Stefans musik
Kontakta mig gärna på
Visor och berättelser samlade af Jödde i Göljaryd
2:dra häftet
Abr. Lundquist, Musikförlag, Stockholm 1900
- - - - -
FÖRORD behöfver du minst af alla, du gamle käre, efter människosätt att se, allt för tidigt tystnade Jödde, så som du i mer än ett decennium sjungit dig in i alla de små trofasta, minnesgoda nordiska folkens hjärtan, inför en publik, som, sammanräknad, blir större än hvarje annan svensk sångares, huru mycket grannare än dina också hans toner klungo; en publik, som äfven var mera »belåten och tacksam» än de flestes.
Men då du fått förfall vid introduktionen af dina populära sångers andra häfte, vill jag, som landsman och vän, blott i ditt ställe taga din lille nyaste pilt vid handen till en lyckönskan då han nu träder ut genom fädernehemmets »stätta».
En lyckönskan till den lille och en erinran till de många, han skall möta, sjunga och berätta för på färden genom bygder, som voro hans fader så kära!
Vår tid är, bland mycket annat, äfven surrogatens, vrångbildernas och förfalskningarnas, ej minst på folklifsskildringens område. Jag har själf sökt att vända några små torfvor på det fältet och med bekymmer funnit, huru lätt man löper fara att karrikera, för att vinna skrattarnas bifall, eller idealisera, för att inhösta de sentimentales.
Jödde i Göljaryd var lyckligare: han fotograferade helt enkelt, och hans ögas »linser» och hans svenska hjärtas »plåtar» sveko honom aldrig, hvarken vid »aftagandet» i humorns »klara dager» eller i vemodets» mörkrum». Hvad han gaf, var alltigenom äkta och sant, fulltrogna bilder af svenskt folklif, svensk allmoges sätt att tänka, berätta, skämta, hoppas och älska ännu något senare än vid hälften af det sist förflutna århundradet.
Det är de förbleknande bilderna af ett flyende kulturskede, som fästats å dessa blad med kärlekens sinne och trohetens öga, med öppen blick för både det karakteristiska, det humoristiska och det enkelt fagra.
Så är texten på dessa blad. Hvad melodierna beträffar har jag alltid liftigt beklagat att »naturhinder» förmenat mig att sentera och bedöma dem, som de förtjäna; men i det fallet torde väl det mångtusenstämmiga jubelekot från Skansens kullar och ett par hundra skandinaviska och finska bygder, i förening med det varma emottagandet af denna samlings första häfte, vara vittnesbörd nog.
Sommaren 1900, då Skansen stod vänast och tusenden saknande par ögon sökte »Jöddes sten».
Sigurd
- - - - -
Visor
1.
Du Lillkyrka socken (2015-xx-xx)
Text:
1. Du Lillkyrka socken, du har en ljuvlig tröst,
du rogat har så många sorgsna sinnen
Därinne bor en flicka, hon har uti sitt bröst,
ja, mycket mer än Adam har i minnet
Den flickan hon är vacker, hon har ett hurtigt sinn,
och det kan väl hända, att hon kan bliva min,
som framtiden själver får utvisa
2. Men glädjens ej däröver, förr än I det fån se,
ty vi ha la så litet därom talat
Och flickornas kärlek den är så fuller av svek,
fast de i orden ä' så söta och hala
De liknas vid att bygga sig på isen upp en bur,
men den som sätter trohet till dessa falska djur,
han bliver evinnerligt bedragen
3. Församlingens ungdom den är så rask och snäll,
Ja, den bör visst var man här nu värdera
För anständig levnad. Ja, varje söndagskväll
Det roar mig att få med dem spatsera
När annorstäds de roar sej, bedrives elakhet
med fylleri och slagsmål och annan otekhet
Det nästan utav ungdomen utövas
4. Ja, rätt nu är ni gifta, ni alla Smålandsbarn,
men vad kan man vid denna saken göra
Fast människornas falskhet är värr' än den le'es garn,
men vad kan det mitt lilla hjärta röra
De paras med varandra här, vad kan man hjälpa det,
för den, som inte skyndar sig, ja han får ingen med
Ja, jag tror säkert, att jag bliver utan
5. För din skull har jag strävat, för din skull har jag gått,
Därför så skall jag denna visan sjunga
Men nu ser jag det går mig som folket haver spått;
det kommer an på mången falsker tunga
Men mest på hennes släktingar, de kallas rara män,
men dem vill jag likna vid staden Jeresalem,
som fuller är av etter och små ormar
6. Nu slutar jag att sjunga, det jag ej kunnat tro
För dig så har jag livet kunnat våga
Att falskheten hos dig har bott och varit så stor,
den saken torde hända du får ångra
Du legat har i hjärtat mitt och bundit det så hårt
Att vänner två skulle skiljas åt, det är nu alltför svårt
Adjö med digl Jag sjunger glada sånger
2.
Det var en söndagsmorgon jag klädde uppå mej (2015-xx-xx)
Text:
1. Det var en söndagsmorgon jag klädde uppå mej,
och så gick jag till kyrkan för att få träffa dej;
- /:För hej och hopp och fallerallera:/ -
Och så gick jag till kyrkan för att få träffa dej
2. Men när jag kom till kyrkan, så var du inte där
Strax föll det mej i sinnet, du har en annan kär
3. Och sjalen, som du gav mej, med röda rosor ikring,
den kan du få tillbaka, det gör mej ingenting
4. Psalmboka, som du gav mej, med röd gullering i,
den kan du ta tebaka, jag lir'na inte si
5. Och ringen, som du gav mej, med namnet mitt och ditt,
den kan du få tebaka, så ä vi kvitt om kvitt
6. Och grisen, som du gav mej, som var så tjocker och fet,
den kan du ta tebaka; inte sörjer ja' för det
7. Kalvskinnet, som du gav mej, det mest förargar mej,
det har jag sönderrivit och kastat efter dej
3.
I ongdomens blomma (2015-xx-xx)
Text:
1. I ongdomens blomma ja' satte så huldt
min tro te' en gosse så skön
Men han utå falskhet i hjärtat va' full
AvGud får han en gång si' lön
2. Ve' tjugo års ålder försköten ja' blev
å vännen, ja' hålide så kär
Ja' tänkte då genast att skriva ett brev,
men tårarna hindra' mig jämt
3. Du aldrig mig älskat, fast du har så sagt,
du talte blott falskhet till mig
E' börda så tong på mett hjärta du lagt,
men gärna ja' bär den för dig
4. Nu finnes ej mera på jorden en vän,
som här nu kan skänka mig tröst
Då du hade mod te' att glömma bort mig,
då brast utå ångest mett bröst
5. En brennande kärlek, som tändes hos mig,
som ännu i hjärtat fens kvar,
Men fastän ja' ä' försköten å' dig,
en vän uti himlen ja' har
6. Nu slutar ja' skriva, ja' kan icke mer,
ty kanske ja' gör dig besvär
På resan nu möjligen stadder du är
te vännen, du håller så kär
7. Ja' själv utå hjärtat har sagt dessa ord,
som här uppå papperet står
Du har varit mi' löcka, du har varit min skatt
Ja' aldrig dig bortglömma kan
4.
E' visa vill jag sjonga, "Smålandsvisan" (2015-xx-xx)
Text:
1. E' visa vill jag sjonga,
den handlar om min lella vän
Han är från mig bortfaren,
han kommer snart igen,
Ja bort-, ja bort-, ja borta är min lella vän,
han är så röd om kinderna,
han är min lella vän
2. Hur roli't är det icke
att ta' sin lella vän i famn,
och se sig vitt omfaren
uti ett annat land
Ja föj-, ja föj-, ja föjlarna i skogarna,
de sjöngo om trolövelse
en härli' fröjdesång
3. Men mamma hon är lessen,
för ja' te' lella vännen går
Men ho' har gjort de' samma
i sina onga år
Ja, lika gla' så gångar ja' te' vännen min,
när aftonsola sänker sig
på himmelen den blå
4. Å far min, han ä' vreder,
för ja' sa' gefta mej i år
Men dröjer ja' te' våra
en annan vän ja' får
Ja' dröj-, ja' dröj-, ja' dröja kan ännu nåra år,
för ja' ä' bara nitton år,
de' fyller ja' i vår
5. Å löster er te' veta,
vem denna visa dektat har,
så ä' de' en sjöfarande,
som ifrån Smålan' var
Ja Små-, ja Små-, ja Smålan', där mamsellerna
spaserande på kvällarna, spaserande på bal
5.
Den motsträvige brudgummen (2015-xx-xx)
Text:
1. De klädde en brud i bröllopsskrud
- I kväden väl, om I kunnen -
Då hälsade brudgummen hem till sin brud:
"Jag vill inte vara brudgumme!"
2. Och när som de kommo till kyrkogård,
två honom ledde, den tredje drev på,
för han ej vill vara brudgumme
3. Och när som de kommo på kyrkohall,
det hördes så grannt, hur den stackar'n han gnall:
"Jag vill inte vara brudgumme!"
4. Och när som de kommo i kyrkodörr,
så skrek han långt värre än han gjorde förr
"Jag vill inte vara brudgumme"
5. Och när som de kommo i kyrkan fram,
så ynkade honom båd' kvinna och man,
för han skulle vara brudgumme
6. Men fram kom prästen med boken i hand
"Nu är hon din hustru och du hennes man,
nu slipper du vara brudgumme"
7. Och brudgummen tog sin brud i famn
"Nå, Gud vare lov, nu är jag din man,
nu slipper jag vara brudgumme"
6.
Jag gick mej ut en sommardag (2015-xx-xx)
Text:
1. Jag gick mej ut en sommardag,
i gröna lunden mötte jag
En flicka, som var mycket skön,
hennes make finns ej här
Tradidilallalala, tradidilallalala, tradidilallalala, tradidila
2. Vi satte oss i lunden ner,
vi språkade om kärleken
Och vill du bli min lilla vän,
så blir jag din igen
3. Förlovningsringen jag dig ger,
låt se du ständigt på den ser
Förglöm mig ej, min lilla vän,
jag skall aldrig glömma dej
3. Om åtta da'r kan du ge mig svar,
se'n du frågat har din mor och far
Ty är det säkert viljan din,
tror jag säkert du blir min
4. När åtta da'r förgångna var,
hade flickan fått en annan kar'
Hon skriver då ett afskedsbref,
jag bleknade därved
5. Min sorg var stor, det kan ni tro,
jag varken dag eller natt fick ro
Jag gick min väg, fast den var trång,
Jag gick den dagen lång
6. Ajöss min far, ajöss min mor,
ajöss min syster, ajöss min lille bror
Jag reser bort till främmande land,
kommer aldrig mer igen
7.
Beväringsvisa från Jösse härad (2015-xx-xx)
Text:
1. Å Jössehärs beväringa i krigarens gestalt
för se mod då finns i bröstet å hjarte överallt
Den andre uti juni maschera' vi åsta'
te Trossnäshea så lusteli' å gla'
2. Å sablarna di blänkte under himmalen den blå,
gevädersbaljonetterna di gjorde likaså;
Ja, hurra för di pojkar, som på Trossnäshea gå,
äxeschisen di snart sej lära få
3. Å konung Carl den tolfte i sitt attande år
kumdera svenska hären uti Taffland, där han låg,
där åtta stöcken svenskar slog åtti tusen man,
å ryske kejsarn va' mä' te stor skam
4. Å mins ni Gustaf Vasa, å tänk en tocken kär,
han lär ha var't den varste, som ha' slogs i någa här
När fienden feck sekte på'n, i hennas hjarte klack,
men han fyllte'na må kuler, s'att ho sprack
5. Å tänk på Gustaf Adolf, å kom ihåg hans ol!
Trehundrasjuttiåtte den psalmen själv han gjort:
"Förfäras ej I pojkar, fast fienden är stor,
vi ska slåss emot lag och rellejon"
6. Ja, hurra nu I pojkar för kafftin Nackuler,
för medt i varsta striden, dit skall han föra er,
Att slåss för Jösshärsjäntera, di ljuffeliga små,
å för frua kaffetenska också
8.
Sju år de var förgångna, "Bramråvisan" (2015-xx-xx)
Text:
1. Sju år de var förgångna, se'n vi skådade vårt land
och den vackraste flicka, som jag omnämna kan
Där stodo härliga fjällar under himmelen den blå
och det grönskar i vårt fädernesland
2. Vi seglade en afton för en förliger vind,
se'n kom där ett skepp för en stark bidevind
Akter på halfdäcket stod en flicka, som var skön,
hon var skön, ja, hon var däjelig och skön
3. Jag skådade den flickan med förtjusande behag,
mina ögon förändrades varendaste en dag
Jag kan ej henne glömma, om det kostar så mitt lif,
för hon är skön, ja hon är däjelig och skön
4. Så kastade jag mig ibland böljorna de blå,
för att jag ombord uppå skeppet komma må
Så lyckades det mig uti fallrepstrappan få,
att ombord uppå skeppet komma må
5. Så hälsade hon mig: "Varifrån kommer du,
du, som kommer ifrån böljorna och upptages nu?"
"Jag föll väl ifrån bramrån, när seglen gjordes fast,
och jag föll ibland böljorna med hast"
6. Så seglade vt se'n uti månaderna ni',
förrän vi te slut vårt fosterland fick si
Jag gick till flickans fader och bad mig att få lov
att få ega hans dotter till gemål
7. Änteligen svara' han mig dessa ljuva ord:
"Är du en redlig sjöman, visst är du henne värd
Och Gud han må välsigna er i alla edra da'r,
och ert bröllop skall firas med stor fröjd"
9.
Båtsman Blomberg (2015-xx-xx)
Text:
1. En visa vill jag sjonga, som jag själv dektat har,
den handlar om en båtsman, som var en kronans karl
Å mor hans hette Gertri, å far hans han var dö',
å, själv han kalltes Blomberg allt te' sin bleka dö'
2. En juldagsmårn geck Blomberg te' kyrkan uti byn,
på himlen blänkte månen och stjärnorna i skyn
Han var så gruvligt ensam, men tänkte inte på,
att dä va' mitt i natta, å klocka ho' va' två
3. Men när han kom te' kyrkan, så var där möe ljus,
men inga klockor ringde tesamman te Guds hus
Å han ste' inom dörren å to' sin mössa å',
å satte sig i stolen för att få höra på
4. På predikstoln sto' prästen, en gryvligt svarter en,
Å ansiktet dä' blänkte då mä' ett fasligt sken
På honom så' nu Blomberg, å herre jösses mig,
han skrek så att dä' skongade i kyrkans hela vägg
5. För prästen var ett spöke, så stort som själva skam
å käftarne di gick på'an som vinga på en kvarn,
å öjena di rollade så vilt i skallen kring
Men fast han skrek och sparkade, dä' hördes ingenting
6. Mä' dö'n i hjärtat Blomberg nu på sin granne så',
då börjte huvudhåten att oppå änna stå
Där satt hans dö'a pappa å sjongde uti bok,
men dä' va' bara benen förutan kött å blo'
7. "Gu' hjälp mej, stackars båsman", nu Johan Blomberg skrek,
"Nu bär dä' väl åt skogen för mej, mitt arma kräk!"
Å hu, då pekade prästen mä' sin benrangelsarm
på båtsman Johan Blomberg, allt i de dödas land
8. Å spökena de ste' opp från sina stolar då
å kramade Johan Blomberg allt både gul och blå
Se'n smorde de i sej köttet, för dä' ä' gastomat,
å höll se'n oppå honom ett gruveli't kalas
9. Om mår'on när dä' ringde, då barkade de ut,
men på den stackars Blomberg då' hade de allt gjort slut
Kyrkvaktarn hittade benen, men allri mer ett fnask,
"Dä' andra den onde tagit", så sade prosten Ask
10. Å hör ni män'skor alla uppå vår gröna jord,
å lyssna te' min stämma, ge akt uppå min' ord
Gå allri te' julottan, när klockan ho' ä' två,
då kan den le'e ta er, som Johan Blomberg tog
10.
I Småland där ä' dä' så gutt (2015-xx-xx)
Text:
1. I Småland där ä' dä så gutt, gutt, gutt,
å allt kan en få sig en plutt, plutt, plutt
Å inget annat lann
en oppvisa kan,
där en har dä' så ljuvligt och gutt, gutt, gutt
2. Å si bönner dä' ha de så rika som fä
å pengar de få för potater å sä'
å kalvar å kor,
å ankor och sor,
å dä' gör i pluntan så gutt, gutt, gutt
3. Å prästen han å' då så stinner si så,
å länsman så tjock, så han inte kan gå
Å klockarefar
Ä alltid så gla'r,
Å sjonger, så dä' gör så gutt, gutt, gutt
4. Kalasa dä' kan de som herrskapsfölk
å äta så käften ä' fuller å mjölk
å pankakamos,
å lutfisk å sås
Å dä' gör i magen så gutt, gutt, gutt
5. Å super dä' gör de varendaste da',
bå' gubben å gumman kan snapsarne ta'
Å blir en då full,
så bär dä' omkull,
å dä' gör i hjärtat så gutt, gutt, gutt
6. Å flickor dä' ha de så rö'a som bär
med kili'a armar å smånätta fär
å söta som sylt,
En tar dom om truten,
å dä' gör i hjärtat så gutt, gutt, gutt
7. Men pussa dom dä' går då allri där an,
för då sputta å sparka de värre än skam
För Petter Lars Pär
fick nog kännas vä'r
Men tyckte ändå det va' gutt, gutt, gutt
8. För si Lotta hon spottade mitt i hans trut
å ba'an att veta en syndi'er hut
Men hur då allt gick,
så Lotta han fick
Då tyckte allt Pär, dä' va' gutt, gutt, gutt
11.
Du blånande himmel och du brusande flod (2015-xx-xx)
Text:
1. Du blånande himmel och du brusande flod,
- O, ja flod -
Det kostar för en yngling att leva på vår jord
- Fallilallala, fallilallalej, fallilalla lalla la -
Det kostar för en yngling att leva på vår jord
2. Ja, stackars den sjöfarande, som är på böljorna blå
Han bär alltid våta kläder och måste redo stå
3. Och då han ofta tänker, om vännen vore här
Hon skulle mej uppvärma och torka mina klä'r
4. Ja, roligt är om sommaren, när flickorna stå sig bra
Det var i svenska Pommaren en flicka, som var rar
5. Hennes ögon var diamanter, som guld de glimma må
Vore jag med den flickan bekanter, stor fröjd jag hade då
6. Riksdalern vill jag våga, ja, om det vore två
Tag den och gack till källaren, förglöm ej drick min skål
7. Den skålen vill jag dricka och tänka uppå dig
Hade jag en sådan flicka, jag tror jag gifte mig
8. Och viljen I nu veta, vem visan diktat har,
så är det en stackars skräddare, jag tror han hette Spar
9. Om någon sjunger visan och något lägger till,
han pliktar femton daler och mister vännen sin
10. Om någon sjunger visan och intet lägger till,
han har sina fem riksdaler och friar, när han vill
11. Ja nu är visan aller, ja nu är visan slut,
nu lägga vi tillhopa, ge sångaren en sup
12.
Beväringsvisa från Västmanland från Västmanland (2015-xx-xx)
Text:
1. På pappere' ja' skriver en sång för Västmanlands krigshär
å viljen I den höra, så lyder den så här
När krigarn ordern får, så måste han genast gå
från maka, barn och vänner, fastän det känns så svårt
2. Ett tusen åtta hundra och sextio skrevs det därtill
uti den fjärde måån och han heter April,
befälen ordern gav, å vi gick strax åstad
te hurtigt parodera på kongens kröningsdag
3. Å när nu allt va' sluta' och kröningshögtidligheterna va' slut,
så fingo vi maskera Hornsgatan ända ut
till Långholms fästning stor, där många fångar bor
Vi dem ock emottogo med friskt och hurtigt mod
4. När konung Karl den torte en gång mot fienden drog ut,
så ga' han dom på plyche, så dom feck veta hut,
när han en gång drog ut,
å detta ska' dom minnas, tills jorla tager slut
5. Om konung Karl den femtonde till strid en gång oss kalla vill,
stig opp i Västmanlands gossar, som honom hörer te
Vi gå mot fiendens här, å basa honom flär,
så att en allri' vågar te Svär'i titta mär
6. Om någon nu vill veta, åkken denna visan diktat har,
så ä' dä' en soldat, som jusst inte så lässin va'
Han visan diktat har, män int' satt namne kvar,
han har sitt hem i Tärna, där har han sitt försvar
13.
Goddag du svenska flicka (2015-xx-xx)
Text:
1. "Goddag du svenska flicka,
din skål vill jag dricka
en gång eller två
Ty se jag är nu färdig,
ty se jag är nu färdig
att hissa mina segel
och resa härifrån
2. Räcker du mig handen,
så giver jag dig ringen,
och så förlova vi oss
Ty förlovningstiden,
den är ju snart förliden"
"Jag har en vän på böljan blå,
Han sviker aldrig mig"
3. "Har du en vän på böljan blå,
tänk aldrig uppå den,
han kommer ej igen
För sjömännens tankar
så vitt i världen vankar
på böljan blå, på böljan blå,
i städer och på land
4."Din kärlek är ej brinnande,
din kärlek är ej brinnande,
det ser jag uppå dig
Ty du har nog haft andra,
allt medan du var borta,
som tagit det bästa
av kärleken från dig"
5. "God afton, min flicka,
din skål vill jag dricka
en gång eller två
För här har varit främmande,
som ingen varit kännande
Han haver bortrövat
ditt hjärta ifrån mej
6. Jag kläder dej i silke,
i silke och siden,
i siden så fin
Och de guldringar mina,
de kunna bliva dina,
om du vill bliva
allra kärestan min"
7. "Tror du, att jag vill hava
en sådan en bedragare,
en sådan en som du?
Nej hellre vill jag sälja
mitt liv till tjuvar och skälmar
och trampa ner mitt hjärta
Ibland småsten och grus"
14.
Si godafton och godkväll (2015-xx-xx)
Text:
1. Si godafton och godkväll,
min utvaldaste vän,
huru lever världen med dej?
Har du nöjen och mår bra,
som jag tror väl att du har
Har du hälsan, visst fägnar det mej
2. Har du silver, har du gull,
har du kistorna full,
har du penningar visst rogar det mej."
"Nej, jag har ett förnöjsamt sinne,
det är rikedomen min,
det är långt bättre än penningar och gull"
3. När jag tänker uppå dig,
röres bloden uti mig
Lilla vännen, förglöm aldrig mig!
Ser du stjärnorna de små
uppå himmelen den blå
falla neder till jorden som strå
4. Förr ska' sjöar och strand
bliva torra som sand,
förrän jag tager mig någon ann'
Förr ska' måne och sol
falla neder till jord,
förrän jag ändrar om dessa ord"
15.
Med våta ögon ser jag (2015-xx-xx)
Text:
1. Med våta ögon ser jag på böljorna de blå,
som hotande och vilda mot klippeväggen slå,
ty långt i fjärran är
den som jag håller kär
Men jag, hans bleka lilja, på stranden väntar här
2. "Till hösten är jag åter hos dig, mitt unga viv,"
så sade han och slöt mig förtroligt till sitt lif
Men dagarna de gå
och böljorna de slå
och icke kommer vännen, hur jag än vänta må
3. Emellan oss är skog och sjö, ja även berg och dal,
emellan oss är frid och fröjd, ja även sorg och kval
Ty långt i fjärran är
den som jag håller kär
Men jag, hans bleka lilja, på stranden väntar här
4. Jag suckar och jag klagar, jag tåras och jag ber
och spejande som falken utöver havet ser
Men dagarne de gå
och böljorna de slå
och icke kommer vännen hur jag än vänta må
5. Ack om jag vingar hade som fågeln högt i sky,
i denna kväll jag skulle till andra länder fly
Ty långt i fjärran är
den som jag håller kär
Men jag, hans bleka lilja, på stranden väntar här
6. Ja, länge har jag väntat, nu är min enda tröst,
att när ej hjärtat mera kan klappa i mitt bröst
och inga dagar gå,
och inga böljor slå,
så får jag råka vännen i himmelen den blå
16.
O du stolte ungsjöman (2015-xx-xx)
Text:
1. O du stolte ungsjöman, vill du lämna ditt land,
för att fara omkring jorden på den vilda ocean?
Jag är glad och förnöjd och jag sjunger med fröjd
och mitt hopp står till Herran uti himmelens höjd
2. Ankaret det lättas opp, seglen sträckas opp i topp
och en man tar rodret, när de andra klara opp
Nu med hattarne i hand stå vi glada alle man
och ett ömt farväl vi bjuda åt vårt kära fosterland
3. Allting synes vara klart, skeppet börjar göra fart
Våra flickor stå på stranden, se oss långsamt ila bort
Och en rinnande tår uppå deras kinder går
och med klappande hjärta emot hemmet de gå
4. Dagen lider mot slut, natten ser förfärlig ut,
då det stormar, då det tjuter i varendaste klut
Månen redan gått ner, stjärnor synas ej mer,
Svåra skyar och byar till överflöd han ger
5. Storm och brusande hav - skeppet lider ej därav
Och den stolte sjömannen står på brädden av sin grav
Men han tröstar sig därmed, att han lider ingen nöd,
fast hans öde kunde göra, att han låg i havet död
6. När vi råkas i hamn, i ett främmande land,
står det tusentals med flickor med en vid och öppen famn
"Var välkommen i land, o du glade sjöman,
var välkommen, var välkommen, kom och slut mig i din famn!"
7. Denna tiden är så kort, snart så skall vi segla bort,
hemåt norden vi skynda med en däjeliger fart
Och en gynnelig vind skall oss snart föra hem
till föräldrar och syskon och en öm och trogen vän
17.
Jungfru Konsidonia (2015-xx-xx)
Text:
1. Jungfru Konsidonia i Strängnäse stad,
hon stoltserar och braverar varendaste dag
Nätta steg som
tuppafjäten lång,
välan var hon stolter allt uti sin gång
2. Och jungfrun hon gångar sig till skräddareby:
"Och skräddare vill du mej en nyer tröja sy?
Skär'na nätt ut,
varendaste klut,
kringom halsen ring henne duktigt ut?"
3. Han klippte, han skar den hele guds dag,
att han skulle få den tröjan i godt lag
Och jungfrun hon gick
och ögon hon fick,
hon kråma' sej å töckte hon hade herrgårdsskick
4. Och jungfrun hon inför sin fader steg
Hennes fader henne med vreda ögon neg
Och skinnremma small
och jungfrun hon gnall
och det stämde hop som en näktergall
18.
I lunden gröna (2015-xx-xx)
Text:
1. I lunden gröna gå flecker sköna
att plocka blommor uti de' gröna
De skola plocka dem,
de skola binda dem,
de skola kalla dem förgät ej mig
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
De skola kalla dem förgät ej mig
2. På havets bölja ja' mig befinner
och oskuldsblomman uppå kinden brinner
Å himlens stjärnor de skola lysa
å fridens englar omfamna mig
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
Å fridens englar omfamna mig
3. Å när du friar, så var försiktig,
å när du skriver, så var uppriktig,
å när du reser, så glöm ej bort mig,
som förr har varit din utvalda vän
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
Som förr har varit din utvalda vän
4. Hav tack för kössen du onga tärna
Du ä' så onger å ja' vell så gerna,
ja' vell så gerna med dig trolovas
Å ja' vell vara för evigt din
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
Å ja' vell vara för evigt din
5. Var gång jag skådar din ögon klara,
så blir jag fängslad uti din snara
Men får på jorden jag dig ej ega,
ej plats i världen mer finns för mig
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
Ej plats i världen mer finns för mig
6. I lunden gröna gå gossar sköna
att möta fleckor uti de' gröna
De skola smeka, de skola leka,
de skola vila i varandras famn
Singdu, singdu, fallerej,
singdu, singdu, fallerej
De skola vila i varandras famn
19.
Rosendal, medeltidsballad (2015-xx-xx)
Text:
1. /:Rosendal, han seglar till det främmande lann:/
/:Då beder han sin flicka vara trogen som ett lamm
- Under tiden -:/
2. När Rosendal var bortrest, kom där en annan vän
Han ville med jungfrun trolova sig, trolova sig igen
3. "Jag har min vän på böljorna, han kommer snart igen
å honom har jag lovat att bli hans trogna vän"
4. "Har du din vän på böljorna, tänk aldrig mer på den,
för han har varit falsker och svikit har sin vän
5. Ja, har han varit falsker och svikit har sin vän,
nog får han sin belöning av Gud i Himmelen"
6. De lagade hennes bröllop i dagarne fem
Men inte ville bruden med sin brudgum gå i säng
7. De lagade hennes bröllop i dagarne tolv
å bruden fick de taga å släpa'na med våld
8. Å skeppet kasta' ankare, sjöfolket steg i lann
å fästemän å fästemör de tog varann i famn
9. Ja, hälsa nu min broder å så min fästeman,
att nu så får han gifta sej, ta bruden var han kan
10. Hav tack mitt hjärtas flicka för din uppriktighet
För dig så har jag seglat sju tusen milars väg
11. /:Å flickan hon somnade i Rosendals famn:/
/:så att hon inte vaknade förrän i Engelann
- Under tiden -:/
20.
Alundavisan, texten skriven av Arwid August Afzelius (2015-xx-xx)
Text:
1. Gossen min bor i Alunda by
Alo - Alunda, Alundalej!
Ögon har han blå som himlens klara sky
Alunda - lunda Alo
2. Går med sin lia lätt som en vind
Alo - Alunda, Alundalej!
Litet bränd av sol'n, men frisk och röd om kind,
Alunda - lunda Alo
3. Går han i dansen - sedig och blyg
Alo - Alunda, Alundalej!
Ser han på en flicka, sker det just i smyg
Alunda - lunda Alo
4. Pingstdag om kvällen kom han till mig
Alo - Alunda, Alundalej!
"Flicka lilla hör, vad jag vill säga dig!
Alunda - lunda Alo
5. Flicka, min flicka, älskar du mig?"
"Åh nej - Alunda, Alundalej!"
Du får nog en annan, tag din korg och tig,
Alunda - lunda Alo"
6. Kom så till mig om midsommarkväll
Alo - Alunda, Alundalej!
Gick med mig i dansen lättlig och snäll
Alunda - lunda Alo
7. Flickor, bara tyst, men tillstå jag vill
Alo - Alunda, Alundalej!
Hur det var, en kyss den krångla' han sig till
Alunda - lunda Alo
8. "Flicka, han sade, skall jag dö av sorg?"
"Åh nej - Alunda, Alundalej!
"Här har du min hand, jag tar igen min korg"
Alunda - lunda Alo
Berättelser
21.
Ringningen,tolkad text (2015-11-13)
22.
När Stina-Lisa hade tandvärk, tolkad text (2015-11-13)
23.
När Basebäckarne skulle plantera sill, tolkad text (2015-11-13)
24.
Elektris, tolkad text (2015-11-13)
25.
Hur usselt de har'et i Malmbäck, tolkad text (2015-11-13)
26.
Den ärlige och lydige betjänten, tolkad text (2015-11-13)
27.
Han som höll kongen mä potater, tolkad text (2015-11-13)
Senast ändrad 2015-11-13