, slut
Julegranen bäres ut, ut, ut
Men till nästa år igen
kommer han, vår gamle vän,
ty det har han lovat

/Text: Sigrid Sköldberg-Pettersson. Musik: Emmy Köhler


FLYKTEN TILL EGYPTEN eller STAFFAN OCH HERODES

1. Så sante till Staffan en stjärna upprann
i Jesu Kristi födelsetimma
Nu är den profeten oss födder försann,
som världen skulle lära och vinna

2. Herodes han slog sina handskar ihop:
"Jag kan inte tro denna talan,
förrän denna hanen på bordet stekter står,
slår ut sina vingar och galer"

3. Och strax denna hanen på bordet stekter stod,
slår ut sina vingar och galer
Herodes han svor vid sin kungliga tron:
"Jag kan inte leva på denna här jord,
förrän jag detta barnet månde pina"

4. Men Herren han talte till Josef alltså i drömmen
allt med sinom anda:
"Statt upp och sadla din åsninna grå,
tag barnet och dess moder och sätt dem däruppå
och far till det egyptiska landet!"

5. Och Josef, han gjorde, som Herren befallt,
i sömnen allt med sinom anda
Stod upp och sadla' på sin åsninna grå,
tog barnet och dess moder och satt' dem däruppå
och for till det egyptiska landet

6. Men när som de kommo till Vinåkersgård,
så gick där en bonde och sådde
"Kommer det någon och frågar efter oss,
så säg som du aldrig oss såge!"

7. Men bonden, han stod och tänkte för sig själv,
han trodde, att det var ett par fruar,
och då har han lovat sin Herre och sin Gud,
att han i tiden aldrig skulle ljuga

8. Men Herren han sade till bonden alltså
i sömnen allt med sinom anda:
"Statt upp, kära bonde, tag folkena med,
skär upp denna säd, som du sådde!"

9. Och bonden stod upp och tog folkena med
att skära upp den sad, som han sådde
Då hade uppvuxit det välsignade korn,
som aldrig förr å tiden där funnits

10. Så kommer Herodes, den vilda tyrann,
vars hästar över många månde springa:
"Inte har du sett någon färdas här fram,
en man och en kvinna, som haft ett litet barn,
kom ridande uppå en åsninna?"

11. 'Nej, inte har jag sett någon färdas här fram,
ej heller någon av dem som har varit
en man och en kvinna, som haft ett litet barn,
allt sen jag denna säden utsådde"

12. Herodes han svängde sina hästar omkring:
"Kom låtom oss återvända
För är det så länge sen de färdats här fram,
så är de nu vid världenes ända"

/Från Sko socken, Uppland, nr 44 i Knut Brodin, "Julens visor"/


STAFFAN OCH HERODES

1. När Jesum blev födder uti Betlehems stad,
då så lyste det för honom en stjärna så klar

2. Den stjärnan hon var nyer, som så lyste i skyn,
den så följa vi efter, tills vi komma till byn

3. Herodes, Herodes han förundra sig uppå,
hur den ljusa morgonstjärnan uppå himlen månde gå

4. Men Josef och Maria, de talade så:
"Säg var äro dessa tre vise männen ifrå?"

5. "Jo, ifrån Österlandet äro vi komna hit
och här har vi den stjärnan, som har fört oss vägen hit"

6. "Vi tänden I upp lampor, vi tänden I upp ljus?"
"För att söka våran Jesum uti kyrkor och hus"

7. "I söken förgäves, han finns icke där,
ty han är hos sin fader uti himmelen när"

8. Herodes han gångar sig åt stenstallet ner,
där skådade han uppå fålarna tre

9. "Säg vad skall du göra uti Betlehems stad?"
"Förråda vår herre så litet ett barn"

10. Herodes, se han åker med båd' hästar och vagn,
till dess att han kommer till Betlehem fram

11. Där tändas upp lampor, där tändas upp ljus
och det lyser i tempel och andra små hus

12. Den stjärnan hon lyste över Betlehems stad,
men mest över huset, där barnet det var

13. Ack om vi finge följa denna stjärnan i dag
för att möta våran Jesum i Betlehems stad


STAFFAN OCH HERODES

1. Ut kommer Staffan, på himmelen var
- Vaka med oss julenatt -
i öster upprunnen en stjärna så klar
- Vaka med oss för oss alla -

2. Sankt Staffan han rider sina hästar till vanns,
då såg han en stjärna i Österns rika land

3. Staffan sig inför Herodes månde gå:
"I natt är en födder, som är bättre än du!

4. Stor makt har den konung till oss kommen är,
vid solen står stjärnan så klar och så skär"

5. I trettio stycken var hanen skuren,
så blev han in till Herodes buren

6. "Nu skall jag förvisso tro Staffans tal,
om upp stiger hanen och ljudeligt gal"

7. Och hanen flög upp på röda gullstol
Han slog sina vingar och fagert han gol


(Alternativ till vers 5 - 7:
5. "Säg, hur skall jag tro dig uppå dessa dina ord,
förrän den hanen flyger opp gal?"

6. Den hanen var stekter och lagder uppå fat
Han flaxade sina vingar så högt som han gal)


8. Herodes, han slog sin handskar i bord,
se'n reser han sig från sin kongeliga stol:

9. "I binden honom till fot och till hand
Få spörja om den konungen kan lossa hans band"

10. De stungo ut Staffan hans ögon två
Som dagen så klar såg han natten ändå

11. Herodes, han gångar sig åt stenstallet ner
Där skådade han de fålarna tre

12. Han klappade den bruna, han stryker den grå,
den gula, den lade han gullsadelen på

13. Se'n rider han sig åt vägene fram,
där möter han vår Herre, så gammal en man

14. "Säg, var skall du rida så stridligen fram?"
"Jo, rida skall jag till Betlehems stad!"

15. "Säg, vad skall du göra uti Betlehems stad?"
"Förråda vår Herre, så litet ett barn!"

16. Vår Herre han satte sig till jorden ned
Solen och månen de skapade han därvid

17. Herodes han satte sig till jorden ned
Ormar och slangar de skapade han därvid

18. Vår Herre han räckte ut sin mildrika hand,
så gav han dem liv men slätt ingen and'

19. Herodes han svingade sin gångare omkring,
se'n rider han tillbaka i trav och i spring

20. I Betlehem där tändas upp lampor och ljus
och det lyser i tempel och andra små hus

21. Den stjärnan hon lyste över Betlehems stad,
men mest över huset där barnet det var

22. Nu ha vi sjungit visan från början och till slut
- Vaka med oss julenatt -
Så önska vi eder en fröjdefull jul
- Vaka med oss för oss alla -


STAFFANSVISAN

Staffan var en stalledräng, stalledräng, stalledräng
Han vattnade sina fålar fem, fålar fem, fålar fem
- Flickorna låta oss lustiga vara
Gossarna låta oss hädanfara
Jul en gång om året! -

God morgon, god morgon, kär' fader, kär' fader, kär' fader
Gud låt eder vakna glader, vakna glader, vakna glader

God morgon, god morgon, kär' moder, kär' moder, kär' moder
Gud låt eder vakna goder, vakna goder, vakna goder

Vi se på er förstugdörr, förstugdörr, förstugdörr,
att edra flickor haft friar' förr, friar' förr, friar' förr

Vi se på edra fönster blank, fönster blank, fönster blank,
att här finns brännvin å inte lank, å inte lank, å inte lank

Sitta vi längre för er vägg, för er vägg, för er vägg,
fryser det is uti vårt skägg, i vårt skägg, i vårt skägg

/Från Södermanland, upptecknad av A. G. Rosenberg på 1820-talet/


STAFFANSVISAN

Staffan var en stalledräng
Håll fast fålan min
Han vattna' sina fålar fem
Allt för den ljusa stjärna
Ingen dager synes än,
fast Eder synes så
Det är den ljusa stjärna,
som för dagen plägar gå
Solen skiner högt över lindelöven gröna
/:Gossar och flickor, låt oss lustiga vara:/
En gång jul och jul en gång om året!

/Efter Josefina Andersson, Lilla Mellösa, Södermanland/


STAFFANSVISAN

/:Gode morgon, gode morgon,
både kvinna och man:/
/:vi komma med hälsning
ifrån främmande land:/
/:Vår frälsare är födder
uti Betlehems sta':/
Han är ock vår käre broder,
därför må vi ju vara gla'

Staffan var en stalledräng,
vi tackom Gud så gärna
Han vattna sina fålar fem
alltför den ljusa stjärna
Det lyser än på himmelen
och alla vackra stjärnor,
som på himmelen gå,
de skola i den klara
vattukällan stå

/Efter Vilhelm Konrad Lindberg, Bettna socken, Södermanland/


STAFFANSVISAN

1. Staffa var en stalledräng
- Håll fast fålan min! -
Han vattnar sina fålar fem
- alltför den ljusa stjärnan
Det är väl ingen dager än,
fast Eder tyckes så
Det är den ljusa stjärnan,
som för dagen plägar gå
Solen lyser inte än över lindelöven -

2. Två fålar hade han röda
I given dem god föda

3. Två fålar hade han bruna
I lyster honom bjuda

4. Den femte fålen, han var grå
Den rider Staffa själv uppå

5. Nu är vi vid er skorsten vit
För er dotter är vi komna hit

6. Jag ser uppå ert fönster blank,
här är brännvin och inte lank

7. Jag ser uppå ert fönster ljus,
här är brännvin och öl i krus

8. Jag ser uppå er förstugdörr
Säkert har vi vari här förr

9. Mor sitter i spiseln
Hon skiftar julegrisen

10. Far sitter i bänken
- Håll fast fålan min! -
Han slår i öl och skänkte
- alltför den ljusa stjärnan
Det är väl ingen dager än,
fast Eder tyckes så
Det är den ljusa stjärnan,
som för dagen plägar gå
Solen lyser inte än över lindelöven -

/Ballad efter "Hustru Jäger", Maja Stina Jönsdotter, Östra Husby, Östergötland. Ur L.C. Wiedes uppteckningar/


STAFFANSVISAN

God morgon här, kär fader vår
- Vi tackom nu så gärna -
Nu ha ni Staffan på er gård
- Allt för den ljusa stjärna
Frisk er upp! Dag är an!
Ingen dager synes än,
fast stjärnorna på himmelen
de blänka väl än,
å de blänka -

Staffan var en stalledräng
Han vattnar sin fålar fem

Två fålar voro svarta
Det var två vackra fålar

Två fålar voro röda
Det var två vackra fålar

Den femte han var apelgrå,
den rider Staffan själv uppå


STAFFANSVISAN "FÖR REDELIGA MÄN"

1. God morgon kära fader,
- För redeliga män -
Gud låt er vakna glader
- Det är ingen dager än
Ingen dager synes än, ingen måne lyser än,
för stjärnorna på himmelen de blänka -

2. God morgon kära moder
Gud låt er vakna goder

3. Och kära mor i huset,
I tänden upp ljuset

4. Och kära far i huset,
var snäll och tag fram kruset

5. Och far han står vid bänken
och skiftar juleskänken

6. Och mor han står vid spisen
och skiftar julegrisen

7. Jag ser på eran skorsten vit
För eder dotter kom jag hit

8. Jag ser på eran skorsten grå,
Att kaffepannan hon är på

9. Jag står ej längre utför knut
Jag tror det tjälas i min trut

10. Jag står ej längre utför vägg
- För redeliga män -
Jag tror det tjälas i mitt skägg
- Det är ingen dager än
- Ingen dager synes än, ingen måne lyser än,
för stjärnorna på himmelen de blänka -

11. Jag ser på eder skorsten svart,
därinne bor ett rackarepack

/Från Östergötland/


STAFFANSVISAN

Staffan var en fåladräng,
en fåladräng, en fåladräng
Han vattnar sina fålar fem
- Hurra, hurra, hurra, hurra!
Bröder, låt oss lustiga vara,
en gång jul om året bara!
Fallaralla, ralla, ralla, ralla, ralla ra! -

Femte fålen apelgrå, apelgrå, apelgrå,
den rider Staffan själv uppå

Nu är eld uti var spis, i var spis, i var spis,
julegröt och julegris

/Från Nyland/


STAFFANSVISA FRÅN NÅS

1. Staffan var en stalledräng
- allt för den ljuse stjärnan -
Han vattna sina fålar fem
- Det ser vi nu så gärna
Ingen dager synes än
för stjärnorna på himmelen
de blänka -

2. Två de voro vita,
de äro varandra så lika

3. Två de voro röda,
de tigger var sin föda

4. Den femte han var äppelgrå,
den Staffan själv skall rida på

5. Finns det doter i detta hus,
så tänder hon genast ett juleljus

6. Vi se på edert fönster blank
att här finns brännvin och inte lank

7. Står vi längre utom vägg,
så fryser det is uti vårt skägg

8. Om vi inte in får gå,
så drar vi farstun full av vål

/Efter Skräddar Anders Persson och Lisskvarn Ernst Olsson, Nås, Dalarna. Ur Karl Erik Forsslund, "Med Dalälven ..."/


TRETTONDAGEN VAR MÖRK OCH KULEN

Och trettondagen var mörk och kulen
och snön den yrade, o Herre Gud!
Nu har vi slutat att fira julen
med glada sånger och böners ljud
Nu juleljusen, nu pipan brunnit
och flaskan tom uppå hyllan står
Det goda ölet ur tunnan runnit
och kvar ej finnes en enda tår

Så står det till i min usla hydda
o Gud han hjälpe mig, o arme karl!
För fyra skjortor jag hade sydda
och nu så har jag knappt en enda kvar
Och penningpungen med sina slantar,
den har gått samma väg lika fort
och i den mögliga kaffepannan
finns blott potatisskal och annan lort

Men om jag hade en fuller flaska,
då ginge grämelsen ur min själ (kropp)
Nu får jag sitta och påta aska
med långer näsa och ta farväl


TRETTONDAGEN ÄR KALL OCH MULEN

Trettondagen är kall och mulen
och snön han yrar, å Herre Gud!
Nu har vi slutat att fira julen
med vackra böner och sång till Gud
De vackra julljusen haver brunnit,
buteljen tom uppå hyllan står
Det starka ölet ur tunnan runnit
och inte finns där en enda tår

/Efter Gunnar Uvenberg, Åtvidaberg/


NU HAR VI SLUTAT ATT FIRA JULEN

Nu har vi slutat att fira julen
med tomma glasen och tomma krus
Och trettondagen var mörk och kulen
och snön han yrar och tuttelu (Herre Gud)
Och kaffepannan, den gamla hurran,
hon därborta på hyllan står
Av all den lutfisk, som var i byttan,
är bara vatten och aska kvar

/Efter Karin Eng, Vallsta, Hälsingland/


VI HAVER OCK EN JUDAS

Vi haver ock en Judas, som bär våran pung,
vi tror, att han kommer ifrån skogen
Syarter uti syna som en grobian,
så han kan skrämma bort alla små barn,
och näsan den pekar mot skogen

/Efter Gunnar Uvenberg, Åtvidaberg/


VI HAR OCK EN JUDAS

Vi har ock en Judas, han bär våran pung
Vi tror han är kommen från skogen
En skinnpäls, det har han så vid och så lång
och näsan den pekar mot skogen (krogen)
Svart är han i ögonen som en morjan,
så att han kan skrämma bort alla små barn
helst när de få se honom skratta

/Ur ett stjärngossespel från Avesta/


VI SKA DANSA KRING GRANA

Vi ska dansa kring grana,
så länge träskorna varar
Å när som träskorna tagit slut,
så tar vi Anna och kastar ut

/Sånglek från Björsäter efter Yvonne Oscarsson, Sturefors, Östergötland/


VÅR STJÄRNA NU EJ LÄNGRE KAN STÅ

/:Vår stjärna nu ej längre kan stå:/
/:nu måste vi begiva oss långt härifrå:/

Vi måste nu följa den stjärnan med glans,
genom lund och genom dalar till näktergalens land

Farväl och tack, var redelig vän!
När som året har förrunnit, så kommer vi igen


VÄLKOMMEN, O JESU, DU HIMLAMONARK

1. Välkommen, o Jesu, du himlamonark,
välkommen uti våra kojor
Välkommen vår konung och hjälte så stark
och frälsa oss ur våra bojor
Välkommen vår Gud och vår käraste bror
Vi prise och love dig, Herre så stor
Välkommen hit neder på jorden
Välkommen, o Jesu, till syndares land
Välkommen med himmelska friden i hand
Du är vår Immanuel vorden

2. Välkommen, o Jesu, Guds eviga råd,
att Dig över världen förbarma
Välkommen ibland oss med frid och med nåd
och frälsa oss syndare arma
Välkommen att frälsa oss usla ur nöd
och giva oss livet för eviger död
Dig, Jesu, vi prisa och ära
Ej större nåd himlen oss kunnat bete,
än då vi Guds egen son bland oss fått se,
som allas vår synd velat bära

3. Så låt oss nu alla, vår Gud till behag,
med himmelska kören instämma
En fröjdefull lovsång på Frälsarens dag,
till dess vi här jorden få lämna
O, Jesu bliv alltid vår glädje och tröst
Du uti vårt fattiga hjärta och bröst
har ständigt Din ro och Din vila
Din heliga födelse, pina och död
nu styrke vår tro och då lindre vår nöd,
när döden oss vill överila

/Efter Tommos Hedvig Persson, Månsta, Älvdalen, Dalarna/


Julsånger och sånger omkring jul med enkla andrastämmor

ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG

Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag
Det föddes av en jungfru skär,
Guds son det barnet är
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd
Välkommen var, o, Herre kär!
Vår gäst du vorden är

Om världen ännu större var,
av guld och pärlor klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen'
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd
Välkommen var, o, Herre kär!
Vår gäst du vorden är

/Melodi från medeltiden/


DOTTER SION

1. Dotter Sion, fröjda dig!
Jubla högt, Jerusalem!
Se, din konung nalkas dig
till din hjälp och salighet
Dotter Sion, fröjda dig!
Jubla högt, Jerusalem!

Alternativ första vers:
1a. Dotter Sion, fröjda dig!
Jubla högt, Jerusalem!
Se, din konung kommer här,
ja, han kommer, fridens kung!

2. Hosianna, Davids son!
Högt välsignad vare han!
Ljus och sanning är hans skänk,
"Gud med oss" hand dyra namn

3. Hosianna, Davids son!
Var välsignad för ditt folk,
grunda evigt riket ditt!
Hosianna i himlens höjd!

/Melodi av G. F. Händel/


HOSIANNA

Hosianna, Davids Son!
Välsignad vare han!
Välsignad Davids Son,
som kommer i Herrans namn!
Hosianna i höjden, Hosianna, Hosianna!
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrans namn!

/Melodi av G. J. Vogler/


LUCIAVISAN

NATTEN GÅR TUNGA FJÄT

Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva
Kring jord som sol’n förgät,
skuggorna ruva
/:Då i vårt mörka hus
stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia:/

Natten var stor och stum
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum
sus som av vingar
/:Se, på vår tröskel står
vitklädd med ljus i hår
Sankta Lucia, Sankta Lucia:/

"Mörkret skall flykta snart
ur jordens dalar"
Så hon ett underbart
ord till oss talar
/:Dagen skall åter ny
stiga ur rosig sky
Sankta Lucia, Sankta Lucia:/

/Folkmelodi från Italien. Text av Arvid Rosén/

Med samma melodi:
SANKTA LUCIA

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring
- /:Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia:/ -

Kom i din vita skrud, huld med din maning
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.

Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna!

/Folkmelodi från Italien. Text av Sigrid Elmblad/

Med samma melodi:
SANKTA LUCIA

1. Nu stråla tända ljus uti din krona,
här uti varje hus sångerna tona
Nu är Luciadag, nu hörs i varje lag:
Sankta Lucia, Sankta Lucia!

2. Nu är vår önskefest, sångerna klinga
Allt, som är gott och bäst, önska vi bringa
Leve var mänska säll allt intill livets kväll
Sankta Lucia, Sankta Lucia!


O DU SALIGA

1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad

3. Gåvor heliga,
outsägliga
gav oss Faderns barmhärtighet
Krist vare hälsad!
Världen är frälsad
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

/Melodi från Sicilien/


STILLA NATT

1. Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid, stjärnan blid
skiner på barnet i stallets strå
och de vakande fromma två
Kristus till jorden är kommen,
oss är en frälsare född

2. Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
kring de vaktande herdarnas hjord
Rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född!

3. Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr
Räddningstimmen för världen slår,
nu begynner vårt jubelår
Kristus till jorden är kommen,
oss är en frälsare född

/Text av J. Mohr. Melodi av Franz Gruber. Svensk text av Torsten Fogelqvist/


Senast ändrad 2019-05-18