Stefans musik

Kontakta mig gärna på



Tillbaka till startsidan



Visor och berättelser samlade af Jödde i Göljaryd
1:sta häftet
Abr. Lundquist, Musikförlag, Stockholm 1899


Hela häfte 1 som en PDF-fil (2015-11-13)
Sidor från början till och med sida 30 som en PDF-fil
Sidor 31 - 64 som en PDF-fil



- - - - -

      Sedan åratal tillbaka har det varit min afsikt att i tryck utgifva, hvad jag samlat af berättelser och visor i folkton, icke blott dem jag offentligt föredragit på Skansen eller i Sveriges, Norges och Finlands bygder, utan äfven andra, som legat i mina gömmor och som, enligt min åsikt åtminstone, förtjäna att räddas undan glömskan.
      En alldeles särskild anledning till utgifvandet af denna samling harjag trott mig finna i de otaliga, muntliga och skriftliga, förfrågningar, som ställts till mig, om icke de af mig föredragna »bitarna» finnas i tryck.
      Berättelserna äro i allmänhet, likasom ett par af visorna, återgifna på min födelsebygds (Västra härad, Småland) tungomål, sådant detta var för 35 å 40 år tillbaka. Några äro återgifna på s. k. modifierad rikssvenska.
      Detta häfte är det första, men jag hoppas, att det icke blir det sista.
Stockholm i november 1899
Karl Petter Rosén

- - - - -

1. Det hände sej allt sent om en kväll, "Kärestans död", medeltidsballad (2015-xx-xx)
"Utan tvifvel är det denna urgamla folkvisa, som lämnat R. Dybeck melodien. till hans »Du gamla, du friska, du fjällhöga nord», hvilken af honom själf betecknas som »arrangerad folkvisa». Fragment af texten har jag spårat i Sörmland och Småland. Melodien tycks på båda hållen råkat i glömska. Visan är upptecknad på Notvikens lägerplats i närheten af Luleå sommaren 1883 under den s. k. folklifsexpeditionens besök därstädes."
      Text:
            1. Det hände sej allt sent om en kväll,
            jag lade mej i säng för att sova
            - För hopp trallila, för hopp sade jag! -
            Jag lade mej i säng för att sova

            2. Då fick jag ett brev ifrån kärestan min,
            att jag skulle till henne bortrida

            3. Så gick jag mej uti stallet in
            och klappade Blacken uppå länden

            4. Se'n red jag mej genom sjumilaskog,
            allt medan de andra de sova

            5. Se'n red jag mej allt över en grön äng,
            där fåglarna och trastarna de kvittra

            6. Den ene kvittra hö, den andre kvittra nö',
            den tredje, att min käresta var döder
            För hopp sade jag, för hopp sade jag!
            Den tredje, att min käresta var döder

            7. Se'n red jag mej ett stycke bätter fram
            Där mötte mej de grävare, som grovo

            8. "För vem gräven I, för vem gräven I,
            för vem gräven I nu denna graven?"

            9. "Den graven gräva vi för en liten klar ros,
            som här under jorden skall vila"

            10. Se'n red jag mej ett stycke bätter fram
            Där hörde jag de klockorna, som klämta

            11. "För vem ringen I, för vem ringen I,
            för vem ringen I nu denna ringning?"

            12. "Den ringning ringa vi för en liten klar ros,
            som här under jorden skall vila"

            13. Se'n red jag mej ett stycke bätter fram
            Där mötte mej de bärare, som båro

            14. "För vem bären I, för vem bären I,
            för vem bären I nu denna båren?"

            15. "Den båren bära vi för en liten klar ros,
            som här under jorden skall vila"

            16. "Och hör ni, bärare, sätt neder eder bår,
            så att jag får min käresta beskåda"

            17. Hennes händer voro kall', hennes kinder voro vit',
            hennes kinder voro vita som en duva"

            18. Se'n red jag mej i sorgesalen in,
            där fröknar och mamsällerna de gräto

            19. De ställde sej allt opp uti en ring,
            att jag skulle en annan mej välja

            20. Ja, nog får jag den, som sover på min arm,
            men aldrig så får jag hennes like
            - För hopp sade jag, för hopp sade jag! -
            Men aldrig så får jag hennes like


2. Kall-femtene å bevärningen, berättelse från Småland, tolkad text (2015-11-13)


3. Ja' ä' e' liten lelja, "Jag är en liten lilja", visa upptecknad efter fanjunkare Fredr. Lindemalm, Uppsala (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Ja ä' e' liten lelja, söm nyli'en öpprunnet
            iblann' detta ogräs, söm ännu fens kvar
            Men falskhet å svek vell blött förleda me
            å snarerna de legga så fördölda på min stij

            2. Å löckli' ä den ongdom, söm slepper ut å tjäna,
            utan söm får vara hos sin hulda mor å far
            Men ja' ä' ej blann' dom, ja' får lä ta me fram
            Gu' låte me mä äran få bära mett nam'

            3. Å mennisker de hava så möcket på sin tonga,
            ja' töcker dä ä' bäst, att var man sarjer för se
            Ja' sarjer blött för me, dä räcker noj lä te
            å sedan får ja' leva uti vära söm ja vell

            4. Men me vell ja' likna ve böljena på havet,
            söm drives hit å dit te e' främmane ort
            Snart har vi hunnet fram intell den anra strann',
            Gu' låte öss få sejla in i livets sälla hamn

            5. Å denna lella visan ja' själver haver dektat
            allt för den glada ongdom, söm fatti' ä' som ja'
            Ja' vet ej på va' sätt ja' utan förtal
            må lättast kunna vanra gönom denna jämmerdal


4. Nu står jag på min resa, visa från Jämtland efter A. O. Forselius, Bergvik (2015-xx-xx)
      Text:
            Nu står jag på min resa och ska fara
            och gud vet när vi träffas igen!
            Farväl alla flickor så rara
            och farväl min utvaldaste vän!
            Visst kan det vara mycket svårt ändå,
            när du och jag min vän ska skiljas åt
            Men det är min innerliga längtan,
            att vi träffas hos Gud i himmelen


5. När dövebonecken s'ulle sälja röjen, berättelse, tolkad text (2015-11-13)


6. I min ungdom, "Jan-Lindkvist-visan", efter grosshandlare G. A. Salling, Piteå, och kompletterad av, bland andra, grosshandlare Cederlund, Härnösand (2015-xx-xx)
      Text:
            1. I min ungdom det lyster mej att sjunga,
            fastän sorgen till hjärtat mej går
            Och den blomstrande ungdom förkunna,
            hur' de världsliga nöjen förgå

            2. Aldrig komma de nöjsamma dagar,
            som i nöjen framflutit för mej
            Då en vän jag med oro ska' sakna
            och med ängslan framleva min tid

            3. Nu den blomstrande tid är framfluten,
            liksom vatten i forsande ström
            Mina år och mina ungdomsdagar,
            de ha flytt som en tanke, en dröm

            4. Linden grön gick jag ut att beskåda
            för att lugna mitt hjärta och sinn'
            Men för mej föll en tanke så svåra,
            att förtvivlan bevekte mitt sinn'

            5. Ingen är det, som mej mera känner,
            ty för alla en främling jag är
            Mina ungdomsbekanta och vänner,
            de ä' långt borta, de äro ej här

            6. När som jag uppå hemorten tänker,
            där föräldrar och syskon jag har,
            jag besinnar, emot deras vilja
            jag rest bort och olydiger var

            7. Detta får jag med tiden erfara,
            då åt andra en tjänare jag är
            Jag gick ut till att världen besöka,
            hennes falskhet jag nu känna lär

            8. Kvällen stundar och solen går neder
            och mitt nöje, det slutas i dag
            Aldrig stundar för mej eller eder
            någon säll eller nöjsammer dag

            9. Vill jag sova eller vill jag vaka,
            så vill oron all glädje förta'
            Då lilla vännen jag för alltid ska' sakna
            och med sorgen jag ensam blir kvar

            10. Inte må du då tro, att jag sörjer
            mej till döds, fastän gunst jag ej får,
            ty tiden, som alla fördöljer,
            han så säkert ska' läka mina sår

            11. Sist farväl önskar jag nu att taga
            utav dej nu, min älskade mö,
            men att fruktan och sorgen fördraga,
            tills jag förr eller se'n måste dö

            12. Till sitt slut är nu visan beskriven
            och mitt namn har jag tecknat därå
            Given akt uppå versarnas början,
            så skolen l allt detta kunna förstå


7. Nu lider det till tiden, visa troligen från Dalarna, efter herr Salling, kompletterad med två verser från ett skillingtryck (2015-xx-xx)
      Text:
            1. "Kära du min flicka,
            nu ska' jag resa bort
            Ack, säg, ska' du mej minnas
            när jag på annan ort
            blott tänker uppå dej,
            blott tänker uppå dej?"

            2. "Kära du min gosse,
            res du till världens slut,
            din bild uti mitt hjärta
            ska' aldrig plånas ut
            Jag tänker blott på dej,
            jag tänker blott på dej!"

            3. "Kära du min flicka,
            om aldrig mer igen
            jag skulle vända åter
            till dej, min hjärtevän,
            mej då, mej då begråt
            Jag sviker aldrig dej!"

            4. "Jag väntar väl i dagar,
            jag väntar väl i år,
            jag väntar till den dagen,
            då du inför mej står
            Blir ej på jorden det,
            så blir det nog ändå"

            5. Jag väntat har i dagar;
            jag väntat har i år,
            och tårarna de tillra
            som dagg i sorgens vår,
            Men aldrig, aldrig jag
            på jorden finner tröst

            6. Nu lider det till tiden,
            då lövet faller av
            och bäddas ned i mossan
            som människan i sin grav
            Det kommer aldrig på
            det träd, det burit har


8. Jag älskat har en flicka, visa efter en tjänsteflicka från Södermanland (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Jag älskat har en flicka uti mina unga år
            Den flickan var ej trogen, hon övergivit mej
            Hon har från mej bortrövat all glädje och all fröjd
            Jag önskar, att jag vore i graven redan gömd

            2. Vi knöto kärleksbanden så hårt emellan oss,
            vi lovade varandra att aldrig skiljas åt
            Men när som det var knutet, så löstes det igen,
            och jag blev helt bedragen utav min lilla vän

            3. Den flickan var lik blomman uti sina bästa år,
            hon blommade så härligt för mina ögon blå
            Men i sin bästa fägring så föll de bladen å
            och jag fick aldrig skåda en sådan flicka rar

            4. Här uti den falskade världen hur lätt det försiggår,
            att gossen blir bedragen uti sina unga år!
            Det har jag själv erfarit, nu falskheten mej tär
            Knappt en ibland de tusen, som kärlek rätt förstår

            5. När jag nu mej besinnar hur allt förändrar sej,
            så börjar mina tårar att rinna utför kind
            Bäst glädjen står i blomstring i våra glada bröst,
            då flyktar all vår glädje i vårens kulna höst

            6. Min moder hon är döder, min fader likaså,
            de äro i den tysta graven bägge två
            Nu får jag stå vid graven och fälla sorgens tår,
            nu får jag ensam vandra liksom ett vilse får

            7. Ack, hören I unga gossar, som än ogeftade går,
            som litet känner världen och mindre kan förstå,
            skänk aldrig bort edert hjärta till någon falsker vän,
            skänk häller detta för evigt åt gud i himmelen!


9. Tockna manecker, söm de kallar för talminetrar å bärinetrar, berättelse av Jödde i Göljaryd, tolkad text (2015-11-13)


10. Jag såg åt öster, jag såg åt väster, visa allmän bl a i Småland och Skåne (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Jag såg åt öster, jag såg åt väster,
            jag såg åt söder och jag såg åt nord
            Men inte såg jag den lilla vännen,
            den lilla vännen, som jag såg i fjor

            2. Jag har ett äpple uti min lomme,
            det ska' jag gömma till min lilla vän
            Men visste jag, att hon inte komme,
            så skulle jag äta opp mitt äpple själv

            3. Trenne flickor dem har jag älskat,
            men aldrig ska' jag då älska fler
            Den ena för nöjes skull, den andra för roskull,
            den tredje ska' bli min käresta

            4. Jag tror jag lessnar, jag tror jag tröttnar,
            jag tror jag övergiver alltihop
            Men får jag brännevin, så blir jag glader,
            då ska' jag roga er allihop

            5. Nu har jag övergivit supa brännevin,
            nu har jag övergivit spela kort,
            nu har jag friat till en rasker gräbba,
            det var det likaste, som jag har gjort

            6. Jag såg åt öster, jag såg åt väster,
            jag såg åt söder och jag såg åt nord
            Men inte såg jag den lilla vännen,
            den lilla vännen, som jag såg i fjor


11. Mi' hustra, visa efter redaktör L. A. Ahlgren (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Ja' feck me e' hustra, å ho' hette Sara
            - Ptottan, ptottan, fallirallirara -
            E' illbatti' käring dä månde dä vara
            - Ptottan, ptottan, fallirallirej -

            2. Så skar ja' me en karbas, å dä va på månda'n
            Så la' ja'n i blöt, å dä va' på tisda'n

            3. Så börja' ja' på å begagna'n, å dä va' på onsda'n
            Så do' dä eländi'a kräket på torsda'n

            4. Å klockarn, den ga' ja en korv å e' kringla,
            för dä att han s'ulle bå' sjonga å ringa

            5. Å prästen, den ga' ja' e' ko å e' kviga,
            för dä att han s'ulle begrava å - tiga

            6. Å bra gjorde Blacken, han, som dro'na
            - Ptottan, ptottan, fallirallirara -
            Men bätter dä gjor'e lä den, som to'na
            - Ptottan, ptottan, fallirallirej -


12. I sorgen jag sitter, visa efter kronolänsman C. Forsmark, Ramsjö (2015-xx-xx)
      Text:
            1. I sorgen jag sitter och i ängslan jag går
            och den sorgen den ökar sej allt år ifrån år
            Den sorgen den är större än någon det kan tro,
            den sorgen den är tyngre än sten uppå vår jord

            2. Den vännen, som jag älskar, si den kan jag ej få,
            men den vännen den älskar jag i tysthet ändå
            Den vännen är min glädje, hon är min enda tröst,
            så länge som blogen svallar varm uti mitt bröst

            3. Två vänner kan ej skiljas utan tårar och gråt
            Olyckelig den människa, som skiljer dem åt
            Den mänskan är ej värdiger att leva på vår jord,
            den mänskan har gjort större brott än den, som har gjort mord

            4. Jag lever lik kung Salimon, förnöjder och glad,
            lik en blomma, som upprinner om en midsommarsdag
            Den blomman vill jag vattna allt med mitt ögas tår
            och vandra fram min väg förnöjd mot döden var jag går


13. Ack högsta himmel och du fallande jord!, visa känd från Uppsala och andra platser (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Ack högsta himmel och du fallande jord,
            det passar en yngling, en yngling så god
            Du trampar oppå jorden och ynkligt vara må
            att älska en vän, den du aldrig kan få

            2. Du talar visst väl, men du tänker inte så,
            för när jag vänder ryggen till, så ler du däråt
            Var gång jag till dej kommer visst rogar det dej
            att du får tala falskhet och göra narr av mej

            3. Ett sådant falskt hjärta får aldrig se gud
            Så mycket har jag läst uti mitt åttonde bud
            Du med din' öron höra och med din' ögon se,
            att aldrig falskt hjärta jag burit emot dej

            4. Om dagen i mitt arbete är du uti mitt sinn',
            om natten, när jag sover, är du uti min dröm
            Om morgon, när jag vaknar, vem saknar jag då?
            Jag saknar lilla vännen, han är långt härifrån

            5. Dina rosenröda kinder och din sockersöta mun
            haver lagt på mitt hjärta en börda' så tung
            Den bördan får jag bära och släpa för dej,
            så länge som bloden är varmer uti mej

            6. Du söker efter rikedomar, penningar och gull,
            nen du får inte mera än trenne skovlar mull
            Och fyra tunna bräder och så en svepeduk,
            blott fyra tunna bräder att få vila i till slut

            7. Nu får jag avsked taga och bjuda dej adjö,
            jag får ej längre vara din kära fästemö
            Dej så har jag älskat i liv och i död,
            för dej så vill jag våga mitt hjärteblod så röd

            8. Med sorger och bekymmer får en skilja sej åt,
            Gud nåde den mänskan, som skiljer en åt!
            Den mänskan den gör värre än någon det kan tro,
            den mänskan den gör värre än den, som håller krog


14. Käringasämja, berättelse, tolkad text (2015-11-13)


15. Drängen, som spela' på klaver, visa efter professor P. D. Holm (2015-xx-xx)
      Text:
            1. En visa vill jag sjunga, fast tårar tillrar ner,
            och den var om den drängen, som spela' på klaver,
            som spela' på klaver

            2. Han spelade så länge, han spelade så väl,
            han spelade så länge, tills Gud han tog hans själ,
            tills Gud han tog hans själ

            3. Då kom där ifrå' himla två vita duvor ner,
            men när dom se'n flög oppåt, så sa' dom, de va' tre.
            och då voro de väl tre

            4. Den första va' en ängel, den andra va' Sankte Pär,
            den tredje va' den drängen, som spela' på klaver,
            som spela' på klaver


16. I Amerikat, berättelse, tolkad text (2015-11-13)


17. Herr Peders sjöresa, medeltidsballad upptecknad på Torsö, N. Vadsbo härad, Västergötland (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Herr Peder han gångar sej i kammaren in,
            han kammar och han krusar sitt hår
            Så frågade han sin fostermor,
            vad död han då månde få

            2. "Ja, inte så dör du på din sotesäng,
            ej heller bliver slagen uti krig
            Men akta dej väl för de böljorna blå,
            så de inte förkortar ditt liv"

            3. "Ja, dör jag då inte på min sotesäng,
            ej heller bliver slagen uti krig
            Nog aktar jag mej för de böljorna blå,
            så de inte förkortar mitt liv

            4. Och skepet ska' vi bygga utav lättaste kork
            och master utav valfiskaben
            Och vimpelen ska' va' utav klaraste gull
            och flaggorna ska' va' lika med"

            5. Men när de hade seglat en sju hundra mil,
            så börja' skepet bom stilla stå
            Och sjöfolket ropte utav alla karaktär:
            "Kom och hjälp, kom och hjälp, gott folk!"

            6. Men styresmannen va' en förståndiger kär
            och han talade förståndiga ord:
            "Kom, låtom oss kasta en gulltärning ombord
            för å se, vem som största synden gjort!"

            7. Den första gulltärning på sorgebordet föll
            för desse sjöfarande män
            Och lotten han föll uppå Peder första gång,
            vår älskade konungason

            8. Den andra gulltärning på sorgebordet föll
            för desse sjöfarande män
            Och lotten han föll uppå Peder andra gång,
            vår älskade konungason

            9. Den tredje gulltärning på sorgebordet föll
            för desse sjöfarande män
            Och lotten han föll uppå Peder tredje gång,
            vår älskade konungason

            10. "Och efter som bland eder jag den största synden gjort,
            så vill jag då bekänna mina brott:
            Ja, körker har jag rövat och kloster har jag bränt
            och fagra jungfrur i fångenskap sänt

            11. Om någon utav eder kommer lyckeligt i land
            och min fostermoder frågar efter mej,
            så säg, att jag tjänar uppå den andra strand
            Där har jag det så gott och ljuveligt

            12. Om någon utav eder kommer lyckeligt i land
            och min fästemö hon frågar efter mej,
            så säg, att jag vilar under böljorna de blå
            Och bed henne begråta mig då"

            13. Så togo de Peder i hans snövita hand
            och kastade honom uti sjön
            När Peder börja' sjunka, börja' skepet på å gå
            och svajar nu på böljorna de blå


18. Våter å vuern, berättelse, tolkad text (2015-11-13)


19. "Skansvisan", skriven av Jödde i Göljaryd till Skansens vårfest 1894 (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Ja, mycket har jag skådat och mycket har jag sett
            O, ja sett
            Och somligt det var bakfram och somligt det var rätt
            - Fallilallala, fallilallala, fallilallalallalej -
            Och somligt det var bakfram och somligt det var rätt

            2. Ja, jag har skådat folk och jag haver skådat fä,
            men aldrig förr att mamsäller kan växa uppå träd

            3. Det var en ljuvlig sommardag, tre daler hade jag
            Så gick jag upp till Skansen helt lustelig och glad

            4. Vad där jag nu beskåda fick gick över min sans
            Och huv'et går som ett kvarnahjul kring, men benen vill till dans

            5. För spelemännen stod och gned, så hjärtat smalt som is
            och gräbborna de dansade på mors och mormors vis

            6. Och nu så kan jag begripa, hur Karl den tolfte han,
            slog fienden till fota och världen övervann

            7. För hade jag tusen bussar så goda som doktorns män,
            så fore vi till Pultava, det finge vi nog igen

            8. Och Noaks ark han var väl full av allehanda djur,
            men här så finns det säkert flere än världen sett förut

            9. Här har de björnar och vargar och kanaljefoglar där går
            och här finns gäss så stora, ja nära på som får

            10. Och, kan I tro, jag såg en katt, som låg i själve sjön
            Och "kisskiss" ropade jag till'en, då dök han som en örn

            11. Där stod på en sten en gubbastut, tvi vare så lik mej han var
            Jag visste till slut inte riktigt jag, om det var han eller jag

            12. Så kom jag opp på backen, jag ville se mig om
            Däroppe fanns ett kyrketorn precis dit jag kom

            13. Då skrek det neder till mej allt neder från en rönn:
            "Hahaha, vackra Klara", och jag blev stel på stund

            14. Då gick jag fram till mamsällen, för det förstod jag att hon var
            Men hon var alldeles borta, en gröner skata satt där kvar

            15. Så tog jag av mej mössan och bockade som så
            "Jag trodde mamsäll var en fogel, ursäkta mej då"

            16. Men se'n tog jag till bena och sprang så skörtena ven
            Och stannade alls inte, förrän jag var i mitt kvarter

            17. Och det så får jag säga Er, I som vill höra på:
            Nog kan den doktorn trolla, det kan I lita på

            18. För är det inte trolleri, så vill jag bli en nors
            O, ja nors
            Men gå och titta själva, ja bara om ni törs
            - Fallilallala, fallilallala, fallilallalallalej -
            Men gå och titta själva, ja bara om ni törs


20. Flicka i lunden, kom vila nu dej!, visa efter olika uppteckningar och skillingtryck (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Flicka i lunden, kom vila nu dej
            O, ja, dej!
            Det ljuvliga hon talte, det rogade mej
            - Fallilalla etc.

            2. Ensammen att sova, med ingen på min arm
            Och utan lilla vännen, hur kan jag bliva varm?

            3. Som de rinnande bäckar, som den svallande sjö,
            så rinner mitt hjärta till dej min lilla mö

            4. Mitt hjärta det leker som löven på lind
            Ack, tordes jag önska, att du vore min!

            5. Mitt hjärta jag liknar vid fisken på nät
            För dej har jag vandrat otaliga fjät

            6, Min häst han står sadlad, min bössa är spänd
            Till dej har jag vandrat förutan all änd'

            7, Under skuggriker bäck där voro ett par
            Den ena min kära, den andre var jag

            8. Falska flickor i världen är ej att lita på,
            de tubba och de locka så många de kan få

            9. Du tycker du är rik och jag är ringa nog
            Din rikedom dej sviker som snön, som föll i fjor

            10. Du tycker du har penningar att lita dej på,
            men om du får leva, så går de väl åt

            11. Den flickan hon var uppå sitt fjortonde år
            Var gång jag ser flera, jag dricker dess skål

            12. Din skål vill jag dricka och tänka oppå dej,
            så länge som bloden är varmer uti mig

            13. Men om jag bortreser ett år eller tu,
            kanhända du aldrig får bliva min brud

            14. Men om jag bortreser, kommer aldrig mer igen,
            så kan det väl hända, du blir ej min vän

            15. Gråter du ej förr, så gråter du väl då,
            när hästen står sadlad och jag sitter därpå

            16. Gråter du ej förr, så gråter du visst då,
            när båren står tillredd och jag ligger därpå

            17. Gack först till min säng och se'n till min grav
            Där ligger lilla vännen, den du älskat har

            18. Min lycka är liten och motgången stor,
            mina tårar de tillra som regn oppå jord


21. Det var en lördagsafton, visa upptecknad i Filipstad 1886 (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Det var en lördagsafton, jag gick mej ut om kväll
            med min fina och rara mamsäll
            Jag hörde fåglar sjunga så härligt uti lund
            i den rena och klara aftonstund

            2. Och näktergalen spelade så härligt oppå kvist
            med en darrande stämma och en röst
            Men turturduvan hördes uti en annan dal
            och hennes ljud utfördes, att hon ensammen var

            3. Jag stannade och lyssnade på lilla fågelns sång,
            så att tårarna på mina kinder rann
            Hur lessamt är det inte, ja' känner med mej själv,
            vara ensam och hava ingen vän!

            4. Du äktenskapets stiftare, du himmelske monark,
            som haver inplanterat den kärleken så stark,
            att ingen häftig låga densamma övergår
            Och ingen mänskoplåga ej heller där förslår!

            5. Ty om jag hade vingar, som turturduvan snäll,
            och flöge sedan fjärran dit solen går om kväll,
            så kunde jag ej finna en sådan kärlig vän,
            som jag för alla älskar näst gud i himmelen

            6. Jag minnes uti världen en flicka, som var grann,
            med ett fagert anlete, som brann
            Hennes kinder voro röda, hennas ögon voro blå,
            liksom oppå duvorna de små

            7. Gosse lilla, gosse lilla, tänk du som så,
            den där flickan, den kan du välan få
            Hon har ett trofast hjärta och ett uppriktigt sinn'
            och därföre så skall hon bliva din

            8. Om alla orgor sjönge, ja, all slags spel och sång
            och alla fåglatoner instämde på en gång
            Det mej ej glädja kunde emot din ljuva röst,
            min vän, när som du sjunger, att därmed ge mej tröst

            9. Fast jag ostadig varit uti min ungdoms år,
            har jag allt fått erfarit och bättre lärt förstå,
            att världen hon kan lära en yngling uti tid
            att dygd och seder bära och leva stadelig

            10. Som solens milda strålar de ge en ljuvlig glans,
            så gör en segerfana, som står på Fredriks skans,
            så gör en täcker lilja, som rann ur jordens sköt,
            liksom en unger flicka med dygdens purpur söt

            11. Har gud tänt opp en kärlekseld emellan dej och mej
            och dina vänner hindra dej till att äga mej,
            så vill jag dem försäkra, att de det röna får,
            ja, de kan det få ångra i alla sina år

            12. Jag önskar varje timme, ja, varje enda stund
            uti mitt klämda hjärta ett lyckligt slut uppå
            de sorgedrycker bittra, som världen skänker mej,
            och så att få den flickan, jag älskar hjärtelig

            13. Lev väl, min ros och flicka! Jag slutar denna gång
            och dessa versar skickar uti din egen hand
            Om du vill eftersinna, vad visan innebär,
            så kan du säkert finna, att jag dej håller kär

            14. Och viljen I nu veta vem visan diktat har,
            så det haver en man, som vida far
            I Småland är han hemma, hans namn är vida känt,
            men säg nu inte, att jag det haver nämnt


22. Jungfrun i det gröna (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Det var en gång en jungfru, hon satt i rosengård,
            de rosorna hon hade jämt så kära
            Och varje litet blomsterstånd hon tog uti sin vård,
            ty städs hon ville friska kransar bära

            2. Och hennes moder varnade sin unga dotter så:
            "Det smyger ormar under blomsterstänglar"
            Men dottern aktade ej mycket däruppå:
            "För ormarna nog vakta mej guds änglar"

            3. Den jungfrun hon var fager, ja, fager som en dag,
            och ren hon var och vit som en lilja
            Så fann hon på ett rosenstånd utav så däjligt slag,
            att därifrån hon aldrig sig månd' skilja

            4. Hon blev uti sitt hjärta så underlig och varm,
            hon tog den rosen ut åt sig bland flera
            Och gömde den så noga, så noga vid sin barm,
            se'n bar hon andra blommor aldrig mera

            5. Att ormen låg i rosenstånd, det säger icke jag,
            men nog var rosen giftig ibland flera
            Ty sköna jungfrun tvättar sej i tårar natt och dag,
            men vit som förr hon bliver aldrig mera
           

23. Vak öpp!, visa från Värend efter modern till Jödde i Göljaryd och sjungen av hennes far och farfar (2015-xx-xx)
      Text:
            1. Vak öpp, vak öpp, min lella vän,
            du söver alltför längen!
            För sola skin' på körketak
            å göken gal på ängen
            /: De röda roser, de ä härli'a
            å vackra flecker, de ä kärli'a
            Helst nör en får den en vell ha
            å den mä nöje får skåda:/

            2. Där växer korn uti små tarp
            söm uti stora byar
            Noj får ja' den, söm ja' vell ha,
            Nör ja' går själv ista' å friar
            De röda roser etc.

            3. Å två å två de bögga bo
            allt öppå tarra kvestar
            De lida nö' allt te sin dö',
            nör de sin maka mestar
            De röda roser etc.


24. Prästens sogga, berättelse efter jur. stud. E. F. Palmær, tolkad text (2015-11-13)


25. Kvarnarpapojkana, berättelse av Jödde i Göljaryd, tolkad text (2015-11-13)


Senast ändrad 2015-11-13