Skannade vissamlingar
Teckningar och toner ur skånska allmogens lif
Utgifna af Skånska Landsmålsföreningen
C.W.K. Gleerups Förlag Lund 1889 (2015-07-17)
Ej fullständig, endast visor, melodier och låtar
Visor
1. Herr Peder, medeltidsballad [Kärestans död] från Snårestad, Ljunits härad
1. Herr Peder han tjänte på konungens gård
för penningar och välskurna kläder
Så litet han åt och så litet han drack,
Han sörjde allra mest för sin kära
2. Herr Peder han följde sin herre till sängs,
han gjorde sin tjenst som han borde
Sen fråga han sig lov till att rida litet bort,
han hade sport sin käraste var sjuker
3. "Huru är din kära så hårdeligen sjuk,
bed Herren han lindrar hennes kvida,
att hon måtte komma till sin hälsa igen
Och leva allt invid din sida"
4. Herr Peder han gick sig åt stenstallen in,
han klappade Blacken på länden
Han sadlade honom med rödan gullsal
och betsel med silkegehängen
5. Se'n rider han sig de vägarne fram,
de vägar voro vilse till att rida
Vägen var lång och skogen var trång,
men fåglarne på kvistarne de kvittra
6. Så rider han sig ett stycke bättre fram,
där mötte han kärastens broder
Så frågade han till kärasten sin
och sedan till fader och moder
7. "Fader och moder de må fulla (= fullkomligt) väl,
men kärasten hon ligger i dvala
Kommer inte du, förrän hanen han gal,
så får du aldrig med henne tala"
8. Så rider han sig ett stycke bättre fram,
däer binder han hästen vid stättan
Så gångar han sig åt jungfrubur,
där herrar och jungfrur de gråta
9. Se'n rider han sig ett stycke bättre fram,
där binder han hästen vid grinden
Se'n gångar han sig åt stenstugan in
Där fick han se sin käraste ligga klädder
10. Han klappade henne på snövitan kind,
som förr varit rosenderöder
"Ack, Herre Gud nåde mig arme ungersven,
som nu skall se min kära ligga döder!"
11. "Ack, kära ni min herre, I given Er till tröst!
I kunnen Er en annan utvälja"
"Ja, välja månde jag, var jag välja vill,
men aldrig så får jag hennes like
12. Hennes like det finns ej i detta land
ej heller i sju konungariken
Hennes böner de voro så starka till Gud,
i himmelen där skola vi mötas!"
2. Herr Hurtig, visa från Snårestad, Ljunits härad
1. Jag var väl inte mer än på mitt fjortonde år,
då jag till Dannemark for
Det gjorde jag allt för min lilla fästemö,
för hon skulle växa och bli stor
2. Hurtig han gångar sig åt kammaren in,
han kammar och han krusar upp sitt hår.
"I morgon får jag bref från min lilla fästemö
eller också får jag sändningabåd"
3. De breven de kommo båd' hastigt och fort
och sändningabåden dernäst
Men uti de brev stodo elaka ord,
att jungfrun hade korgen honom skänkt
4. Hurtig han gångar sig åt kammaren in,
han vrider sina händer uti blod
"Ja, förrän jag skall mista min lilla fästemö,
förr skall jag dö i strumpor och i skor"
5. Hurtig han gångar sig åt stenstallen in,
han klappade gångaren på länd
Han sadlade honom med rödan gullsa'l
och betsel med silvergehäng
6. Hurtig han kastar sig på gångaren grå
Han rider uti fly och i fläng
och innan de visste ett ord därutav,
så stod han på brudegummens gård
7. "God dag, si god dag, du stolte brogeman (= brudgum),
god dag, ni brudemänner fem!
Hur står det nu till med min lilla fastemö?
Har hon sovit hos sin käraste än?"
8. "Nej, inte har hon sovit hos sin käraste än,
hon är varken viter eller röd
Men I måtten vara utav främmande land
eller också hennes fästeman"
9. Hurtig han gångar sig åt kammaren in,
Han gjorde sina komplimenter till
"Ack, sitter du här, min lilla fästemö,
med äkta gullkronan så nätt!
10. I fjor var du liksom en vallnuaros (= vallmoros),
ja, liksom ett rosendeblad
Men i år är du liksom ett fikonaträd,
som bladen äro fallna utav"
11. Jungfrun hon gångar sig åt kammaren in,
hon lade av sin gyllene skrud
"Ack, hade jag visst allrakärasten var till,
så skulle jag i dag ej stått brud!"
12. Hurtig han kastar sig på gångaren grå
och tager sin lilla fästemö
"Ja, skam skall du ha för var endaste natt,
som jag haver sovit allen!
13. Adjö och farväl, du stolte brogeman!
Adjö, ni brudemänner fem!
Ja, skam skall ni ha för var endaste natt,
som jag hafver sofvit allen!"
3. Näcken och jungfrun, medeltidsballad från Öremölla, Vemmenhögs härad
1. /:Där bodde en herre vid Östravall-led:/
Han hade tre döttrar, ja granna voro de
- För den äran -
2. Den ena var så dägelig, den andra var så grann,
den tredje hon sade: "Jag vill ej hava man"
3. Och fram kom där en herre, så däglig och så grann,
hon önskte att det vore hennes kära fästeman
4. Jungfrun gick åt kammaren, hon kamma upp sitt hår,
och efter gick den herren med gullkronan på
5. "Lyster sköna jungfrun ta till kyrkan i dag?
och själver vill jag vara här kusken i dag"
6. Jungfrun satte sig uppå förgyllande vagn
Så körde han henne så högt uppåt land
7. »Ack kära ni, min herre, I kören ej så fort,
för mina små timmer (= tömmar är av silke så gjort"
8. "Jag vånnas (= frågar ej efter om ) dina timmer var av järn och av stål,
för aldrig skall du komma på landjord att gå"
9. Han körde över backar, han körde över led,
så välte han henne uti älven så bred
10. Där stodo två systrar på vita sand och grät
De hörde hur hon sväva över böljan den blå
/:»För mig så gråter fader, för mig så gråter mor,:/
för mig så gråter systrar och så min lille bror"
- För den äran -
4. Jungfrun och näcken, medeltidsballad från Hofterup, Harjagers härad
1. Så tager jag min bössa och så min lille hund,
spatserade jag mig uti rosendelund
Det var väl uti sommaren den sköna
2. Och när som jag kommit i rosendelund,
där mötte mig en jungfru så fager och så fin
Hon stannade och tog mig uti handen
3. "Kom, låt oss plocka rosor, båd' vita och blå,
och sedan bädda vi oss en säng däruppå
och sedan lägga vi oss till att sova!"
4. Vi lade oss att sova, men sömnen var ej lång
Vi talte fast mer om vårt kärlighetsband,
som vi emellan oss skulle binda
5. Och jungfrun går på golvet, hon slarvar upp sitt hår
"Jag är väl likså god jungfru, som jag var i går,
fast jag har sovit ungersven så nära"
6. Och ungersven tog jungfrun och lade på sin arm
"Kom, låt oss sova länge, medan sängen den är varm,
kom, låt oss sova intill ljusan dager"
7. "Det är väl inte dager, fast Eder synes så,
det är den lilla stjärnan, som för dagen plägar gå
Hon lyser över berg och djupa dalar"
8. Och jungfrun går på golvet, hon suckade och grät
"Gud nåde mig arma jungfru för de ord jag talte i går!
Nu haver jag min ära förlorat"
9. "Och när ska vi tillaga och när ska vi tillre,
och när ska vi vänner och fränder till oss be
och när så ska vi bröllopet hålla?"
10. "Och själv må du tillaga och själv må du tillre,
och själv må du vänner och fränder till dig be
och själver må du bröllopet hålla
11. Jag är väl ingen ungersven, fast Eder synes så
Jag är en näktergal under himlen den blå,
jag bygger mina burar under skyar
12. Jag bygger mina burar allt under en bro,
där ingen sjöman varken kan segla eller ro
Ej heller någon ta härbärg' om natten"
13. Och ungersven han flyger så långt ut på vann
Han lemnade skön jungfru på snövitan sand
Hon fällde så många tårar uppå kinder
5. Svinaherden, medeltidsballad från Snårestad, Ljunits härad
1. Svinaherden stod på höhjällen och sang:
"Krist give att jag hade prinsessan i min famn!"
- Vi ska föra våra runor så väl med den äran -
2. Ormen låg bak busken och lyddes deruppå
Vem kan veta huru lyckan den hon går?
3. Om aftonen sena, när natt faller på,
lyster det prinsessan till svinaherden gå
4. Hon bankar på dörren med fingrarna små:
"Statt upp, svinaherde, tag låsen ifrå!"
5. "Slätt ingen så haver jag stämma utsatt,
slätt ingen så släpper jag in i natt!"
6. Prinsessan hon sticknar vid svinaherdens ord,
tog uti dörren, så låsen sprang ifrå
7, Prinsessan hon satte sig uppå ena stol
"Statt upp, svinaherde, drag av mina skor!"
8, "Jag är ju en kungason i Engeland så god
Slätt inte drar jag av dig varken strumpor eller sko"
9. Prinsessan hon sticknar vid svinaherdens ord
Hon sprang upp i sängen med strumpor och skor
10. "Får jag inte lov njuta freden för dig,
så skall jag gå till kungen och klaga på dig"
11, "Du må gärna klaga, var du klaga må
Jag skall vara nära och svara däruppå"
12. Om morgonen bittida, när dag faller på,
lyster det svinherden till konungen att gå
13. "Nådigaste majestät, jag ber dig om lov
att lägga en klagan inför dig. Hör på!
14. Om dagen går jag vall med svinena din,
om natt får jag ej sova för dotteren din"
15. Konungen ropar prinsessan till sig:
"Svinaherden haver lagt klagan uppå dig"
16. "Ja, visst är det sant att jag till honom gick,
men aldrig en god vilje av honom jag fick
17. Visst är det sant att jag hos honom låg,
men aldrig ett gott ord jag av honom har fått"
18. Svinherden drog av sig sin trasige rock,
så stod han silkeklädder ifrå tå och till topp
19. Svinherden drog av sig sina slarviga skor
Stora demantspännen han i golvet för sig slog
20. "Jag är visst ej svinherde, fast Eder tyckes så
Jag är den bäste kungason i Engeland månd' bo"
21. "r du den bäste kungason i Engeland månd' bo,
så halva mitt rike det skall du visst få"
22. Så tog han prinsessan så vänligt i sin famn
och skänkte henne gullkrona och drottninganamn
- Vi ska föra våra runor så väl med den äran -
6. Jungfrun i blå skogen, medeltidsballad från Hofterup, Harjagers härad
1. Och jungfrun hon skulle sig åt vakerstugan gå
- För linden hon dammar i lunden -
Så tog hon den vägen åt skogen den blå
- För då vart hon i villa skogen kommen -
2. Och när som hon kom uti rosendelund,
så möter hon grå ulven i samma den. stund
3. "Du lille grå ulv, du biter intet mig!
En gödfeter ko vill jag giva dig"
4. "En gödfeter ko, den passar jag ej på
Ditt unga liv och blod, det måste nu gå"
5. "Du lille grå ulv, du biter intet mig!
En silvbunden knif vill jag giva dig"
6. "En silvbunden kniv, den passar jag ej på
Ditt unga liv och blod, det måste nu gå"
7. "Du lille grå ulv, du biter intet mig!
Min röda gullkrona vill jag giva dig"
8. "Din röda gullkrona, den passar jag ej på
Ditt unga liv och blod, det måste nu gå"
9. Och jungfrun hon stiger allt upp i en ek
och ulven han gick under trädet och skrek
10. Men ulven han lade sig och roten avbet
och roten flög upp och toppen föll ned
11. Och jungfrun gav upp ett ryseligt skrik
Det hörde herr Peder . . . . .
12. Herr Peder han kastar sig på gångaren röd
Han red väl litet fortare än falken han flög
13. Och när som han kom uti skogen in,
hennes vita flor, det hängde allt uppå en gren
14. Och när som han kom uti rosendelund,
så möter han ulven med fostret i sin mund
15. Och när som han kom till platsen fram,
så var där intet mer än en blodiger arm
16. "Gud nåde, Gud råde mig arme ungersven!»
- För linden hon dammar i lunden -
"Min jungfru är borta, min häst är förränd"
- För då vart hon i villa skogen kommen -
7. "Jag vet mig så grant var min käraste hon bor ...", visa från Hofterup, Harjagers härad
1. Jag vet mig så grant, var min käraste hon bor
Hon bor uti skogen allt under en lind
- Och en liten ljung -
2. Allt uti den skogen där ståndar ett hus,
där sitter min käraste och brinner vaxljus
3. Allt uti det huset där ståndar en säng,
allt under den sängen där rinner en bäck
4. Allt uti den bäcken där ståndar två fat
Det ena var demanter, det andra var guld
5. Demanter dem liknar jag vid min mö
För henne så vill jag båd' lefa och dö"
6. Och guldet det liknar jag vid mig själv
Krist give jag fick vara hos min käraste i kväll!
- Och en liten ljung -
8. Jefta, "Det hände sig Jefta, den väldige man ...", bibelvisa från Hofterup, Harjagers härad
1. Det hände sig Jefta, den väldige man,
som aldrig var vand till att sova,
han en gång drog bort uti främmande land
en seger över Ammon att vinna
Ja, när han drog ut,
då gjorde han Gud
ett löfte, som ej var att lova
2. Han sade till Herren: "Så sant som jag får
en seger över Ammon att vinna,
vad först genom dörren det mig till mötes går,
det skall du ha till offer att hämta
Evad det då är,
evad namn det bär,
det skall du ha till offer att hämta
3. Jefta drog bort uti främmande land
en seger öfver Ammon att vinna
- - - - -
- - - - -
Han slog vad där fanns,
en seger han vann,
de tjugo köpstäder han vunnit
4. Jefta drog hem till sitt land igen,
han var glad över vad han hade vunnit
Han tänkte sin dotter att därav få gagn,
men det blev i sorgene bundet
Ja, han var så glad
var endaste dag,
Men det blev i sorgene bundet
5. Hon mötte sin fader med trummor och spel,
med varendaste dotter och piga
Ej söner, ej döttrar där fanns mera till,
vad skulle nu fadern väl säga?
"Ack dotter, ack mö,
så skall du nu dö
uti din jungfruglädje!
6. Ack käraste dotter, vi böjer du mig
till jorden med sorg och olycka!
Det ord, som utgångit, nu gäller för dig,
det vill jag inför Herren aldrig rygga
Du var i mitt hus
mitt endaste ljus,
Gud nåde mig, nu får det slockna"
7. Han rev sina kläder i sönder av sorg,
han sang en beklagelig visa:
"Nu har jag förlorat mitt endaste barn,
min glädje, min krans och min krona!
Ack dotter, ack mö,
så skall du nu dö!
Ack, om jag dig kunde få skona!"
8. Hon svarar sin fader allt strax på den stund,
hon kastar ifrån sig sin trumma
"De ord, som utgångit utav Eder mund,
dem vill jag inför Herren bekomma
Jag vill med fritt mod
mitt jungfrublod
uppoffra min Frälsare fromma
9. Ett beder jag Eder, min käraste far,
om I viljen detta tillstädja:
Må jag få ta mina jämlikar med mig
och sedan uppå bergena träda!"
Vad ord der blev talt,
vad tårar där rann,
det finns ej i skriftene skrivet
10. Vad mer med den jungfrun blev handlat och gjort,
det finns ej i skriftene skrivet
Men att hon blev given döden uti våld
för det, hon ej hade bedrivit
De gråta den mö,
som så skulle dö
uti sin jungfruglädje
9. Skapelsevisan, "Ack Herren Gud Fader i himmelen bor ...", andlig visa från Hofterup, Harjagers härad
1. Ack, Herren Gud Fader i himmelen bor,
han är visst en konung så mäktig och stor,
en Herre över levande och döda
2. Först skapade Gud världen, se'n gav han henne ljus
Se'n skapte han fåglar och allehanda djur
och allt vad i världen månde vara
3. Du såg i din allmagt att världen skulle bli,
så tänkte du dig om: "Vem skall bo däruti? -
Mig lyster det en människa att skapa"
4. Se'n skapade Gud Adam i paradiset in,
att han skulle råda över alla dessa ting,
så när som kunskapsträdet allena
5. "Ack Herre, huru länge skall jag ensammen gå?
Jag haver slätt ingen att förlita mig uppå,
mig synes tiden långsam att vara"
6. Och Gud lade Adam i en sömn, som var djup,
så tog han ett revben av Adams sido ut
Därav skapar Gud ena kvinna
7. När Adam uppvaknade av sömnen, där han låg,
i vägen en kvinna för honom månde stå,
den honom utav hjärtat månd' behaga
8. Eva klappar Adam på rödvitan kind:
"Kom, låtom oss gånga i paradiset in,
de blader och de blommor att beskåda!"
9, När Adam han kom uti paradiset in,
då ormen han klev strax upp i en gren
och äpplet han till jorden nedfällde
10. Och Eva tog äpplet och bet därutav
Så gav hon det åt Adam, han gjorde likaså
Och båda så blevo de nakna
11. "Kom, låtom oss gånga till fikonaträn
att bryta oss kvistar att skyla våra knän!"
De skämdes och blygdes för varandra
12. När Gud kom till Adam i paradiset in:
"Du Adam, du Adam, du syndafulle man,
vi är du bliven så naken?"
13. Och Adam han svarade med gråtande röst:
"Den kvinna du gav mig till hugnad och tröst,
gav mig av kunskapsträdet att äta"
14. Då bannade Gud Adam i första bann:
"Din säd skall du skörda med mycket arbet' fram,
uti din blodssvett skall du dig nära"
15. Då bannade Gud Eva i andra bann:
"Din' barn skall du föda med mycken vända fram
dig och din själ till stor fara"
Så bannade Gud ormen i tredje bann:
"På din buk skall du krypa och lida mycken tvång,
på din buk skall du kräla på jorden"
10. "Nu få vi intet mera av denna världen ut ...", andlig visa från Hofterup, Harjagers härad
1. Nu få vi intet mera av denna världen ut
än fyra kistebräder och så en svepeduk
- Men hava vi tjänt Gud, så få vi himmelrike -
2. Så bära de oss genom dörrarna ut,
se'n lägga de på oss en ögonaklut
3. Se'n bära de oss uppå kyrkovägen fram
Där ringa de med klockor, där klingar änglasång
4. Se'n sätta de oss neder i den svartaste jord
Där lyser ingen måne, där skiner ingen sol
5. Se'n ösa de på oss båd' sand och sten
Så få vi väl vila våra tröttaste ben
6. Se'n lägga de på oss den grönaste torv
Så få vi väl glädje för allan vår sorg
7, I himmelen, i himmelen där sättes upp en säng
Lycksalig är den själen, som visst får äga den
- Men hava vi tjänt Gud, så få vi himmelrike -
11. "Nu vinteren har ändat och sommaren begynner ...", kärleksvisa från Hofterup, Harjagers härad
1. Nu vinteren har ändat och sommaren begynner
och alla blad och blommor de gro
Och liljan under träden uti dalarne upprinner
och duvan uti ekarna bor
Lärkan och andra fåglar små,
de sjunga ock i luften så väl,
de höra icke upp förr än mörkaste kväll
2. Blodet det röres i alla mina ådror
och hjärtat det svider i mitt bröst
För inte jag fick äga den lilla förmånen,
som jag i min ungdom har hyst
Men ett är det, som grämjar mig än,
att jag skall taga avsked från den,
som jag här i världen har utvalt till vän
3. Mina tankar de fara så vida kring i världen
och fästa sig på mångahanda ting
Jag ser uppå den ena, jag ser uppå den andra,
men ingen, som faller i mitt sinn,
förr än jag dina ögon fick se
Då tändes upp stor kärlek i mig,
jag önskar att jag finge leva med dig
12. "Ack vad himmelen han synes vara mulen ...", sjömansvisa från Hofterup, Harjagers härad
1. /: Ack, vad himmelen synes vara mulen!:/
Men han bliver väl en gång klar
2. Ack, vad stjärnorna på himlen synas dunkla!
Men de få väl en gång deras glans
3. Ack, vad skyarne på himmelen de vanka!
Så vanka vi ibland böljornas mängd
4. Ingen vet vad en sjöman månde döja (= utstå),
utan Gud uti himmelen
5. Min likprocess den bliver ganska ringa
allt med de fiskar, som strimma (= stimma) uti sjön.
6. Allt med en säck och en järnkula
så nedsänkes jag i havsens djup
7, Adjö, farväl med min fader och min moder
Adjö, farväl med mina syskon små
8. /:Adjö, farväl med alla Sveriges gränser:/
Adjö, farväl, min utvaldaste vän.
13. Lasse Karnas visa, "Som solen allt uppå himmelen klar ..."
1. Som solen allt uppå himmelen klar
hon skyndar till sitt rum
Ja, så gör ock jag till dig min lille vän
var timma och kvar stund
2. Om en dag han vore månader lång
och månaden som ett år
Ja visst gör det mig en stor, hjärtelig sorg,
om jag dig aldrig får.
3. Jag haver den äran till att fråga dig,
om du förskjuter mig
Nu har jag ingen ro varken natt eller dag
till att mer förvänta på dig
4. Ack, lossa mig ur de bojor,
som fängsla hjärtat mitt! -
Vill du inte själver lossa dig ut,
så blir du dem aldrig kvitt
5. Om himmelen hade mig detta sagt,
så hade jag det aldrig trott,
att en sådan stor otrogenhet
skulle uti ditt hjärta bo
6. Och skam för den, som så falsker är,
som håller en annan kär
Den liknar jag vid de vildaste djur,
som uti skogen är
14. "Vrånngel han sade till hustrun sin ...", visa om Wrangel [skämtballad, "Leja tjänstepiga"] från Örsjö, Vemmenhögs härad
1. Vrånngel han sade till hustrun sin:
"Nu e rågen mogen,
nu vill vi åss en pia leja
åmm vi konne få en trogen"
- Kripp i vrån
Strommperna vita
Tridåmma tre
Ragade galta
Snäller en gånng
Påskamarn
Vällinjen lätt si vrida -
2. Vrånngel hann sade till pian fin:
"Vill du mig tjena?
Jag vill jiva dig kåsst åck lön,
såmm andra piger fårtjena"
3. "Du ska ji mi en klänninj ny
å därti fämmtan gollrinnja
Fårr vår en gånng ja går po din går,
så ska di rinnjana klinnja
4. Du ska ji mi en särtj i lunn (= lön)
me fämmtan alna ti ärmer
Hann ska vara bode vi å si,
så hann kann mi varma
5. Du ska ji mi en stud i lunn
å dänn ska vara bråged (= brokig),
De nena (= ena) horned ska stå rätt ud,
de andra i fämmtan kråga (= krokar)
6. Du ska ji mi tål tunnjer ru (= råg)
vär dänn gånng du kastar
Du ska ji mi tål (= tolv) vala sill
vär dänn maren ja fastar.
7. Du ska ji mi tål kager brö
vär dänn gånng du bagar
Du ska ji mi tål marker smör
uppå varje kaga
8. Du ska ji mi tål kanner öl
vär kväll ja går ti sänja,
Du ska håla mi sänjalav
me tål rasska dränja».
9. Vrånngel han horrar (= svänger) sin gånngare åmm,
jore kåss (= korsade sig) po vår mans järe (= gärde)
"Hin hann motte dänn pian ha,
Hin motto hinnje bejära"
- Kripp i vrån
Strommperna vita
Tridåmma tre
Ragade galta
Snäller en gånng
Påskamarn
Vällinjen lätt si vrida.
15. Dybecksvisan, "Ut å tuda tromma ...", från Skivarp, Vemmenhögs härad
Denna visa diktades på 1820-talet av Dybecks hoveridrängar vid ett tillfälle, då gårdens inspektor, Krona, firade sin födelsedag. Denne härstammade från Småland och var mycket hatad av godsets underlydande. I en annan visa diktad om samme person heter det: "Jag ynkar Smålands norra hörn, Som skall ta mot en sådan björn, En sådan tjuvabuse, Allt väl, Han äter folk ur huse, Ni förstår mig väl". Dybeck bestod vid denna tid av två (nu mera sammanslagna) "parter" med var sin ägare. Folket på de båda gårdarne kallade varandra efter dessas tidigare ägare, Ehrensparre och Gyllenkrok, för "sparrar och krokar" eller med en ordlek för "sparvar och kråkor ("spårra å kråger"). - "Krågepartens" ladufogde, Jöns, som kallade folket till förplägningen, ansågs stå strängt under toffeln. - Upplysningsvis bör ock nämnas, att prästen i församlingen och inspektor Krona tävlade om en flicka, som till sist valde prästen.
1. Ud å tuda, tromma,
Jinns (= Jöns) bör (= bjuder) alle komma,
Lätt (= Låt) mann (= gärna) moer bromma
Litt iblann, sann (trol. = sa'n)
Här går prässten
me sin vide krave
Kåss, hårr vässten
pusar (= är yvig) po hanns mave!
Hann kann åsse dricka,
vin jer mod i bricka,
Han tar säj en flicka,
såmm går an, sann
2. Var e fruen hänne?
Kronan me sin pänne (= käpp)
sätter najje (= noga el. nöje) tjänne
i vår årt (= ort), sann
I ska veta,
bröder, ad i Smålen (= Småland),
där di eder
havrabrö ti kålen,
där e Krona fudder (= född)
å har sina rudder (= rötter),
här ska han ble judder (= gödd)
vi (= vid) å stor, sann.
3. Titt nu hit, go vänner!
Ja dåmm alle tjänner
Här e fässtemänn
å fässtemör, sann
Spetóren vår
kalased jårr po gåren
I da hann når
di säcks å tjue åren
Kommer manna, påga,
töser, Sparra, Kråga,
vi går did å kåga (= koxa, glo)
alle mann, sann
4. Flutt di, tjocka Mätta,
me din höja hätta
Tjarrsti (= Kerstin) ska nu sätta
framm en bäntj, sann
Kly nu åpp,
når alle ser spetóren!
Hann kann bra slå
i di glas po boren.
Nä, så ta mi drånen (lindrig svordom),
drittjer vi i bånnen
fårr dänn fusste (= förste) sånnen (= sonen),
såmm hann får, sann
5. Titt nu hit, go vänner!
Ja dåmm alle tjänner
Här e fässtemänn
å fässtemör, sann
Här e monnga,
såmm vill väl ble juta (= gifta)
Männ di uhånnga (= ostyriga, ostadiga),
di vill tit ämmbutta (= byta om)
Här e monnga öser (föraktlfull benämning på kvinnor)
blann di Smålanns töser,
åmm du ej bler böser (= ond, arg)
skaff mann hit, sann
6. Visan går ti änna (= går till ända)
Vi får himm nu ränna
å vår nesa vänna
åmm ijänn, sann
Vi e bunner (= bönder),
i marn ska vi ti håua
Ack, var tjunner (= beskedlig),
lätt åss rolet såua!
Ja, vi e rasska kara,
vi ska sjonnga å tralla.
Hann ska våss frammkalla
rätt i marn, sann.
16. "Gud hjälpe och Gud tröste mig ...", visa från Abbekås, Vemmenhögs härad
1. Gu jällpe å Gu trusste (= tröste) mäj,
såmm ska ha däj
me dinne slarrvede råcken
Når pipan går å tromman slår,
å tromman slår,
så ska du fullja me tråppen
- Häj å ho å ha,
la dänn visan gå
Bryta kvissta små,
läggja dåmm po skrå (= på skrå, korsvis)
Leva månnde ja såmm fågelen,
såmm fågelen,
såmm bor i lonngen (= lunden) dänn gröna -
2. Väl kann ja vöua (= väva) rätt å slätt
vöua rätt å slätt,
männ innte kann ja vöua ruder (= rutor)
Väl får ja dänn såmm ja ska ha,
dänn såmm ja ska ha,
förutan sjännker å muder (= mutor)
3. Når såmm ja går ti min lille vänn,
ti min lille vänn,
så får di andre ont i magen
Så sier di: "Va ska du me dänn,
va ska du me dänn?
Hann e bo fatti å naken"
Ebled (= Äpplet) e bode gult å grant,
bode gult å grant,
männ dätt är ormstócked innje
Gåssen e bode fager å fin,
bode fager å fin,
männ hann har fallskhet i sinnje
- Häj å ho å ha etc.
17. Galtavisan, "Vår galt han haver sänkt si ...", från Åkarp, Bara härad
1. Vår galt hann haver sänkt si,
i kårran (= gödselstacken? pölen?) har hann dränkt si
Männ inngen av åss alla
ju konne dätt betäntja
Männ ud vi måsste gå,
/:ätte hånåm leta må:/
2. Vi jittj i tvänne daga
ätte hånåm lette
Änntelin åmm kvällen
vi hånåm nu hitte
i kårran där hann lå,
Ja, di bussterna (= borsten? fötterna?) vi så
3. Vi blevo ju så glaa,
når vi så vår galt i vanned
Vi fnalla (= fattade) tag i bussterna
å dro han åpp po lanned
Si, här liggjer ju vår galt,
såmm si dränkt i vanned kalt
4. Vi jinnast hånåm stocko
å läto bloed rinnga,
fårr kårrven dänn va bårrte
De kann en väl besinnga,
ad bloed de va svalt,
når hann lå i vanned kalt
5. Si, åtta marker isster
å fjortan ponng sjinntja,
de va där i vår galt,
dätt skolen I få veta
Fårr flässjed de va bra,
ja de dude (= dög) ju å ha
6. Å nu så ska vi suppa
å hålla våss glaa
me flässj å panntåffler
å lånnga fittamada (= flottmatar?)
Fårr fitted de va bra,
ja, de dude ju å ha.
Nu slutar ja min visa,
fårmanar eder alla,
I aiten era grisa,
så ad di innte falla
i kårra äller gråv (= grop),
/:Där fårkårrtar di sitt blo:/
18. Tjarringjavisan (Kärringvisan), "Två stora belvanta ...", från Snårestad, Ljunits härad, jämför visan "Gamla grå vantar, lappade skor ..."
1. Två stora belvånta (= bälgvantar),
två stora träsko
- Horråmm, häjj! -
Bonens (= bondens) tjarrinj honn tjörer plau (= plog)
Hörens (= herdens, vallhjonets) tjarrinj honn bryder mäjj (= bryter lövruskor, "maj")
2. Tjörer honn plau, så sår honn korn
Tåssjemannens (= tröskmannens) tjarrinj honn läggjer i lo
3. Läggjer honn i lo, så läggjer honn innj
Sjeparens tjarrinj honn vänntar po vinnj
4. Vänntar honn po vinnj, så vänntar honn po vär.
Skomagarens tjarrinj honn barkar lär (= läder)
5. Barkar honn lär, så vrier (= vrider) honn bej (= beck)
Spilemannens tjarrinj honn spilar po lej (= lek)
6. Spilar honn po lej, så slår honn po tromma
Fällsjärens tjarrinj honn lejer (= läker) en skramma (= skråma)
7. Lejer honn skramma, så lejer hon sår
Tummermannens tjarrinj honn buggjer en går
8. Buggjer honn går, så buggjer honn åpp
Svarrvarens tjarrinj honn svarrvar en råck
9. Svarrvar honn råck, så svarrvar honn rull
Suldatens tjarrinj honn ropar patrull
10. Ropar honn patrull, så drar honn ud varrja
Farrjarens (= färgarens) tjarrinj honn farrjar en harrva (= härva)
11. Farrjar honn harrva, så farrjar honn fjel (= bräde, planka?)
Tjelsmannens (= kopparslagarens) tjarrinj honn smier en tjel (= kittel)
12. Smier honn tjel, så smier honn rinnj
Lännsmannens tjarrinj honn drar si ti tinnjs
13. Drar honn si ti tinnjs, så fäller honn sag
Tättjarens (= taktäckarens ) tjarrinj honn tättjer et tag
14. Tättjer honn tag, så tättjer honn fort
Sjuttens (= skyttens) tjarrinj honn sjuder en jort
15. Sjuder honn jort, så sjuder honn hinnj (= hind)
Släjjtarens tjarrinj honn släjjtar et svin
16. Släjjtar honn svin, så läggjer honn i salt
Mularens tjarrinj honn maler malt
Herr Holger, medeltidsballad, sammanställd från uppteckningar efter Anna Andersson, Espet, Genarps socken, fru Elers, Lund, Per Persson, Gyllebohus, Genarps socken, och en stud. Rydner. Melodi efter Anna i Espet, upptecknad av Axel Ramm
1. Fru Tala hon drömde en dröm i natt,
- vak upp här är en god tid, -
att den rike herr Holger han skulle ge tappt,
(Variant: att herr Holger han skulle ge Danmark i skatt)
- den rike herr Holger
2. "Jag drömde, jag drömde om vår gångare grå,
han bar dig till tinget, du dödde derpå
3. Jag drömde om eders lille smukke hund,
han bar ditt huvud i rosendelund"
4. »Min kära fru Tala, du säg icke så!
Dina drömmar kan väl vakna om en åtta år"
5. Fru Tala hon hade ej drömmen talt ut,
förr'n de stötte på dörren med stänger och spjut
6. De stötte på dörren med stänger och spjut:
"Är herr Holger här inne, så skall han här ut!"
7. »Mina kära hovmänner, I töven en stund,
emedan jag kläder mig annorlund!"
8. Herr Holger han talte till svennerna två:
"I läggen gullsadeln på gångaren grå!"
9. De red ifrån Häckeberg, när klockan var ni,
så var de i Malmö till klockan var ti
10. Så var de i Malmö till klockan var tolv,
så var de i Köpenhamn, när klockan var två
11. När som de var komna till Köpenhamn,
där ståndar kung Kristian på vitan den sand
12. "I varen välkommen, herr Holger, till mig!
Går in i stenstugan, dricker mjöd och vin!"
13. »Mig lyster ej mjöd, mig lyster ej vin,
jag vill ända mitt ärende och resa igen"
14. Kung Kristian han läste de breverna i
(Variant: De herrar de läste ...)
"Herr Holger, herr Holger, det kostar ditt liv!"
15. "Min söta kung Kristian, I skänken mig mitt liv!" -
"Om du själver ej hade varit skulden häri!"
16. "Antingen vill du ligga eller stå?
Mäster Jacob skall taga ditt huvud ifrå!"
17. "Antingen vill du sitta eller vill du stå
eller vill du den jungfrun till mötes gå?"
18. "Jag står, jag står, så länge jag kan,
och se'n vill jag taga den jungfrun i famn"
19. Så bad han få breda sin kappa den blå,
så att blodet det kunde få rinna därpå
20. Den jungfrun hon klippte det huvudet av,
så blodet det neder till fötterna rann
21. Så togo de huvudet så blodigt det var,
så sydde de till det med remmerna två
(Variant: ... med remmerna sju)
22. Så talte kung Kristian till borgmästarne fem:
(Variant: ... till svennerna fem)
"I följen herr Holger till Skåne igen!"
23. Så viste de ut två redliga män,
som följde herr Holger till Skåne igen
24. Fru Tala hon sprang sig i högsta den loft,
så såg hon sin herre bak rosendelund
25. Fru Tala hon såg genom fönsteret ut,
då såg hon sin herre komma på ön
26. »Antingen är min man drucken eller i Danmark vred,
emedan han rider på hästen så sned?»
27. När fru Tala fick veta hennes herre var död,
så domnas hon under skarlakanen röd.
28. När fru Tala fick veta hennes herre var lik,
så domnas hon under skarlakanen vit
29. Herr Holger blef begraven i Genarp, när klockan var tolv
När klockan var elva, så kom han igen
30. Han klappar på dörren med fingrarne små:
"Fru Tala stig upp och drag låsarne frå!"
31. »Med ingen så haver jag stämma utsatt
och ingen så släpper jag in uti natt!"
(Variant: ej heller drar jag låsen ifrå i natt)
32. »Min kära fru Tala, giv bonden sin ko,
för i helvete där är så svårt att bo"
33. »Nej, förrän jag vill göra mina barn fattiga med mig,
så vill jag i helvete bränna med dig"
34. »Fru Tala, giv Romman och Skromman igen,
för i helvete är svårt att brinna för din vän"
35. "Nej, om jag skulle så flyta i helvete som en svan,
så vill jag ej bliva utfattig, försann"
36. "Ge tillbaka, vad jag med orätt har fått!"
Vad blir det då till arvingarne två?"
37. »Ge tillbaka, vad jag med orätt har ta'tt (tagit),
Eksholm, Svartekärr och Toppegård"
38. "Far du i helvete med svennerna dina,
så kommer jag efter med möerna mina"
Folkmusik, bilaga
Noter till folkvisor med underlagd text
1. Herr Peder, medeltidsballad från Snårestad, Ljunits härad
Vistext:
Herr Peder han tjänte på konungens gård
för penningar och välskurna kläder
Så litet han åt och så litet han drack,
Han sörjde allra mest för sin kära
2. Herr Hurtig, visa från Snårestad, Ljunits härad
Vistext:
Jag var väl inte mer än på mitt fjortonde år
då jag till Dannemark for
Det gjorde jag allt för min lilla fästemö,
för hon skulle växa och bli stor
3. Näcken och jungfrun, medeltidsballad från Öremölla, Vemmenhögs härad
Vistext:
/:Där bodde en herre vid Östravall-led:/
Han hade tre döttrar, ja granna voro de
- För den äran -
4. Jungfrun och näcken, visa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Så tager jag min bössa och så min lille hund,
spatserade jag mig uti rosende lund
Det var väl uti sommaren den sköna
5. Svinaherden, medeltidsballad från Snårestad, Ljunits härad
Vistext:
Och svinaherden stod på höhjällen och sang:
"Krist give att jag hade prinsessan i min famn
- Vi ska föra våra runor så väl med den äran -
6. Jungfrun i blå skogen, medeltidsballad från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Och jungfrun hon skulle sig åt vakerstugan gå
- För linden hon dammar i lunden -
Så tog hon den vägen åt skogen den blå
- För då vart hon i villa skogen kommen -
7. "Jag vet mig så grant var min käraste hon bor ...", visa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
/:Jag vet mig så grant, var min käraste hon bor:/
Hon bor uti skogen allt under en lind
och en liten ljung
8. Jefta, "Det hände sig Jefta, den väldige man ...", bibelvisa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Det hände sig Jefta, den väldige man,
som aldrig var van till att sova
Han en gång drog bort i främmande land
en seger över Ammon att vinna
Ja, när han drog ut, då gjorde han Gud
ej löfte, som ej var att lova
9. Skapelsevisan, "Ack Herren Gud Fader i himmelen bor ...", andlig visa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Ack Herren Gud Fader i himmelen bor,
han är visst en konung så mäktig och stor,
en Herre över levande och döda
10. "Nu få vi intet mera av denna världen ut ...", andlig visa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Nu få vi intet mera av denna världen ut,
än fyra kistebräder och så en svepeduk
/:Men hava vi tjänt Gud, så få vi himmelrike:/
11. "Nu vinteren har ändat och sommaren begynner ...", kärleksvisa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
Nu vinteren har ändat och sommaren begynner
och alla blad och blommor de gro
Och liljan under träden uti dalarne upprinner
och duvan under ekarna bor
Lärkan och andra fåglar små, de sjunga i skogen så väl,
de höra icke upp förrän mörkaste kväll
12. "Ack vad himmelen han synes vara mulen ...", sjömansvisa från Hofterup, Harjagers härad
Vistext:
/:Ack vad himmelen han synes vara mulen!:/
Men han bliver väl en gång klar
13. Lasse Karnas visa, "Som solen allt uppå himmelen klar ..."
Vistext:
Som solen allt uppå himmelen klar,
hon skyndar till sitt rum
Ja, så gör ock jag till dig min lille vän
var timma och var stund
14. "Vrånngel han sade till hustrun sin ...", visa om Wrangel, [skämtballad, "Leja tjänstepiga"] från Örsjö, Vemmenhögs härad
Vistext:
Vrånngel han sade till hustrun sin:
"Nu e rågen mogen, nu vill vi en piga leja,
om vi konne få en trogen"
- Kripp i vrån
Stromperna vita
Tridåmma tre
Ragade galta
Snäller en gång
Påska marn
Vällinjen lätt si vrida
15. Dybecksvisan, "Ut å tuda tromma ...", från Skivarp, Vemmenhögs härad
Vistext:
Ut å tuda tromma, jinns bör alle komma
Lätt man moer bromma, litt iblann, sann
Här går prästen me sin vide krage
Koss, hårr västen pusar på hans mave
Han kan åsse dricka, vin jer mod i bricka,
han tar säj en flicka, såmm går ann, sann
16. "Gud hjälpe och Gud tröste mig ...", visa från Abbekås, Vemmenhögs härad
Vistext:
Gu jällpe å Gu trusste mäj, såmm ska ha däj
me dinne slarvede råcken
Når pipan går å tromman slår, å tromman slår,
så ska du fullja me tråppen
Häj o ho o ha! La dänn visan gå
Bryta kvissta små, läggja dåmm på skrå
Leva månnde ja såmm fågelen, såmm fågelen,
som bor i lonngen dänn gröna
17. Galtavisan, "Vår galt han haver sänkt si ...", från Åkarp, Bara härad
Vistext:
Vår galt hann haver sänkt si,
i kårran har hann dränkt si
Männ ingen av oss alla
ju konne dätt betäntja
Männ ut vi måste gå
/:ätte hånåm leta må:/
18. Tjarringjavisan, "Två stora belvanta ...", från Snårestad, Ljunits härad
Vistext:
Två stora belvanta, två stora träsko
Horråm hej! Bonens tjarring honn tjörer plan
Hörens tjarring honn bryder mäjj
19:1. "Kom Kola, kom Hjelma ...", vallåt från Oxie härad
Vistext:
Kom Kola! Kom Hjelma!
Kommelie kom!
Kom Kola, Hjelma, höj!
(Vallhjonet svarar:) Höj! Här e Kola, Hjelma, höj!
19:2. "Kom Kola, kom Kola ...", vallåt
Vistext:
Kom Kola! Kom Kola!
Kom, kom och kom och kom!
Kom Kola! Kola kom!
Noter till folklåtar
(sid 11) Lorens Brolin, Abbekås, Vemmenhögs härad
Slängpolska nr 1
Slängpolska nr 2
Slängpolska nr 3, Stenbockens polska eller Klunkepolskan
Vals nr 1
Vals nr 2
Brännvinspolska, även tryckt i Svenska låtar, Skåne, nr 1004
Kadrilj
(sid 17) "Ola Sjöbo", Ola Persson, Sjöbo, Genarp, Bara härad
Slängpolska nr 1
Slängpolska nr 2, All världens polska, jämför Svenska låtar, Skåne, nr 48
Slängpolska nr 3, Skräddarepolskan
Vals nr 1
Vals nr 2
Folkdans, Tosingadansen
Folkdans, Ryska polskan
Hoppvals
(sid 24) "Nils Rusk", Nils Mårtensson, St. Herrestad, Herrestads härad
Slängpolska nr 1, Karl Pipers polska
Slängpolska nr 2, Svanepolskan
Slängpolska nr 3, Leipzigpolskan
Vals nr 1, Major Kocks vals eller Klunkevalsen
Vals nr 2, Älvastråket
Brännvinsdans
Kadrilj
(sid 29) Anders Jeppsson, Björnstorp, Torna härad
Slängpolska nr 1
Slängpolska nr 2
Vals
Folkdans, Örfiladansen
Marsch, Bohus belägring
(sid 33) Per Munkberg, Barsebäck, Harjagers härad
Slängpolska nr 1
Slängpolska nr 2
Slängpolska nr 3
Slängpolska nr 4
Slängpolska nr 5
Vals nr 1
Vals nr 2
Vals nr 3
(sid 39) Måns Andersson, Hemmestorp, Everlöv, Torna härad
Vals
Folkdans, Träskovalsen
Folkdans, Hoppvals, Ost och bröd
(sid 41) Anders Mårtensson, Vomb, Färs härad
Slängpolska
Vals
Brännvinspolska
Folkdans, Birenbomskan
(sid 44) Ola Lans, Norra Vallösa, Ljunits härad
Vals nr 1
Vals nr 2
Körepolska
(sid 46) Nils Svensson, Snårestad, Ljunits härad
Vals
Gånglåt
(sid 48) Ur Dybecks gårds arkiv, Vemmenhögs härad
Folkdans, Vipparedansen
Senast ändrad 2018-01-31